Liksom fantastiskt. typ.
Okej. Sitter ni ned gott folk?
Jag har stora nyheter. Jag har helt fucking jävla underbara nyheter.
Gravida, pensionärer eller folk med allmänt svaga hjärtan rekommenderas inte att läsa vidare. Starka känslor kan utsätta hjärtat för extrema påfrestningar.
Han frågar när jag kan komma in och skriva kontrakt, och jag svarar "Måndag morgon? Så tidigt som möjligt?". Han skrockar förvånat och inser vilken het liten potatis han har att göra med. Sagt och gjort, på måndag ska vi skriva kontrakt och om inget oförutsett händer träder jag i tjänst i från och med januari.
Jag är överlycklig. Jag är i extas. Inte bara ska jag få syssla med vad jag tycker om, dessutom får jag betalt för det. Bra betalt. Livet leker just nu, jag är så himla glad att jag flyttade till Oslo. Jag älskar mitt liv.
Jag har stora nyheter. Jag har helt fucking jävla underbara nyheter.
Gravida, pensionärer eller folk med allmänt svaga hjärtan rekommenderas inte att läsa vidare. Starka känslor kan utsätta hjärtat för extrema påfrestningar.
JAG FICK JOBBET!!
Jag fick jobbet som webdesigner.
Jag, Hanna 22 år, fick ett heltidsjobb som webdesigner på företaget Idium.
Jag fick jobbet som webdesigner.
Jag, Hanna 22 år, fick ett heltidsjobb som webdesigner på företaget Idium.
Han frågar när jag kan komma in och skriva kontrakt, och jag svarar "Måndag morgon? Så tidigt som möjligt?". Han skrockar förvånat och inser vilken het liten potatis han har att göra med. Sagt och gjort, på måndag ska vi skriva kontrakt och om inget oförutsett händer träder jag i tjänst i från och med januari.
Jag är överlycklig. Jag är i extas. Inte bara ska jag få syssla med vad jag tycker om, dessutom får jag betalt för det. Bra betalt. Livet leker just nu, jag är så himla glad att jag flyttade till Oslo. Jag älskar mitt liv.
Jag kan inte sluta skratta
Fick just reda på att USB-minne på norska faktiskt heter Minne-Pinne.
Och @ heter Alfakrull.
Haha!
Hoppas det gjorde er dag också.
De är väl för tokiga, de där norrmännen.
Och @ heter Alfakrull.
Haha!
Hoppas det gjorde er dag också.
De är väl för tokiga, de där norrmännen.
Alzheimers-inte-så-light
Jag bara måste ge mig själv en liten applåd.
Idag glömde jag:
Idag glömde jag:
- BH:n
- Handduk
- Ansiktscreme
- Ladda mobilen
- Betala en skuld
- Lämna in lönelistan
- Banknyckeln
- Plånboken
"Förlåt för att jag inte har bloggat på länge.."
Hur många inlägg har man inte läst som börjar på det viset? En skribent som ursäktar sin frånvaro från bloggen. Jag har läst otaliga ursäktande inlägg. Blondinbella tar en uppmärksammad bloggpaus för att minska stressen, Katrin Zytomierska ber dagligen om ursäkt för hennes fantasilösa inlägg.
Hela tiden förlåt, förlåt, förlåt.
Jag tittar på det och förstår inte. Den här bloggpressen folk pratar om, den finns ju inte på riktigt. Det är något dui har i huvudet. Ett klassiskt duktig-flicka-symptom.
Som jag ser det är bloggen en dagbok och/eller ett kreativt utlopp. Du har inget som helst ansvar gentemot läsarna, bloggen tillhör DIG. Det är ett ställe att ordbajsa, fundera, dokumetera eller bara avreagera sig på, och de som vill får gärna läsa. Ibland till och med kommentera, men aldrig ställa krav. Helt fel forum för sådant.
Snälla ni bloggare där ute, sluta be om ursäkt. Sluta med det dåliga samvetet och inse att bloggen inte är ett krav, det finns ingen lag på dagliga uppdateringar. Det sker endast för att du vill, och inget annat.
Hela tiden förlåt, förlåt, förlåt.
Jag tittar på det och förstår inte. Den här bloggpressen folk pratar om, den finns ju inte på riktigt. Det är något dui har i huvudet. Ett klassiskt duktig-flicka-symptom.
Som jag ser det är bloggen en dagbok och/eller ett kreativt utlopp. Du har inget som helst ansvar gentemot läsarna, bloggen tillhör DIG. Det är ett ställe att ordbajsa, fundera, dokumetera eller bara avreagera sig på, och de som vill får gärna läsa. Ibland till och med kommentera, men aldrig ställa krav. Helt fel forum för sådant.
Snälla ni bloggare där ute, sluta be om ursäkt. Sluta med det dåliga samvetet och inse att bloggen inte är ett krav, det finns ingen lag på dagliga uppdateringar. Det sker endast för att du vill, och inget annat.
Oslo 29.10.08 09:30
Alltså.. fattar ni. Snö? Snö!
Snö i Oktober. Herre Jesus. Vad jag har längtat efter snön, det ska bli helt sagolikt underbart med en vinter, det blev ju ingen förra året. Jag har inte sett snö på över 600 dagar. Nu ska jag ut, rulla mig en snöboll och bli blöt.
Kan det bli för mycket?
Kära dagbok.
Jag har ett problem.
Träffade min nya arbetskollega idag, en glad tjej som heter Anja. Hon är som vilken tjej som helst, förutom en sak. Hon har helt gigantiska bröst. Vi snackar kollosala meloner, saftiga bomber och en hylla aldrig tidigare skådad.
Som innehavare av bröst modell större är det väldigt sällan jag träffar någon som går förbi i kupstorlek, och nu träffar jag den här donnan som får Pamela Andersons behag att likna två mygbett.
Problemet ligger givetvis i att jag inte kan sluta stirra. Så fort Anja pratar med mig dras blicken obönhörligen nedåt och helt enkelt vägrar möta hennes ögon. Istället är det tuttar, tuttar, tuttar för hela slanten. Det hela blir inte enklare av att jag med mina nätta 158 cm befinner mig precis i bröst-höjd på i princip varje kotte jag möter.
Jag kämpar för att verka normal, inte stamma och att någon gång vila blicken på ett annat ställe, men det är en evig kamp.
Jag har ett problem.
Träffade min nya arbetskollega idag, en glad tjej som heter Anja. Hon är som vilken tjej som helst, förutom en sak. Hon har helt gigantiska bröst. Vi snackar kollosala meloner, saftiga bomber och en hylla aldrig tidigare skådad.
Som innehavare av bröst modell större är det väldigt sällan jag träffar någon som går förbi i kupstorlek, och nu träffar jag den här donnan som får Pamela Andersons behag att likna två mygbett.
Problemet ligger givetvis i att jag inte kan sluta stirra. Så fort Anja pratar med mig dras blicken obönhörligen nedåt och helt enkelt vägrar möta hennes ögon. Istället är det tuttar, tuttar, tuttar för hela slanten. Det hela blir inte enklare av att jag med mina nätta 158 cm befinner mig precis i bröst-höjd på i princip varje kotte jag möter.
Jag kämpar för att verka normal, inte stamma och att någon gång vila blicken på ett annat ställe, men det är en evig kamp.
Vänskapliga gåvor
Som ni kanske förstår blev situationen med Tomas helt ohållbar, vilket resulterade i att han förra veckan hoppade på ett flyg hem till kära mor och vilade upp sig. Jag och Amir njöt av tystnaden, friheten och framför allt att vår mat fick stå orörd. Men säg den lycka som varar för evigt, igår kom Tomas tillbaka.
Med sig hade han försoningsgåvor till Amir:
Ett paket Viagra
Presentkort på 72 timmar massage
Löftet om att flytta ut snarast möjligt
Tja vad kan man säga. Han kan ju onekligen det där med att säga förlåt.
Ett paket Viagra
Presentkort på 72 timmar massage
Löftet om att flytta ut snarast möjligt
Tja vad kan man säga. Han kan ju onekligen det där med att säga förlåt.
Inspirationen slår till
Den kom som en blixt från en klar himmel.
Resultatet blev en ny design.
Lite ego. Lite eco.
Mycket nöjd.
Resultatet blev en ny design.
Lite ego. Lite eco.
Mycket nöjd.
Who's da man?
Har just spenderat den senaste halvtimman med att springa runt i lägenheten och sjunga "Jag är bäääst.. lala.. bäst som en häst.. trallla... bäst bäst bästaste Hanna det är jaaaaaag..." Amir tittade förstött ut från toaletten och undrade vad som lät så förfärligt men stängde den igen så snart han upptäckte att det bara var jag. Ingen inbrottssjuv, ingen galen psykopat, bara en väldigt glad Hanna.
Japp, ni läste rätt. Det är precis samma jobb som jag pluggade för i Australien. Så otroligt kul att mitt CV lyckades fånga deras uppmärksamhet. Och inte bara det, dessutom fann de orken att lyfta telefonen, ringa upp mig och bestämma ett möte till klockan nio i morgon bitti.
Vadan denna explosion av gläde och självförtroende?
Jo serni, jag blev just uppringd och erbjuden ännu en intervju.
Som GRAFISK DESIGNER.
Jo serni, jag blev just uppringd och erbjuden ännu en intervju.
Som GRAFISK DESIGNER.
Japp, ni läste rätt. Det är precis samma jobb som jag pluggade för i Australien. Så otroligt kul att mitt CV lyckades fånga deras uppmärksamhet. Och inte bara det, dessutom fann de orken att lyfta telefonen, ringa upp mig och bestämma ett möte till klockan nio i morgon bitti.
Hoppas, hoppas, hoppas..
Jo just det
Haha jag loggar in och ser att jag har spräckt mitt besöksrekord med en sisdådär 50 personer. Varför detta intresse gott folk? Beror det på ett visst rykte som cirkulerar?
Haha.
Jag sa ju att helgen var lyckad.
Sov gott nu era nyfikna jävlar!
Haha.
Jag sa ju att helgen var lyckad.
Sov gott nu era nyfikna jävlar!
Uppdraget slutfört
Jag har rymt över helgen och trampar åter svensk mark.
