Rekordveckan

Vi håller på och slår rekord på jobbet.
Vilket betyder att jag har varit bakis och jobbat häcken av mig de senaste 7 dagarna.

Nu väntar 5 dagar till,
sedan tar jag banne mig juleferie.

Hej!


Hej December!

HEJ HALV SKATT!

HEJ LÖNING!!!!111!!!1ettett



ps.

Idag var det mer samtal med chifen på jobbet.

Duktiga Hanna sa ifrån.
Duktiga lilla mig sa att jag faktiskt har för mycket att göra.
Duktiga fina sa att nu ska jag sluta vara duktig och börja vara lycklig.

Bra Hanna. Bra, sa hon.

I brist på intelligent sällskap

Kalle på jobbet: Hanna..?
Hanna den sköna: Ja kära du?
Kalle på jobbet: Vad gör du?
Hanna den sköna: Inget, jobbar, fyller i loggar. Hurså?
Kalle på jobbet: Vem pratar du med?
Hanna den sköna: Jag? Ingen?
Kalle på jobbet: Hanna...
Hanna den sköna: Ja kära du?
Kalle på jobbet: Du pratar med dig själv.
Hanna den sköna: Åh?
Kalle på jobbet: Det gör mig obekväm.
Hanna den sköna: Åh.

Det gör faktiskt mig lite obekväm också, eftersom jag inte hade någon aning om det.
Är detta något jag gör ofta?

Clients from hell

Mycket webdesign-nörd-humor nu men det får ni ta.

http://clientsfromhell.tumblr.com/

Ibland förstår jag inte hur människor kan vara så extremt inkompetenta när det gäller design, marknadsföring och internet, och om fallet faktiskt är så - varför kan de inte låta en expert ta över? Varför, å varför, envisas folk med att veta bäst?

Hela dagen har gått åt i tidernas kraftansträngning att inte fyra av fler svordomar än självaste Gordon Ramsey himself rakt in i örat på den ovetande kunden.

För att verka lite proff hänger jag inte ut mina egna kunder, men ger er gärna några exempel på hur det faktiskt låter:

***

Can you adjust the color so it is less black but not gray?

***

I like what you’ve done, but I was playing with Microsoft FrontPage last night and came up with something I liked better.

***

That looks good, but can you add a blog too? We’ve already used our budget on the rest of the site so how does $50 sound for adding the blog?

fotnot: Idums pris för integrering av ett bloggsystem: 20 000 NOK.

***

I had a client review a design, and all the textarea’s were filled with ‘Lorem Ipsum’...

Reply: It looks good, but we don’t understand it.

Me: What don’t you understand?

Reply: The text. What language is that anyway?

Me: It doesn’t mean anything, it’s to fill up the textareas. Just focus on the design, not the content.

Reply, after a day or two: Could you please type the text from our brochure in there, we can’t review the site in a foreign language.

fotnot: Wiki - Lorem Ipsum

***

Can you re-upload the photos on my site? I think they are fading from so many people clicking on them.

***

I really love it but can you change the colors and design?

***

I’m thinking I want five or six different logos for my business. That way I can put a different one on my website, business cards, and t-shirts, and really stand out from the competition.

***

Client: These logos aren’t creative enough! They look bad!
Me: Can you be more specific about the kind of look and feel you want?
Client: Well, they’re just not creative! Can you do some more options? I’ll know it when I see it!
***

I once had a client call me in a panic from their annual holiday in France:

CLIENT: I have an urgent problem…

ME: Ok, what’s up and I’ll see if I can try and fix it

CLIENT: Well there’s something up with my site and I need you to fix it immediately. I’ve just gone onto my website from the villa and the whole site is coming up in English not French.

ME: That’s correct, it’s an English website.

CLIENT (at this point very irate) : I know, but I’m in France!!! Shouldn’t it be in French when I log on from France so that French people can read what I do?

***

Client: Can you show me some shades of blue?
Me: (Opens up Photoshop, Pulls up the color picker)
Client: Nope! Can't see the one I want.
Me: But... It contains ALL of the possible colors...
Client: No, no, no. The one I want is not there.

***


Hahaha nu ska jag sluta.
Jag får skrattkramper.
Och borde tampas med mina egna kunders omöjliga önskemål. Under tiden är det fritt fram för er att döma: är jag anal som tycker detta är så hysteriskt idiotiskt roligt?

love is in the air

Jag tror att jag, kanske, möjligens, flirtar för mycket med mina kunder.
I morse stod nämligen dessa och väntade på mig!



Hoho.
Som uppskattning för ett gott jobb.
Jo man tackar.

***

Uppskattande läsare ombeds sända sina pokaler till:

Bloggerskan Hanna
Webdesigner
NORWAY


Så ska vi se att de kommer fram.

Kompletterande uppgifter

Såg i morse att tidigare nämnda kund även hade skickat ett mail till mig.



Och här blir jag lite facinerad...

