Sista dagen på jobbet

Jag vaknade och gjorde mig i ordning för vad jag trodde skulle bli ännu en dag på jobbet. Visst, kanske den sista för den här gången men jag har ju redan slutat så många gånger från Forever att jag tänkte de började bli vana.

Vad fel jag hade.

Väl på jobbet kommer folk fram till mig, lägger huvudet på sned och frågar: "Hur känns det?". De tittar på mig med fuktiga ögon som om jag vore döende, vissa kramar om mig eller ger en uppmuntande ryggdunk. "Jo.. eeh.. va ja det känns väl bra?" Eller? Jo? Nej? Får det göra det?

Det tisslades och viskades bakom min rygg, jag uppfattade hemliga ögonkast och signaler innan jag blev kidnappad ut på lunch. Där blev jag också överfallen med en bok, om äppelpajer. (vilken är ett internskämt om den dagen hade hade tråkigt och bestämde mig för att baka 9 satser äppelpaj)




Folk lovar och svär att de ska höra av sig, jag lämnar ut mailadresser och nickar. Visst, det ska bli så kul att höras igen. Visst, säg till om ni har vägarna förbi. Jag undrar om det blir så, jag undrar om någon skriver.

Kommentarer
Postat av: Amanda

När kommer du? Du måste komma och hälsa på så fort du kan. Helst nu!

2008-09-30 @ 18:22:06
URL: http://projectoslo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0