Planering?
Jag flyttar till Oslo om 11 timmar.
Jag har inte packat.
Jag har inte flyttstädat.
Äh...
Det ordnar sig.
Sista dagen på jobbet
Vad fel jag hade.
Väl på jobbet kommer folk fram till mig, lägger huvudet på sned och frågar: "Hur känns det?". De tittar på mig med fuktiga ögon som om jag vore döende, vissa kramar om mig eller ger en uppmuntande ryggdunk. "Jo.. eeh.. va ja det känns väl bra?" Eller? Jo? Nej? Får det göra det?
Det tisslades och viskades bakom min rygg, jag uppfattade hemliga ögonkast och signaler innan jag blev kidnappad ut på lunch. Där blev jag också överfallen med en bok, om äppelpajer. (vilken är ett internskämt om den dagen hade hade tråkigt och bestämde mig för att baka 9 satser äppelpaj)
Folk lovar och svär att de ska höra av sig, jag lämnar ut mailadresser och nickar. Visst, det ska bli så kul att höras igen. Visst, säg till om ni har vägarna förbi. Jag undrar om det blir så, jag undrar om någon skriver.
Joel flyttar in. Så smått.
Hon: Hej! Hur är det? Vad gör du? Oj, kom just just hem, ja det såg ja ju, jag tänkte fråga en sak?
Jag: Eum. Ja?
Hon: Jag tänkte, tror du Joel vill ha en bokhylla, för jag har en över och tänkte slänga den men så tänkte jag att Joel han vill nog ha den. Tror du han vill ha den?
Jag: Tja.. han gillar ju bokhyllor.
Hon: Ja men va bra! För jag fick den av min mamma det är en helt vanlig billys från ikea men nu städar jag ur lite och tänte annars slänga den men tänkte nog att Joel kanske ville ha den. Kan jag komma över nu ikväll? Om en timma?
Jag: Öh. Okej.
Så nu har Joel en stor, fin, vit bokhylla i min lägenhet.
Jag undrar om han själv vet om det.
IQ Fiskmås
Dessutom, vad är egentligen intelligens? Är det samma sak som IQ? I så fall, kan man mäta en människas intlligens med ett test på logiskt tänkande? Hur klassas en person som kan de första 1000 decimalerna på talet Pi men inte lyckas beställa en plusmeny på McDonlads?
Jag bevittnade just en konversation där båda parterna lyckades pratade om två olika ämnen utan att ens inse det. Det var något tragikomiskt över deras kommunikation, jag visste inte om det var moraliskt okej att roas av deras försök.
För övrigt så har jag insett att intelligens är ungefär det sexigaste som finns. Träffade en riktigt söt typ i helgen som dessvärre inte kunde kläcka någon vitsigare kommentar än "Vad ska du göra med den ciggen? Får jag kolla på?". Där dog den lilla gnistan med en gång. Jag vill ha någon som kan imponera, någon som utmanar mig intellektuellt och framför allt - någon som kan få mig att skratta!
Två tankar på kvällskvisten
2. Är jag totalt dum i huvudet? Varför, o varför får jag för mig så konstiga saker. Inte ens hann jag hem innan nästa flytt var planerad. Varför kan jag inte sitta still, varför är jag så rastlös? En del i mig skriker efter lugn och ro, men en annan starkare kraft driver mig till att ständigt testa mina gränser. Jag vet vet att så fort jag vant mig vid livet i Norge kommer nästa äventyr. Jag drömmer redan om Kina.
Natalie.
Det är overkligt nära på något sätt, en mördare mitt i bland oss.
Tankarna flyger, hur kan den hon älskade ha bragt henne om livet? Och sedan dumpat kroppen för att ljuga, förneka och vilseleda i flera månader. Älskade han henne någonsin? Vad har egentligen pågått i hans hjärna sedan dådet?
Idag går alla tankar till Natalies familj, plus alla de hundratals frivilliga som hjälpte till i sökandet.
Jag slutade inte heller hoppas.
Joel.
Jag ska skydda dem.
Med siffror och matematik kan allting förklaras
Fick detta på mailen idag.
Hur många av er har sett den tidigare?
- New York City har 11 bokstäver
- Afghanistan har 11 bokstäver
- Ramsin Yuseb (Terorristen som planerade ödeläggelsen av Twin Towers 1993) har 11 bokstäver
- George W Bush har 11 bokstäver
- New York är den 11:e staten
- Flygplan 11 hade 92 passagerare (9+2=11)
- Flygplan nr 77 som också flög in i Twin Towers hade 65 passagerare (6+5=11)
- Tragedin skedde 11 september 9/11 (9+1+1=11)
- Som du kanske känner till är 'US emergency services' telefonnummer 911 (9+1+1=11)
- Totalt antal offer på flygplanen som störtade var 254 (2+5+4=11)
- 11 September är den 254:e dagen på året (2+5+4=11)
- Bombningen i Madrid skedde 3.11.2004 (3+1+1+2+0+0+4=11)
- Tragedin i Madrid skedde 911 dagar efter Twin Towers tragedin
Den mest kända symbolen från USA, efter Stars & Stripes är Örnen.
Följande vers är tagen från Islams mest heliga bok, Koranen:
"For it is written that a son of Arabia would awaken a fearsome Eagle. The wrath of the Eagle would be felt troughthout the lands of Allah and while some of the people trembled in despair still more rejoiced: For the wrath of the Eagle cleansed the lands of Allah and there was peace".
Det är vers 9.11 i koranen
Tror du fortfarande att det är ren tillfällighet, prova detta och se vad du sedan tror och tycker:
Öppna Microsoft Word och gör följande:
1. Skriv med stora bokstäver: Q33 NY. Detta är numret på första flygplanet som flög in i Twin Towers.
2. Markera Q33 NY.
3. Ändra storleken till 48.
4. Ändra typsnittet till WINDINGS (Evt. Windings 1)
***
Så klart blev jag facinerad, stämmer verkligen allt detta?
En mycket givande förklaring hittades på snopes.com
***
It is but human nature to search for patterns even where none exist. We attempt to impose a gestalt on randomness because chaos is difficult to comprehend, hence our fascination with recurrent themes. We feel something of great import is going on if a particular number comes up time and again, and we are unsettled by it.