För att räkna min resa som lyckad hade jag satt upp två delmål:
Exakt hur lyckad punkt ett blev ser ni nedan. Jag är galet nöjd med bög-Markus jobb. Färgen, klippningen, föningen.. I love it. Det är nästan så att jag blir lite kär i mig själv, varje gång jag går förbi en spegel. Då stannar jag till, slänger lite med manen och tittar sedan hastigt omkring för att säkerthetsställa att ingen såg min plötsliga impuls av fåfänga.
Med en såda triumf redan på första punkten fick jag lägga manken till för tvåan. Och nog arbetade jag hårt. Med en Bag in Box i högsta hugg tog jag sikte på Göteborg och en gammal arbetskollega.
"Nu jävlar ska jag bli full!" hälsade jag, och så svepte vi glas efter glas.
"Vafan händer inget för?" undrade jag, och svepte ett par extra för säkerhets skull.
Tja, vad jag kan mer säga förutom MISSION ACCOMPLISHED. Jag blev tokfull, helt fantastiskt kalas och packad som en dåre. Vinglade runt på gatorna, kissade kors och tvärs, smög mig in genom branddörrar, ringde pinsamma samtal till min förra VD och spydde ned en hel spårvagn.
En kaskad av röda uppkastningar och medpassagerarna hade första parkett. Sedan tackade jag för mig och steg av, de fortsatte dock resan tillsammans med resterna av min big mac. Haha fy fan vad de hatade mig. Med all rätt, givetvis.
Jag är supernöjd.
För att räkna min resa som lyckad hade jag satt upp två delmål:
- Klippa och färga håret.
- Bli totalt idiot-full.
Exakt hur lyckad punkt ett blev ser ni nedan. Jag är galet nöjd med bög-Markus jobb. Färgen, klippningen, föningen.. I love it. Det är nästan så att jag blir lite kär i mig själv, varje gång jag går förbi en spegel. Då stannar jag till, slänger lite med manen och tittar sedan hastigt omkring för att säkerthetsställa att ingen såg min plötsliga impuls av fåfänga.
Med en såda triumf redan på första punkten fick jag lägga manken till för tvåan. Och nog arbetade jag hårt. Med en Bag in Box i högsta hugg tog jag sikte på Göteborg och en gammal arbetskollega.
"Nu jävlar ska jag bli full!" hälsade jag, och så svepte vi glas efter glas.
"Vafan händer inget för?" undrade jag, och svepte ett par extra för säkerhets skull.
Tja, vad jag kan mer säga förutom MISSION ACCOMPLISHED. Jag blev tokfull, helt fantastiskt kalas och packad som en dåre. Vinglade runt på gatorna, kissade kors och tvärs, smög mig in genom branddörrar, ringde pinsamma samtal till min förra VD och spydde ned en hel spårvagn.
En kaskad av röda uppkastningar och medpassagerarna hade första parkett. Sedan tackade jag för mig och steg av, de fortsatte dock resan tillsammans med resterna av min big mac. Haha fy fan vad de hatade mig. Med all rätt, givetvis.
Jag är supernöjd.
I'm on fire!
Börjar med en liten recap: Förra tisdagen gick jag på Intervjun med stort I. På något sätt hade jag lyckat få en intervju för en tjänst som webdesigner. En fast, heltidsanställning på ett seriöst företag som WEBDESIGNER.
Med en rädsla att jinxa hela processen har jag inte pratat om det, inte ens vågat hoppas. Jag gick dit, gav allt och försökte sedan sluta tänka på det. För mycket riktigt hörde de inte av sig som de lovat.. och när det gäller kommande anställningar är faktiskt inga nyheter dåliga nyheter. Jag ringde dem ett par gånger men släppte det slutligen. The end.
Trodde jag.
Idag ringde han faktiskt tillbaka. Han lät meddela att, precis som jag trodde, tjänsten hade gått till en annan sökande. Men! Men, men, men.. de har en ny tjänst på gång med start i Januari, och jag är en av två kandidater för den. Jag ska få helgen på mitt att göra en falsk hemsida åt ett valfritt påhittat företag och skicka tillbaka det till honom som arbetprov.
Jag är i extas. Så lycklig.
Nu blir det till att vässa pennan och utmana de små grå.
Först och främst.. vad ska jag ta för företag?
Med en rädsla att jinxa hela processen har jag inte pratat om det, inte ens vågat hoppas. Jag gick dit, gav allt och försökte sedan sluta tänka på det. För mycket riktigt hörde de inte av sig som de lovat.. och när det gäller kommande anställningar är faktiskt inga nyheter dåliga nyheter. Jag ringde dem ett par gånger men släppte det slutligen. The end.
Trodde jag.
Idag ringde han faktiskt tillbaka. Han lät meddela att, precis som jag trodde, tjänsten hade gått till en annan sökande. Men! Men, men, men.. de har en ny tjänst på gång med start i Januari, och jag är en av två kandidater för den. Jag ska få helgen på mitt att göra en falsk hemsida åt ett valfritt påhittat företag och skicka tillbaka det till honom som arbetprov.
Jag är i extas. Så lycklig.
Nu blir det till att vässa pennan och utmana de små grå.
Först och främst.. vad ska jag ta för företag?
En het potät
Jo, det var klart att jag pallrade mig iväg till den mystiska intervjun. Även fast jag trivs rätt bra i lampaffären är det en liten äventyrlig del i mig som inte kunde stilla nyfikenheten.
På det hela skulle jag beskriva intervjun som överväldigande. Jag möttes upp av två damer som uppenbarligen bestämt sig för att spela "god cop, bad cop". Vi hade Långa Smala Bitterfittan samt Korta Glada Mystanten som valde att sätta sig vid varsin ände av konferensbordet. Jag blev förvirrad och satte mig i mitten. De inledde med att avfyra personliga frågor i ett rasande tempo och jag skröt på bäst jag kunde.
Efter ett tag börjar jag få ont i magen, hur ska jag veta vilka personlighetsdrag som bör framhävas om jag inte ens vet vad det är för jobb jag håller på att söka. Frågorna ger mig inga ledtrådar då de spretar från Photoshop till undervisning till förarkunskaper.
Hanna: Eum.. jag bara undrade.. om ni skulle kunna förklara vilka sorts arbetsuppgifter tjänsten innebär?
Långa Smala Bitterfittan: Helt ärligt, vet du ens vilken tjänst du har sökt?
Hanna: Eh.. hrrrm.. tjo.. jo... eh... nej. Jag skickade ut så många och... eeeh..
Korta Glada Mystanten: Ja hon är ärlig i alla fall!
*Båda skrattar högt*
Långa Smala Bitterfittan: Vi tror du kan vara lite ung för den ändå.
Korta Glada Mystanten: Men vi vill gärna träffa dig igen för vidare intervjuer. Du har gjort ett gott intryckt, vi gillar dig. Vet du.. du påminner faktiskt om mig när jag var ung. Du är som en potät. En het potät.
Hanna: P.. po.. potatis?
Långa Smala Bitterfittan: Ja, du kan användas till mycket. Norskt uttryck. Vi hör av oss i nästa vecka för en mer djupgående intervju.
Fotnot: Jag vet fortfarande inte vilken tjänst jag sökte.
På det hela skulle jag beskriva intervjun som överväldigande. Jag möttes upp av två damer som uppenbarligen bestämt sig för att spela "god cop, bad cop". Vi hade Långa Smala Bitterfittan samt Korta Glada Mystanten som valde att sätta sig vid varsin ände av konferensbordet. Jag blev förvirrad och satte mig i mitten. De inledde med att avfyra personliga frågor i ett rasande tempo och jag skröt på bäst jag kunde.
Efter ett tag börjar jag få ont i magen, hur ska jag veta vilka personlighetsdrag som bör framhävas om jag inte ens vet vad det är för jobb jag håller på att söka. Frågorna ger mig inga ledtrådar då de spretar från Photoshop till undervisning till förarkunskaper.
Hanna: Eum.. jag bara undrade.. om ni skulle kunna förklara vilka sorts arbetsuppgifter tjänsten innebär?
Långa Smala Bitterfittan: Helt ärligt, vet du ens vilken tjänst du har sökt?
Hanna: Eh.. hrrrm.. tjo.. jo... eh... nej. Jag skickade ut så många och... eeeh..
Korta Glada Mystanten: Ja hon är ärlig i alla fall!
*Båda skrattar högt*
Långa Smala Bitterfittan: Vi tror du kan vara lite ung för den ändå.
Korta Glada Mystanten: Men vi vill gärna träffa dig igen för vidare intervjuer. Du har gjort ett gott intryckt, vi gillar dig. Vet du.. du påminner faktiskt om mig när jag var ung. Du är som en potät. En het potät.
Hanna: P.. po.. potatis?
Långa Smala Bitterfittan: Ja, du kan användas till mycket. Norskt uttryck. Vi hör av oss i nästa vecka för en mer djupgående intervju.
Fotnot: Jag vet fortfarande inte vilken tjänst jag sökte.
Ett litet moln på himlen
Två graviditetstest senare och 10 veckor utan mens,
jag börjar undra vad som händer.
Hur mår du kroppen?
jag börjar undra vad som händer.
Hur mår du kroppen?
Vad lär vi oss? Skolka inte små barn
Dag två på mitt nya jobb i Lampehuset.
Shifen spenderar varje ledig sekund med att med att prata om glödlampor, volt, lysdioder och förlängningsladdar. Hon pratar så mycket att tugan blir dammig, men det hindrar inte flödet av ord från att fortsätta. Hon har jobbat där i sju år och vet allt som finns att kunna om lampor. Och believe you me, det är en hel del.
Jag börjar så smått ångra mina tupplurer under NO lektionerna. Långt, långt bak i huvudet finns små fragment av likström och spänning. Det känns som att jag borde veta skillnaden mellan Volt och Watt, men det är som att tåget stannar strax innan perrongen. Det når inte fram.
Dessutom förväntas jag inte bara förstå allt, jag ska även upprepa det för vetgiriga kunder. "Vilken sladd är bäst i lila sovrum?" frågar de och jag börjar mumla något om komplimentfärger på min Svorska. Detta leder raskt till en irriterad kund som ännu en gång fått det bevisat för sig att svenskar de är ju inte så lite tröga.
Efter att den femte kunden muttrande lämnat mig tar shifen tag i problemet. Hon grymtar och rotar runt i lådorns tills hon förnöjt sträcker fram en liten brosch. Den är till mig, meddelar hon glatt.
