Ja, en del engelska har väl slunkit in sedan vi landade i Sydney, Och det var ju lite av poängen med att plugga utomlands! Själv tycker jag att det går ganska bra, det är allt mer sällan jag ser ut som ett frågetecken. Här kommer lite ord jag faktiskt lärt mig:
Jag sitter såhär på en torsdagskväll och funderar, vem fan uppfann bröst? Jag undrar liksom, hur går tankegången?
Jag vet! Vi sätter två klumpar med fett och andra mystiska vävnader mitt för revbenen. Det blir jättebra.. hehe. Vi låter killar bli helt besatta, och tjejer galet avundsjuka. Och sedan gör vi dem olika stora för alla personer... moahaha... strålande.
Jag undrar också, var det samma jävel som uppfann tyngdkraften? För jag känner att vi har två koncept som inte fungerar särskilt väl ihop.
Så låter det hemma hos oss just nu. Jag går runt och ojar mig för min stackars arm. Vad är det som har hänt? kanske ni undrar. Vaccinationen har hänt.
Doktorn och syster var jätteduktiga, lugnade ned mig till den grad att de lyckades ta alla sprutor i en arm innan jag märkte något! Det gjorde faktiskt inte alls ont, just då. Nu har dock hela armen svullnat upp och förlorat allt rörlighet. Men det som sved allra mest var priset: 435 dollar.. aoouch!!
Fast å andra sidan är jag nu skyddad mot:
Boostrix
DTPa
Hepatit A
Typhoid
Cholera
Polio
Meningitits
Vet inte riktigt vad allt det där betyder men det låter bra.
Mina planer på Thailand och Indien har redan för mig till oanade platser. Först i måndags gick det upp för mig att jag behöver vaccinera mig om jag inte vill ha både hepatit A och B med mig hem i bagaget.
Om det inte varit för att jag redan köpt biljetterna hade jag nog fått kalla fötter. Jag kommer behöva i alla fall 4 sprutor, och snabbt överslagsräknat inser jag att jag inte har tillräckligt med armar för det. Ska de punktera samma arm två ggr? Eller fyra ggr? Eller blir det återbesök?
Jag som är så spruträdd! Hittills jag har kommit undan med att gråta en skvätt och be om Emlasalva innan, men så kan jag ju inte göra nu! Jag som ska föreställa gamla damen.
Fick snabbt och lustigt bokat en tid idag kl 14.20 hos ett ställe med det trygga namnet Sydneys Vaccinationsklinik. När jag frågar om priset för en vaccination, svarar hon: "Tja, räkna med en ?300 dollar i alla fall.. plus doktorns avgift"
HUGA!?!!? va? Inte bara ska jag bli sprutad, jag ska dessutom bli pank. Om priset stämmer kommer resan just bli dubbelt så dyr..
Jag vet att det är många som ogillar tjuvlyssnar.se av någon anledning, varför förstår jag inte. Har hört folk påstå att vissa historier är modifierade eller rent av påhittade. Personligen tycker jag många är för bisarra för att vara fiktiva, och om det nu vore så - vad spelar det för roll?
Jag skrattar lika gott ändå, och det är ju poängen med hela sidan! Avgör själva:
Två små flickor ~9 byter om. Flicka 1: Åh, jag ser så tjock ut i den här baddräkten. Visst gör jag?! Flicka 2: Nej då. Flicka 1: Jo, det gör jag! Jag ser jättetjock ut. Tjock tjock tjock? Flicka 2 (tar ett steg närmare sin kompis, mycket hotfullt): Nej, det gör du inte. Om du inte slutar svamla snart så DÖDAR JAG DEJ!!!
Jag har blivit bestulen. Eller ja.. något i den stilen i alla fall. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska kalla det så löjligt det är.
På kylskåpet har jag två st Barcardi Breezer, sådär inför nödsituationer. De har stått där i kanske någon månad och samlar damm. Idag ser jag dock något mycket märkligt..
Ena flaskan är halvtom! Just det - inuti flaskan finner vi hälften alkoläsk, hälften ingenting! Någon har alltså öppnat flaskan, druckit hälften, och sedan satt tillbaka den och satt på kapsylen igen!!
Vad handlar det om? Vem, vem i hela friden gör något sånt? Man snor ju hela flaskan om man nu är så sugen..
Våra kära grannar Josh och Yvette är två lustiga prickar. De delar även intresset för sällskapsspel och hade lyckligtvis med sig en hel låda gott och blandat när de flyttade in.
Ett av de här spelen heter Killer Bunnies och har snabbt blivit vår oövervinnerliga faviorit. Ikväll skulle vi för första gången spela alla fyra.
Innan spelat börjar viskar Yvette lite försiktigt: "ni borde veta en grej om Josh.. han är en väldigt dålig förlorare. Han blir helt galen alltså"
Vi lugnar henne att det är nog ingen fara och så är spelet igång. Det dröjer inte länge förren Josh svär högt, klappar i händerna när det går dåligt för andra och gör det ganska klart att han tar spelet på högsta allvar. Jag och Joel utväxlar frågande blickar men låter spelet gå sin gilla gång.
Strax därpå förlorar Josh, varvid han ställer sig upp, börjar skrika på sin flickvän. Han låter meddela att hon är ett mongoban, han hatar henne och kommer aldrig förlåta henne. Han fortsätter sin ramsa långt efter att det blivit obehagligt och vi sitter där stumma av förvåning.
Okej, en dålig förlorare har man ju stött på i sina dagar, men det här var något i särklass. Frågan är nu.. hur gör vi om de vill spela igen??
I ett försök till att vara praktisk lämnade jag väskan i skolan när det var dags att dra på lunch. Istället stoppade jag tryggt ned en liten 10 dollarssedel i fickan och traskade glatt iväg.
Det var först när jag beställt och skulle betala jag gjorde upptäckten: Sedeln var försvunnen. Puts väck. Jag söker igenom alla mina fickor flera gånger om men sedeln lyser med sin frånvaro. På den 50 m korta sträckan lyckas jag alltså tappa mina pengar.
