Lite nostalgi

November är månaden man jobbar här i Norge, eftersom det är halv skatt i December.
Således slår mitt liv just nu rekord i tråkighet. Jag skonar er alla från den monotona uppdateringen då jag tvivlar starkt på att någon gives a flying fuck om vad jag åt eller inte åt till frukost.

Tänkte istället bjuda på lite härliga minnen!
Nostalgi i sin bästa form!


Dagens story: Första gången jag träffade Edvin.

Chifen på lampehuset ber mig ringa den här nya killen som ska börja, vi förutsätter nämligen redan från början att det är ett pucko och att jag måste påminna honom om skattekortet. Tror samtalet varade i dryga 56.7 sekunder och när jag lägger på utbrister jag: Han lät het på telefonen!

Givetvis gjorde han det. Han kommer från Norrland.
Norrlänska = hett.

Dagen D och Edvin anländer. Här någonstans fick jag för mig att han var blyg (ha!) och plockade fram alla mina moderligaste sidor. Som när han frågar var toaletten ligger, och jag i min storhet bestämmer mig för att inte bara peka, nej jag ska LEDA honom dit.

Kom kom, säger jag, drar honom i ärmen och guidar den stackars norrlänningen genom snårskogen på Strömmen Storsenter. Så puttar jag in honom på toaletten och frågar:

"Ska vi kissa i kors?"
"öööööh. Va?"
"Ja? Vill du att jag ska följa med dig in så kan vi kissa i kors?"
"uum. Va?"
"Kissa.... i kors?"
"eeeeh. Nej?"
"Okej. Det var ett skämt."


Här tänker Edvin att jag är både sjuk och pervers.
Jag tänker att han är riktigt trög.

Början på en spirande vänskap!

Saker man kan vara rädd för

  • Att livet alltid ändras, antingen man vill eller inte
  • Att jag inte vet vart jag vill vara om 3 månader
  • Att Kollegan har gått och blivit en del av mitt liv, och då blir jag rädd för att han ska försvinna
  • Att jag är bunden av lägenhet och jobb
  • Att 6 av mina närmaste vänner glidit ur mitt liv det senaste året
  • Att jag inte vet om jag ska satsa 120% på jobbet, eller se efter ett nytt
  • Att jag ska fortsätta må så här
  • Att livet är för kort
  • Att alla ögonblick jag inte lever fullt ut är bortkastade
  • Att jag vill till Australien den 27 mars, men får inte
  • Att vara ensam

ågren

Så skönt att läsa era kommentarer som är fulla av medkänsla och uppmuntran. Kontentan i det hela verkar vara "man mår dåligt ibland. Så är det. gråt ut, lev med det, bli glad igen" och det inger mer tröst än jag trodde.

Ni menar alltså att det är NORMALT att må såhär?
Jag är inte lika missplacerad som jag känner mig?
Jag är inte helt störd i huvudet som går runt och har rå-ångest utan anledning?

Är det okej att bara gå runt och må dåligt?
Eller måste jag hinna kärnan, bota den, boda aids när jag ändå håller på, mäkla fred i mellanösten, bli lycklig, glad, vältränad och smal?

Sömniga tankar

Att ha PMS är att alltid behöva stanna upp och tänka "Känner jag det här på riktigt, eller är det PMS:en som talar? Är detta mina verkliga känslor inför denna saken, eller har hormonerna tagit besittning av mitt vett?"

Att ha PMS är alltså att alltid behöva tänka efter två gånger innan jag reagerar på mina känslor. Ofta kommer jag på att kanske det inte är så lurt att kasta tallriken i väggen och grina över att såsen blev bränd. Kanske jag inte heller är barbapappa personifierad och kanske, KANSKE är det inte så att hela världen gått ihop i en unison masterplan att förstöra mitt liv. Jag inser att om jag bara väntar ett par dagar kommer saken i ett helt annat ljus.

Men å andra sidan - vad är egentligen en riktig känsla? Känslor följer ju aldrig vett och etikett. De är sällan logiska eller rationella, inte heller konsekventa eller pålitliga. En känsla är just här, just nu och ändrar sig ofta. Precis som mitt PMS-humör.

Jag drömmer mig bort


Sidor jag besöker ofta just nu:

wwoof.co.nz
wwoof.fr
atlantis-u.no
allaflygbiljetter.se





Tänkvärt från Paolo Coelho

Looking at othe people's gardens

"you can give a fool a thousand intellects, but the only one he will want is yours",
says an Arabic proverb.