Jag blir helt överlycklig, plötsligt är det sådan skillnad på bemötandet. Nu har folk inga som helst förväntningar och blir imponerade om jag så bara lyckas ge dem rätt växel. Såhär borde det jämt vara, alla är så snälla. Det kommer bli ett bittert krig med belägring när de ber om att få tillbaka den.
Shifen spenderar varje ledig sekund med att med att prata om glödlampor, volt, lysdioder och förlängningsladdar. Hon pratar så mycket att tugan blir dammig, men det hindrar inte flödet av ord från att fortsätta. Hon har jobbat där i sju år och vet allt som finns att kunna om lampor. Och believe you me, det är en hel del.
Jag börjar så smått ångra mina tupplurer under NO lektionerna. Långt, långt bak i huvudet finns små fragment av likström och spänning. Det känns som att jag borde veta skillnaden mellan Volt och Watt, men det är som att tåget stannar strax innan perrongen. Det når inte fram.
Dessutom förväntas jag inte bara förstå allt, jag ska även upprepa det för vetgiriga kunder. "Vilken sladd är bäst i lila sovrum?" frågar de och jag börjar mumla något om komplimentfärger på min Svorska. Detta leder raskt till en irriterad kund som ännu en gång fått det bevisat för sig att svenskar de är ju inte så lite tröga.
Efter att den femte kunden muttrande lämnat mig tar shifen tag i problemet. Hon grymtar och rotar runt i lådorns tills hon förnöjt sträcker fram en liten brosch. Den är till mig, meddelar hon glatt.
Jag blir helt överlycklig, plötsligt är det sådan skillnad på bemötandet. Nu har folk inga som helst förväntningar och blir imponerade om jag så bara lyckas ge dem rätt växel. Såhär borde det jämt vara, alla är så snälla. Det kommer bli ett bittert krig med belägring när de ber om att få tillbaka den.
Please do shut up
Jag måste bara ta en sekund att uttrycka min frustration över folk.
Jag snackar vänner, släkt, familj och övriga själar som känner ett oemotståndligt behov av att kommentera och analysera min och Joels nuvarande relation. Av någon outgrundlig anledning har varenda nisse en stark åsikt om när, var och hur vi borde umgås. Dessutom går det fan inte att stänga matklykan, nejdå. Åsikterna måste ut och vädras.
Vad spelar det för jävla roll att vi fortfarande umgås?
Nej, jag skadar inte mig själv. Nej, han uttnyttjar mig inte (hur kan människor kom känner honom ens påstå något sådant?!) och nej, jag vill inte era råd. Jag har inte bett om dem, här har vi faktiskt en sak jag klarar alldeles själv.
Det här rör endast två personer.
Mig och Joel.
Jag snackar vänner, släkt, familj och övriga själar som känner ett oemotståndligt behov av att kommentera och analysera min och Joels nuvarande relation. Av någon outgrundlig anledning har varenda nisse en stark åsikt om när, var och hur vi borde umgås. Dessutom går det fan inte att stänga matklykan, nejdå. Åsikterna måste ut och vädras.
Vad spelar det för jävla roll att vi fortfarande umgås?
Nej, jag skadar inte mig själv. Nej, han uttnyttjar mig inte (hur kan människor kom känner honom ens påstå något sådant?!) och nej, jag vill inte era råd. Jag har inte bett om dem, här har vi faktiskt en sak jag klarar alldeles själv.
Det här rör endast två personer.
Mig och Joel.
Somliga växer ifrån det, andra inte
Joel hatade när jag feströkte.
Amir har mycket tydligt uttryckt sitt förakt mot rökare.
Den naturliga reaktionen blir så givetvis att jag spatserar in på Narvesen, försöker se världsvan ut, frågar efter ett litet paket Malboro för att sedan sätta mig på taket och röka.
Nu vet jag vad det är för fel på mig.
Jag är i trotsåldern.
Amir har mycket tydligt uttryckt sitt förakt mot rökare.
Den naturliga reaktionen blir så givetvis att jag spatserar in på Narvesen, försöker se världsvan ut, frågar efter ett litet paket Malboro för att sedan sätta mig på taket och röka.
Nu vet jag vad det är för fel på mig.
Jag är i trotsåldern.
Take a chance on me
Jag blev just uppringd och erbjuden en jobbintervju.
Och det är ju bara bra. Trots att jag redan fått jobb kan man ju alltid klättra uppåt, det gäller att ta chansen.
Enda problemet är att jag inte vet vilket företag det var som ringde. Jag frågade flera gånger men förstod liksom inte vad hon sa, till slut blev det för pinsamt att fortsätta. Istället svarade jag bara jakande och frågade efter adressen.
Jag tänkte vara slug och frågade vad tjänsten innebar, men det visste inte damen i fråga.
Så på torsdag kl 9.00 ska jag vara på Oscars Gate 81 och träffa en viss Heidi, hon skall intervjua mig för en tjänst jag inte känner till på ett företag jag inte vet vad de heter. Känns bra. Mycket bra.
Och det är ju bara bra. Trots att jag redan fått jobb kan man ju alltid klättra uppåt, det gäller att ta chansen.
Enda problemet är att jag inte vet vilket företag det var som ringde. Jag frågade flera gånger men förstod liksom inte vad hon sa, till slut blev det för pinsamt att fortsätta. Istället svarade jag bara jakande och frågade efter adressen.
Jag tänkte vara slug och frågade vad tjänsten innebar, men det visste inte damen i fråga.
Så på torsdag kl 9.00 ska jag vara på Oscars Gate 81 och träffa en viss Heidi, hon skall intervjua mig för en tjänst jag inte känner till på ett företag jag inte vet vad de heter. Känns bra. Mycket bra.
Prinsessan på ärten
I hela mitt liv har jag drömt om att bli bortskämd. Att träffa någon som avgudar marken jag går på, någon som håller upp dörrar, betalar för maten och dagligen överöser mig med komplimanger hur fin jag är. Rosor och choklad, hemlagade middagar med levande ljus, en söt, ödmjuk kille som dessutom har humor. Allt det där har jag nu, kan det bli bättre?
Jag vet inte.
Så varför känner jag mig så olustig när jag får beröm? Det är någon del i mig som inte klarar av att bli behandlad som en prinsessa. En känsla av olust dyker upp tillsammans med de spontana presenterna, det är som att jag inte hänger med. Jag befinner mig i en ständig "skuld" till honom, och varje gång ett sött ord yttras så ökar den.
Och på något sätt blir alla komplimanger så opersonliga. Mina ögon är inte alls som djupa brunnar, min ansikte ser inte alls ut som den vackraste dikt. Det är bara prosa som inte har något med mig att göra. Jag kan inte ta det till mig. Vacker, fin, underbar, söt, rolig, snygg, smart, trevlig - ingen människa är så perfekt. Och absolut inte jag.
Vad fan är det här egentligen? Är det något märkligt utspel av en dålig självkänsla? Varför kan jag inte njuta av den kungliga behandlingen?
Jag vet inte.
Så varför känner jag mig så olustig när jag får beröm? Det är någon del i mig som inte klarar av att bli behandlad som en prinsessa. En känsla av olust dyker upp tillsammans med de spontana presenterna, det är som att jag inte hänger med. Jag befinner mig i en ständig "skuld" till honom, och varje gång ett sött ord yttras så ökar den.
Och på något sätt blir alla komplimanger så opersonliga. Mina ögon är inte alls som djupa brunnar, min ansikte ser inte alls ut som den vackraste dikt. Det är bara prosa som inte har något med mig att göra. Jag kan inte ta det till mig. Vacker, fin, underbar, söt, rolig, snygg, smart, trevlig - ingen människa är så perfekt. Och absolut inte jag.
Vad fan är det här egentligen? Är det något märkligt utspel av en dålig självkänsla? Varför kan jag inte njuta av den kungliga behandlingen?
Att bo i en resväska
Ända sedan jag kom hem från Australien så har jag bott i en resväska. Har aldrig funnit motivationen att packa upp, eftersom jag ändå måste packa den gång på gång. Den har legat där på golvet och stirrat anklagande på mig, full med plåtter och bös som är mina minnen från året i Sydney.
Sedan packade jag om den, fyllde på med resten av mina kläder och tillhörigheter och stack till Oslo. 20 dagar senare ligger den fortfarande där, halvtom och redo att dra vidare.
Nu får det vara slut med det.
Söndagen spenderas med att packa upp på riktigt. Alla saker tilldelas en plats och jag gör mig redo för att stanna på ett ställe.
Sedan packade jag om den, fyllde på med resten av mina kläder och tillhörigheter och stack till Oslo. 20 dagar senare ligger den fortfarande där, halvtom och redo att dra vidare.
Nu får det vara slut med det.
Söndagen spenderas med att packa upp på riktigt. Alla saker tilldelas en plats och jag gör mig redo för att stanna på ett ställe.
OBS. Bilden är symbolisk.
Jag bor faktiskt inte i resväskan.
Jag bor faktiskt inte i resväskan.
Pizza är bra business
Alltså, alla rykten om hur dyrt det är med pizza i Norge stämmer.
Notan landade på 900 kronor.
Niohundrajävlakronor för pizza. Jag fattar inte hur vi bar oss åt??
Kvällen var i alla fall mycket lyckad. Servitören log sådär i mjugg varje gång han kom fram.
"Hejsan turturduvor" sa han.
Så åt vi, höll handen och fnissade.
Barnsligt, löjligt, underbart.
Notan landade på 900 kronor.
Niohundrajävlakronor för pizza. Jag fattar inte hur vi bar oss åt??
Kvällen var i alla fall mycket lyckad. Servitören log sådär i mjugg varje gång han kom fram.
"Hejsan turturduvor" sa han.
Så åt vi, höll handen och fnissade.
Barnsligt, löjligt, underbart.
Amir
Det är märkligt, jag får intrycket av att flera missförstod mitt inlägg om Amir. Jag ogillar honom inte alls, tvärtom. Och det är väl snarare däri problemet ligger. Jag gillar honom för mycket för att bara släppa allt, men jag blev skrämd av hans intensitet.