This demonstrates that patterns can be concocted for just about any set of elements if one tries hard enough:
Date of the attack: 11/9; 11 - 9 = 2
Date of the attack: September 11 = 1 + 1 = 2
Year of the attack: 2001 = 2 + (0*0*1) = 2 + 0 = 2
September 11th is the 254th day of the year: 2 + 5 + 4 = 11 = 1 + 1 = 2
Telephone country code for Afghanistan: 93 , 9 * 3 = 27 , 93 - 27 = 56 , 5 + 6 = 11 = 1 + 1 = 2
World Trade Center: 2 towers
World Trade Center attacked by: 2 airplanes
Each airplane: 2 wings
The first plane to hit the towers was Flight 11: 1 + 1 = 2
New York = 2 words
The Pentagon = 2 words
Ramzi Yousef = 2 words
***
Dessutom innehåller texten massor av rena faktafel
***
American Airlines Flight 77 carried 64 people, not 65
The last name of the mastermind of the 1993 World Trade Center bombing has been transliterated from Arabic in a number of ways, including Yousef, Yusuf, and Youssef; his first name is generally rendered as 'Ramzi'; and officials believe his birth name was actually Abdul Basit Karim. Only by selecting particular combinations of these transliterated names (such as "Ramsin Yuseb" or "Ramsi Yousef") does one arrive at an 11-letter result.
The compilation e-mail also claims that "The tragedy of Madrid happened 911 days after the Twin Towers incident" which wasn't the case in that the Madrid bombing took place 912 days after the 9/11 attacks.
Regarding the purported Quran verse about the awakening of a fearsome eagle, our piece on that subject explains there is no such entry in that holy book, let alone one occuring in Chapter 9 Verse 11
As we note in our article about the result produced by rendering "Q33 NY" in Microsoft's Wingdings font, there was no flight "Q33NY" involved in the terrorist attack on New York City; the two flights used to assault the Twin Towers were American Airlines Flight 11 and United Airlines Flight 175.
Eller, så kan man lyssna på Dave Pawson
***
Oh my God! How worried should I be? There are 11 letters in the name "David Pawson!" I'm going into hiding NOW. See you in a few weeks.
Wait a sec ... just realized "YOU CAN'T HIDE" also has 11 letters! What am I gonna do? Help me!!! The terrorists are after me! ME! I can't believe it!
Oh crap, there must be someplace on the planet Earth I could hide! But no ..."PLANET EARTH" has 11 letters too!
Maybe Nostradamus can help me. But dare I trust him? There are 11 letters in "NOSTRADAMUS."
I know, the Red Cross can help. No they can't... 11 letters in "THE RED CROSS," can't trust them.
I would rely on self defense, but "SELF DEFENSE" has 11 letters in it, too! Can someone help?
Anyone? If so, send me email. No, don't... "SEND ME EMAIL" has 11 letters....
Will this never end? I'm going insane! "GOING INSANE???" Eleven letters!!
Nooooooooooo!!!!!! I guess I'll die alone, even though "I'LL DIE ALONE" has 11 letters....
Oh my God, I just realized that America is doomed! Our Independence Day is July 4th ... 7/4 ... 7+4=11!
- Dave
PS. "IT'S BULLSHIT" has 11 letters also.
Klamydia?
Så himla smidigt!
Beställ testet hem - snabbt, smidigt, diskret, gratis
Kissa i ett rör - snabbt, lite meckigt, gratis
Skicka tillbaka med posten - återigen, alldeles gratis
Så kommer det ett SMS och meddelar när du kan se provresultatet på webben - et voilá!
Jag har hittat utbildningen jag vill gå
Måndag
Jag vet att kalendern säger torsdag, men för mig är det verkligen en måndag. En måndag i ordets sanna betydelse, en dag som helt enkelt börjar på fel sida.
Vaknar upp ur något som bara kan beskrivas som koma, stapplar in i duchen och när håret är grundligt schamponerat försvinner allt varmvatten. Försöker värma mig med en kopp te, går i trance och blir sen till tåget. Tar på mig de nya vinterskorna och lyckas dra sönder dragkedjan.
Springer iväg och glömmer plånboken, vänder om, får samtal från mamma som undrar om jag kan möta upp henne med en räkning, cyklar fortare än Emma Johansson och når perrongen hyperventligerande och skitsur. Därefter kommer jag till jobbet där jag lyckas sätta igång larmet - IGEN!
Nu är det dags att gå till tandläkaren och jag hoppas verkligen jag har haft all otur för dagen. När jag tänker efter tycker jag att hela veckans kvot är uppfylld. Det räcker med att man behöver betala 600 spänn för att någon ska glo in i munnen på mig i tio minuter. Alltså.. det är ju helt sjukt. 600 jävla kronor, det betyder 60 kronor i minuten, en krona i sekunden!
Näe, usch vad jag blev bitter.
Tur att jag ska få gå på box ikväll och spöa skiten ur Jovana. Haha!
Spökstaden
Jag cyklar igenom en spökstad där mörkret härskar. Dimman dansar på gatan och gatlyktorna smeker landskapet. Inte ett ljud hörs, inte en själ ute. Gatorna står tomma och jag kan ta över vägen, då minns jag de 10 månaderna när jag endast såg staden nattetid.
Men framför allt älskar jag lukten, fri och levande. Med hög musik i öronen andas jag in och känner att, på natten - då är Alingsås min stad.
Om en vecka bor jag i Oslo
Om jag är nervös?
Jag vet faktiskt inte.
Mitt huvud vet att jag borde vara det; flytta till en ny stad, nytt jobb, nya vänner, nya äventyr, nya förälskelser Jag har knappt hunnit landa i Sverige innan jag drar vidare. Men jag tänker väldigt lite på det. Det känns som vilken arbetsvecka som helst, en i raden av många. Inte som den sista på mitt älskade jobb.
Men så har vi min kropp, jag tror den har fattat. Det finns en liten dov vibration i hela min kropp, främst i fingrarna och fötterna. Som när man står precis vid kanten till ett stup, och kollar ut över världen. En släng av svindel drabbar tag i en och så surrar det sådär i fötterna. Precis så känns det.
Jag står på en hög höjd och blickar utåt, framåt.
Jag kan göra precis vad jag vill.