When we start planting the garden of our life, we glance to one side and notice our neighbor is there, spying. He himself is incapable of growing anything, but he likes to give advice on when to sow actions, when to fertilize thoughts, and when to water achievements.

If we listen to what this neighbor is saying, we will end up working for him, and the garden of our life will be our neighbor's idea. We will end up forgetting about the earth we cultivated with so much sweat and fertilized with so many blessings. We will forget that each centimetre of earth has its mysteries that only the patient hand of the gardener can decipher. We will no longer pay attention to the sun, the rain, and the seasons; we will concentrate instead only on that head peering at us over the hedge.

The fool who loves giving advice on our garden never tends his own plants at all.

Får jag lov att tro på Gud?

Det finns två saker man inte ska diskutera med vänner:
Politik. Och religion.


Har en vän som är väldigt kristen. Genom ett uttalande under middagen kom det fram att han tog mig som ateist. Det kan jag köpa, det är det säkert många som gör. Jag påpekade detta och lät meddela att jag faktiskt är kristen.

Här vet jag inte vad jag väntade mig. Kanske ett leende, ett gillande uttalande. Kanske något uppmuntrande eller en känsla av gemenskap. Istället får jag tvekan. Och vad jag faktiskt skulle kalla förnekelse.

Han kan inte ta mig för en kristen. Det blev liksom aldrig godkännt. Det finns tydligen något hos mig som han inte kan sätta ihop med min tro på Gud. Jag vet inte hur jag ska tackla detta, hur konfronterar man något sådant? Vad är det hos mig som gör att jag inte har lov att tillhöra kristendomen?

Okej jag har sex innan äktenskap.
Okej jag dricker gärna och ofta.
Okej jag svär vid tillfälle.
Okej jag har snattat någon gång i mitt liv, jag har ljugit, varit lat, avundsjuk, småaktig, hämdlysten och en mängd andra synder. Men så är jag ju också människa.


I mitt sinne är min kärlek, tacksamhet, tilltro, samvete, och geniuna tro i människan långt viktigare. Det är grunden i min religion, det är budskapet från min Gud.



Kan ni kära läsare förklara för mig varför det gör mig till en sämre kristen?

Vill ha! Cravings! Dreggel!!.. gaaahhggaa...



Har aldrig sett något vackrare...

Stupid nap

Lade mig på sängen för att blunda. Lyssnade på hög musik och bara flöt iväg.
Som alltid lyckades jag med konststycket att somna, när andra borde klaga över tinnitus.

Detta är egentligen ganska skönt.
Men nu drömde jag hemska drömmar. Folk blev mördade och mördade, och allt jag kunde göra var att hjälplöst titta på. Jag försöka varna och skrika, men ingen hörde. Istället blev de mördade när de fridfullt låg och sov.



Nu är jag lite rädd för att gå och lägga mig igen.
Tror nog jag ska utnyttja detta till en fördel och uppdatera bloggen lite.

En blessing in disguise som en del hade sagt.

Självcensur

Aktiviteten i bloggen har på sistone varit ganska låg. Jag har lyckats lokalisera två ganska avgörande faktorer för min frånvaro:

1. Total avsaknad av internet hemma. Ganska vesentligt egentligen.
2. En plötslig självcensur har dykt upp på grund av en ovanlig och ganska märklig prestationsångest.


Punkt nummer ett är lyckligvis åtgärdat, då jag sedan igår är en lycklig ägare av ett helt lagligt internet abonnemang, för första gången på två år.

Punkt nummer två är dock lite mer intressant. I min blogg, min dagbok, min ventil och min källa för onödigt trams och svammel, har jag utvecklat krav på innehållet. Som att det måste vara relevant. Eller kanske roligt. Eller viktigt. Eller i alla fall vara grammatiskt korrekt.

Men nu har äntligen insikten kommit som en skänk från ovan. Detta är ju egentligen rent trams. Klart jag ska skriva ned minsta lilla idé mitt blonda huvud lyckas klämma fram. Klart jag ska ha en kanal där jag kan vara mig själv. Klart som fan att jag ska skriva en hel hög med skit, om det är vad som finns i mina tankar för tillfället.

Förbered er på ett ordbajseri utan dess like.

Tidernas mest överskattade ord.

Jag har funderar lite på det här med ordet snäll. Det är antagligen svenskas mest använda adjektiv. Ordet används frikostigt angående barn, vänner, hundar, grannar och alla andra som man egentligen inte har en åsikt om. Jag skulle nämliga vilja påstå att ordet snäll är tidernas mest överskattade ord.