Imponerande.
- 60 spänn rakt ned i någon lycklig jävels ficka -
Min kära kamera och jag har bråkat lite de senaste dagarna. Just som jag håll på att fota som bäst bestämde den sig för att lägga av och skylla på något så mesigt som urladdade batterier. Va?! Har ni hört på maken? Dessutom jävlas kameras extra mycket med mig genom att lägga lite damm på linsen, inuti kamerahuset!!
Därför har kameran fått sitta i skamvrån sedan vi kom hem.
Ledsen över att jag inte kunde ta fler bilder på den underbara stranden lägger jag i alla fall upp två som vi hann med. Dessa är tagna under första dagen, under vår extremt romantiska promenad på stranden.
Vi leker leken hitta luddet. Vem kan se den fula dammtussen som satt sig på linshelvetet?
Alla människor borde ha ett smeknamn, men jag har inget. För nej, Hanna-panna gills inte. Det är bara en dum ramsa som plågat Hannor i generationer.
Och jag tror inte heller Älskling kvalificerar då 95% av Sveriges befolkning hör det åtminstone en gång under sin livstid.
Så vad är mitt smeknamn? Jag efterlyser härmed mitt smeknamn. Förslag mottages tacksamt i kommentarsfältet. Det bästa namnet kommer jag döpa bloggen efter. Kanske.
Det finns vissa saker jag verkligen fräser över. Vissa saker får mig att se rött.
Här är en lista på fiffiga saker att göra om du vill få mig arg
Påpeka hur äckligt det är med homoäktenskap
Klappa mig på magen och fråga om jag är gravid
Skriv en kommentar som lyder: "Hej.. kolla in min tävling!!"
Sluta göra reklam för era tävlingar. Jag bryr mig inte. Ingen bryr sig. Om jag går in på din sida och inte tävlar så är det för att jag inte vill. Det är inte reklam att skrika "Se Mig!!" tills rösten spricker. Det är tragiskt.
Igår fick jag kommentaren:
"Du har chansen att vinna en design i min blogg! Var gärna med & tävla!"
Va faaan liksom. Jag hatar tävlingar, och nu kommer nån liten unge och kritiserar min bloggdesign. Jag läser ju Grafisk Design för sjutton. Mitt svar:
"Jag vill inte vara med i din dumma tävling. Min bloggdesign är jättefin, eller har du kanske nåt problem med den? Nej just det, lämna mig ifred. Bajsunge."
När man ska förstå Australiensarnas mentalitet gäller det att komma ihåg en sak: Kan man spraya det - ska man spraya det.
De fullkomligt älskar spayflaskor. Jag börjar sakteligen förstå varför ozonlagret flyr Australien.
Att kleta på solkräm för hand är rena stenåldern. Nu ska flaskan spruta ut solkräm i alla dess färger. Och smöra pannan med smör är ju bara så ute. Sprayolja säger jag bara. Håll andan i omklädesrummen då alla sprutar på en flaska deo, per gång. Behöver jag ens nämna att SprayTan är det enda som gäller?
14.5 timmar på en tåg. Enkel resa. Behöver jag upprepa det igen?
14.5 timmar i ett tågsäte...
Hela söndagen har gått åt att ta sig hem. Resan hem tog av någon anledning längre tid, och då inte bara för att vi byter tidszoner. Med tanke på min enorma skräck att sitta stilla så länge gick resan väldigt bra, men vi är båda ändå ganska möra.
Känner att jag ändå borde lägga upp Highlights under resan hem för moralens skull:
Galet vacker natur susar förbi
Nybakade scones till morgon tea
Jag hann läsa ut min braiga bok
Att flumma loss totalt med Joel
Att rulla in på Sydney Centralstation och känna hemma
Tänkte dyka ned i sängen ganska nu med det samma och bara njuta. Om jag har tur kanske träsmaken i rumpan hinner släppa till morgondagens lektioner.
Något vi blev väldigt tipsade om att besöka var Wet 'n Wild. Nej det är inte en porrfilm, det är som skara sommarland. Vattenrutschkanor i överflöd blandat med pooler, korv och popcorn. Trots att jag och Joel är 10 år för gamla och att priset var hurlöst dyrt gav vi hela spektaklet en chans.
Vilken tur det var! Vi hade hur kul som helst, efter ett par rundor bröjade till och med skrajharen Hanna tina upp och åkte glatt den ena attraktionen efter den andra. Vi tävlade i nedförsbackar, skrek som skolflickor (mest jag faktiskt) och åkte i kolsvart mörker. Vi som varit rädda att vara för gamla hade oroat oss i onödan, 25 åringarna drog runt i klungor.
Det var väldigt skönt att vistas i vattnet eftersom solen stekte och värmde upp till närmare 35 grader. Otroligt nog lyckades vi så bra med solkrämen att vi knappt är brända alls! Seger.
Dagens betyg: JÄTTEKUL Jag känner mig ung på nytt :)
Idag har varit så soft. Dagen började med att jag ställde klockan på 7 Sydneytid, och det dröjde hela 2 timmar innan vi kom på att det betyder 6 Brisbane tid. Helt galet, vi går upp kl 6 på en lördag. Vi fick gott om tid i alla fall och jag hann med ett mycket efterlängtat samtal med Syrran.
Vad jag egentligen tänkte skriva om var hur mycket jag gillar vårt nya hostel också. Återigen ett finfint rum med AC (tack gode gud), utanför en stor pool, stort kök och hör och häpna - gratis internet. För endast 200 kr/skalle. Me likeee.
Personalen här är fantastisk. Imorgon sticker vi innan receptionen öppnar, men de fixade utceckningen ändå. Utöver detta erbjuds BBQ för 4 dollar samt en extra laddare till min mobil eftersom jag glömde min hemma! =D Backpackerlivet i Australien är så överlägset.
Idag åkte vi in till Brisbane och gjorde en resa bakåt i tiden. Jag har inte varit här sedan 2005 när jag försökte flytta till Australien första gången, och det var mycket känslor. Det pirrade i magen när jag började känna igen mig, och trodde väl aldrig att Joel en dag skulle gå här vid min sida.