Spårlöst Försvunnen
För två dagar sedan fanns den där, nu är det borta. Spårlöst försvinnen. Det finns inga tecken på att våld har använts, tavla hånar mig med sin felfrihet. Jag inser att mitt lås är borta för alltid, tar mod till mig och ringer de fruktade Alingsåshem:
Jag: Eum.. Hej! Jag har ett lite ovanligt problem. Det är nämligen så att mitt tvättlås har försvunnit.
Gubbe: Försvunnit?
Jag: Ja, enda dagen var det där, nästa inte. Det är helt enkelt borta.
Gubbe: Någon har snott ditt tvättlås, som du låst fast med din egen nyckel?
Jag: Ja.. jo. Precis så.
Gubbe: ... ja.... hm... då får du väl ett nytt. Om du kommer in till receptionen mellan 14.00 och 15.00 och lämnar in dina två befintliga nycklar så får du ett nytt lås.
Jag: Och om jag kanske har råkat tappa bort en av mina nycklar?
Gubbel: Ja då får du betala 300 kronor för det nya låset.
Jag: Va? Om jag inte kan lämna in två nycklar till det försvunna låset måste jag betala för det nya?
Gubbe: Ja, utan två nycklar är låset inte komplett. Det står i reglerna att den som inte kan lämna in ett komplett lås måste betala för det nya låset.
Jag: Men låset saknas ju? Vad ska ni då med två nycklar till?
Gubbe: Det står i reglerna. Någon kan ha hittat din försvunna nyckel och således snott ditt lås.
Jag: Jo. Det lär ju ha hänt.
Gubbe: Då skickar jag ett nytt lås med posten, så kommer räkningen sedan.
Jag: Skickar? Var jag inte tvungen att hämta det i receptionen?
Gubbe: Inte om du har tappat bort nyckeln.
Jag älskar byråkrati.
Givetvis drar jag en kopia på existerande nyckel, hävdar att jag fann den saknade kopian och lämnar in dem.
Lägenhetsjakten trappas upp
"Vi ska starta ett kollektiv Hanna, det lovar jag. Det kommer inte bli svårt för oss att hitta en fin lägenhet, dessutom har vi tillräckligt med pengar att ordna med despositionen."
Det känns bra. Det känns mycket bra.
ett hundra
100 dagar som singel.
När ska det bli lätt?
Gårdagens sms-konversation
Från: Meijer
2008-09-21
Tjo! Vad gör du idag?
Från: Hanna
2008-09-22
Sitter på ett tåg hem
från Danmark.
Jag är kåt och uttråkad,
farlig kombination.
Från: Meijer
2008-09-21
Vad gjorde du i Danmark?
Du ska ju till Norge...
det är ju helt fel land..
blev du mindre uttråkad sen?
Sluta va kåt, då ränner du
bara efter pojkar och
det är aldrig bra.
Tänk på munkarna i Tibet,
de har aldrig sex.
Pang i bygget
Vi bor på hotel Ansgar i Odense, vilket över internet ser ut att vara hyfsat stort, luftigt och modernt. På plats undrar vi lite lätt om bilderna ens är tagna från det här hotellet. Jag behöver antagligen inte gå in på närmare detaljer om hur ett sunkigt hotell ser ut, vi har antagligen alla vart där någon gång.
Gårdagen innehåller en överaskning i form av löss. Min kollega bäddar sin säng och hittar inte mindre än tre löss på sitt vita underlakan. Receptionisten har svårt att inse hur det här är deras problem och kräver rätt mycket övertalning innan ett nytt rum blir aktuellt. Samtidigt håller vi andra på att klia sönder skalpen då vi sympatiserar med henne så till den grad att vi även känner av hallucinerade löss.
Inte ett dugg avundsjuka går vi och lägger oss i går kväll. Vilket för min del blir närmare två-svåret då företaget bjöd på god mat och vin. Exakt en halvtimma senare vaknar jag av ett avgrundstjut, ett molande, malande, ihållande, vidrigt ljud som aldrig vill ta slut. Efter att ha försökt slå ned brandvarnaren inser vi att larmet kanske gått på riktigt och vi pallrar oss sömndruckna ned till lobbyn.
Två timmar senare ringer min väckarklocka. Jag går upp likt morgonens första solstrålar och förbereder mig på ännu en jobbdag.
Danmark
Lunchrast. Eller frukost, som det heter på danska.
Herre gud är det verkligen lördag?
Jag har redan varit igång i 8 timmar.
Nu väntar 8 timmar till.
Adrenalin - love it.
Vem gjorde mig till teknikansvarig??
åldersnoja?
Jag har insett det först nu. Tror att jag har gått igenom livet hittils med mellanstadie-mentaliteten att man bara är lik de som är född samma år. Möjligvis året innan.
Hade just ett av mina bästa samtal med min kollega, som är gammal nog att ha levt mitt liv två gånger. Flera gånger påpekade faktiskt både hon och jag hur märkligt det är - vi är på två olika ställen i livet, men ändå samma.
Jag vet att alla ni där ute skulle kunna klappa mig på axeln, lägga huvudet på sned och säga "I told you so". Men vissa saker behöver man helt enkelt upptäcka själv.
Till landet pølse
För det här är inte jobb, det här är rent nöje. Varje gång jag står där, sekunderna innan showen börjar, går pulsen upp och jag fylls av en massiv adrenalin-rush. Jag tänker att det är så värt det; alla dagar, veckor och ibland månader av planering för att skapa det här eventet. När allt faller på plats är jag lyckligast i världen.
Jag vet att det här är vad jag vill jobba med.
Och det är en tröst, ett hopp och en ledstjärna.
Farlig mat
För min del varierar det ofta.
Precis som andra delar i livet präglas mitt näringsintag av perioder:
Även jag föll för kolhydratsfusket. När man jämför kalorivärdet på pasta och bröd är det lätt att bli blind och tänka på alla kolhydrater som farliga. Jag höll på i några veckor innan hjärnan lade av, konditionen försvann och jag drömde om stora limpor. Då vet det dags att tänka om.
3-timmars dieten är något jag fortfarande tror på men näst intill omöjligt att uppehålla. Den går ut på att man ska se till att kroppen får ny energi var tredje timma för att förhindra sänkt ämnesomsättning. En fin idé i grunden som i praktiken innebär en ständig press på att äta, strikta scheman och lite plats för impulser.