Som till exempel vissa människor fixa idé om att det skulle vara den ultimata komplimangen. Som om det vore ett mål i livet att sträva efter. "Jo men så länge de tycker jag är snäll.. då är det okej. Jag kan ta lite skit, äta lite bajs och kräla i stoftet om de bara kallar mig snääääll."

För min egen del vet jag inte ens om jag tycker det ligger något positivt i ordet. Snäll har på något sätt gått och blivit synonymt med mesig. En snäll människa är någon som låter sig bli trampad på, någon som alltid vill vara till lags. Snäll är ordet man tar till när man inte har något annat att säga.

Ingen av mina vänner är snälla. De är coola, roliga, charmiga, galna, lojala, spontana, fulla med integritet och humor. Och det, gott folk, det smäller mycket högre.

Gott Nytt År!

Tänkte bara passa på att önska alla mina läsare ett gott nytt kinesiskt nyår! Vi lämnar nu råttas år och går i i oxens år. Nu börjar en 15 dagar lång festival som enar inte bara ett helt land, utan alla kineser världen över. Dessutom stämmer även länder så som Taiwan, Mongoliet, Nepal, Vietnam, Singapore, Indonesien, Malaysia, Filipinerna, och Thailand in i firandet.



Jag fick just nyårshälsningar från Liu, min kinesiska vän som jag träffade i Australien. Jag måste erkänna att det högg lite i hjärtat att jag inte kunde åka och hälsa på henne så som vi tänkt. Men skam den som ger sig, jag ställer i siktet på nästa år och ser fram emot att vara i Kina och fira in Tigerns år. Mitt år.

Ett rent hypotetiskt inlägg

Såg en annons ute på det stora internetet där de sökte efter en polde dancer för olika uppträdanden. Det var mer än min lilla hjärna klarade av på en gång och givetvis snurrade den på högvarv hela kvällen efteråt. Det gick inte att unvika tankar så som tänk om... what if... skulle jag...?



Jag vet att jag inte borde. Jag vet att någonstans i den här tankegången begår jag ett bott mot min etik. Jag vet att folk ser ned på det. Problemet är bara att jag inte vet var felet ligger.

Pole Dance är som bekant min största hobby. Något som inte bara tar ofantligt mycket tid, utan även syndigt stora summor pengar. Jag går på lektioner och sliter med betalningar för att fortsätta utmana mig själv. Jag dansar, hoppar och svingar utan publik med den enda tillfredställelsen att några newbies ibland tittar på i förundran.

Varför skulle jag inte få lov att göra det mot betalning?
Varför är det coolt när jag gör det ensam och fel framför publik?
Varför är det ett steg i prostitutionens riktning?
Vad är skillnaden mot ett annat jobb som dansare?
Är det för att jag kråmar mig mot en metallstång istället för en sexig spanjor?


Inte för att jag nödvändigtvis känner behovet av att göra det. Men trotsunge som jag är tycker jag inte om känslan av att inte få. Speciellt inte när anledningen verkar ligga i "Men vad ska folk tycka..."

Ett geni i arbete

En ny norsk splatterfilm har premiär i dagarna. Jag skulle aldrig i mitt liv få för mig att se den eftersom det skulle innebära flera veckors förstörd sömn. Jag som blir skraj av Scary Movie vet bättre ä att försöke spela cool och kolla på läskiga filmer.



Men den här filmen blir jag faktiskt tveksam till. Kanske, kanske det är nåt att ha ändå?

Lyssna bara på storyn:
"En grupp ungdomar åker upp till en stuga i de norska bergen för att roa sig och åka snöskoter. Under andra världskriget använde dock de ockuperande nazisterna området till hemska företeelser... Snart börjar nazist-zombier vakna upp ur snön och attackera."

Men, vi har fortfarande det bästa kvar. Antagligen tidernas bästa tagline:

EIN! ZWEI! DIE!

Stora Synonymordboken

Aftonbladet publicerar en artikel om Stora Boken Om Fula Ord, där författaren sägs ha skrivit ned över 1800 olika ord för kuk. Jag häpnar. Vilken uppfinningsrikedom! Vilken ordkunskap! Det är inte utan att man bli nyfiken. Den oundvikkliga frågan är givetvis: Vilka är orden?

