[[ Njorun ]]

Oh my Lord.
Vilken dag.

Det finns inget som går upp mot att ha mycket att göra på jobbet, då får man känna sig både produktiv och ansvarsfull. Därför var det med glädje jag såg den långa to-do listan i morse. Tills jag insåg, att om jag någonsin skall hinna åka till Oslo och få det där norska personnumret, så är det I MORGON.

Ap-stress leder till att min hjärna lägger av, vilket leder till misstag och mer stress. Upptäcker vissa paranoida drag hos mig då jag får för mig att alla är sura, bittra och missnöjda med min prestation.

Jobbar över och blir sist kvar på jobbet, får således det ärorika uppdraget att larma på. Vilket brukar gå som en dans alla dagar utom.. ja.. tisdagar jämna veckor. Helvete. Larmet får spel, vägrar larma på och jag kan inte gärna lämna ett helt slott olarmat. Känns ganska oansvarigt.

Efter 40 minuter när jag har missat två tåg, ringt securitas, fått noll hjälp, ringt hela ledningsgruppen, fått noll svar och sprungit sju varv runt lokalerna ringer vår VD. Han hälsar att larmet har gått. Hur tusan det gick till när jag inte ens kan larma på, vet jag inte. Således utsätts jag för diverse identifikations-övningar och larmgenomgångar innan en annan kollega får komma och hjälpa mig. Vilket han inte kan, utan spenderar istället tiden med att vara ett stort och präktigt as.

Det mest pinsamma i den här historien är hur problemet visade sig vara en dörr, som jag glömt att låsa. Jag skäms som en gnu, pyser ut och hoppas att ingen fattar att det var mitt fel. I så fall ligger jag pyrt till.