Nytt, fräsht, läckert!



hannanas.se

Det är adressen ni alla ska anteckna, spara och drömma om.

Hoppas vi ses!

Nu tar vi det lite lugnt va?

Nu blev det lite såhär omotiverat att blogga.
Bloggen blev så ångetsfylld och spretig.

Orkar liksom inte riktigt med.

Jag tar helt enkelt och lägger ned.
Kanske för gott, men så är det så många där ute som sagt samma sak och trillat tillbaka fortare än kvickt. Så kanske jag drar igång igen där vid paradisresan.

Livet har hamnat i en lunk som inte passar sig att berättas vidare, och jag trivs alldeles fenomenalt med det. Jag mår bättre om dagen. Ångesten är näst intill obefintlig. Jag tror det är vad jag behöver. Rutin, rutin, rutin.

Jobbet ska också bli bättre.
Vi får en ny kollega som kommer avlasta mig mycket.

Och så vet jag inte om ni hört, men Amanda har flyttat tillbaka?
= Kalasglad Hanna.

Jag och Kollegan trivs fenomenalt just nu.
Allt är sådär puttinuttigt och underbart, som det ska vara.

CSN's har slutat tjata så mycket på mig också. Nu får jag helt plötsligt 5000 extra i månaden. Kanske, kanske att jag klarar att hålla kvar i dem?

Som ni ser, det blir ett ljust 2010.
Jag glädjer mig.

Jag har haft det fenomenalt kul med alla er läsare. Det har varit så roligt att läsa alla kommentarer på inläggen, trots att jag oftast är för lat för att svara. Kan inte alla bara droppa sitt nick och URL här under så vet jag var jag har er? :)

Eller lägg till mig på Facebook, om absitensen blir för stor.

Med det så signar jag ut.
Tills vidare och puss på nosen



All you need is...

Haha.
Det borde vara förbjudet att se på Love Actually när man är PMSig och blödig.

det gör så ont i hjärtat
men åh så underbart!

btw.

Det har för den observante kunnat konstateras att Kollegans singel-status på facebook mystiskt har försvunnit. Det hela skedde väldigt diskret och utan dramatiska följder.

Och i samband med den årliga julejazzen skedde presentationen med närmsta familjen. Artiga presentationer och nyfikna blickar åt båda håll.

Jag antar att detta nu går under den officiella benämningen av "att vara ihop".
Tänka sig.

Blir lite trött

Hade inte förväntat mig att julbordet skulle bli SÅ kliché.
Inte bara en, utan två manliga kollegor hade ytterst svårt att hålla händerna till sig själva.

Och då menar jag seriösa prolbem. De gick allt för långt.
Det var obehagligt på flera nivåer och jag är så glad att jag är ledig så jag slipper se deras fula nunor på jobbet i det närmaste. Hur ska jag kunna jobba bredvid dem nu?

Dessutom blir ju givetvis Kollegan, min André, superbesviken på sina arbetskamrater. Det är ju bara så fruktansvärt fel, det är ett svek mot oss båda.

Och den fråga jag nu ställer mig själv, om och om igen, är nu vad gör jag för att uppmunta sådant beteende? Det är inte första gången. Både kollegor och kunder. Uppenbarligen måste det vara något hos mig. Och det måste sluta.

knäck champagnen - det är lov!

Hörrni!
Idag så satte vi tidernas rekord på jobbet. Det vi har siktat på och slitit för, det nåddes med bravur. Belöningen blir en cruise med hela avdelningen.

Som grädden på moset och tårtan på hela körsbäret så börjar dessutom min julledighet idag!
LEDIG! Som i konstant sovmorgon! Som i 16 dagar! Som i en hel evighet.

Och som glasyr på hela kalasandet är det dessutom julbord sån cirka precis nu.
Mitt första norska julbord.

And I'm feelin fab.


Det var en gång

Känner för lite historieberättande.
Det är nämligen så att idag, för 8 år sedan blev jag ihop med en tysk kille.

