[[ Njorun ]]

Just nu är jag så sjukt förbannad på Norska Skatteetaten att jag skriker högt.
Inombords.

I verkliga livet jobbar jag vidare som vanligt, men mår lite bättre av att jag fick ventilera min frustration här på bloggen.

Jag lider av en ganska svårartad bajsfobi. Det finns liksom inget med bajs som facinerar mig. Det ser äckligt ut, luktar äckligt, är äckligt. Det är en privat stund på toaletten som jag helt inte pratar om. Någonsin.

De flesta av mina vänner känner till det här problemet, och är omtänksamma nog att utsätta mig för lite kognitiv beteendeterapi. Som till exempel Edvin, när han ringer till mig på jobbet.

Edvin: Gissa vad jag gör nu?
Hanna: Jag vet inte. Bajsar?
Edvin: Ja precis! Hur visste du det?
Hanna: Nej lägg ned. Klar du inte bajsar. Sluta nu.
Edvin: Meh. Jo det gör jag. Jag skulle bajsa och så såg jag att du hade ringt, så jag tog en kombo.
Hanna: Va?? Är du helt sjukt i huvudet. Fan vad äcklig du är.
Edvin: Jag är inte alls äcklig. Att bajsa är det mest naturliga som finns. Det är som att äta, och det gör man ju tillsammans.
Hanna: Slutaaaaa jag vill inte höra! På något sätt känns det som vi har omvänt analsex över telefonen just nu. Och jag tycker inte om det.
Edvin: Jag tycker bara det känns skönt.
Hanna: Nu lägger jag på.
Edvin: Ja det blir nog bra. Jag måste ändå torka mig.

Så har fransoserna åkt sin väg. Sista kvällen bjöd på fransk matlaging vilket var en upplevelse i sig. De är precis lika passionerade för matlagning och råvaror som fördomarna säger. En enkel middag gick på 500 kronor eftersom endast det finaste köttet var gott nog, vi behövde tre olika sorters ostar, rött vin att dricka, färska grönsaker, långa baguetter, nötter, olivolja och så vidare i all oändlighet. Men som sagt: vilken upplevelse.

När de lagade mat fick inget gå till spillo, och de stackars matbitarna som ibland flög ur pannan och landade lite här och var, dök alltid magiskt in i munnen på dem. När jag bad om att få mitt kött well done skrattade de bara och serverade mig en stor blodig bit som tittade på mig och sa "Mu!"

Dessutom var de så otroligt franska i sättet, att jag aldrig kunde sluta skratta. Men dem givetvis, hela tiden med dem. De sjöd av livsglädje och nyfikenhet. När de såg flytande margarin häpnade de, plättar fick dem att skratta (baby-crepes), de talade med lysande ögon om Edvard Munchs dystra verk, Sebastién svor alltid på franska varje gång han slog sig och Daphné svarade ja på allt eftersom hon inte förstod. De insåg inte hur blött snö var och gick ständigt runt i sina dyngblöta converse, som aldrig riktigt återhämtade sig sedan den där första kvällen i Oslo när de gick vilse och jag fick hämta dem.

Innan de drog berättade de om somrarna i Toulouse, huset de bodde i med sin stora trädgård. Så sa de att vi alltid är välkomna att hälsa på. Och jag fick just ännu en stad att skriva upp på Min Lista.

Efter 4 månader i Oslo börjar de norska orden sakta med säkert krypa in i mitt ordförråd. I början var det givetvis mest barnsliga ord, som bæsj och pule, men de visade sig inte vara fullt så användbara som jag trodde. Det är märkligt hur alla de andra orden egentligen har hoppat in i mitt huvud utan någon större ansträngning. Det är endast ett par ritkigt idiotiska ord som jag varit tvungen att sätta mig ned och slå in med våld (støpsel - stickkontakt, viskelær - suddgummi, skjøteledning - förlängninssladd).

Jag häpnar över vad min hjärna är kapabel till, men undrar fortfarande varför den väljer att vara så sporadisk i sin brilljans.

Nu har jag ställts inför ett nytt dilemma: Med detta nya ordförråd, ska jag då försöka mig på att använda det? I mitt fall blir det ju en skev blandning mellan Svenska och Norska som gäller, den så kallade Svorskan.

Här delar sig Norges befolkning i två delar.