Mat anpassad för träning är en svår nöt. För min del innebar det långsamma kolhydrater 2-3 timmar innan träning, en frukt 30 minuter innan och mycket protein inom loppet av en timma efter avslutad aktivitet. Höll på med det här ett bra tag tills jag nästan blev rädd för att träna om jag inte uppfyllt kraven. "Men.. men tänk om kroppen bryter ned mina muskler för energi annars?" undrade jag. Tills jag kom ihåg att all träning är bättre en ingen träning.
Det livsfarliga saltet, så hette det i tidningarna. Jag inledde en jakt på salt när det var total-förbjudet i min kost på grund av alla larm-rapporter om vad överdosering av salt kan leda till. Pasta, potatis, grönsaker och ägg, alla fick de ätas utan den lilla extra kicken. Tills jag insåg att det faktiskt är jäkligt trist.
Och nu är jag inne i tallriksmodellen. Den nya, uppdaterade tallriksmodellen där 50% av maten skall bestå av frukt och grönt. Stundtals kan jag få dåligt samvete så fort jag äter en måltid utan grönsaker, men skakar av mig det och tänker att det faktiskt bara är en riktlinje. Så länge det är mitt mål är jag på rätt väg. Så länge man gör rätt mestadels får man gärna fuska ibland.
Positivt/Negativt
Ortorexia Nevrosa
Box idag - och jävlar vad hårt vi körde!
Kan faktiskt knappt hitta tangenterna för att händerna skakar så. Faktum är att jag var tvungen att skölja dem under varmt vatten och massera för att ens kunna laga mat.
Nämnde detta för mamma som försynt frågar:
"Det är inte så att du måhända lider av ortorexi Hanna?"
***
ORTOREXIA NEVROSA
(Från Wikipedia)
Ortorexia nervosa, eller bara ortorexi, är en ätstörning som innebär att den drabbade kommer in i en fas med överdriven träning under ett lågt näringsintag.Begreppet ortorexi myntades av den amerikanske läkaren Steven Bratman i slutet av 1990-talet. Han åsyftade patienter som hade fastnat i ett tvångsmässigt "hälsosamt" och oftast väldigt fettsnålt ätande och som ägnade sig åt överdriven fysisk träning.
Ortorexia nervosa är ännu ingen egen diagnos utan räknas för närvarande till diagnosen ÄS UNS - "ätstörning utan närmare specifikation", även om termen är etablerad inom psykiatrin. Sjukdomen kan kallas vara en form av "träningsnarkomani" kombinerat med så strikt kosthållning att det är farligt för den drabbade.
Symptom:
Den drabbade känner sig ofta otillfredställd om han/hon inte har uppfyllt sina egna uppsatta mål(oftast militanta och högst orealistiska mål) inom träning och kosthållning.
Han/hon kompenserar nästan alltid med överdriven träning för att "jämna ut" ett(vad de anser) för stort kaloriintag.De flesta ortorektiker kan oftast de flesta kalorivärden på de vanligaste livsmedlena. Detta för att kunna räkna kalorier och på så vis skaffa sig "kontroll" över vad de äter. De flesta ortorektiker i allmänhet brukar ha ganska stora kontrollbehov, och även känna krav på att vara högpresterande i t.ex. skolan(de flesta ortorektiker är väldigt målmedvetna och ambitiösa).
Ortorexia nervosa blandas ofta ihop med anorexia nervosa, men det är viktigt att komma ihåg att ortorexia nervosa inte handlar om att de drabbade försöker att gå ner i vikt (som anorektiker t.ex. gör) utan att det snarare handlar om att vara så hälsosam så möjligt. Det kan handla om att man vill ha väldefinierade muskler, eller att man till varje pris vill undvika socker i sin kost. Alla de som drabbas har egna definitioner om vad som räknas som "hälsosamt", men de brukar oftast bestå av ett ihopkok från olika magasiner (hälsotidningar) och internetsajter.
***
Jag läser texten och det är klart jag känner igen mig...
Visst kan jag få ångest om jag inte når upp till mina mål, och ja jag kompenserar när jag ätit väldigt mycket. Jag kan även kalorivärdet på många basvaror och känner ett stort kontrollbehov även vid andra delar av livet. Och när det gäller min uppfattning om vad som är hälsosamt är det ju plockat lite här och var ifrån.
Men samtidigt - Herre Gud!
Allt det där är ju helt normalt, vanligt och hälsosamt.
I så fall tycker jag alla borde lida av en liten släng Ortorexi.
Fotomodellen Hanna?
"Wow, vilken donna!" tänker jag och syftar på blondinen längst fram till höger.
Tills jag inser att det är jag.
Shit vad långt hår jag hade för ett år sedan.
Nu är det nog dags igen. Lejonmanen får växa ut.
Hittar också en annan väldigt rolig bild när jag fick vara fotomodell, i ett försök att få det skandinaviska hejarklacks-kitet att se coolt ut. Kan ni tänka er att den faktiskt låg i vår internet-shop? Och folk köpte prylarna? Och blev missnöjda när det inte följde med en söt liten blondin i paketet?
Sömniga tankar
Oj voj, jag säger då det.
Tiden går brutalt fort.
Min lilla Oslo-nedräknare till höger tickar i en faslig takt.
Om två veckor bor jag i Norge.
Yikes.
En dagens, tack!
Dagens highlight: Sömn. När som helst. Var som helst.
Dagens bottennapp: Get Smart.110 minuter av mitt liv jag aldrig får igen.
Dagens älskling: Min ex-kombo Alicia. 4 å sedan sist men lika kul ändå.
Dagens bitch: Alla tågvärdinnor. Endast kvinnorna, aldrig männen.
Dagens våta fantasi: Tvättmaskin.
Dagens reality check: Tvätta underkläder i badkaret.
Tänkvärt
att när kylan kommer
och lövet snart skall dö
blir det vackrare än någonsin?
Hälsoveckan fas 2
Jag mår så himla bra just nu att min hälsovecka automatiskt utökas. (I alla fall tills jag lämnar Sverige, sedan blir det nog ett par veckor med organiserat kaos.) Det är som att min kropp har vaknat till liv, som om nerverna i armar och ben spritter lite extra. Istället för höst-depp och förkylning är jag pigg och fräsh.
5 timmar träning, trots att jag jobbar helg.