Vi har suttit uppe och pratat om detta flera kvällar nu. Jag har berättat vad jag känner, jag har berättat om Joel och meddelat att jag verkligen inte är redo för ett förhållande nu. Vi har disskuterat komplikationerna det kan innebära att bo tillsammans, och jag har tänkt. Oj vad jag har tänkt.
Slutsatsen av våra disskutioner kan i princip sammanfattas med orden Ta Det Lugnt. Vi ska ta det så lugnt det bara går. Och så ska vi börja dejta.
Igår blev det middag med bio.
Idag blir det Peppes Pizza.
Vi har suttit uppe och pratat om detta flera kvällar nu. Jag har berättat vad jag känner, jag har berättat om Joel och meddelat att jag verkligen inte är redo för ett förhållande nu. Vi har disskuterat komplikationerna det kan innebära att bo tillsammans, och jag har tänkt. Oj vad jag har tänkt.
Slutsatsen av våra disskutioner kan i princip sammanfattas med orden Ta Det Lugnt. Vi ska ta det så lugnt det bara går. Och så ska vi börja dejta.
Igår blev det middag med bio.
Idag blir det Peppes Pizza.
Reflektioner från jobbet
Dagen gick kanon. Drog in fler sälj än igår på 3 timmar mindre = en mycket nöjd chef och en Hanna som fick sluta tidigare. Jag antar att det är de här stunderna folk lever för som jobbar i denna branschen. Jag kan inte förneka att jag känner mig som en kung, att allt beröm jag får för ett gott jobb är något jag gärna hör igen.
Däremot är jag ganska säker på att jag aldrig vill jobba med SOS barnbyar igen. Det här var så galet mycket mer lättsålt än fadderbarn, vilket är lite ledsamt egentligen.
Ett fadderbarn kostar 250 kr i månaden, och hjälper ett barn som mist fina föräldrar och/eller syskom.
En laserbehandling kostar 40 000 kr och görs för det mesta av rent fåfänga skäl.
Efter 7 dagar ute på fältet undrar jag också hur vissa människor orkar gå omkring och vara så jäkla negativa. Jag ler, säger hej och så blir de skitsura. Herre Gud.
En annan tanke.. kan man ha cancer i hjärnan?
Jag snackade med en kille som berättade att han hade det, jag blev helt paff. Han visade ärren där de försökt plocka bort det men inte lyckats. Han bara stod där och berättade att han hade en dödlig sjukdom i huvudet, med samma tonfall som man pratar om vädret. Och jag visste inte vad jag skulle säga.
Däremot är jag ganska säker på att jag aldrig vill jobba med SOS barnbyar igen. Det här var så galet mycket mer lättsålt än fadderbarn, vilket är lite ledsamt egentligen.
Ett fadderbarn kostar 250 kr i månaden, och hjälper ett barn som mist fina föräldrar och/eller syskom.
En laserbehandling kostar 40 000 kr och görs för det mesta av rent fåfänga skäl.
Efter 7 dagar ute på fältet undrar jag också hur vissa människor orkar gå omkring och vara så jäkla negativa. Jag ler, säger hej och så blir de skitsura. Herre Gud.
En annan tanke.. kan man ha cancer i hjärnan?
Jag snackade med en kille som berättade att han hade det, jag blev helt paff. Han visade ärren där de försökt plocka bort det men inte lyckats. Han bara stod där och berättade att han hade en dödlig sjukdom i huvudet, med samma tonfall som man pratar om vädret. Och jag visste inte vad jag skulle säga.
Hanna som sykepleier (sjuksyster)
Underbara Fredag!
Dagen gick som på räls, jag gjorde ett toppenjobb och lyckades sälja till 10 personer idag! Chefen min var så nöjd att hon lät oss gå tidigare. Fast å andra sidan, vem kan tacka nej till en sådan här snygging?
Dessutom ringde de tillbaka från ett av jobben idag! Av sju intervjuer föll de för mig och undrar om jag kan börja redan nästa vecka. SJÄLVKLART! Äntligen ska jag bli kvitt det där skitjobbet, så fruktansvärt underbart härligt. Weeeeiii.
Jobbet är rätt och slätt en lampbutik ute i en förort, men det är heltid, fast anställning, och kontorstid, vilket känns som rena gudagåvan just nu. Av de två jobben jag blev intervjuad för ville jag egentligen ha det andra mest, så jag ringde idag och lät meddela hur omåttligt populär jag är; om de vill ha mig så har de chansen nu. De lovade att tänka på saken och skall återkomma på måndag.
Tja.. vad kan jag säga. Livet är så jävla sweet just nu.
Dagen gick som på räls, jag gjorde ett toppenjobb och lyckades sälja till 10 personer idag! Chefen min var så nöjd att hon lät oss gå tidigare. Fast å andra sidan, vem kan tacka nej till en sådan här snygging?
För er som inte vill missa chansen att se mig och sköna Helena live så står jag vid Aker Brygge även i morgon. Jajamensan, här ska vi tjäna pengar.
Dessutom ringde de tillbaka från ett av jobben idag! Av sju intervjuer föll de för mig och undrar om jag kan börja redan nästa vecka. SJÄLVKLART! Äntligen ska jag bli kvitt det där skitjobbet, så fruktansvärt underbart härligt. Weeeeiii.
Jobbet är rätt och slätt en lampbutik ute i en förort, men det är heltid, fast anställning, och kontorstid, vilket känns som rena gudagåvan just nu. Av de två jobben jag blev intervjuad för ville jag egentligen ha det andra mest, så jag ringde idag och lät meddela hur omåttligt populär jag är; om de vill ha mig så har de chansen nu. De lovade att tänka på saken och skall återkomma på måndag.
Tja.. vad kan jag säga. Livet är så jävla sweet just nu.
Ett jobb, ett annat jobb och ett tredje jobb
I tisdags kom jag in och medverkade i ett möte på jobbet, obetalt. Som kompensation för detta snälla söta beteende blev jag lovad en alldeles ljuvlig efterlängtad sovmorgon dagen efter. Förblindad av lycka över de extra timmarna sömn jag skulle få skuttar jag hemåt. Lyckan håller i sig ända till 23.30 då chefen skickar sms och meddelar aprill, aprill. Ingen sovmorgon, upp i vanlig tid med tuppen.
Rebellisk som jag är drabbas jag av selektiv blindhet och SER inte det meddelandet. Sover således länge, inser att jag leker med ödet, orkar inte bry mig för jag hatar mitt jobb, och kommer fram klockan tio på morgonen.
Möts av chefens chef.
The Big Boss.
Sväljer, svettas, andnöd. Helvete, nu ställde jag till det. Hatar jag verkligen jobbet så mycket? Varför gjorde jag så? Jag behöver ju pengarna. Hon ser min nevrositet, klappar mig på axlen och meddelar att hon har ett erbjudande. Ett gig har kommit upp, det brukar vara populärt. Lokalt, enkelt, roligt. Jag ska klä upp mig till sjuksköterska och stå på Aker Brygge för att ge bort gratis synundersökningar, är jag sugen?
Om jag är! Det är helt galet mycket bättre än att försöka värva faddrar till svältande barn. Gratis går alltid hem. Så härligt att komma bort lite.
Dessutom har jag hunnit med inte mindre än två arbetsintervjuer under den gångna veckan, så nu vill jag att alla ni där ute håller tummarna för min skull. Ett av jobben var som Web-designer. Förstår ni vad otroligt fucking jävla ball det hade varit? Svar lovas innan måndag. Shit. Jag vill, jag vill, jag vill. Jag ska!
Rebellisk som jag är drabbas jag av selektiv blindhet och SER inte det meddelandet. Sover således länge, inser att jag leker med ödet, orkar inte bry mig för jag hatar mitt jobb, och kommer fram klockan tio på morgonen.
Möts av chefens chef.
The Big Boss.
Sväljer, svettas, andnöd. Helvete, nu ställde jag till det. Hatar jag verkligen jobbet så mycket? Varför gjorde jag så? Jag behöver ju pengarna. Hon ser min nevrositet, klappar mig på axlen och meddelar att hon har ett erbjudande. Ett gig har kommit upp, det brukar vara populärt. Lokalt, enkelt, roligt. Jag ska klä upp mig till sjuksköterska och stå på Aker Brygge för att ge bort gratis synundersökningar, är jag sugen?
Om jag är! Det är helt galet mycket bättre än att försöka värva faddrar till svältande barn. Gratis går alltid hem. Så härligt att komma bort lite.
Dessutom har jag hunnit med inte mindre än två arbetsintervjuer under den gångna veckan, så nu vill jag att alla ni där ute håller tummarna för min skull. Ett av jobben var som Web-designer. Förstår ni vad otroligt fucking jävla ball det hade varit? Svar lovas innan måndag. Shit. Jag vill, jag vill, jag vill. Jag ska!
Top Ten Tomas
Alltså, ni har helt rätt.
Det är stundtals lite surt, ibland läskigt eller irriterande att bo ihop med en knäppgök som Tomas. Men för det mesta går jag runt och skrattar åt det. Tänk vilket händelserikt liv jag lever!
För att fira ger jag er ytterligare ett par Tomas-anekdoter, direkt från Oslo, bara på njorun.blogg.se!
***
Jag sitter i soffan och hostar till. Tomas tittar upp.
Tomas: Du hostar. Är det bronkit?
Hanna: Hm? Va?
Tomas: Ja, bronkit, luftrörskatarr. Har du det?
Hanna: Eum... nej?
Tomas: Så.. det är inte kroniskt?
Hanna: Precis.
Tomas: Kanske är en förkylning då.
Hanna: Hade ju onekligen varit mer logiskt.
***
Igår fick Amir ett av de roligaste sms:en någonsin:
"Hej! Jag var inne på toaletten och hittade lite medicin. Är den din? Jag tror den kan vara farligt, har hört talas om tillverkaren förut och de säljer knark i Indien. Jag skulle istället rekommendera dig Viagra. Om du vill kan du få köpa av mig, de kostar bara 5-10 kr styck. Hör av dig."
***
Hanna: Har du sett min banan? Jag lade den i kylen igår och nu är den borta.
Tomas: Ja, jag slängde den.
Hanna: Va? Varför det?
Tomas: Den var helt svart. Vet du inte att den blir svart i kylen? Har inte din mamma lärt dig det?
Hanna: Den låg bara där i 6 timmar, jag tror det det.