Vi kollade in min gamla skola och där jag bodde. Vågade faktiskt inte ringa på mina ex värdföräldrar eftersom vi inte skiljdes åt som vänner. Jag var i alla fall inte vän med dem. Det känndes så konstigt men samtidigt så naturligt att vara tillbaka. Brisbane är ett ställe jag sagt hejdå till för gott och att se det igen är som att möta en zombie. Inte riktigt levande men inte heller död.
Det var väldigt roligt att få visa Joel allting som jag inte kunnat berätta, och att hålla extra hårt i hans hand när jag tänker på hur det "borde" blivit.
Surfers har varit precis allt jag förväntat mig och lite mer. Stranden var magnifik, vit, kilometerlång och alldeles alldeles underbar..
Vi solade länge och gud vad skönt det var. Jag somnade till och med :) Det här är livet. Vi badade i de höga vågorna, men vågade inte gå allt för långt ut för underströmmarna var riktigt starka!
Vi bor på ett hostel men jag tvivlar över den beteckningen. Det enda som verkar vara hostelstandard är det billiga priset. För 400 kr fick vi ett eget rum med kök och duch. Och en Jacuzzi!! Alldeles utanför finns ännu en bubbelpool och den stora poolen bara 5 meter därifrån.
Ikväll blir det givetvis jacuzzi med badsalt..
Kvällen bestod av en god middag och en promenad på den ändlösa stranden i solnedgången. Vi gick faktiskt förbi ett bröllop i full gång :) Romantiskt värre.
Livet är underbart. Jag är riktigt riktigt lycklig.
Här skiner solen som aldrig förr. Nu är hela resan värt det. Vi var en snabb sväng och kollade in stranden och.. OJ.. den är ju helt magnifik. Och märkligt nog tämligen obefolkad. Vart håller alla hus? Jag bryr mig faktiskt inte... mer strand till oss.
Vårt hostel har underbart läge, och så snart de vill släppa in oss blir det solkräm, bikini, bok och stranden snabbt som ögat! Av någon anledning badar jag bara när vi reser bort från Sydney. Märkligt.
Här hänger vi i ett helt dygn innan vi drar vidare. Slappt.
Rolig kuriosa: Hela Australien har Sommartid förutom Queensland. De vill bara vara märkvärdiga.
Wow vilken natt. Jag trodde aldrig att jag skulle överleva den 13 timmar långa tågresan men se här är jag! Livs levande och om jag ska vara helt ärlig, i ganska bra skick ;)
Det var mycket tid att slå ihjäl men med tusen tidningar, mat och trevligt sällskap gick det ganska bra. Kl nio släcktes helt plötsligt alla lampor och det var officiellt sovdags.
Jag hade lite svårt att somna. Gnisslande vagnar, snarkande medpassagerare och krig med tåsvampsfyllot om var han egentligen fick lägga sina fötter fick mig tillslut att smyga bort till en annan plats där jag somnade så småningom.
Det är i sådana stunder jag är så glad att jag är kort! Kunde ju kura ihop mig och ligga tvärs över säterna, joel hade det värre...
Lite hastigt och lustigt blev det bestämt att vi skulle dra till Brisbane över helgen, och igår bokade vi tågbiljetter det. Brisbane ligger en jäkla bit bort, och tågresan beräknas ta ca 12 timmar, enkel väg. Wohoo.
Väl framme blir det en dag i Surfers Paradise och en i Brisbane City, kanske kollar vi även in vart jag bodde. Sedan bär det av hemåt igen för vi har ju båda skola på måndag!
Smått nervös över den långa tågresan laddar jag upp med att kolla på bilder på vad som väntar.
Nej nu är det dags att packa, äta, köpa bok och möta Joel på stationen.
Förra veckan blev det äntligen dags för ett besök hos frissan. Det är mycket svårt att hitta en bra frisör i en ny stad. De två senaste besöken var jag ganska besviken på, så det var med spända nerver jag åkte ända ut till Paramatta för att prova min vän Priyankas frisör.
Damen i fråga var väldigt trevlig, och jag började slappna av. Snabbt som attan hade hon lagt i blekninen. Efteråt förklarar hon att en toning behövs för att få ut det gula ur mitt hår, för det vill man ju inte ha. Gult hår, nej o nej. All heder åt henne, gult blev det ju inte. Jag tror snarare att hon sög ur vartenda gult pigment jag har, för håret blev Grått!
Förfasad stirrar jag in i spegeln och kan inte tro att hon gjorde mig gråhårig. Så det är så här jag kommer se ut som 65 åring?( Ja.. inte så illa isåfall.. hehe. )
Hon försöker lugna mig, den blågrå färgen kommer lägga sig efter några tvättar, då kommer allt bli så bra så. Jag vet inte riktigt... vad tycker ni?
Ibland är de vansinnigt roliga. Ibland är de bara vansinna.
Jag vill kunna gilla dataspel utan att vara nörd Jag kan gilla tjejer utan att vara butchflata. Eller banta utan att ha ätstörningar Kanske gilla kollektiv utan att vara kommunistvegan Jag är tankspidd utan att vara dum Och stökig utan att vara snuskig
Jag måste bara dela med mig av lite träningsglädje. Det är så ofta man tränar på rutin eller bara för att uppnå ett visst mål, men inte idag.
Jag har ju varit sjuk senaste vecka och inget är så knäckande som när kroppen säger "Nej!" Snuvig och grinig har jag lunkat runt, blivit anfådd bara av att gå upp för trapporna. Därför var det med skräckblandad förtjusning jag såg fram emot mitt träningspass idag. Har jag återhämtat mig ännu?
Jag tog det fegt och lugnt i början, men allt kändes så bra att jag inom kort tog i mer. Och Mer. Och innan jag visste ordet av satt jag på träningscykeln och tog i för fulla muggar samtidigt som jag sjöng med Evanesance. Kroppen flödade av adrenalin och jag klarade 2 mil på under 35 minuter. Yay!
