Hjärta Smärta. Typ.
På vägen hem vet jag att jag måste snacka med Joel, och ringer på hans dörr.
Han öppnar, tar mig i famn och jag gråter.
Han stryker mig över håret och jag gråter.
Och gråter.
Jag vet faktiskt inte hur länge vi stod sådär men ingen behövde säga ett ord. Han höll om mig, sa att han förstod och så långsamt blev jag människa igen. Jag stannar en timma, vi pratar och allt känns så overkligt. Ett gammalt citat dyker upp i mitt sinne, något jag älskade i tonåren:
when the only person who can make you stop crying
is the one who makes you cry?"
Finner inga ord för hur fin du är Hanna! Och jag bölar som om det var mig det handlar om...
Många kramar!!!!
fan tjejen.
fixa nu.
bli glad.
blä.
fetkram.
Exakt det som har farit igenom mitt huvud, de gånger jag har blivit dumpad.. Att hur f*n kan det vara att den enda personen som kan trösta en, är precis den som får en att behöva tröst? Trots att jag faktiskt aldrig har hört det citatet tidigare... men det är ju SÅ sant.
Jag har som sagt råkat ut för det, ett antal ggr.. Och nu är jag tillsammans med en kille, som är lika underbar som alla de andra var, tillsammans. Och en sån person kommer du också hitta =)
Ååååhhh det där kändes genom hela cybersfären. Vill verkligen att det löser sig på ett eller annat...
Fan Hanna vad tufft du har det just nu... Man känner verkligen igen allt du beskriver. Det BLIR bättre. Tro mig! Jag vet. Jag är 29 år och inne på äktenskap nr 2 vet´u. ;-)
Förresten har jag nog hittat den perfekta bilden, men jag mailar över några olika till dig så får du tycka och tänka lite också. Puss på dig!
Jag vet precis vad det citatet innebär....to fucking well!