Tomas: Jo men det är sant.
Hanna: Vad är det som ligger bredvid din tallrik då?
Tomas: Ett bananskal.
***
Igår stod han och gick igenom mina kylvaror, när han hittade en tub med messmör. (Bästa pålägget vid ekonomiska kriser. Drygt, gott, billigt, håller fan i evigheter) Han fnissar gott åt den märkliga svenska matkulturen och undrar om han får smaka. Jag säger nej.
Föga förvånande finner jag nästa morgon att tuben är borta.
Men knäckebröd utan pålägg är också gott.
Typ.
Det är stundtals lite surt, ibland läskigt eller irriterande att bo ihop med en knäppgök som Tomas. Men för det mesta går jag runt och skrattar åt det. Tänk vilket händelserikt liv jag lever!
För att fira ger jag er ytterligare ett par Tomas-anekdoter, direkt från Oslo, bara på njorun.blogg.se!
***
Jag sitter i soffan och hostar till. Tomas tittar upp.
Tomas: Du hostar. Är det bronkit?
Hanna: Hm? Va?
Tomas: Ja, bronkit, luftrörskatarr. Har du det?
Hanna: Eum... nej?
Tomas: Så.. det är inte kroniskt?
Hanna: Precis.
Tomas: Kanske är en förkylning då.
Hanna: Hade ju onekligen varit mer logiskt.
***
Igår fick Amir ett av de roligaste sms:en någonsin:
"Hej! Jag var inne på toaletten och hittade lite medicin. Är den din? Jag tror den kan vara farligt, har hört talas om tillverkaren förut och de säljer knark i Indien. Jag skulle istället rekommendera dig Viagra. Om du vill kan du få köpa av mig, de kostar bara 5-10 kr styck. Hör av dig."
***
Hanna: Har du sett min banan? Jag lade den i kylen igår och nu är den borta.
Tomas: Ja, jag slängde den.
Hanna: Va? Varför det?
Tomas: Den var helt svart. Vet du inte att den blir svart i kylen? Har inte din mamma lärt dig det?
Hanna: Den låg bara där i 6 timmar, jag tror det det.
Tomas: Jo men det är sant.
Hanna: Vad är det som ligger bredvid din tallrik då?
Tomas: Ett bananskal.
***
Igår stod han och gick igenom mina kylvaror, när han hittade en tub med messmör. (Bästa pålägget vid ekonomiska kriser. Drygt, gott, billigt, håller fan i evigheter) Han fnissar gott åt den märkliga svenska matkulturen och undrar om han får smaka. Jag säger nej.
Föga förvånande finner jag nästa morgon att tuben är borta.
Men knäckebröd utan pålägg är också gott.
Typ.
Drama, drama, dramaqueen
Det börjar bli allt mer uppenbart att det är något som inte står helt rätt till med Tomas. För några dagar sedan berättade han att han lider av ganska svår ADHD, vilket förklarar en del av hans beteende.
Men så finns det vissa saker, jag bara inte kan tro att de beror på den diagnosen. Vad som i början var mest underhållande och roliga anekdoter har blivit ett verkligt problem.
För det första är han en riktig kleptoman. Efter incidenten med datorn har han fortsatt att använda min och Amirs datorer utan lov vid de tillfällerna vi glömmer dem på. Dessutom snor han mat, ofta, och ljuger om det trots att bevisen ligger framme.
Han beter sig riktigt schitzofrent, får ibland riktiga vredesutbrott helt oprovocerat, för att i nästa sekund försöka ge mig massage. Han gör saker för att sedan totalt glömma av dem om blåneka. Häromdagen gick han fram till larmdosan, (ja vi har installerat larm nu efter incidenten med den blodiga mannen. Better safe then sorry liksom.) knappade in koden, larmade på, och gick sedan till TV:n. Lite smått konfunderade undrar vi varför, larmet kommer gå som falsk utryckning i så fall? Svaret blev då: "Jag kunde inte hjälpa det"
Höjdpunkten kom dock idag när han skrev ett 8 sidor långt sms där han undrade om jag inte lider av Downs Syndrom, för han har inte sett någon skratta så mycket som jag gör. WTF??? Han rabblar vidare om att jag uppenbarligen försöker trigga igång den kemiska reaktionen för glädje, och att jag inte skrattar på riktigt. Liknelser med ett mumintroll på hasch kommer upp, samt en lång utläggning att han inte vågar ta hem vänner för att han skäms för mig.
När jag säger att det sårar mig, blir svaret: "Jag skiter i det, jag skiter i dig!"
"Ja, men låt bli att säga något alls då. Bara håll tyst och låtsas som att jag inte finns?"
"Men det kan jag ju inte. Jag tycker om dig"
Waaah. Jävla nisse alltså.
Som tur var hotar han med att flytta ut.
Men så finns det vissa saker, jag bara inte kan tro att de beror på den diagnosen. Vad som i början var mest underhållande och roliga anekdoter har blivit ett verkligt problem.
För det första är han en riktig kleptoman. Efter incidenten med datorn har han fortsatt att använda min och Amirs datorer utan lov vid de tillfällerna vi glömmer dem på. Dessutom snor han mat, ofta, och ljuger om det trots att bevisen ligger framme.
Han beter sig riktigt schitzofrent, får ibland riktiga vredesutbrott helt oprovocerat, för att i nästa sekund försöka ge mig massage. Han gör saker för att sedan totalt glömma av dem om blåneka. Häromdagen gick han fram till larmdosan, (ja vi har installerat larm nu efter incidenten med den blodiga mannen. Better safe then sorry liksom.) knappade in koden, larmade på, och gick sedan till TV:n. Lite smått konfunderade undrar vi varför, larmet kommer gå som falsk utryckning i så fall? Svaret blev då: "Jag kunde inte hjälpa det"
Höjdpunkten kom dock idag när han skrev ett 8 sidor långt sms där han undrade om jag inte lider av Downs Syndrom, för han har inte sett någon skratta så mycket som jag gör. WTF??? Han rabblar vidare om att jag uppenbarligen försöker trigga igång den kemiska reaktionen för glädje, och att jag inte skrattar på riktigt. Liknelser med ett mumintroll på hasch kommer upp, samt en lång utläggning att han inte vågar ta hem vänner för att han skäms för mig.
När jag säger att det sårar mig, blir svaret: "Jag skiter i det, jag skiter i dig!"
"Ja, men låt bli att säga något alls då. Bara håll tyst och låtsas som att jag inte finns?"
"Men det kan jag ju inte. Jag tycker om dig"
Waaah. Jävla nisse alltså.
Som tur var hotar han med att flytta ut.
Av alla ställen, blir det i Oslo
Träffade för första gången en av mina läsare.
Tänk att jag skulle springa på henne på jobbet, i Oslo, av alla ställen!
Visste ju i och för sig att vi jobbade för samma firma, men det vart ball ändå.
Tänk att hon kände igen mig!
En kram fick jag dessutom.
Tänk att jag skulle springa på henne på jobbet, i Oslo, av alla ställen!
Visste ju i och för sig att vi jobbade för samma firma, men det vart ball ändå.
Tänk att hon kände igen mig!
En kram fick jag dessutom.
Storyn
Jaa.. gott folk.
Problemet gäller givetvis killar.
Ända sedan jag flyttade in har jag och Amir flirtat med varandra. Oskyldigt och roligt sådär som det blir mellan två trevliga singlar. Det var lättsamt, inget mer kunde hända. Vi bor ju ihop.
På taket under påverkan av en flaska vin ändras såklart allting. Djupa samtal som leder till kramar. Kramar som leder till pussar. Pussar som leder till kyssar. Jag vet direkt att det är fel, men glömmer varför.
Plötsligt händer något så oväntat: Amir bekänner sin kärlek till mig.
Jag blir rörd, förvånad, chockad, glad och rädd. Inom loppet av fem sekunder kommer jag till tre insikter som inte är att leka med...
Jag vill aldrig någonsin se den igen.
I det ögonblicket hatade jag verkligen mig själv.
Hur kan jag få någon att känna så? Hur kan det gå så fel bara för att två personer gillar varandra olika mycket? Och hur ska jag orka bo kvar? Jag kan inte möta hans blick för varje gång ser jag en gnutta hopp, som hoppas så innerligt och osyldigt att mitt hjärta smulas sönder.
Jag kan inte sluta må dåligt för att känslorna inte är besvarade, samtidigt som luften försvinner ur rummet varje gång han försöker.
Problemet gäller givetvis killar.
Ända sedan jag flyttade in har jag och Amir flirtat med varandra. Oskyldigt och roligt sådär som det blir mellan två trevliga singlar. Det var lättsamt, inget mer kunde hända. Vi bor ju ihop.
På taket under påverkan av en flaska vin ändras såklart allting. Djupa samtal som leder till kramar. Kramar som leder till pussar. Pussar som leder till kyssar. Jag vet direkt att det är fel, men glömmer varför.
Plötsligt händer något så oväntat: Amir bekänner sin kärlek till mig.
Jag blir rörd, förvånad, chockad, glad och rädd. Inom loppet av fem sekunder kommer jag till tre insikter som inte är att leka med...
- Han menar det verkligen. Han vill starta något seriöst med mig.
- Jag känner inte alls samma sak.
- Jag vill fortsätta vara singel.
Jag vill aldrig någonsin se den igen.
I det ögonblicket hatade jag verkligen mig själv.
Hur kan jag få någon att känna så? Hur kan det gå så fel bara för att två personer gillar varandra olika mycket? Och hur ska jag orka bo kvar? Jag kan inte möta hans blick för varje gång ser jag en gnutta hopp, som hoppas så innerligt och osyldigt att mitt hjärta smulas sönder.
Jag kan inte sluta må dåligt för att känslorna inte är besvarade, samtidigt som luften försvinner ur rummet varje gång han försöker.
Emotionell Fuck-Up
Hela min värld vändes just upp-och-ned.
Jag vet inte vad jag ska tro eller tycka.
Jag vill gråta men kan inte, jag vill skrika men kan inte.
Samtidigt vill jag bara vara tyst, sitta i ett hörn och gömma mig.
Har aldrig varit med om något liknande innan, alla känslor är helt nya. Borde väl egentligen vara glad men kan inte. Återkommer med mer besked senare, måste reda ut några saker innan. Måste hitta in och ut på mig själv, måste förlåta mig själv.