Ännu mer hemlagad mat
Få tid till att måla tavlan jag har i huvudet
Åtminstone en kväll då jag lägger mig innan 21.00
2 kvällar socialt umgänge
2 kvällar för mig själv
Läste till min glädje att jag lyckats inspirera några läsare!
Härligt!
Refelektioner från gymmet
- Den person som tog initiativet för fredagsgodis på Sportlife är helt genialisk. Det kanske hjälper folk att förstå: Godis och träning hör visst ihop!
- Jag vill kyssa och krama den gamla mannen som vågade sig på ett core-pass vid 77 års ålder. Att se honom kämpa ger mig inspiration.
- Jag blir lika naivt förvånad varje gång jag stöter på någon som inte tränar alls.
- Jag älskar att känna hur min kropp blir starkare, hur musklerna utvecklas och att se mina framsteg. Varje vecka klarar jag mer. Igår var jag på gymmet i 2 1/2 timma och kände mig bara pigg och motiverad vid hemgång.
Liseberg idag
Lina: Neej. Jag lägger hellre mina 20 kronor på godis, då får jag i alla fall något för dem.
Hanna: Äääh lägg av. Man har antingen tur i spel eller i kärlek, och helt ärligt så är mitt kärleksliv katastrof just nu. Allt talar för en vinst.
Lina: Det finns hundra nummer att välja på, chansen är minimal. Vilka ska du välja?
Hanna: Rakt fram, första bästa. 26, 27, 28, 29, 30 känns bra. Nu kör vi! Kom igen nu lilla hjulet, snurra mer.. mer.. stanna.. stanna sa jag.. nej.. den misssade.. nästa varv kanske.. snälla.. kom igen nu. Stanna, stanna, STANNA!!
Lina: åååh, vad blev det? Vad blev det? Vad är det? Den stannade ju mitt i mellan!
Hanna: Aaaaaaahhhh!!! Vinst..till.. nummer 30!! Det blev en stjärnvinst! Fucking jävla Stjärnvinst!! S-T-J-Ä-R-N-V-I-N-S-T !!!!! Jag som aldrig vunnit, någonsin. Jag vinner aldrig, det är helt sjukt. Åh.. vad barnligt, löjligt, ohejdat glad jag är. Åh.. ja, vad glad jag är.
Bandit Rock
Vad som skulle bli en trevlig hemmakväll med bara mig, chips, dips, gröna saker samt CSI blev en release fest för Bandit Rock, den nya radiokanalen i Göteborg. Allt som Meijer lovande var sant, vi kom in på VIP-avdelningen och slapp betala ett endaste dugg. Istället bjuds det på buffé, fri bar och massor med choklad.
Jag och Joavana spenderade större delen av kvällen med att gömma gratis-godiset i diverse fickor, vinklar och vrår. Det gäller ju att ta för sig, så det inte går till spillo.
Vad det gäller kändis-närvaron får jag säga att den var ganska låg. Höldpunkten låg när jag skymtade Casper Janebrink, ledsången i Arvingarna, bakom en ölflaska. Och där stannade han, resten av kvällen. Nära, nära baren.
Ändock var det väldigt kull att få springa runt och känna sig lite speciell, jag förstår hur vissa människor kan bli helt beroende av premiärer och kändisfester. Alla springer runt och låtsas vara viktiga, men är innerst inne lite osäkra. När de träffar någon ny antar de att denne är inflytesrik, eftersom han/hon ändå är på den väldigt vippiga festen. Fjäsk startar åt båda håll, och så är en karusell av bekräftelse igång.
Ändrade planer
Meijer ringde just.
VIP fest på Sticky.
Vi är på gästlistan.
Fri bar.
Då är man ju bara dum som tackar nej!!
Hahaha jag är nu offeciellt alkis.
Bajsenödiga människor
"Åh usch och fy vilken natt jag hade. Jag mådde så dåligt. Alltså jag överdriver inte när jag säger; det var rena niagarafallet där bak. Ja du vet, det var helt otroligt. Det var liksom mer vatten än bajs som kom ut där bak!!"
!!!
???
Vad är det med människor och sin egen avföring? Vilken djruisk instink driver dem till att redogöra exakt mängd, lukt och färg för ofrivilliga offer som råkar komma i deras närhet? Vem vill över huvud taget ha reda på det, vem tycker det är ett intressant och givande samtalsämne?
Detta var speciellt tydligt i Australien. Där pratade man gärna vitt och brett om sitt senaste toalettbesök, men ironiskt nog absolut inte om sex. Sex? Vem? Jag? Näääe. Det har du inte med att göra.
Vilken snedvirden prioritering. Sex är ju kul, intressant och en generellt väldigt trevlig sysselsättning. Bajs är ju inte trevligt någonstans. Det är en äcklig, brun och illaluktande tidstjuv. Vem vet, jag kanske lider av en lätt forbi för mitt eget bajs? Eller kompenserar min sexuella frispråkighet med att tabubelägga något annat?
Hur som helst så vill jag inte höra om folks toalettvanor. Det äcklar mig, det är respektlöst att bara slänga fram i ansiktet. Jag - Vill - Inte - Veta.
En dröm. Eller verklighet?
I en dröm kan vem som helst flyga, bli miljonär, älskad, växa till en jättes storlek eller bli osynlig. Endast fantasin sätter gränser. Det låter ju helt underbart, vad är bättre än att spendera nätterna med att uppleva sina innersta drömmar om och om igen?
Men för mig vad det annurlunda.
Drömmen började med en viss panik. Jag var återigen i Oslo och hade svårt med alla lägenhetsvisningar. Jag kom bort mig, gick vilse, tappade nyklar och blev ovän med en elak kvinna. Plötsligt inser jag att allt är så overkligt och irrationellt, det måste vara en dröm. Jag pekar på kvinnan och tänker "Explodera!" och så *poff* var hon borta i ett regn av gnistor.
Coolt, jag drömmer. Vilken tur att allt det här inte var verkligt.
Jag susar runt lite på gator och torg men känslan är fortfarande ond, röd, svettig. Det började som en mardröm och känslan vill inte släppa. Jag tröttnar, vill bort och bestämmer mig för att vakna.