Hjälp mig i den barnsliga leken att fylla på listan:

  1. Penis
  2. Kuk
  3. Balle
  4. Pitt
  5. Snopp
  6. Snorre
  7. Snok
  8. Korv
  9. Köttbatong
  10. Task
  11. Petter Nicklas
  12. Enögda ormen
  13. Pick
  14. Lem
  15. Dolme

Insikt

Kom just på att jag i år kommer fira alla hjärtans dag ensam.
Det är första gången på sju år.

Det är 39 dagar kvar till årest mest komersiella romantiktvång och jag har redan ångest.
Skjut mig!

Prata inte med främlingar

Är det inte märkligt hur vissa saker inte betyder något när det kommer från främlingar, medan andra sakar bara betyder något om det kommer från okända?

Perfektion vore om man kunde lägga alla dåliga repliker i den första kategorin, och de underbara i den andra. Märkligt att det inte alltid fungerar så.




Och ja.. allt gick bra på jobbet :)

En god start

2009 inleddes på bästa sätt. Jag satt tillsammans med folk jag verkligen tycker om, två av mina äldsta och bästa vänner. Vi träffas inte så ofta men det spelar ingen roll, tid och avstånd tappar sin betydelse efter ett tag. När vi träffas kan jag vara mig själv, och viktigast av allt: Jag tycker om den jag blir tillsammans med dem. Det är stort.

När tolvslaget närmade sig skrev vi listor på vad året fört med sig, vad vi uträttat under 2008, och vad vi hoppas ska ske under 2009. Det var så inspirerande att höra vad de skrivit, och riktigt roligt att sätta upp mål och drömmar för det kommande året. Jag kan göra precis vad som helst, det enda som hindrar mig är fantasin.

I slutändan såg listan ut ungefär såhär:

  • Nytt jobb
  • Ny lägenhet - tillsammans med Amanda!
  • Bartenderkurs på Mallorca
  • Fortsätta träningsschemat
  • Stressa ned
  • Bli trygg i att vara själv
  • Umgås bara med folk jag gillar
  • Bjuda in släkt och vänner till Oslo
  • Spara pengar, få en buffert och säkerhet
  • Installera en pole dance stång
  • Prata mindre om mig själv, lyssna mer på andra
  • Vara tacksam för det jag har
  • Åka på ett, ännu okänt, äventyr

Välkommen kära 2009!

FäiJZzbåKk

Alla ni som hatar Facebook men använder det ändå...
Räck upp en hand.




Yeah.. me too.

Lite sentimentalitet har väl aldrig skadat

Kombinationen av kärleksfilm och en låda med gamla dikter lämnde ett plötsligt behov av att dela med mig. Mina damer och herrar, jag ger er en inblick i Hanna 15-år och tokkär. Då blev det väldigt, väldigt många kärleksdikter. Mycket hjärta - smärta. Mycket Copy-Paste. Fram med näsdukarna nu.


***

1000 words won´t bring you back. I know because I´ve tried.
And neither will a 1000 tears. I know because I´ve cried.
They say that memories are golden. Well that may be true.
But I never wanted memories. I only wanted you.

***


Kärleken är ett fenomen,
ett skådespel utan scen.
En föreställning utan publik,
en succe eller kalabalik.
Dess manus består endast av improvation.
Två individer förblindade av passion.
Kyssar och smek är en viktig del,
för att få ett lyckligt slut på detta skådespel.
Men i denna pjäs finns inget slut,
bara en fortsätting på akten förut.
Fast än aktens slut är nära,
slutar de aldrig varandra vara nära.

***

Liten flicka söt som rosen,
kysste pojken rätt på nosen
Hon är liten men det går,
om hon står på pojkens tår...

***

I sat at home,
Wishing you were in my arms.
I closed my eyes and pictured 'us'
Together, looking into each other's eyes,
Revealing all that is hidden
And all that is true.

I sat in my room,
Thinking about how beautiful and perfect you are
And I realized how lucky I was to be with you...
Someone who really cares about me,
Someone who actually feels the same,
And I can't help but cry.

I do not cry tears of sadness,
But tears of happiness,
Because I have found the one person who makes me happy
And makes my life complete.

I can't help wanting to have your soft lips on mine.
Because I feel without you... there can be no me.
I need you to help me
Through the day
Through the good
And through the bad.

I need you to be you,
Because that is who I have fallen in love with.
I love you so much
My heart stops when I hold you close...
I love you so much
I can feel it deep down inside my soul.

I love you for who you are
And who you want to be.

And, when I say, "I love you"
I put my heart, my soul, and my life into it.

***


Tidigare inlägg
RSS 2.0