Denna tyska kille bodde väldigt långt bort, i jaaa... Tyskland.
Vi var förälskade och pendlade som tokar. Det var dyra, långa, ändlösa tågresor över gränserna. Det var saknad på en helt ny nivå, tårfyllda farväl, långa ensamma nätter och sedan de få, intensiva, underbara dagarna man fick tillsammans.

Då antar jag att det inte är så märkligt med två förälskade ungdomar som efter ett år i kärleksfull vånda har siktet inställt på framtiden, när vi - äntligen - ska få vara tillsammans. Således dras det fram en ring, ett litet frieri och så vips var vi förlovade.

So far so good.
Nu kommer twisten på historien.


En månad efter förlovningen tycker Tysken att det är ett bra tillfälle att släppa bomben:
"Älskling jag vill operera om mig till kvinna"
(fritt fram att skratta här, jag vet att det är bisarrt)

Hur tacklar man sånt? Hur svarar man på uttalanden om att det är väl personen jag älskar - inte könet? Speciellt när jag är bisexuell? Hur lever man med det? Hur berättar man för omgivningen? Hur tar man sig vidare som ett par?

Ett år försökte jag. Ett helt jävla år.
Jag tog alla blickar, all skitsnack, all galla som hela lilla Alingsås kunde spy fram. Jag slogs med mina inre känslor, men till slut fick jag bara inse att det går inte. Jag älskar helt enkelt inte honom som kvinna. Bara som man. Så mycket för min egen bullshit-propaganda att älska personen inte könet.

Sedan följde antagligen ett av tidernas fulaste uppbrott.

Ja hopp.
Det var historian om hur jag var förlovad, lärde mig tyska och varför jag vet överraskande mycket om transexualism.

Gute nacht.

Bloggskadad

Samtal med min kära moder:

Mamma: Ja Hanna, hur går med med Kollegan nu då?
Hanna: Va? Vilken kollega? Åh... ja....Kollegan? Seriöst mamma du läser min blogg för mycket. Det är illa. Du vet mycket väl att han heter André.


träflig kwell

God afton.

Just hemkommen från, ännu en, spontankonsert tillsammans med Kollegan.
"Du är en av de mest spontana människorna jag träffat!" utbrister jag, och han bara skrattar. "boy oh boy det säger nog mer om dina vänner än det gör om mig"

Men icke.
Mina vänner är bästigast och att ligga på nivå med dem är fan inte illa pinkat!!

Oooooh och så fick jag stå på gästlistan.
Hanna stod det.

Och efter allt var slut gick vi stencoolt fram till bandet och snackade. Som typ bah vi är rockstars.

Men nu ska rockstar-Hanna ta sitt lilla rockstar-huvud och lägga det på den fenomenala kudden. Hollywood-drömmar here i come!

Fuck Buttons

Jag sitter och lyssnar på musik på jobbet när Kalle kommer förbi.
Han lyssnar ett par sekunder och ser sedan på mig.

"Hanna.. Du är utan tvekan den mest speciella tjej jag någonsin mött"

Och jag tog det som en superkomplimang!


Är jag twisted? Döm själva:




God morgon världen!

-10 har vi här i Oslo!
Och norrmännen slutar aldrig tjata om att kallre blir det!?


mr ted?

Tipsar om ett akut botemedel mot tråktisdag. Egentligen är det ett botemedel mot nästan vad som helst, för under länken här nere finner ni en gratis databas fylld med 20 min långa tal från världens mest främsta personer i alla möjliga genrer.

Detta borde vara obligatoriskt!
20 min om dagen.

Jag vågar lova att du lär dig något nytt varje gång, och får en tankeställare vid varje tillfälle.

TED - Ideas worth spreading

Alltså... att sånt här kan vara gratis. Det ger mig hopp om mänskligheten igen.
Detta och wikipedia, det är mänskligt samspel när det är som bäst.

Vi nördar lite mer

Eftersom dessa inte totaltsågades sist kör vi en ny runda!







nam-nam?

Sitter och surfar runt på ads of the world.
För alla reklam-horor som mig är det en sida att rekommendera. För er som vill känna att det fortfarande finns hopp för reklamen. För er som vill känna att inte alla tar er för intelligensbefriade mumrikar.

Här har det plöjts ned stålar.
Här har folk t ä n k t   e f t e r.
Det är trevligt.