När jag vaknar ligger jag i en av lägenheterna jag kollade på i Oslodrömmen. Den elaka kvinnan knackar på. Hon meddelar att det finns ingen kvar, alla har stuckit och glömt mig. Jag börjar gråta innan jag inser att det fortfarande är en dröm. Nu blundar jag och tar i, hårt, anstränger mig för att vakna.
En stöt går genom kroppen när jag vaknar, det gör nästan ont när nerverna vaknar till liv. Runt omkring mig ser jag fortfarande Oslo-lägenheten. Vad är det här? Varför kan jag inte vakna? Jag är fångad i min dröm. Paniken träder fram, hur jag än gör kan jag inte vakna. Jag blundar och skriker allt vad jag har.
Och så vaknar jag, skrikande så att halsen gör ont. Vet återigen inte vart jag befinner mig. Var är jag!? Det dröjer flera sekunder innan jag inser att det jag ser faktiskt är mitt eget sovrum, hade nästan glömt hur det ser ut. Lättnaden är total, och jag vill inte somna om. Tänk om jag fastnar igen?
Blond, blondare, Hanna
Det visar sig att jag betalt in pengarna till GP, och då trillar poletten ned. Visst hade jag en räkning därifrån - på 100 kronor! Tänk att en liten nolla på fel ställe kan göra så stor skillnad.
När jag ringer GP och förklarar situationen för dem skrattar de rått. Inte bara har jag betalat in tio gånger mer än jag behöver, dessutom har jag betalat samma räkning två gånger! Jag dunkar huvudet i bordet och är på nåt sätt glad över min hårfärg. Då har jag i alla fall något att skylla på.
Med de tackar jag de två goda själarna som röstade för min sömn.
Dröm sött, vakna blött.
Det finns service, och så finns det..
Tydligen inte. När kyparen behagar sig komma fram till vårt bord vänder han sig mot oss och utbrister:
"Ja, ni vill väl inte ha något med alkohol i alla fall!"
När jag då ber om ett glas rött vin protesterar han och påstår att jag inte vet vilket vin som passar till vilken maträtt. Först efter att jag beställer ett grillspett låter han mig få min vilja fram med meningen "Ja, jag ger dig väl ett glas merlot då. Det passar ju till allt"
Jag blir så otroligt provocerad av en sådan man. Som inte förstår vad service innebär och som måste sätta sig över mig. Någon som helst glömt bort uttrycket Kunden har alltid rätt.
Socialt experiment eller lathet?
Faktum är att jag kommer ha så tajt med tid att jag inte hinner uppfylla alla mina löften. Egentiden får jag på tåget, äntligen har jag hittat en bok jag verkligen längtar efter att få läsa. Och planeringarförbudet har jag faktiskt hållt, denna gång blev en middag planerad utan att jag lade mig i och orgnaniserade.
Däremot blir det lite knivigare med sömn och träning, nämligen så att jag måste välja. I natt blev det inte många timmar, och träningen uteblev även igår. Borde göra båda men hinner inte med. Vilket ska det bli? Muskler eller vila? Kondition eller skönhetssömn? Svåra beslut.
Såpass svårt att jag låter er bestämma! Vänligen rösta i kommentarsfältet, det alternativ med flest röster blir min aktivitet för kvällen. Så slipper jag bestämma, skönt.
och folk som påstår att bloggen styr ens liv... bah..
Home sweet home
Vad skönt att återse min stökiga lägenhet, gamla disk och obäddade säng. (speciellt det sistnämnda!) Funderar lite smått om jag håller på att mecka med tidszoner, alternativt tidsresor, i allt mitt flängande till Norge för hur kan det fortfarande vara samma dag som när jag åkte hemifrån?
Det är lustigt hur slut man blir av att åka tåg två timmar, buss 8 timmar och sedan promendera i 6 timmar. Hamnade på bakom en väldigt illaluktande man på resan hem och har haft många, långa filosofiska diskussioner med mig själv om hur det ens är fysiskt möjligt att stinka så. Som tur var tuppade jag av halvvägs in i resan och kunde glömma näsans obehag för en stund.
Den som söker, ja hon finner!
Lyckan bara bubblar upp inom mig.
Och spänningen, den ska vi inte ens tala om. Va fan håller jag på med liksom? Det är helt galet...
Ska jag backa tillbaka ett par steg så ni förstår vad det är jag dillar om?
Jag hittade en kurs! Jag sökte och hittade till slut en Pole Dance kurs i Oslo. En nyfiken mail fick snabbt svar och innan jag visste ordet av hade jag anmält mig till en 6-veckors kurs. I ren iver valde jag nivå "redan erfaren", för om jag ska behöva betala 2700 NOK (Ja, du läste rätt, det är hysteriskt mycket pengar!!) vill jag minsann få valuta för pengarna!
Den 8 oktober smäller det.
Då jävlar ska jag dansa. Jag ska göra mitt allra bästa, och flirta så ohejdat med läraren att hon kanske låter mig komma förbi och öva, lite sådär, på kvällarna när salen står tom. Det är min dröm. Och då ska jag pressa mig själv till det yttersta, då har jag en passion och hobby att lägga min fritid på. Jag ska bli grym, sexig och vältränad. Det ska bli så bra.
Kom-ihåg-lista inför morgondagen
Säkerheten först
Vilken dag.
Det finns inget som går upp mot att ha mycket att göra på jobbet, då får man känna sig både produktiv och ansvarsfull. Därför var det med glädje jag såg den långa to-do listan i morse. Tills jag insåg, att om jag någonsin skall hinna åka till Oslo och få det där norska personnumret, så är det I MORGON.
Ap-stress leder till att min hjärna lägger av, vilket leder till misstag och mer stress. Upptäcker vissa paranoida drag hos mig då jag får för mig att alla är sura, bittra och missnöjda med min prestation.
Jobbar över och blir sist kvar på jobbet, får således det ärorika uppdraget att larma på. Vilket brukar gå som en dans alla dagar utom.. ja.. tisdagar jämna veckor. Helvete. Larmet får spel, vägrar larma på och jag kan inte gärna lämna ett helt slott olarmat. Känns ganska oansvarigt.