Det är de stunderna man borde träna för. Bättre än mat, sex (ja nu ska vi inte ta i kanske..) och droger. Bäst av allt.
Nu har jag gått samma väg till skolan i 7 månader. Det är ju inte utan att man börjar känna igen vissa kufar vars morgonrutiner korsar mina.
Först och främst brukar jag träffa Mannen med de Korta Benen. Hans ben är verkligen jättekorta! Det är nästan så att armarna släpar i backen när han går. Av någon anledning får detta honom att känna sig megacool, slänga på sig solglasögon och göra tafatta försök att vinka på mig.
Efter att jag gått förbi alla kostymnissar som äter frukost antingen hos Jamaican Blue eller Bayside Lounge ser jag Meditationsdamen. Hon sitter där, i vått och torrt, mellan sina träd och mediterar i lugnan ro. Framför henne står en skylt där det står "Falun Dafa - Free meditaion. Great health benefits!"
Den märkligaste av de alla är Tanten i Rosa Overall. Jag brukar se henne halvvägs upp på bron då hon går baklänges upp för den, med stända ögon och klappar händerna. Varför vet jag inte, kanske rensar hon in aura, eller så ber hon?
Händer inte mycket här på lektionen. Folk i klassen är helt absurt sega. Tori gav ännu ett oförglömligt tal och slutade med "I've noticed that this class is unusually slow. You take TOO long for each project guys... you pay no attention to detail. I got no preflight and Press Ready Art last time! Well.. except from you Hanna.. you're doing fine"
Gjorde högskoleprovet online för skojs skull. Har nämligen inte bestämt mig för om det är värt att göra. Jag fick 1,4 så det var väl rätt okej. Förhoppningsvis skulle jag komma lite högre om det var en riktigt prov och jag inte slarvade så grovt mycket. Inte för att det är någon garanti mot slarv. Jag är en riktig slarvmaja när det gäller att läsa igenom frågorna ordentligt.
Men den stora frågan är väl egentligen, vad ska jag ha det till?? Mina gymnasiebetyg är ju ganska bra, och fotoutbildningar brukar ju generellt inte kräva högskoleprov, snarare arbetsprover.
Nu är jag lite osäker på vem som vann. I morse var jag väldigt duktig, packaded ned mitt skolarbete i en påse, ställde den vid dörren, och gick ut genom dörren.
Som tur var kom jag på mig innan jag hunnit värst långt, så det var bara att gå tillbaka och hämta påsen. Summan av kardemumman: Jag lyckades både glömma den och få med den till skolan. Ska vi kalla det oavgjort?
Nu har jag fått tummen ur och äntligen tagit kort på min fina chokladask. Jag hoppas ingen klagar på färgbalansen, för i så fall är ni bara anala. Det är en blogg, orka bry sig. Jag vill ju gå och lägga mig bredvid min snuttplutt.
Ska lämna in denna till läraren imorgon, jag är rätt så nervös. Har man gjort minsta lilla misstag kan man vinka bye bye till MVG. Och perfektionist som jag är måste jag ju sikta högst upp på skalan. Har även en ganska stark känsla av att jag kommer glömma den hemma imorgon bitti. Jag satsar 10 dollar, sätter någon emot??
Eftersom jag och Joel har gått och blivit ett så gammalt stadigt par har vi givetvis fått våra rutiner. Ett vanligt samtal innan läggdags brukar låta såhär:
Hanna: Har du sett min Mobil?? Joel: Har du sett mina läxor? Hanna: Åh vad stökigt det är här Joel: Vi borde städa Hanna: Vi gör det imorgon Joel: När ställer du klockan imorgon? Hanna: HerreGuuuud!! Hur kan du inte minnas?? Varje skoldag går jag upp 6.30 som vanligt, och varje kväll frågar du samma sak. Lyssnar du inte? Minns du inte? Joel: Men sånt minns man inte Hanna: Jooo Joel: Okej... så när ställer jag klockan? Hanna: .. ??.. Ehhh...
Det känns alltid så märkligt när någon flyttar ut. Man har bott ihop i flera månader, sett och pratat med varandra varje dag. Kulturkrockarna förhindrar en verklig vänskap att spira men nog håller man av varandra.
Och så vaknar man upp en dag till ett tomt rum. Koreanerna stack i fredags. De åkte hem.
Australiensarna Yvette och Josh åkte tillbaka till Brisbane för bröllop och fest, vilket lämnar oss med en helt öde lägenhet. Fyra rum och kök, bara förr oss själva.
Jag går runt lite planlöst i lägenheten och testar. "Eko?" "Eko, eko.. eko.." Oj vad tyst och ensammt det är. Det är första gången på 8 månader vi bor för oss själva.
Givetvis firar vi detta med att springa minst ett varv per dag runt lägenheten spritt språngande naken.
Igår var jag med om något mycket häftigt. Det var nästan magiskt. Mitt i botaniska trädgården har de satt upp en utomhusbio, och självklart måste vi prova på det! Och jag ångrar mig verkligen inte. Det var helt overkligt. Bakom bioduken skymtade vi operan och harbour bridge på ena sidan, och Sydney Skyline på andra sidan.
Vi såg på filmen Darjeeling Limited, vilken var sjuk men också väldigt rolig. En film i min smak. Där kunde man vila ögonen på Owen Wilson och hans bröder under deras "spirituella" resa genom Indien.
Under tiden vi njöt av den ljumna kvällen och den bra filmen susade fladdermössen över huvudet. De finns fullt av den här, och speciellt i trädet ovanför oss. Jag var lite orolig över att bli attakerad av fladdermusbajs. Och det är stora rackare det här, i alla fall en meter mellan vingspetsarna. Häftigt häftigt.
Scenario: Klockan är 23 en tisdagskväll. Videobutiken ska just stänga. Jag kommer in för att lämna en film (i god tid som alltid.. heh...) och ser två skumma snubbar. De håller som bäst på att betala sina filmer med en skål 20-centare till tjejen i kassan...