Är det så att han faktiskt bjuder ut mig på en date här?
Vad exakt tänker han ska hända?
Eller är det jag som övertolkar signaler nu, kanske han faktiskt bara försöker vara trevlig mot mig, så som jag var trevlig mot honom?

I ren nyfikenhet vill jag bara tacka ja tills hans friend request på Facebook och se vart det tar vägen. Vore det omoraliskt?

Livsfilosofi: Antingen eller

Kanske jag gick för långt?
Kanske jag var för trevlig?
Vad gör jag nu?

För er som minns detta inlägget, om den sura kunden jag lyckades vinna över...




Nu vill han lägga till mig på facebook?!


Victory

Hamnade på helt fel fot med en kund för dryga månaden sedan. Av olika anledningar blev han fly förbannad, och gjorde mitt liv ganska surt under ett par dagar. Han skällde, hotade och förolämpade, och jag gjorde mitt allra bästa för att bemöta honom professionellt.

Alla dumma kommentarer fick lämpligt svar.
Alla krav bemöttes.
Alla förolämpningar ignorerades.
Alltid försöka le när jag ringer upp.
Alltid ett "ha det bra" när vi lade på.


Jäklar i min låda vad det var svårt, men här kämpade jag verkligen. Och under en månad har vårat förhållande gradvis förändrats till det bättre, tills det att han idag lägger kommentaren:

"Vet du Hanna, jag tycker om dig mer och mer för varje gång vi pratar. Nu har jag lärt mig att lita på din kompetens."

Trägen vinner!

Svaret på allt?

Sitter på jobbet och re-designar en folder åt jobbet, men inspirationen vill liksom inte riktigt komma. Jag lyssnar på brottsligt hög musik, springer runt i cirklar, tittar på skärmen nära, långt bort, från sidan, med bara en ögat, med andra ögat, men inget verkar funka.

Att komma på en en nytt brilliant design såhär en söndagseftermiddag visar sig vara lite av en utmaning. Jag plockar in det tunga artilleriet med flera flaskor iskall Coca Cola, men förgäves. Hjärnan blir bara inlindad i sockervadd.

Så föds en av de kanske mest tvivelaktiga idéerna på länge: snusa! Det måste vara svaret på allt. Jag tror nog jag ska testa det här med att snusa lite. Är lite av vad folket skulle kalla en oskuld på detta området men vafan, någon gång måste ju vara den första.



Såhär mår jag just nu: wiie wiie wiie wiie woo woo woo woo woo woop woop woop wooop wooop wawa wawa wawa wawa yoooohooo.

Men hur mår du?

Jag har ju mått lite, en aningens, en gnutta dåligt den senaste tiden.
Vet inte, om någon här i bloggen fick med sig det? Inte? Jo? Lite? En gnutta?
(haha här måste jag skratta ett ögonblick över hur fantastiskt kul det låter när man säger gnutta 7 gånger snabbt efter varandra...)

Detta är tydligen något som inte bara får mig att må dåligt på fritiden, det sabbar även motivationen för jobbet. Ganska stenhårt. Denna månaden har jag levererat de sämsta siffrorna någonsin, och jag visste att det bara var en tidfråga innan chefen skulle ta "det privata samtalet".

Idag var dagen. Nu var det dags.

I en timma diskuterar vi fram och tillbaka, varför har jag hamnat där jag är? Vad har hänt? Jag slänger fram teorier, hypoteser, salgsstrategier, och allt annat jag har tänkt över. Så lutar hon sig fram, ser på mig, och frågar:

"Men hur mår du annars Hanna? Har det hänt något privat?"

Här tvekar jag. Är generellt väldigt emot att använda personliga ursäker i jobbsammanhang. Kanske speglar det en önskan om att kunna koppla isär de två världarna, något som jag uppenbarligen inte är lika flink på som jag vill vara. Jag drar på svaret, men släpper tillslut ut en kommentar om att jag slitit lite den senaste tiden. Att jag av någon anledning haft all denna ångest.

Mer tänker jag inte utveckla. Här tänker jag sluta prata om det. Men det spelar ingen roll, det är för sent, muren är nede. Och tårarna kommer. Innombord bönfaller jag, snälla, snälla inte nu. Ni kan komma senare, kanske ikväll, vi han ha en hel ångestfest med gråtkalas, men snälla inte nu! Men det spelade ju ingen roll. Jag hade redan förlorat.

Hur många här har gråtit på jobbet? Framför chefen?

Ni vet hur jag kände mig.

Bli min kollega!

Idium går alldeles strålande nuförtiden och vi behöver faktiskt expandera vår designavdelning. Idag gick annonsen ut på Norges hetaste annonsmarknad: finn.no

Detta är chansen!
Visst vill du jobba bredvid mig?
Visst vill du sitta så nära att du kan känna min doft, smeka min fot, och ha hemliga möten utanför toaletten?
Eller är du kanske bara lite intresserad av design och tycker Oslo verkar ballt?