• De som hatar den Svenska invandringen, tycker vi tar över jobben, vägrar förstå vad jag säger och starkt ifrågasätter intelligensen på andra sidan riksgränsen.
• De som ler brett, nyper mig i kinden och ber mig hålla kvar vid mina "Svenska rötter" för det är ju så koseligt.

Just nu har jag anammat en kompromiss. Med kunderna så svorskar jag järnet, ser det som en språklig utmaning och gör det antagligen svårare för dem att förstå mig. Och med de jag pratar med på daglig basis håller jag mig till Svenska, de har ju ändå vant sig vid mig och förstår alldels utmärkt. Att då försöka prata Norska skulle kännas lika konstigt som att börja prata Engelska. You get it? Skjønner ni? Fattaruu?

En sak som man skulle kunna störa dig på här i Norge, är hur de är fullkomligt besatta av vilodagen. På söndagar ska man ta det lugnt, då får man aboslut inte jobba. På söndagar ska man sitta hemma och göra allt annat förutom att jobba.

Som en följd av detta så är precis allting stängt. Synd för dig som inte handlat middagsmat, synd för de som är godissugna. Extra synd mig och Amanda för vi har precis fått slut på toalettpapper...

De kanske har lite samma dragning som norrmän. Pratar lite lustigt sådär, att man inte kan låta bli att le när man hör de roliga ljuden. Ed har bjudit över några arbetskamrater och de sitter där i soffan och snackar. Det är med facinerad förvåning jag märker hur det pirrar till lite varje gång de skorrar. De säger gurrrrkburrrk och min mus leker lajbans. De säger grrrryymt och det är nästan så att det rinner till lite.

Jag förstår inte vad som händer med mig.

Min kollega kommer fram till mig och utbrister:
"Åh usch och fy vilken natt jag hade. Jag mådde så dåligt. Alltså jag överdriver inte när jag säger; det var rena niagarafallet där bak. Ja du vet, det var helt otroligt. Det var liksom mer vatten än bajs som kom ut där bak!!"

!!!
???
Vad är det med människor och sin egen avföring? Vilken djruisk instink driver dem till att redogöra exakt mängd, lukt och färg för ofrivilliga offer som råkar komma i deras närhet? Vem vill över huvud taget ha reda på det, vem tycker det är ett intressant och givande samtalsämne?

Detta var speciellt tydligt i Australien. Där pratade man gärna vitt och brett om sitt senaste toalettbesök, men ironiskt nog absolut inte om sex. Sex? Vem? Jag? Näääe. Det har du inte med att göra.

Vilken snedvirden prioritering. Sex är ju kul, intressant och en generellt väldigt trevlig sysselsättning. Bajs är ju inte trevligt någonstans. Det är en äcklig, brun och illaluktande tidstjuv. Vem vet, jag kanske lider av en lätt forbi för mitt eget bajs? Eller kompenserar min sexuella frispråkighet med att tabubelägga något annat?

Hur som helst så vill jag inte höra om folks toalettvanor. Det äcklar mig, det är respektlöst att bara slänga fram i ansiktet. Jag - Vill - Inte - Veta.

Drygt två månader har gått sedan jag kom hem från mitt år i Australien. Stundtals känns det som ett annat liv, och ibland som att jag var där i förrgår. Vissa saker kommer jag bära med mig för alltid, andra vanor kommer jag vänja mig av med.

Jag går fortfarande alltid på rulltrappan på vänster sidan.
Tack och lov bor jag inte i Stockholm så jag slipper mordhot av irriterade pendlare.

Jag glömmer alltid, precis alltid, att köpa plastpåsar.
När man står i kön på ICA är det en gammal lat vana från Sydney som tränger ut plastpåsarna ur mitt sinne. Där fick man minsann maten nedplockad av kassörskan i gratis påsar, hmpf! Å andra sidan var storhandling ett främmande begrepp för Australiensarna.

Räkningar, vad är det?
Ingen snäll Jacob som knackar på och påminer om hyran inte. Nej nu behöver jag hålla reda på alla räkningar själv! Efter ett år utan OCR nummer inser jag hur skönt det var att slippa dem.

Älska Svensk natur.
Alltså ja, det måste vara en av det mest uttjatade klyschorna så till den grad att man inte ens tror på det längre, men vilken natur vi har i Sverige! Och speciellt närheten till den, det är unikt. Jag njuter faktiskt varje dag. Hur det luktar på natten, utsikten över sjön, bären i skogen och trädkronorna över mitt huvud.