Efter 40 minuter när jag har missat två tåg, ringt securitas, fått noll hjälp, ringt hela ledningsgruppen, fått noll svar och sprungit sju varv runt lokalerna ringer vår VD. Han hälsar att larmet har gått. Hur tusan det gick till när jag inte ens kan larma på, vet jag inte. Således utsätts jag för diverse identifikations-övningar och larmgenomgångar innan en annan kollega får komma och hjälpa mig. Vilket han inte kan, utan spenderar istället tiden med att vara ett stort och präktigt as.
Det mest pinsamma i den här historien är hur problemet visade sig vara en dörr, som
Vård för kropp och själ
I insiktens och självkännedomens anda börjar nu min hälsovecka.
Rent kroppsligt är det enkelt, där består omtanken av mycket träning, sömn och bra mat.
Mitt mål är att jag skall hinna träna 3 pass på en timma, samt två pass på två timmar. Detta ger en totalsumma på 7 timmar träning på en vecka vilket känns bra. Jag antar att en del kommer höja på ögonbrynen lite här, kanske sätta i halsen och hosta lite, men helt ärligt så är det inte så mycket. Jag snittar en timma per dag vilket inte är överpretantiöst någonstans.
Dessutom ska maten bli regelbunden, och alla helst dessutom hemlagad! Det har blivit pinsamt få timmar i köket sedan jag kom hem. Jag planerar en hälsokostvecka som ser ut ungefär såhär:
Frukost: Två skivor knäckebröd med valfritt pålägg. En kopp te.
Lunch: Vad som helst, så länge 50% är grönsaker.
Mellanmål: Frukt i olika former
Middag: Samma som lunch
Före/efter/under träning: Någon bar eller dryck från naturdiet.
När det gäller omvårdnad om själen får fantasin flöda. Först och främt skall jag lära mig att uppskatta stunderna ensam, inte ringa någon så fort schemat tillåter. Istället för fullbokade veckor och regelrätt nazi-planering ska jag omfamna mottot "don't worry be happy" samt det mycket kloka "ta dagen som den kommer".
Dessutom skall jag på date med mig själv, aktiviteterna jag har att välja på är följande: Läsa bok, bada badkar, laga mat, fotografera, koda min hemsida, promenera samt måla. Förhoppningsvis hinner jag med flera av dem.
Oh vad spänd jag är! Vilken underbar vecka!
Bilder från jobbet
Kanske är mest kul för mig men de var fina, så jag ville dela med mig.
Personalfesten
Sång för vår kära VD som slutar
Sedan champagne i överflöd
Kanske lite mycket champagne för mig?
Seglingen
Våra fina båtar
Den glada filuren i vit mössa, det är jag det!
Jag och Ann hade roligt
Hela kvällen var verkligen hjärtskärande vacker.
Det här är vad jag saknade så, i Australiten.
Färgglada bilder
Kan inte motstå, utan slänger upp lite bilder från kvällen.
Vi kan kalla temat "Hanna känner sig älskad"
Som terapi, och med starka kopplingar till föregående inlägg.
den rädda lilla flickan
Det kan bero på den ganska häftiga bakfyllan.
Det kan också bero på att jag äcklas av mig själv.
Genom en helg som rent allmänt var kanon ser jag skymtar av en mycket rädd flicka som gör vad som helst för att få känna sig älskad. När andra hörde flirtiga skämt känner jag av den desperata undertonen. Den som andra skulle kalla livsglad är för mig snarlik en slampa. Och den flickan, hon är jag.
Detta i kombination med alkohol resulterade i missförstånd, krossade hjärtan, svartsjukedraman, ensamhet, rykten, dumma beslut, ångest, konstiga samtal och vänskaper som satts på prov. Jag flirtade för bekräftelse och glömde mitt i karusellen av att det påverkar många fler än bara mig.
Dags att andas, lugna ned mig och kanske våga ta en vit helg. Varför har jag så bråttom? Jag kommer inte dö av ensamhet. Det är inte farligt att vara ensam. Om inte jag står ut med mitt eget sällskap, hur skall då andra orka? Det är bara en känsla, jag behöver inte lyssna på den.
Min silverstrimma är all den kärlek jag fick.
Det finns folk som bryr sig, som älskar och vill skydda mig.
Skydda mig från den som gör mig mest illa - mig själv. Eller snarare, den rädda lilla flickan som jag skymtar ibland. Jag vill inte ha henne i mitt liv, jag vill inte ha med henne och göra. Hon är osäker och låter det gå ut på omgivningen. Från och med nu är hon inte längre välkommen.
Nästa vecka börjar kampanjen Våga Vara Ensam.
Söndagsångest
Nu har jag lekt av mig
Jag ska gå i celibat, bli from som en nunna och sluta söka bekräftelse.
Dessutom får nog alkoholen vila, kroppen säger nej.
Full Rulle
Helgen närmar sig men det betyder inte vila.
Jag har i vanlig ordning lyckats boka mig ett fullspäckat schema!
Först en vanlig jobbdag, fullt med kris och panik.
Därefter ska vi ut och segla! Mitt jobb satsar stenhårt på personalvård. Både glass OCH segling! Det lät väldigt härligt när inbjudan kom via mail, men när SMHI utlovar både regn och åska är jag lite mer tveksam. När det kom ut på avdelningen att jag aldrig ens varit ombord på en segelbåt har de glatt skrämt upp mig så till den grad att jag nästan kissar på mig. Väldigt nästan.
När vi går i land vid 21.00 blir det klurigt, då jag tackat ja till både "After Sail" med kollegirna samt avskedsfest för Amanda som flyttar till Oslo en månad innan mig. Hur som helst kommer jag inte sakna vare sig fest eller alkohol.
Speciellt inte eftersom morgondagen bjuder på Födelsedagskalas! Och den bästa sorten dessutom - mitt eget! Och hörni, tänk vad häftigt om någon av er läsare vågade komma! Vi gör en deal, ni skickar mailadressen och jag skickar min adress?
Porrbilder
Kände hur det började klia i avtryckarfingret, det var längesedan systemkameran fick motionera.
När jag älskar mitt jobb
Inför dagens personalmöte kände Ledningsgruppen att vi behövde lite extra motivation. Med finurliga leenden meddelade de att en överaskning väntade på alla små arbetsmyror i köket. Glada i hågen skuttar vi dit, och vad möts vi av?
Berg, och åter berg av härlig Ben&Jerrys glass. Vi snackar Kebenekaise-storlek på högarna. Smakerna varierade från chokladfisk till mangomania till vanilla crunch och strawberry cheesecake. Och 374 till. Som om detta inte vore nog stod fluffiga marsmallows och underbart kletig fudge vid sidan av.