Läs annonsen här


ja men snark

Ja, jag är en tråkig mupp.
Har lämnat in en offeciell ansökan till skatteverket om omedelbart namnbyte till Tråk-Thomas.

Idag var fjärde dagen på raken som jag lyckades med konststycket att stanna kvar på jobbet ända tills larmet går. Men idag var också sista dagen i månaden. Måndadsavslutning. Och nog fan nådde jag budget trots allt.

Så...

Hej jag är en tråkig mupp.
Men snart en RIK tråkig mupp!!

Som man bäddar...

När man lägger en spontantur till Eidsvoll på lördagen, får man vackert jobba in den tiden på söndagen. Hade nämligen lovat både shifen 1 och shifen 2 att vara färdig för leverans på måndag. Och jaaa... det var väl kanske både ett eller två krafttag kvar på de projekten!

Det, och inget annat, är anledningen till att jag fortfarande sitter på jobbet kl 22 en söndagskväll. Men när man börjat surfa runt på bloggen misstänker jag att det är lika bra att bara smälla ihop datorn och gå hem.

ja, Ja, JA!!

Vad får mig att skrika så?
Varför dansar jag kycklingdansen?
Vilken känsla är den bästaste i hela välden?
Den enda känslan som klår en orgasm. Känslan av att vara oövervinnerlig, on top of the fucking world, uppskattad och underbar. Känslan av hur alla problem försvinner ut genom fönstret.

Den oförglömliga känslan av att se löningen rassla in på kontot.


Tar en liten konstpaus från jobbet

För att begundra hur kick ass och allmänt jäkla bra jag är.
Det är hårt att ligga på toppen men herre gud vad skönt det kan vara ibland!

Idag är det den 2 september.
Den ANDRE september. Numero dos. Zwei.
Dag två i månaden.

Och jag har redan kickat budgeten med 150%

Yeeeeeeeeeeeeeeeeaaaaaaaaaaaaaahhhh

Nu måste jag fortsätta jobba lite till för att klänga mig kvar på toppen.

Tack men nej tack!

Vet ni vad som är så otroligt frustrerande med att jobba med design?
Det är så personligt.

Varje gång jag lagar ett design som kunden inte gillar blir det som att de ratar en liten del av mig.

Såklart att de tankarna är totalt idiotiska och absolut för egocentriska, men fortfarande otroligt svårt att blocka. Det är bara att inse, alla har inte samma smak. Och vissa har riktigt jävla dålig smak.

Hello I'm a tristess-kissare

Sista veckan i Juli är det faktiskt bara jag som jobbar på min avdelning. Alla andra ligger fortfarande kvar i sina sängar och snusar oskyldigt vidare.

Efter 4 dagars intensivt (nåja) jobbande utan något vidare sällskap att tala med är jag måttligt uttråkad. Då har jag mina små knep...

Ett av dem är att helt enkelt gå på toa. Så fort jag är uttråkad finner jag mig själv på väg mot damernas med bestämda steg. Utan att egentligen vara kissenödig, men det är mindre viktigt i detta sammanhanget. Det är en trevlig liten rutin, tröstande i sin enformighet.

Sedan kan jag stå och tvätta händerna i säkert fem minuter. Tvåla in dem riktigt ordentligt och gnida så att det blir en liten spontanmassage för de stackarna, som sliter så vid tangentbordet. Jag låter varmvattnet rinna länge och hett tills de vaknar till liv, och bäddar sedan in dem i mjuka pappersservetter.

Efter det kan man lägga många minuter på att piffa till sig framför spegeln; kolla matrester mellan tänderna, snorkråkor i näsan, fixa frissen och slutligen öva in några arbets-poser.

Väl tillbaka till datorn häller vi i oss tre stora koppar med te och väntar tills det är dags igen nästa gång...

Hanna = experten på flyttning

Igår påbörjade jobbet sin flytt till de nya stora underbara lokalerna.
Jag hade ställt upp som frivillig att hjälpa till med detta. Jag var visst den enda frivilliga tjejen och var givetvis tvungen att bevisa mig själv då. Så jag bar lådor. Och stolar. Och bord, datorer, skärmar, skåp och gud vet vad.

Vid ett tillfälle fann jag mig släpandes på ett kassaskåp.

Vi började direkt efter ordinarie jobbdagens slut, och höll på långt in i natten. Kring ett-snåret var mina fötter slut, mina kläder genomblöta med svett och tårarna på väg av ren utmattning.

Om jag har träningsvärk idag? Oh ja.
Om jag tjänade big bucks igår? Oh ja.
Om vi har olidligt mycket kvar att göra i morgon. Ooooh ja.

Løning!!!

Då finns det ingen som tar en
man är kung kung kung i baren
Det är något som man
verkligen vet
den 8:e smäller det

Då finns det ingen som tar en
man är kung kung kung i baren
Det är värt att leva fattigt ett tag
om man får vara kung för en dag

Tidigare inlägg
RSS 2.0