- So.. that's 19.80 please - Yeah.. that should be it... ööööm... yeah... - And.. you have a old fee still. - äääähh.. okey... How much? - 58.40 dollars. - Woah?? What?? So much.. yeah.. it's not mine. It's... eeeeh.. a friend. - I see. But you still have to pay.
*tystnad*
- Sooooo.... Whatya dooin this saturday nite?? hehe.. - Working. - But you get off at 11 right? See.. we got this party goin on up the street... Wanna come?
Nu har vi verkligen laddat upp inför den underbara morgondagen. Trots att hela konceptet är väldigt kommerciellt och oromantiskt så ser jag verkligen fram emot det.
Var ute och vandrade sent ikväll. Såg till mig förtjusning att man kunde se stjärnorna ikväll. Blickar över himlen och ser tre välbekanta prickar. Orions bälte. Hjärtat tog ett skutt igen, så som det gör ibland. Samma himmel som hemma! Inte så långt bort trots allt.
Märker dock hur jag nästan vrider huvudet ur led när jag kollar på den, och inser till min förvåning att den är upp och ned! Hela Orion står på huvudet, det som normalt sett är hans svärd har nu förvandlats till en gigantiskt ståkuk.
Ojojoj. Vägen snurrar. Shit i Hel-ete vad långt bort från Sverige jag är. Himelen är upp och ned. Jag är faktiskt på andra sidan jorden.
Under mina fötter traskar ni på där hemma som vanligt, startar upp dagen och jag borde sova sedan länge. Titta ned mot fötterna och se om ni kan föreställa mig där, fast miljoner kilometer bort? Tror nog det är först nu jag faktiskt fattar att jag är i Australien.
Vår lärare fick just ett spektakulärt utbrott. Frustrationen över elevernas inkompetens nådde sin gräns och hon ställde sig upp och skrek: "Har ni lärt er någonting över huvud taget i den här kursen!? Vet ni var vi håller på med??? Jag vill inte sätta IG på allas arbeten med ni ger mig inget val. Hannas arbete är det enda jag sett hittills som inte är TOTALT fel."
Vår lärare pratar ofta om hur man ska göra för att få MVG hos henne. Fraser som "think outside the box" och "go that extra mile" förekommer varje gång. Inspirerad av hennes tal satte jag glatt igång med att designa min chokladask.
Tyvärr känns det lite som att springa i motvind. Jag försöker så hårt med kommer ingenvart. Redan från början klagade hon över mitt val av låda.
"Det kommer inte fungera." "Aha, okej, du fick det att fungera. Men storleken är fel, den är för smal" "Okej, du designade om modellen helt själv. Eeeh.. men den är inte stapelbar. Kan du inte bara ta en fyrkant som alla andra??"
Till slut fick jag ju min vilja igenom. Varje gång hon ser lådan grimaserar hon såklart, men den är min och den är unik så jag ignorerar det. Tyvärr slutar inte problemen där. När färgerna kommer på låter det såhär istället: "Nej, du måste sätta loggan här, och vikten där. Jag vill ha tre godiar på framsidan, inte två. Fltta streckkoden och ändra dess slogan. Ändra säljtexten också. Ändra den här sidan och gör loggan större. Sätt bästföredatum här istället. Nej, du måste ha den på baksidan. Kläm ihop allt med. Och repetera framsidan."
"Varför? Det är ju mycket snyggare såhär?" "It's industry standard."
Jaha, där fick man för att tänka kreativt och nyskapande.
Ju längre utbildningen lider, desto roligare blir projekten. Vi har nu avverkat logos, hemsidor och broschyrer i en rasande fart. Nästa projekt är en söt historia.
Själva uppdraget handlar egentligen om att lära sig packetering, men det intressanta i det här fallet är vad vi ska förpacka. Choklad. Söt, ljuvlig choklad i alla dess former.
Vi måste ta kort, produktprover, hitta på nya koncept och märken. Allt jag kan tänka på är choklad, allt jag pratar om är choklad. Är det då så konstigt att jag vill köpa 30 kilo milkyway och trycka i mig innan dagen är slut?!
Jag får ibland ryck och blir sådär jätteglad över min frihet. För just nu är jag fri, jag har kommit in i en fas i mitt liv då jag kan göra precis vad jag vill, när jag vill, hur jag vill.
Blotta tanken på alla denna frihet är rent berusande. Jag bubblar av livsglädje. *Blubb bubb blubbel*
Jag har så många drömmar och mål i mitt liv, det är underbart. Jag kommer aldrig vara uttråkad. För att få lite struktur på det, och kanske inspirera någon, kommer här en liten lista:
Plugga mer Fotografi
Lära mig mer om att lägga upp hemsidor
Åka till Kina (helst i februari)
Roadtrip genom Sverige
Starta eget Cafe
wwoofa (world wide organisation of organic farms)
Vara hemmafru åt nära och kära
Åka till Thailand med min älsklingsSnof
Cykelsemestra Gotland
Säsongsjobba i Idre
Detta är en lista med saker jag ska göra. Självklart har jag en lista med galna upptåg och vilda idéer, men den tar vi en annan dag. Saker markerade med fet stil hade jag tänkt få till under 2008!!
Under en plötslig regnskur tog vi vår tillflykt till Biblioteket. Måste tillstå att jag är lite besviken på det, med tanke på Sydneys storlek trodde jag att det skulle vara magnifikt. Missförstå mig rätt, ja det är stort, men Alingsås Bibliotek står sig ganska bra i konkurrensen.
Det var inte förrän vi kom in i tidningsrummet som hjärtat skuttade till. Lägs väggen hänger all världens olika morgontidningar, bokstavligt talat. Mitt i röran ser jag den välbekanta titeln "Dagens Nyheter". DN, som är en av de tråkigaste tidningarna, som jag aldig läser hemma, som jag generellt ogillar, fick mitt hjärta att bulta.
Har på något sätt lyckats låna med mig hela säsong 3 av Desperate Housewives på DVD. Mannen i Videoaffären log så fint och meddelade att jag sparade 13 dollar om jag lånade dem alla på en gång, så det är klart jag följer hans råd! Inte snål - ekonomisk. Så det så!