Sorry!
Jag råkar gå in i någon oc utbrsiter, "sorry". När ska jag sluta be om ursäkt på engelska?

Vi visste väl alla att det skulle bli knas när jag kom hem till Sverige. Frågan var inte om jag skulle vara förvirrad, utan hur förvirrad jag skulle vara.

Hittils har jag..
¤ Haft svårt att sluta säga Thank you varje gång jag köpt något. Trots att hela diskussionen innan skedde på felfri svenska.
¤ Glömt av att det faktiskt finns diskmaskiner. Diskar därför, till allmän förfäran, allting för hand.
¤ Glömt av att det finns diskborstar och diskar med trasa.
¤ Sovit 6 timmar sedan ankomst.
¤ Insett att jag behöver köpa ett par skor till. Flip flops fungerar helt enkelt inte i Sverige.
¤ Tappat ett par tår i förfrysning på grund av ovan nämda flip flops samt kombination med "lätt sommarregn".
¤ Kännt ett sådant häftigt begär efter blodpudding och lingon att det blev första måltiden hemma.
¤ Fortsatt tro att ingen förstår Svenska och pratat vitt och brett om alla störiga männsikor.

Fatta min lycka när jag inser att Eurovision Song Contest kommer visas här i Australien!?! (Egentligen bryr jag mig inte alls schlager, men min snara hemkomst/hemlängtan vrider upp förväntningarna sju varv och jag kan således inte ens sitta still vid tanken på Perreli.)

Det är SBS, en blek kopia av SVT, som står för kalaset. Tyvärr visas det inte live (klockan är ungefär 4 på morgonen här då..) utan jag får vackert vänta till söndag kväll innan jag får njuta av showen. Hela 16 timmar efter Sverige! Därför svor jag något högtidigt löfte om att inte logga in på internetet på en HEL DAG!! för att överaskningen om vinst eller förslust inte skall förstöras.

Detta kan ju även vara bra som ett steg i min internetavvänjning. Det är svårt att sluta när jag är van att sitta vid datorn 8 timmar om dagen från skolan. Det är väldigt svårt att sluta. Trots nack-kramper och musarm säger något åt mig att logga in på aftonbladet bara en gång till..

Shit vad har jag gjort!? Jag börja redan ångra mig. Internet, hur ska jag någonsin klara mig utan dig i Thailand?

Ja, det var väl bara en tidsfråga innan det skulle hända...

Jag kommer hem, oskyldig som ett lamm och har köpt superfint toalettpapper. Jag tar det fina paketet under armen och öppnar dörren till toaletten. Där möts jag av inget mindre än en naken korean. Av manligt kön. En stor buske med en liten larv syntes i spegeln.

I nästa sekund slås dörren igen mot min panna, jag fattar inte vad som just hänt. Förvirrat irrar jag bort till Yvette och stammar fram:
"Jag såg just Og-Che naken!!"

Jag hade gärna kunnat skratta bort det,
men stackars Og-che skäms så att vi inte längre kan vara i samma rum.
Det är väl tur att vu flyttar snart, för hans skull.

Hihihihihihiiii
Hahahaha


HAHAHAHAHAH!!

Jag kan inte sluta skratta över minerna folk gör när jag matar dem med turkisk peppar.

Restaurangbesöket blev mycket trevligt, Brooke gillade maten skarpt och var väldigt glad. Det blev lite snyftigt när vi insåg att vi antagligen aldrig skulle träffas igen. Då gav jag henne en turkisk peppar som jag lyckats kränga från servitrisen. Hohoho vad rolig hon såg ut.

Sedan matade jag Yvette, Koreanerna och slutligen Josh som faktiskt BET i den. Sedan slog han mig i huvudet med en stol. Jag ser nu dubbelt. Men kul var det!

Joel är på casinot och vinner storkovan, så jag och Yvette drog fram filtarna, kurade ihop i soffan och satte på Jalla Jalla.

Efter alla kukpumpar, hundballar, bajsskämt, piskor, slagsmål och galna Libaneser känner jag att den Svenska kulturen verkligen gått fram.
Tack Josef Fares.

