åldersnoja?
Jag har insett det först nu. Tror att jag har gått igenom livet hittils med mellanstadie-mentaliteten att man bara är lik de som är född samma år. Möjligvis året innan.
Hade just ett av mina bästa samtal med min kollega, som är gammal nog att ha levt mitt liv två gånger. Flera gånger påpekade faktiskt både hon och jag hur märkligt det är - vi är på två olika ställen i livet, men ändå samma.
Jag vet att alla ni där ute skulle kunna klappa mig på axeln, lägga huvudet på sned och säga "I told you so". Men vissa saker behöver man helt enkelt upptäcka själv.
Det är inte bara vissa saker man behöver upptäcka själv. ALLT måste komma från egna upplevelser för att verkligen förstå - det är jag helt övertygad om även om andras erfarenheter kan betyda nog så mycket, liksom dina kan betyda väldigt mycket för andra.
på ett vis håller jag med Marie. på ett annat inte. jag menar. jag behöver inte leva i misär för att förstå att det är pissigt. däremot måste jag leva i misär för att förstå HUR pissigt det är. fast det är nog så hon menar.
I told you so :)
Jag har alltid vetat att åldern inte spelar någon större roll, bara man befinner sig på samma nivå eller plats i livet. Åldersnoja är bara för folk som inte begriper något bättre.
klapppåhuvvet I told you so... :P haha
Vänta lite.. det gjorde jag ju inte alls det :P