Någonstans längs den såpaliknande storyn hamnade jag på villovägar och slutade sonika följa Housewives hemme i Svergie. Det är med stor glädje jag återupptar mitt tidigare arbete.
Två kvällar på raken har jag nu kurat ihop mig i en av våra soffor för att fnissa och bedrövas av karaktärernas misstag. Joel har jag bänkat framför datorn så mitt enda sällskap är filten och en hopp hett te. Med en gnutta citron, förståss.
Sedan mal jag fem avsnitt på raken, med undantag kisspaus. Märker inte världen som snurrar utan går helt upp i min egen lilla värld och jag bara älskar det! Det var så länge sedan jag stannade uppe och kollade på tv, och ännu längre sedan jag gjorde det ensam. Det är befriande, det är en underskattad glädje. Nu hser jag fram emot ett liknande marathon imorgon med den sista DVDn.
Tills dess, buenos noches amigos. Nu ska jag sova så skönt. Och länge.
Har gått här i dagarna tre med något alldeles fantastiskt. Jag har tänt en glöd som inte slocknar, den pyr inom mig som en motivation och glädjekälla när jag som mest behöver det. När dagen är såhär grå och mulen, då flinar jag och tänker: Jag har en Plan.
För det har jag. Den kom till under en fika med Joel. Vi pratade, utvecklade och spånade idéer på hur kafét vi satt på skulle kunna bli bättre när vi insåg att det var ett helt koncept! Jag har en hel affärsplan i huvudet!
Tyvärr kan jag inte prata så mycket om den. Det är ju Top Secret. Ja, ni förstår. Men jag kan se det framför mig så himla klart! Det gäller att ta vara på detaljerna, och blanda det med äkta kärlek. Den stora frågan är nu.. ska jag öppna det i Kaféernas Mekka Alingsås eller inte? Mättat marknad eller redan frälst publik? Det är den stora frågan.
Joel är ju givetvis med mig på Planen. Om några år så sätter vi igång.
Han kanske inte är r i k t i g t lika entusiastisk som jag är, men det ändrar sig nog när pengarna börjar rulla in.
Eller.. jaaaa.. vem försöker jag lura. Ingen av oss räknar med att bli rik.
Vi räknar med livkvalitet! Och det, mina vänner, det är inte fy skam.
Usch vad jag känner mig grinig. Nu har det regnat oavbrutet i en vecka. Solen har vi inte sett på flera dagar. Känns inte som sommar i Australien, det känns som Februari i Sverige.
Vi hade tänkt att åka till kusten såhär på vår sista helg av frihet. Sedan kopplar skolan åter sitt hårda grepp runt oss och möjligheten att se Australiens sol och bad blir mycket begränsad. Men som sagt, det blev inställt på grund av det dåliga vädret.
Har varit på Bondi Beach 3 ggr hittills, och frusit häcken av mig varje gång. De blåser som fan där ser ni. Detta var inte vad jag föreställde mig. Inte alls. Sydney är en underbar storstad men Sol och Bad har det inte blivit nåt. Och nu lider sommaren mot sitt slut och vi undrar fortfarande när den ska börja.
Två gånger har jag nu försökt orda en kväll med tjejerna i klassen, och två gånger har folk bangat ur. Samma dag som spektaklet äger rum regnar smsen in med ursäkter. Dåliga ursäkter till råga på allt.
"lovade mamma att..."
"är på en match..."
"... känner mig inte så fräsh.."
".... min pojkvän.."
I skolan är de så entusiastiska Frågar när? var? hur?
Men så får de aldrig tummen ur. Varför är det så, att vissa aldrig får tummen ur? De säger att de vill någon men spenderar hela livet med att lägga krokben för sig själva.
Ja, jag är lite ledsen och ensam när de avbokar, men mest är jag trött på folk som har ursäkter för att inte leva.
Okej, jag är medveten om att jag kommer outa mig själv rätt hårt i detta inlägget, men det får det vara värt :)
Jag och Joel har en liten småtöntig vana att utmana varandra i Starcraft på internetcafet. Det började helt oskyldigt men växte sedan fram att bli en del av vår vardag. Det är ganska kul att ha ihjäl varandra i cypervärlden faktiskt!
Så det händer då och då att vi drar en match, och utgången har hittills sett likadan ut varenda gång - Joel Segrar.
Han tröstar mig med att han spelat så mycket när han var liten, och dessutom är det töntigt att vinna. Vad han inte visste var att detta tände en högst oväntat tävlingsinstinkt i mig och varje gång gav jag 100%.
Idag kom jag på den briljanta iden att köra på 110% och se - det gav utbetalning!
Idag mina kära vänner... Idag, den 8 februari 2008, vann jag över Joel i Starcraft!!!
Wohoo... oj vad smisk han fick. Jag var så brutalt duktig och segrade totalt. Vad duktig hon är, den där Hanna. Vad fullkomligt överlägsen och ödmjuk. Ojoj. Hela världen skimrar fortfarande av min underbara vinst. Segerns sötma. Det är så här det känns alltså.
Idag gjorde vi även ett litet besök i Parramatta och spanade in det gigantiska köpcentrat. Man får nog in Alingsås där om man vill. Två ggr. Ska vara det största i hela NSW. Självfallet är ett nytt, ännu större på gång, men till dess är det störst i alla fall.
Här finns givetvis allt och lite till, och vi sprang till min förtjusning på en affär specialiserad på popcorn.
Popcorn i alla former och färger, smaker och storlekar. Underbart! Jag älskar popcorn. Ge mig popcorn!
De var supergulliga också, och jag fick provsmaka om jag ville. Hehe, OM jag ville! Så de slevade upp små skopor med dessa underbara krispiga majskorn och jag log som en solståle.
Fick beslutsångest och landade till slut på en påse med hälften kolapopcorn och hälften gräddfil med gräslök.
Låter det konstigt?