Läraren: Men hur är det Hanna??!?
Hanna: Öhm... jo tack bara bra.
Läraren: Mår du verkligen bra? Du ser lite blek ut..
Hanna: Va.. näej.. det är bara så jag ser ut.
Läraren: Men du är helt vit i ansiktet!
Hanna: Ja. Jag är svensk. Det är min naturliga hudfärg.
Läraren: Nej men du brukar ha sådär söta rosor på kinderna.
Hanna: Ja. Det kallas Rouge. Men idag har jag alltså inget smink på mig, det är så här jag verkligen ser ut. Vit. Blek. Död.

Nu har jag äntligen kommit på det!

Som ni alla kanske har förstått är australiensarna helt makalösa på att ställa in saker. Varje vecka har jag fullt med roliga planer som ställs in, helst i sista minuten. Detta driver mig lite smått galen. Men nu.. äntligen! Nu har jag kommit på lösningen.

Inför lördagen är jag således dubbelbokad!
Jag menar.. NÅGON kommer ju avboka.

Nu ska ni allt få höra.
Här fuskas det så mycket att ögonen går i kors.
Fast det är ju egentligen inte direkt fusk, men illa nära.

Här nere är det lag på att man måste skriva ut näringsinnehåll per portion likväl som per 100 g. Så att kunderna får det enklare att jämföra den där dubbeldaimen mot en riskaka. Vad som däremot inte är lagstiftat är hur mycket en portion är. Därför kan man ju fuska rätt så rejält där, och därmed verka som att det inte innehåller så mycket kalorier.

Till exempel så hävdar de att det finns två portioner i en Twix. Eller nio portioner i en gott och blandat. Men det värsta var ändå vad vi såg idag. På en liten påse med sura remmar läser vi "Servings per package: 32"
Va?? Skulle 32 pers dela på den där 160 grams påsen?



Vi är bra glupska, jag och Joel. Vi är riktiga grisar.

Torsdag = Helg = Puben

Behöver jag ens säga att hela klassen består av illaluktande latmaskar som avbokar i sista minuten? Jag gillar verkligen inte den här nya rutinen.

Nästa vecka lovar de.
Nästa vecka.

Sura efter gymmet drog vi hem till Priyanka för en äkta sleepover. (okej.. kastar sten i glashus här med tanke på tidigare inlägg om svengelska.. men finns det ett svensk ord för detta?)

Där hade hennes mamma lagat indisk curry. Till detta serverades ris, stekt potatis samt gurksallad. Och självklart Roti. Runda bröd de steket i pannan. *ehrm* rättelse.. runda bröd JAG fick steka i pannan! :D Av någon anledning var man tvungen att göra med med händerna. De gillar att göra saker med händerna indier. Så jag fick vackert peta runt brödet på den heta plattan med bara fingrarna. Och vända den, återigen med fingrarna. Phiew.

De fnissade lite när jag högg in med kniv och gaffel.
Fattade inte varför tills jag såg att de alla åt med händerna.

Efter maten kände jag ett akut behov av att komma ut och springa. Tror min kropp saknade den friska luften i förorten. För det var verkligen skillnad att springa där! Man såg stjärnorna, och slapp de evinnerliga rödljusen. Sköööönt. Det var första gången sedan vi kom hit jag kunde springa utan att stanna för bilar stup i kvarten.

Jag hade lyckats komma mitt i ett familjebråk, vilket alltid känns lite märkligt. Folk gapade och skrek. Polisen kom. Vi försökte gömma oss på hennes rum. Där visade jag lite svensk kultur på youtube, så som günter och dr bombay. De höll på att dö när de hörde "calkutta, I am a taxidriver in.. "

Fast egentligen kanske jag borde kalla det höstkänslor? För det är ju faktiskt så.. att vi har höst här nere nu. På söndag går vi över på vintertid och dagarna kommer bli superkorta.

Men idag sken solen och det var helt vindstilla. (vilket inte händer särskilt ofta i den blåsiga hamnstaden Sydney.)
I skuggan var det lite kyligt, sådär så man fick gåshud. Men när solen kom då var det helt underbart. Solen stod sådär lågt som den gör på våren, och kastar långa skuggor överallt.

Folk satt på uteserveringar och sörplade kaffe, och i luften känner jag hur någon grillar. Min kropp är fortfarande inställd på svenska årstider så hela dagen har jag gått omkring med vårkänslor! Ni vet - lite sådär extra sprallig och kär. Glad och fnittrig.

Känns skönt att jag faktiskt ska få komma hem till den Svenska sommaren snart.