Bjuder på en gobit.


Ragget som NÄSTAN inte kunde misslyckas!

Stackars Lasse som har blivit kåt som en rabbit på speed.
Som en sann vän försöker jag givetvis hjälpa honom med att få pippa, och vi står i baren på Elm.

Gud skänker oss tre tärningar som jag börjar leka med.

"Om summan blir nio bjuder jag dig på all sprit ikväll..."
"Snake eyes, kvitt eller dubbelt!"
"Om två visar samma visar jag två tuttar.."


Så flyr tärningarna ned under kjolen på den sköna damen. Jag hälsar artigt och innan hon vet ordet av är hon fast!

"Om tärningarna här blir 5 tillsammans så slipper du ligga med min kompis, annars måste fullfölja"

Efter noggrann inspektion går hon med på det, Lasse tar ett tuggummi i förberedande syfte, och tärningarna rullar.
Någon som kan gissa vad det blev?
Anyone? Wild guess?

Yep.
5.

Stackars Lasse. Jag trodde han skulle börja gråta.

Kanoners!

Toknajs helg.
Ojoj vad jag diggar.

Hoppas ni inte blir oroliga när jag bara försvinner iväg sådär. Men oftast är tystnaden bara ett tecken på att saker går bra, ingen kris i grisfabriken.

Vi snackar två konserter, mjukiskanonsers fylla, och så myset. MYSET. Detta underbara mys, det hoppas jag att alla får ta del av. På ett eller annat sätt. På sitt sätt. Alla förtjänar gos.

Eller kos som det heter på norska.

Du er så koselig.

Tjena

Tuff dag idag.
Som i fullt ös, fullt upp, och kanske lite småfull.

Fått gjort så mycket på jobbet att jag var säker på att det var tisdag.
Det var det inte. Liten nedtur.

Men så fick jag äntligen köpt en micro!

Och vi åkte tunnelbana tillsammans. I rusningstrafiken. Wiiiiiie.

Så kom vi hem så fungerade han inte. (det blev ett hankön på micron så snart den valde att inte fungera)
Sedan körde jag mer t-bana, träffade en desperat hemmafru och vi pratade med Gud tillsammans.

Så ni förstår nog att jag är helt slut!

Positiva Inlägget 2

Idag kommer bli en kick-ass dag på så många sätt, och en av de främsta anledningarna till detta är återkomsten av den förlorade Gorillamandan!

Kära, älskade, vackraste Amanda kommer till Oslo över helgen, och då blir det kalas!
Kramkalas! Pusskalas!

2 månader sedan hon gjorde gatorna ofarliga här i Oslo.
Nu har vi en del att ta igen.


Solsken, bajs och Fejsan

Ja jag vet att jag tjatar något alldeles fruktansvärt om min stackars panikångest här på bloggen. Men det är just det som är så fint med er, med bloggen, med den här skeva diktatoriska kommnikationen. Att jag bara kan tjata på precis hur mycket jag vill utan att behöva ta hänsyn!

Jag vill bara att ni ska förstå, att jag är inte sånhär hela tiden.
Egentligen är jag en ganska kul tjej. Faktiskt. Heeelt ärligt.
Men åh all min tid och energi går ut på att vara sådär kul och glad mot folket runtomkring.


Ni som har mig på Facebook kanske har lagt märke till att jag skriver om solsken och fjärilar på statusen mest hela tiden, när bloggen handlar om bajs och krig och ångest. Men på så vis har vi ju en balans!


Bendik og Årolilja

Har egentligen inte tid att blogga just nu men jag måste bara dela med mig..
Ni måste helt enkelt lyssna på det här.

Har nyligen upptäckt Gåte, ett norsk band som spelar en blandning av norsk folkmusik blandat med rock. Det är helt fantastiskt kreativt.

Skruva upp volymen nu gott folk. Tryck på play. Blunda.



Och för er som inte blev skrämda, ni måste lyssna på den här fantastiska tolkningen av Brudmarch från Jämtland.



Sådär.
Då har jag gjort min kulturella insats för dagen.

Tidigare inlägg
RSS 2.0