ett hundra
100 dagar som singel.
När ska det bli lätt?
Den dagen du slutar räkna dagar som singel.
Den dagen du börjar njuta av det och inte se det som ett tapp. Den dagen du inser, inte bara övertalar dig själv om, att du klarar dig lika fint på dina egna två ben.
Och den dagen kommer, tro mig.
Och när den kommer, kommer livet blomstra.
lätt är det....oh ja, det är inte svårt
kul är det inte
Det blir rätt lätt efter typ 120 dagar, så det är jävlarimej inte så långt kvar nu!
För mig tog det nästan ett år att komma över mitt ex helt och hållet, trots allt var vi ihop i 3 1/2 år. Och det får ta tid, när den dagen kommer så kommer du inse hur skönt det är att själv kunna göra vad man vill av sitt liv utan att behöva respektera någon annans behov hela tiden. Vill man gå en kvällkurs kan man göra det, vill man gå ut och parta kan man göra det. Och ingen sitter hemma och gnäller... Sen kan man flytta till andra platser och skaffa jobb med! ;) Sweeeet eller vad!? Du måste se möjligheterna med att vara singel, inte bördan. Du fixar det, det är jag övertygad om för du är stark!
det blir aldrig lätt, du lär dig däremot se de roliga ögonblicken istället och bara ha den dr känslan av "ensamhet" lite smått gnagande i bakhuvudet.
Fast det är ju iof bara om du är en människa som trivs med att ha någon nära, finns ju undantagen som njuter av singellivet och inte klarar av tanken på en enda nära kärlek. (fast jag tror de ljuger :P)
Hanna - men man kan aldrig bli en bra par-människa om man inte kan trivas med sig själv först ensam. Du har väl bott hemma och sen haft pojkvän i en massa år och nu är du ensam. Det är ju perfekt tillfälle att lära dig hur det funkar. Gör inte misstaget att bli ihop med vemsomhelst bara för att slippa vara ensam. Då lär du gråta bittert när den personen gör dig illa ist. Gör inte sånt.
du får lära dig att se dig själv som ett bra sällskap och stå på egna ben istf att ramla in i en famn
För att aktivt må bra? Gör aktiva beslut! Börja med att sluta räkna. Det har jag gjort. Men tid tar det. Låt det ta tid. Frustrerande men ett måste.
Exakt sex månader.
Efter ett tag, inser man att man är så bortskämd med att bo ensam, att man seriöst undrar om man någonsin VILL flytta ihop med någon igen... Jag har bott ensam i 6 år, och var helt inställd på att fortsätta med det... Och hade inte B kommit ivägen där, så hade jag levt själv i mååååånga år till.. Kanske för alltid, vem vet... Och detta kommer bli en STOR omställning för både honom och mig, och vi får båda panik ibland... Det är MYCKET lättare att bo ensam och kunna gå sin väg, eller bara stänga dörren om sig och skita i allt och alla...