Jag som inte ens är så förtjust i glass undrade om jag dött och kommit ett steg närmare himmelriket. Snabbt trängdes vi runt bordet, dansade glatt och doppade fingrarna vart vi kom åt. Och vi svullade, mumsade och grisade så till den grad att jag nu har ont i huvudet. Det är första gången på 15 år jag får ont i huvudet av för mycket glassätande.
Dessutom lider jag av en sockerkick utan dess like, fingrarna skakar och det är svårt att p..p..prata. Jag måste bli av med alla överskottsenergi! 2 långa ljuvliga timmar på gymmet väntar.
Meningen jag hatar
Varje gång jag berättar om den stundande flytten till Oslo möts jag av samma kommentar. Glada hejarop följs av huvudet på sned, skevt leende och meningen:
"Men har du fixat boende och så?"
Nej, svarar jag. Det är ju en hel månad kvar.
"Awwwh. Stackars dig. Det är ju så himla svårt."
Detta har nu upprepats så många gånger att ångesten kommer krypande. Fan, jag borde verkligen fixa det där med boende. Jag borde veta vart jag ska, det är ju jättesvårt att få lägenhet. Så säger de, alla de där människorna. Så jag sökte tre tusen lägenheter, fick visning på hälften och lovade dyrt och heligt att komma upp på torsdag.
Det är torsdag idag.
aaaarrrrggsshh, var min första tanke på i morse.
Helvete, var den andra.
Stress, press, panik och ångest. Galet tajt om tid. Räknade raskt ut att det fungerade om jag sket i att sova inatt, och sedan i sann hårsrocksanda dök upp på helgens fester zombie-style. Men så tänkte jag ett varv till och insåg:
Fuck it! Det är inte min ångest, det är alla andras.
Boende löser sig, det gör det alltid. Jag orkar inte åka till Oslo - så jag gör inte det.
Att köpa kärlek
Och hon missar aldrig ett tillfälle att visa precis hur högt mitt pris är.
Varje gång hon överlämnar ett paket kan man ge sig den på att prislappen sitter kvar, helt och hållet med flit. Så att jag vet hur mycket hon spenderar på mig. Så att jag vet hur mycket hon bryr sig.
Därför var det ingen överasknig när jag öppnade mitt paket idag, och såg den obligatoriska prislappen. Faktum är att jag blev lite lättad. Nu har hon i alla fall slutat att ge mig kvittot i samma paket.
Värre var det när jag var yngre, då jag fick köpa paketet själv, för att sedan slå in det, gömma det under sängen och sedan plocka fram på julafton så hon kunde ge mig. Konceptet "det är tanken som räknas" har helt gått förlorat här.
Fördelar
Paketen, faktumet att man överlevt ännu ett år, kanske har man blivit klokare, uppmärksamheten eller att få ha en egen dag. Men det bästa är nog hur man kan komma undan med precis allting när man fyller år!
- Du måste köpa en biljett!
- Men kan jag inte få slippa? Idag fyller jag år!
- Varför är du sen till jobbet Hanna?
- Idag är min födelsedag!
- Vem tog sista toapappret??
- Jag tog den som min födelsedagspresent!
- Sneeella shifen. Kan inte jag få surfa Facebook hela dagen? Det är ju min stora bemärkelsedag.
- Tja.. okej då. Det händer ju bara en gång per år.
Så jävla nice. Det här skall utnyttjas ända till 23.59.
The big two two
Idag är det min födelsedag!
Jag är barnsligt förtjust i att fylla år.
Det här skall firas med en varm choklad och en croissant på stationen.
Man måste våga slå på stort.
Ät mat kvinna!
Staben på mitt jobb består till 90% av kvinnor 35-40 år, och här kan man skönja många roliga mönster. Till exempel hur all konversation krestar kring förlossning, moderkakor, avförig och trotsåldern. Eller hur dagis- och hämt-tider lyckas styra alla möten och after work aktiviteter. Eller hur lunchen vittnar om ett desperat försök att gå ned i vikt, utan att lyckas.
För varje dag, prick klockan tolv, är det likadant.
"Jag ska bli smal!" säger de, och vräker upp den största ost- och skink salladen i mannaminne. Förutom den stackars osten finner vi även ett hav av isbergssallad. Bara. Kanske en liten tomat på toppen, om det är fredag.
"Åhh vad gott och härligt fräsht" säger de, och dränker den i caesardressing.
Jag undrar om de någonsin stannat upp, och funderat på vad de håller på med. Deras så kallade sallad innehåller knappt några mineraler eller näringsämnen (förutom lite kalcium från osten, samt järn och proteiner från skinkan) och massor med fett (osten och dressingen). För rent näringsmässigt räknas isbergssallad mest som utfyllnad. Bukfylla. Tuggmotsånd.
Varifrån kommer denna myt att isbergssallad är det nyttigaste man kan äta? Vad hände med alla roliga grönsaker? Och varför vågar de inte göra en sallad som faktiskt saknar de gröna bladen?
Jag vill slå dem i ansiktet med en gammal gurka och säga:
Våga äta riktig mat! Våga äta riktiga grönsaker!
Anti-depp-terapi
Nu är det dags att vara glad igen, jag fyller ju år i morgon!
Då kan man inte hålla på att vara ledsen.
Jag inleder med en bild jag fick på jobb-mailen idag.
Väldigt snodd från tjuvtittat.se, men inte mindre rolig för det.
Små notiser
Sitter och läser metro på tåget när jag får syn på denna notis.
Och jag känner hopp igen.
Hjärta Smärta. Typ.
På vägen hem vet jag att jag måste snacka med Joel, och ringer på hans dörr.
Han öppnar, tar mig i famn och jag gråter.
Han stryker mig över håret och jag gråter.
Och gråter.
Jag vet faktiskt inte hur länge vi stod sådär men ingen behövde säga ett ord. Han höll om mig, sa att han förstod och så långsamt blev jag människa igen. Jag stannar en timma, vi pratar och allt känns så overkligt. Ett gammalt citat dyker upp i mitt sinne, något jag älskade i tonåren:
when the only person who can make you stop crying
is the one who makes you cry?"