Var lite knäppt först, men när man vant sig och kunde ställa in smaklökarna var jag riktigt nöjd. Superkul, annulrunda och gott. Hit går jag nog igen. Nästa vecka typ.
den nyfikna kan kolla in deras hemsida på:
http://www.kernels.com.au/
Den lata kan i alla fall kolla igenom menyn här och bli hänförd:
I och med Sydneys gigantiska asiatiska population så blir detta firat överallt, vilket ger en väldigt mångkulturell och trevlig stämning.
Gårdagen var visst med vigd åt familjen, med utbyte av små presenter och pengar för god tur. Idag skulle själva firandet ta fart. Jag och Joel beredde oss på att bli förbluffade och styrde stegen mot - givetvis - Chinatown.
Väl framme är det.... Blött.
Väldigt blött.
Det regnar kolossala mängder och har gjort det den senaste veckan. Alltså ingen som helst chans att regnet skulle lägga av snart. På gatorna står ensamma människor och knör under taken, uteserveringarna är öde. Tappra inkastare trycker upp menyer i ansiktet på oss och lovar torrt och varmt inomhus, men vi känner oss inte manade. Förbluffade och något besvikna luffar vi hemåt.
Vad fan är det med vädret här nere? Trodde Australien skulle vara hett och torrt. Alla snackar om vattenbristen. Jag ser ingen vattenbrist, det regnar ju hela tiden. Måste vara en lokal grej, omkring Sydney ungefär. Permanenta moln på grund av smog, vem vet.
Får i förbifarten höra att detta är den regnigaste sommaren på typ 50 år. yey. Australiensarna dansar regndansen och är glada medan vi känner oss... som hemma.
Å andra sidan läste jag hos SMHI att 2007 var Sveriges blötaste år. Någonsin. Så det jämnar väl ut sig.
I morse när jag sömnigt gick upp med sikte på frukost var det nära att jag sprang in i en vägg. En vägg av flyttkartonger. En riktig Berlinmur byggd av flyttkartonger.
Vi har nämligen fått två nya huskamrater. Denna gången är de faktiskt Australiensare och det är vi glada över. Äntligen någon som man kan prata med! Missförstå mig rätt, Koreanerna är jättetrevliga med konversationerna rör sig sällan längre än "Hello".
De flyttar ned från Brisbane och har av någon anledning med sig alla möbler och tillhörigheter, trots att detta är en färdigmöblerad lägenhet. Därför finns det nu extra uppsättningar av ALLT.
3 kylskåp, 3 soffor, 5 tvapparater, en godisautomat, 10 stolar, två soffbord, 4 dubbelsängar samt 3 enkelmadrasser. Lite trångt alltså, men ganska hemtrevligt :)
Tilläggas bör att de är väldigt trevliga, så på det hela är jag väldigt glad att de kom. Om de varit svenskar hade jag kategoriserat dem som "estetjävlar": glada, unika, inte så knussiga och på ett annat mentalt plan då och då.
Vi får se om jag snart kan få in en bild på personerna istället för bara deras saker..
Idag har jag smugit runt och varit ganska glad för att det är fettisdagen. Efter lite kompensationsträning inför vad som komma skall möttes jag och Joel upp för våra skumma planer.
1. In på kinesiskt mass-bageri för att hitta något som liknar släta bullar. Lättare sagt än gjort kan jag meddela. Bakavdelningarna här består mest av cheesecake och donuts. (inte mig emot, det är ju skitgott)
2. Därefter, utforska Coles efter mandelmassa, eller i nödfall marsipan. Efter ett par förvirrade butiksbiträden hittade vi det sistnämnda.
3. In i en annan matbutik där vi hittar färdigvispad grädde på burk! Yes! Det finns och är helt underbart smidigt. Väldigt slappt ja, men oj vad underbart. Jag är nämligen världssämst när det gäller att vispa grädde för hand.
Allt detta snokande och luskande fick upp min aptit och det var med kurrande mage vi började Baka Semla. Med erfarenheter från tidigare års illamående inser vi att det bara är aktuellt med en semla var, och ger bort resten till våra kära kollektivmedlemmar. Vi förklarar glatt att det är en Svensk tradition som kallas "getting fat day" och om de inte äter blir vi djupt besvikna.
Klart de åt upp, de blev oerhört smaskiga! Nog de bästa jag ätit tror jag. Från och med nu ska jag alltid laga egna semlor på fettisdagen. hahaha, vi får se hur länge jag håller det. Tills nästa år kanske?
Jag vet inte hur många det är som känner till denna flickan Blondinbella?
Hon är "Driven och målmedveten tjej som går i 2:an på Jensen N. Bor i innerstaden och jobbar extra på en Juristfirma. Äger aktiebolaget Blondinbella AB. Aktiv inom politiken då jag är ledamot i MUF Norrmalm och ordförande för MSU Jensen N" för att citera hennes egen beskrivning.
Hon och Kenza slåss konstant om titeln Störst Blogg i Sverige. Hur kära Bella fått sin enorma läsarskara är över min fattningsförmåga. Det måste ju enbart vara läsare som jag; som går in för att förfäras och skratta åt det hon säger på fullaste allvar. Jag hoppas det är så i alla fall!
Här kommer några godbitar från gårdagens skörd:
"En bloggläsare addade mig (liksom 50 andra idag)"
"Att tona eller att färga mitt hår kan ni glömma, jag är Blondinbella. Och jag är till och med varumärkesskyddad. Sug på den!"
"Vi har pest här hemma
Jag känner mig extra snäll idag faktiskt. Hela min familj på pappas sida ligger hemma i magsjuka förutom jag. Jag måste ha fått andra gener, jag blir aldrig sjuk på det sättet. Mest stress-relaterat sjuk. Nu hör jag i alla fall dom springa fram och tillbaks från toaletten, usch. Alla förutom jag. Jag har på mig plasthandskar när jag är i badrummet eller köket, överdrivet? Nej en överlevnadsteknik, det känns ju som att jag går omkring i ett moln av pest.
