Jag lever. Han lever.
Det var hos grannen något hade skett, oklart vad, men alla lever.
Shit vad rädd jag blev när jag följde de blodiga spåren ända från porten, upp i trappan, till hissen, vidare av på min våning och bort mot lägenheterna. Tankarna hienr ju flyga sjutton varv innan man får klart besked om vad som har hänt.
Ambulansen kom snart och hämtade mannen, sedan var hela trappuppgången fylld med poliser. De förhörde vittnen och grannar, spände blicken i varenda sate som vågade gå förbi. Värst vad viktiga och farliga de kan se ut, de där poliserna.
Inom loppet av två timmar var allt blod borta och hela trappuppgången sanerad. Det enda som vittnar om dagens tidigare dramatik är en svag doft av cirtonsåpa. Jag har nu ägnat eftermiddagen åt att övertala pappa, som var på besök, att jag visst har flyttat till en lugn stadsdel och att Oslo inte alls är farligt.
Shit vad rädd jag blev när jag följde de blodiga spåren ända från porten, upp i trappan, till hissen, vidare av på min våning och bort mot lägenheterna. Tankarna hienr ju flyga sjutton varv innan man får klart besked om vad som har hänt.
Ambulansen kom snart och hämtade mannen, sedan var hela trappuppgången fylld med poliser. De förhörde vittnen och grannar, spände blicken i varenda sate som vågade gå förbi. Värst vad viktiga och farliga de kan se ut, de där poliserna.
Inom loppet av två timmar var allt blod borta och hela trappuppgången sanerad. Det enda som vittnar om dagens tidigare dramatik är en svag doft av cirtonsåpa. Jag har nu ägnat eftermiddagen åt att övertala pappa, som var på besök, att jag visst har flyttat till en lugn stadsdel och att Oslo inte alls är farligt.
Kommentarer
Postat av: Anonym
men jisses. fy farao va läbbigt.
stackars dig!! (och stackars mannen?)
å jo, det ryms mycket blod i en människa...
krams Hanna!
Trackback