Jag vet inte vad jag ska tro eller tycka.
Jag vill gråta men kan inte, jag vill skrika men kan inte.
Samtidigt vill jag bara vara tyst, sitta i ett hörn och gömma mig.
Har aldrig varit med om något liknande innan, alla känslor är helt nya. Borde väl egentligen vara glad men kan inte. Återkommer med mer besked senare, måste reda ut några saker innan. Måste hitta in och ut på mig själv, måste förlåta mig själv.
jag betvivlar min intelligens. rätt starkt.
Inte bara är det måndags jävla morgon,
dessutom gör jag mig redo för skitjobbet
OCH är bakis.
Att gå upp på taket, skjuta raketer och dela en flaska vin med Amir verkade som en bra idé igår. Nu tvivlar jag.
dessutom gör jag mig redo för skitjobbet
OCH är bakis.
Att gå upp på taket, skjuta raketer och dela en flaska vin med Amir verkade som en bra idé igår. Nu tvivlar jag.
Jag lever. Han lever.
Det var hos grannen något hade skett, oklart vad, men alla lever.
Shit vad rädd jag blev när jag följde de blodiga spåren ända från porten, upp i trappan, till hissen, vidare av på min våning och bort mot lägenheterna. Tankarna hienr ju flyga sjutton varv innan man får klart besked om vad som har hänt.
Ambulansen kom snart och hämtade mannen, sedan var hela trappuppgången fylld med poliser. De förhörde vittnen och grannar, spände blicken i varenda sate som vågade gå förbi. Värst vad viktiga och farliga de kan se ut, de där poliserna.
Inom loppet av två timmar var allt blod borta och hela trappuppgången sanerad. Det enda som vittnar om dagens tidigare dramatik är en svag doft av cirtonsåpa. Jag har nu ägnat eftermiddagen åt att övertala pappa, som var på besök, att jag visst har flyttat till en lugn stadsdel och att Oslo inte alls är farligt.
Shit vad rädd jag blev när jag följde de blodiga spåren ända från porten, upp i trappan, till hissen, vidare av på min våning och bort mot lägenheterna. Tankarna hienr ju flyga sjutton varv innan man får klart besked om vad som har hänt.
Ambulansen kom snart och hämtade mannen, sedan var hela trappuppgången fylld med poliser. De förhörde vittnen och grannar, spände blicken i varenda sate som vågade gå förbi. Värst vad viktiga och farliga de kan se ut, de där poliserna.
Inom loppet av två timmar var allt blod borta och hela trappuppgången sanerad. Det enda som vittnar om dagens tidigare dramatik är en svag doft av cirtonsåpa. Jag har nu ägnat eftermiddagen åt att övertala pappa, som var på besök, att jag visst har flyttat till en lugn stadsdel och att Oslo inte alls är farligt.
Hjälp..!
Åh herre gud!
Anländer till Oslo.
Möter en man, han har blod i hela ansiktet.
Den vita skjortan är mörkröd.
Han stappar, gråter, blöder.
Faller ihop på marken.
Blod i hela min trapp-uppgång.
Leder upp mot min våning.
Blodiga fotspår, blodiga handavtryck.
Hur kan det finnas så mycket blod i en människa?
Snälla, snälla säg att det inte leder till min lägenhet.
Hjälp. Fy fan vad läskligt.
Anländer till Oslo.
Möter en man, han har blod i hela ansiktet.
Den vita skjortan är mörkröd.
Han stappar, gråter, blöder.
Faller ihop på marken.
Blod i hela min trapp-uppgång.
Leder upp mot min våning.
Blodiga fotspår, blodiga handavtryck.
Hur kan det finnas så mycket blod i en människa?
Snälla, snälla säg att det inte leder till min lägenhet.
Hjälp. Fy fan vad läskligt.
Förvirrade tankar en söndagsmorgon
Istället för att ligga i sängen och gosa så som man borde göra en lördagsmorgon är jag i bilen på väg till Oslo. Sista flyttlasset går nu med alla onödiga prylar som inte fick plats i resväskan första vändan. Alla saker som jag skulle kunna leva utan, men inte vill.
Det är lite märkligt egentligen, kommer jag bli lyckligare av min morgonrock? Blir de trendiga ljushållarna en stor källa till glädje i mitt nya liv? Vilken betydelse kommer egentligen tidskriftssamlarna ha för mig?
Jag känner mig inte väldigt materlialistisk men hoppas ändå att de onödiga prylarna gör mig lycklig, för jag är lite depp. Hade en väldigt symbolisk dröm där Joels familj meddelade att jag inte längre är välkommen, och jag vet precis varför den kom nu.
Lämnade tillbaka nyckeln till Joels lägenhet igår.
Hårt slag det där.
Det är lite märkligt egentligen, kommer jag bli lyckligare av min morgonrock? Blir de trendiga ljushållarna en stor källa till glädje i mitt nya liv? Vilken betydelse kommer egentligen tidskriftssamlarna ha för mig?
Jag känner mig inte väldigt materlialistisk men hoppas ändå att de onödiga prylarna gör mig lycklig, för jag är lite depp. Hade en väldigt symbolisk dröm där Joels familj meddelade att jag inte längre är välkommen, och jag vet precis varför den kom nu.
Lämnade tillbaka nyckeln till Joels lägenhet igår.
Hårt slag det där.
Hemma igen
Kvällen bjöd på promenad, varm choklad, långa diskussioner, komplimanger och ett och annat försök till att hålla handen. Annars ingen mer action. Klart slut, nu ska jag sova.
Date med.. pojkvän?
För en tid sedan mötte jag en kille på en fest. Vi spanade in varandra, snackade och bytte så småning om nummer. Inget med hände efter det, allt rann ut i sanden och vi hade ingen mer kontakt.
Några veckor senare ringde Joel och meddelade lite smått roat att det gick ett rykte på stan, ett rykte som handlade om mig. Enligt detta rykte så skulle jag och killen från festen vara ihop! Jag skrattade rått åt det, det var så långt ifrån sanningen man bara kunde komma. Killen i fråga blev givetvis retad i det oändliga. Vi hördes aldrig mer.
Tills nu.
Idag trillar följande sms in:
"Hej igen! Eftersom vi är ihop får jag väl höra av mig :) Vad gör du ikväll?"
Först fattar jag ingenting. Sedan inser jag att snubben faktiskt visar prov på humor och jag skrattar högt. När han frågar om han får bjuda ut mig så tänker jag "varför inte?"
Och det var sagan om hur det kommer sig att Hanna har gått och blivit utbjuden på en lördagskväll.
Några veckor senare ringde Joel och meddelade lite smått roat att det gick ett rykte på stan, ett rykte som handlade om mig. Enligt detta rykte så skulle jag och killen från festen vara ihop! Jag skrattade rått åt det, det var så långt ifrån sanningen man bara kunde komma. Killen i fråga blev givetvis retad i det oändliga. Vi hördes aldrig mer.
Tills nu.
Idag trillar följande sms in:
"Hej igen! Eftersom vi är ihop får jag väl höra av mig :) Vad gör du ikväll?"
Först fattar jag ingenting. Sedan inser jag att snubben faktiskt visar prov på humor och jag skrattar högt. När han frågar om han får bjuda ut mig så tänker jag "varför inte?"
Och det var sagan om hur det kommer sig att Hanna har gått och blivit utbjuden på en lördagskväll.
Mami&Papi
Pratade med Amir och fick reda på att han inte längre har kontakt med sina föräldrar. På något sätt skar det mig djupt i hjärtat, och jag insåg vilken tur jag har. Jag har en mamma och en pappa som alltid ställer upp för mig, i vått och torrt. Jag har två föräldrar som finns där, uppmuntrar och hjälper till så fort jag får för mig någon galenskap, som att flytta utomlands. Igen.
De pysslar om, tröstar och hos dem är jag alltid välkommen. Jag tror, nej jag vet, att en stor del av mitt mod kommer från deras omsorg. Om allt går åt skogen så tar de alltid emot mig med öppna armar. Det är tryggt att veta.
Dessutom vet jag, att tid och rum spelar ingen roll. Jag flyttade till andra sidan jorden och såg dem inte på ett helt år, men väl hemma är kärleken lika stark som alltid. Om inte mer.
Vad jag försöker säga är:
Mamma och Pappa - Tack för allt.
Jag älskar er.
De pysslar om, tröstar och hos dem är jag alltid välkommen. Jag tror, nej jag vet, att en stor del av mitt mod kommer från deras omsorg. Om allt går åt skogen så tar de alltid emot mig med öppna armar. Det är tryggt att veta.
Dessutom vet jag, att tid och rum spelar ingen roll. Jag flyttade till andra sidan jorden och såg dem inte på ett helt år, men väl hemma är kärleken lika stark som alltid. Om inte mer.
Vad jag försöker säga är:
Mamma och Pappa - Tack för allt.
Jag älskar er.
Dagen som inte fick komma
Trampar annu en gång Svensk mark då jag har återvänt till Alingsås för att hämta de sista grejerna inför flytten. Joel tar ju som bekant över min gamla lägenhet och har stått ut med mitt plåtter sedan jag först åkte för att finna lyckan i Oslo.
I ett försök att visa min uppskattning stannar jag till vid ICA för att handla middagsmat. För säkerhets skull drar jag ett kontoutrag innan och kan konstatera att jag i alla fall har 500 kronor till mitt förfogande.
Väl framme vid den söta kassörskan drar jag mitt magiska VISA-kort och får meddelanet MEDGES EJ. "Hehe.. oops. Det är inte så bra va?" stammar jag skamset fram. Snabbt som attans ålar jag upp en telefon ur fickan och ringer Systrami för en panik-transaktion.
Inte förräns hon fört över 700 kr går köpet igenom, och jag kan konstatera att vad jag trodde var 500 kronor till godo på kontot, istället visade sig vara en skuld. Jag ligger alltså minus på den ekonomiska sidan, såhär 15 dagar innan löning. Yay!
The comeback of pole dance!!
Ja mina vänner! Äntligen, äntligen (jaaaa äntligen!!!) var det dags för mig att dansa pole dance igen! Jag laddade med energi, trotsade regnet och åkte ända ut till Majorstuen för min första lektion på över fem månader. Herregud, jag kan inte fatta att det var så längesedan sist, för när jag väl stod där kändes det så rätt. Varför kan jag inte göra detta jämt?
Gruppen var pytteliten och bestod endast av tre elever och en lärare. De kände uppenbarligen varandra sedan länge och en presentation av mig var på sin plats. I slutet lägger läraren till "jaa.. och Hanna har tidigare dansat pole dance i SYDNEY så det blir mycket spännande att se vad hon har att visa oss!"
Que? What? Hallå där!
Jaja det var bara att nicka och se glad ut, hoppas de inte förväntar sig för mycket. Jag kunde faktiskt visa upp ett trick de inte sett innan så det kändes bra för självförtroendet. Men annars var det som att börja om på nytt, det var väldigt annurlunda. Den största skillnaden var att vi använda snurrande pålar i Sydney, men här är de helt fasta. Enligt läraren var snurrande pålar överkurs och återigen hördes ett litet beundrande "aaahh..." från den ack så lilla publikskaran.
Jag lämnar lektionen med två insikter:
1. Suzie Q var helt jävla fenomenal som lärare och jag måste tillbaka på intensivkurs en vacker dag.
2. Jag vill verkligen satsa på pole dance. Herre jävlar vad jag älskar det.
Gruppen var pytteliten och bestod endast av tre elever och en lärare. De kände uppenbarligen varandra sedan länge och en presentation av mig var på sin plats. I slutet lägger läraren till "jaa.. och Hanna har tidigare dansat pole dance i SYDNEY så det blir mycket spännande att se vad hon har att visa oss!"
Que? What? Hallå där!
Jaja det var bara att nicka och se glad ut, hoppas de inte förväntar sig för mycket. Jag kunde faktiskt visa upp ett trick de inte sett innan så det kändes bra för självförtroendet. Men annars var det som att börja om på nytt, det var väldigt annurlunda. Den största skillnaden var att vi använda snurrande pålar i Sydney, men här är de helt fasta. Enligt läraren var snurrande pålar överkurs och återigen hördes ett litet beundrande "aaahh..." från den ack så lilla publikskaran.
Jag lämnar lektionen med två insikter:
1. Suzie Q var helt jävla fenomenal som lärare och jag måste tillbaka på intensivkurs en vacker dag.
2. Jag vill verkligen satsa på pole dance. Herre jävlar vad jag älskar det.
Avslutar med en fin bild på min gamla lärare Suzie.
Nyfiken i en strut
Jag: Du.. vad är det som ligger i hörnet där på duschen?
Tomas: Åh, det är min strumpa.
Jag: Vågar jag fråga varför den ligger där?
Tomas: Jag använde den för att tvätta mig under armarna.
Jag: Åh... ja... jag skulle inte ha frågat.
Tomas: Åh, det är min strumpa.
Jag: Vågar jag fråga varför den ligger där?
Tomas: Jag använde den för att tvätta mig under armarna.
Jag: Åh... ja... jag skulle inte ha frågat.
Karriärsdrömmar
Jag har antagligen kollat på för mycket Maid in Manhattan då jag fått för mig att ett av de roligaste jobben är att jobba på hotell. Nu är i och för sig det mesta roligare än nuvarande jobb, konkurrensen är ju inte stenhård om man säger så. Eller för att citera min kära arbetskollega Susann: "Jag hade hellre skrapat rent en offentlig toalett med bara naglarna än att fortsätta här..."
Det är anledningen till att jag spenderade hela gårdagens med att besöka vart enda hotell i hela Oslo. Och jag tycker ju.. att någon borde nappa? Jag menar.. hur svårt kan det vara? Le, hjälp gästerna, och söla inte. Det klarar jag galant vilken dag som helst.
En person kommenterade på mitt cv; hon sa att det var snyggt och så... men var fanns min ålder? Och en bild på mig kanske? Då blir jag helt konfys, ska man ha det på sitt cv nu? Jag har alltid fått lära mig att det inte skall med, för att undvika ett oprofessionellt intryck. Är det någon där ute som vet? Mucho importanto, vi snackar liv eller död. Kanske inte, men jobb eller inte jobb i alla fall.
En person kommenterade på mitt cv; hon sa att det var snyggt och så... men var fanns min ålder? Och en bild på mig kanske? Då blir jag helt konfys, ska man ha det på sitt cv nu? Jag har alltid fått lära mig att det inte skall med, för att undvika ett oprofessionellt intryck. Är det någon där ute som vet? Mucho importanto, vi snackar liv eller död. Kanske inte, men jobb eller inte jobb i alla fall.
Ja vi elsker dette landet
Jag kan nu meddela att jag är en stolt innehavare av norskt personnummer, norsk skattsedel, norskt telefonabonnemang samt ett norskt bankkonto. Även fast byråkrati i allmänhet är djävulens påhitt måste jag erkäna att det går relativt smidigt.
Nästa etapp blir att försöka ordna med folkeregistret (har ännu inte riktigt kommit på VAD jag vill att de ska göra. Stryka mig, ändra adress, eller fortfarande låta mig så skriven på Face2Face?) samt skaffa ett norskt VISA/ID kort.
När det är klart är jag så jäkla norsk att jag skulle kunna byta namn till Hanne Gøransdottir med en gång.
Nästa etapp blir att försöka ordna med folkeregistret (har ännu inte riktigt kommit på VAD jag vill att de ska göra. Stryka mig, ändra adress, eller fortfarande låta mig så skriven på Face2Face?) samt skaffa ett norskt VISA/ID kort.
När det är klart är jag så jäkla norsk att jag skulle kunna byta namn till Hanne Gøransdottir med en gång.
Trubbel i huset
Får ett samtal mitt på dagen av Tomas som jag delar lägenheten med. Han lägger sig till med den lena rösten och frågar om han kan få låna min dator. Kalla mig anal, jobbig eller bara bitchig, men sånt gillar faktiskt inte jag. Vi har känt varandra i knappt två dagar och han vill låna mitt mest privata. Dessutom är jag mitt i en film och håller på att ladda ned, det känns inte rätt i magen helt enkelt.
Jag säger nej, han får vänta lite tills jag kommer hem.
Väl hemma ser jag att någon har pillat min dator. I historiken ser jag att denne någon kollat sin mail, och dessutom installerat en ny version av min webbläsare. Jag blir tvärförbannad, går upp till honom och frågar om han kanske använde min dator trots att jag sa nej?
Han nekar och skakar på huvudet, varvid jag berättar om min upptäckt. Då startar en störtflod med ursäkter, förklaringar och fina ord. Han ber om ursäkt flera gånger om, ber mig om en andra chans. Snart ska jag kunna lita på honom igen, det lovar han. Under hela kvällen fortsätter han att skicka liknande sms, när jag tar emot det åttonde säger jag åt honom att gå och lägga sig. Nästa dag erbjuder han massage som plåster på såren, och kanske han får laga middag till mig?
Jag antar att det är sant, det som Joel säger: alla förtjänar en andra chans.
Och Tomas kämpar verkligen för sin.
Dagens norska ord: Kjedelig = Tråkig
Jag säger nej, han får vänta lite tills jag kommer hem.
Väl hemma ser jag att någon har pillat min dator. I historiken ser jag att denne någon kollat sin mail, och dessutom installerat en ny version av min webbläsare. Jag blir tvärförbannad, går upp till honom och frågar om han kanske använde min dator trots att jag sa nej?
Han nekar och skakar på huvudet, varvid jag berättar om min upptäckt. Då startar en störtflod med ursäkter, förklaringar och fina ord. Han ber om ursäkt flera gånger om, ber mig om en andra chans. Snart ska jag kunna lita på honom igen, det lovar han. Under hela kvällen fortsätter han att skicka liknande sms, när jag tar emot det åttonde säger jag åt honom att gå och lägga sig. Nästa dag erbjuder han massage som plåster på såren, och kanske han får laga middag till mig?
Jag antar att det är sant, det som Joel säger: alla förtjänar en andra chans.
Och Tomas kämpar verkligen för sin.
Dagens norska ord: Kjedelig = Tråkig
Resultatet
Efter en snabb koll i plånboken enades jag och mr big boss om ett deltidsjobb. Det vill säga att jag jobbar så ofta jag vill, orkar eller hinner. Min plan är givetvis inte att jobba kvar särskilt länge, men jag behöver pengarna och de betalar bra.
Bra förutsättningar
På grund av gårdagens flytt samt norska matbutikers extrema ovilja att hålla öppet på söndagar bestod både kvällsmaten och frukosten av en kopp te. Det är således en mycket grinig Hanna som beger sig mot Face2Face för att diskutera mitt vara eller icke vara i företagets omsorg.
Det börjar arta sig
Äntligen på plats i min nya lägenhet!!
Saker och ting ser riktigt bra ut. Massor med möbler på plats, värmen på max, brett TV-utbud och trådlöst internet. Desutom bor jag ihop med en kock och en massör! Ha! Snälla och söta är de också, Amir och Thomas.
Fy fan vad bra det här kommer bli.
Saker och ting ser riktigt bra ut. Massor med möbler på plats, värmen på max, brett TV-utbud och trådlöst internet. Desutom bor jag ihop med en kock och en massör! Ha! Snälla och söta är de också, Amir och Thomas.
Fy fan vad bra det här kommer bli.
På en promenad genom stan
Solen tittade fram och det måste utnyttjas till max. Hade spenderat natten hos Amanda och tänke att en promenad från Tøyen till Briskeby var utmaning nog. Enligt kartan är det en nätt promenad genom hela Oslo, i verkligheten tog det mindre än en timma. Satte saker och ting i proportioner; i Sydney tog jag mig knappt från ett kvarter till ett annat på samma tid.
Och sedan inser jag hur min hjärna konstant jämför allt med mitt år i Australien. Humör, boende, mat, uteliv, ekonomi, nöjen, väder, hemlängtan, ja allt dras till olika paralleller och jag inser att det är samma men samtidigt absolut inte. Ja, det är en flytt för att starta nytt, jag är nyfiken på kulturen och älskar utmaningen. Jag kommer till ett språk jag nästan behärskar och flyttar till den största staden i det nya landet.
Men efter en flytt på 1590 mil, är 40 mil ingenting. Nu är jag världsvan på ett helt annat sätt och vet hur jag hittar information eller skapar kontakter. På ett sätt är jag mer ensam då jag inte längre har en pojkvän att dela det med, men samtidigt har jag redan två av mina närmsta vänner på behändigt avstånd. Jag är inte uppbunden tidsmässigt utan kan åka hem precis när jag vill. Faktum är att jag inte har gråtit en enda gång sedan jag kom hit, vilket är ett mycket gott betyg i känslomässiga Hannas värld.
Dagens norska ord: Morsom = Rolig, trevlig.
Workoholic?
Hade fått ett svar på mailen idag, från alla de ansökningarna jag mailade ut. Inget speciellt med det egentligen, de tackade för visat intresse men var tyvärr tvugna att meddela om att tjänsten blivit tillsatt. Det märkliga var att det skickades 20.37 på en lördagskväll. Vem jobbar då?? Stackare.
Skavsår på fingertopparna
Har spenderat hela dagen med att leta och söka jobb. Efter 4 timmars hårt slit och hundratals jobbannonser senare kan jag stoltsera med 14 skickade ansökningar. Och nu snackar vi inte bara några copy-paste historier, jag fann orken att bifoga ett personligt brev till var och en.
Ska det va - ska det va på riktigt. Det är ingen idé att söka om jag inte gör mitt bästa, annars kan jag lika gärna låta bli. Jag vet dessutom att jag siktat ganska rejält jättehögt på vissa annonser, så jag får anstränga mig ytterligare för att märka ut mig.
Jag kan inte låta bli att undra vad min chans är som svensk på en norsk marknad, vad tänker arbetsgivarna? Folk påstår att de gillar svenskar, för vi jobbar hårt och klagar lite, men jag tvivlar. Själv hade jag varit lite tveksam till att anställa en norrman, av den enkla anledningen att språket kan bli ett problem. Klart man vill ha någon som snackar och skriver det inhemska språket, inte någon som gör det halvdant. Eller?
Jag hoppas givetvis jag har fel, jag hoppas de älskar mig och ringer redan på måndag.
Nu tänker jag hålla tummarna och ta ledigt från jobbsökandet.
Det är ju trots allt lördagskväll!
Ska det va - ska det va på riktigt. Det är ingen idé att söka om jag inte gör mitt bästa, annars kan jag lika gärna låta bli. Jag vet dessutom att jag siktat ganska rejält jättehögt på vissa annonser, så jag får anstränga mig ytterligare för att märka ut mig.
Jag kan inte låta bli att undra vad min chans är som svensk på en norsk marknad, vad tänker arbetsgivarna? Folk påstår att de gillar svenskar, för vi jobbar hårt och klagar lite, men jag tvivlar. Själv hade jag varit lite tveksam till att anställa en norrman, av den enkla anledningen att språket kan bli ett problem. Klart man vill ha någon som snackar och skriver det inhemska språket, inte någon som gör det halvdant. Eller?
Jag hoppas givetvis jag har fel, jag hoppas de älskar mig och ringer redan på måndag.
Nu tänker jag hålla tummarna och ta ledigt från jobbsökandet.
Det är ju trots allt lördagskväll!
Jag ska säga upp mig!!
Fy fan vad jag hatar det där jävla skitjobbet!!
Alltså, nu har jag gett jobbet i alla fall en chans, men jag pallar inte mer. Efter dag två består mina känslor för jobbet mest i magknip, ångest och frustration. Kanske är jag otålig som har bestämt mig redan efter två dagar, men det känns inte rätt.
När jag blev anställd hette det att jag skulle vara promotör för SOS barnbyar (genom firman face2face) och mina arbetsuppgifter gick ut på att "informera, representera och värva". Snart inser jag dock att det bara är bullshit, punkt ett och två räknas lika lite som grannens flugskit.
Sälj, sälj, sälj är allt de gnäller om. Varje morgon ska vi sätta upp en budget på hur många sälj dagen skall ge och vi får inte gå hem förräns den siffran är nådd. Vissa krakar har fått jobba till tio på kvällen eftersom folk inte vill skaffa fadderbarn. Vissa människor kanske undrar varför man inte sätter en låg siffra som buget? Men givetvis finns det ett minimi-krav för dagen, annars hade det varit för lätt.
Dessutom är organiseringen obefintlig, vi får konstiga locations en timma utanför stan och måste ordna med transport och bensin själva. Vi får ingen rast att tala om, chefen åker ut och övervakar för att sedan klaga över att vi talar med varandra på arbetstid.
Nej, usch. Jag ringde chefen idag och sa vad jag tyckte. Jag fick ledigt i morgon och skall spendera dagen med att tänka över det hela (= söka nya jobb). Allt är bättre än det här.
Alltså, nu har jag gett jobbet i alla fall en chans, men jag pallar inte mer. Efter dag två består mina känslor för jobbet mest i magknip, ångest och frustration. Kanske är jag otålig som har bestämt mig redan efter två dagar, men det känns inte rätt.
När jag blev anställd hette det att jag skulle vara promotör för SOS barnbyar (genom firman face2face) och mina arbetsuppgifter gick ut på att "informera, representera och värva". Snart inser jag dock att det bara är bullshit, punkt ett och två räknas lika lite som grannens flugskit.
Sälj, sälj, sälj är allt de gnäller om. Varje morgon ska vi sätta upp en budget på hur många sälj dagen skall ge och vi får inte gå hem förräns den siffran är nådd. Vissa krakar har fått jobba till tio på kvällen eftersom folk inte vill skaffa fadderbarn. Vissa människor kanske undrar varför man inte sätter en låg siffra som buget? Men givetvis finns det ett minimi-krav för dagen, annars hade det varit för lätt.
Dessutom är organiseringen obefintlig, vi får konstiga locations en timma utanför stan och måste ordna med transport och bensin själva. Vi får ingen rast att tala om, chefen åker ut och övervakar för att sedan klaga över att vi talar med varandra på arbetstid.
Nej, usch. Jag ringde chefen idag och sa vad jag tyckte. Jag fick ledigt i morgon och skall spendera dagen med att tänka över det hela (= söka nya jobb). Allt är bättre än det här.
Jobb - Check. Lägenhet - Check.
Första dagen på jobbet.
Allt jag kan säga är.. woah.
Väntar med en åsikt tills efter morgondagen. Jag vet av erfarenhet att första dagen på vilket jobb som helst brukar vara tuff, det är mycket nytt och man undrar "hur i hela fridens namn är det tänkt att jag skall klara av det här??"
Vad som viktigare är - jag har fått en lägenhet! Tomas, norrmannen som ville starta kollektiv med mig, fixade en lägenhet. Han frågade om jag ville flytta in och (trots att han verkar lite märklig) vem kan tacka nej till en sådan här lägenhet?!
Åh, åh, åh jag är så glad. Inte förräns nu inser jag vilken magknip det har gett mig att inte ha någonstans att bo. Nu har jag ett rum, ett hem, någonstans att vara som är bara mitt. Där kan jag stöka till det, hoppa i sängen, surfa mitt i natten eller bara sitta tyst och glo in i väggen. Om jag nu skulle känna för det. Vilket jag inte gör just nu. Jag vill bara hoppa runt i en cirkel och sjunga, tralala jag har fått en lägenhet!
Allt jag kan säga är.. woah.
Väntar med en åsikt tills efter morgondagen. Jag vet av erfarenhet att första dagen på vilket jobb som helst brukar vara tuff, det är mycket nytt och man undrar "hur i hela fridens namn är det tänkt att jag skall klara av det här??"
Vad som viktigare är - jag har fått en lägenhet! Tomas, norrmannen som ville starta kollektiv med mig, fixade en lägenhet. Han frågade om jag ville flytta in och (trots att han verkar lite märklig) vem kan tacka nej till en sådan här lägenhet?!
Åh, åh, åh jag är så glad. Inte förräns nu inser jag vilken magknip det har gett mig att inte ha någonstans att bo. Nu har jag ett rum, ett hem, någonstans att vara som är bara mitt. Där kan jag stöka till det, hoppa i sängen, surfa mitt i natten eller bara sitta tyst och glo in i väggen. Om jag nu skulle känna för det. Vilket jag inte gör just nu. Jag vill bara hoppa runt i en cirkel och sjunga, tralala jag har fått en lägenhet!
Natti Natti Oslo
Jag är framme, jag lever.
Tulltjänstemännen var riktigt noggranna idag och tvingade ut oss alla ur bussen för att bli sniffade av sötaste hunden. Gubbarna tittade misstänkt på mitt blonda hår och oskyldiga uppsyn, men lät mig slippa undan för denna gång. Den enda som behövde öppna sin väska var även den enda mörkhyade killen på bussen. Pinsamt.
Har hunnit med både en lägenhetsvisning och en delikat välkomstmiddag á la tacos. Är helt slut men kan inte gå och lägga mig då min sovplats (a.k.a. soffan) är bokad fram till klockan 23. Liverpool spelar.
Får små dippar när jag saknar Joel helt enormt. Jag menar, sist jag flyttade utomlands fanns han där hos mig, så nu är jag ju van. Som tur är har jag min älskade Emma och Amanda åter vid min sida som kan ömsom bitas eller kramas när jag blir för sentimental.
Med det önskar jag er en riktigt god natt där hemma i Sverige.
Hej från bussen
Hallå världen.
Nu sitter jag på bussen!
Wow.. Jag håller på att flytta till Oslo.
Innan avfärd blev det nyckelutdelning - nu när jag inte bor någonstans äger jag inte heller en enda nyckel. Dessutom är hela mitt liv nedpackat i några få lådor och att se dem ger mig en underlig kick. Ju färre saker i ögo, desto friare blir jag. Vilken berusande tanke, jag är helt fri och kan göra vad som helst, vad jag än vill.
Det rinner luffarblod i mina ådror!
Rotlös, rastlös och nyfiken.
Nu sitter jag på bussen!
Wow.. Jag håller på att flytta till Oslo.
Innan avfärd blev det nyckelutdelning - nu när jag inte bor någonstans äger jag inte heller en enda nyckel. Dessutom är hela mitt liv nedpackat i några få lådor och att se dem ger mig en underlig kick. Ju färre saker i ögo, desto friare blir jag. Vilken berusande tanke, jag är helt fri och kan göra vad som helst, vad jag än vill.
Det rinner luffarblod i mina ådror!
Rotlös, rastlös och nyfiken.