Hur som helst så gick jag och handlade på nyöppnade Hemköp vid Odenplan idag. Fick en vuxenkänsla svepandes och jag kände mig genast äldre när jag gick omkring där med vagnen och köpte mjölk. Dock fick jag lite panik också, skulle egentligen köpa barnmatsburkar och annat äckligt till mina syskon, men jag skippade det. För mycket familjekänsla över det hela. Istället plockade jag på mig friskna-till-grejer såsom apelsiner, nyponsoppa, nötter, tidningar, choklad, läsk och annat gott när man är sjuk. Pappa uppskattade nog inte mitt försök till att vara snäll när inget av det som vi behövde inhandlades. Bli frisk och gå och handla själv säger jag bara!"
Min kära vän Emma bestämde sig för att fylla år inna mig i år också. Att hon ska ha så bråttom?
Dessutom valde hon att fylla år när jag inte var hemma och kunde gratta henne.
Som kompensation för detta har jag snott ihop en liten film i hennes ära, med fokus på hennes Australienresa. För det vet ni väl? Hon sa upp sig och åkte hit ned för att hälsa på. Det är en riktig kompis.
Idag var en riktig TV dag. En som jag faktiskt gått och sett fram emot.
"jippie, snart är det söndag"
Knas jag vet. Men idag hade både biggest loser samt so you think you can dance premiär. Australienska versioner förstås. Båda är hyllningar till vad man kan uppnå med lite vilja, och vad sann livsglädje egentligen går ut på.
Något man givetvis måste prova på i Australien är att Äta Känguru.
De lever här i överflöd och skjuts ofta som skadedjur, därför är köttet förhållandevis billigt och finns i de flesta matbutiker. Man ska dock inte prova sig på att tillaga kängurukött om man inte är van, det är inte så fett vilket lätt övergår i torrt och segt vid stekning.
Jag och Joel vill givetvis ge det sin bästa chans och drar till flådigaste stället i Darling Harbour: The Meat & Wine Company. Turen var på vår sida och de hade ett bord ledigt. Vi beställer in maten och svenska som vi är ber vi att få köttet "well done" trots kyparens envisa protester.
Och vad gott det var!! Väldigt mört (eftersom kängurun hoppar runt hela sitt liv) och bra tillagat, det kan jag definitivt tänka mig att äta igen. Till detta serverades potatisgratäng, vinsås och chips av sötpotatis. Mumma. Jag är väldigt nöjd. Väldigt, väldigt nöjd.
Denna sötnosen åt vi upp.
Känns ganska rättvist, jag matar känguru - känguru matar mig!
Lördagar är obesegrat den populäraste dagen på veckan, med all rätt.
Lördagar är kroppens och själens dag.
Vilken annan dag kan man sova hur länge man vill, och vara vaken hur länge man vill? Jag har lagt till mig med en trevlig liten tradition och det är att på Lördagar tar jag hand om mig själv, riktigt ordentligt.
Först helgfrukosten. Den ska vara lagad med kärlek och riktigt god. Ingen stress här inte. För mig betyder det en rostad macka med två mosade ägg, min nya favritfrulle.
Sedan gäsp, gos och massa ingenting, följt av ordentlig träning. Lång, lång, lång varm dusch så att speglarna immar igen, inte mindre. I så fall räknas det som fusk. Jag tar ordentligt med tid på mig, leker med hårinpackning samt raklödder på den enda dagen jag orkar bry mig om sånt.
Sedan följer den oändliga tiden jag spenderar på att sminka mig. Jag älskar att sminka. Det är som att måla på en levande duk. Varje gång blir på så vis olik den andra. Idag blev det ett kallt tema, med betoning på huden.
Som ram till allt mitt hårda arbete blir det finklänningen (obs singularis. Ja, jag har bara en. En klänning) och nu ska vi ut och äta på restaurang. Jag älskar Lördagar.
Under mina dagar hos Forever hade de en stegräknartävling för att uppmunta motion bland alla anställda. Jag hade ingen men fick låna av min chef Åsa. The big boss.
I röran och stressen innan flytten till Australien måste den har sprungit och gömt sig, och jag glömde helt bort att lämna tillbaka den - trots påminnelser!
Idag fick jag ett mycket lustigt mail från Åsa där hon undrar vart den är någonstans. Osäker på om hon driver med mig eller inte, samt med en mycket stark känsla av att göra det rätt för mig, beställer jag ju givetvis en ny till henne!
Surfade runt på den mycket bra sidan stegräknare.se och hittade en tjusig modell. Den levereras i början av nästa vecka utan avsändare.
Vår kära colombianske Quique flyttade ut innan jul, och i morse flyttade tysken Daniel ut. Deras rum står tomt och ingen verkar vilja bo där. Från att ha bott 6 pers är vi nu bara 4. Och om två veckor flyttar koreanerna ut.
Då blev det bara två.
Ensamma i lägenheten. Vilken lyx. Vi kommer springa runt nakna i lägenheten varje dag bara för att.
Vi har nu bott här mastodontlänge med studenternas måttstock, hela 5 månader i samma lägenhet. 9 personer har kommit och gått under tiden och det är inte utan att man bli lite sentimental. Vi har bott ihop med dem, men kommer aldrig träffa dem igen. Troligtvis aldrig ens höra av dem.
Om man räknar med det röda huset har vi delat hus med 17 olika personer det senaste halvåret. Och det har bara varit väldigt väldigt kul. Är lite sugen på att fortsätta med kollektiv i Sverige också
Dagen gick i luddets tecken. Har numer linsförbud eftersom de är bovarna i dramat.
Låg mestadels och gömde huvudet under en kudde eftersom solljuset gör det hela ännu värre. Lyckades slumra till både en och två gånger där jag gömde mig i min lilla håla.
Ju mörkare det blev desto gladare blev jag, och vi lyckades faktiskt gå ut och käka på mitt favorithak. Thaimat! Det är nog enda gången i mitt liv jag faktiskt kan gå in och säga "det vanliga" eller "en Hanna special". Ball.
För att illustrera för alla er med perfekt syn hur det känns att för evigt vara bunden till låtsas-ögon kommer här ett mycket pedagogiskt exempel:
