[[ Njorun ]]

Dag två på mitt nya jobb i Lampehuset.
Shifen spenderar varje ledig sekund med att med att prata om glödlampor, volt, lysdioder och förlängningsladdar. Hon pratar så mycket att tugan blir dammig, men det hindrar inte flödet av ord från att fortsätta. Hon har jobbat där i sju år och vet allt som finns att kunna om lampor. Och believe you me, det är en hel del.

Jag börjar så smått ångra mina tupplurer under NO lektionerna. Långt, långt bak i huvudet finns små fragment av likström och spänning. Det känns som att jag borde veta skillnaden mellan Volt och Watt, men det är som att tåget stannar strax innan perrongen. Det når inte fram.

Dessutom förväntas jag inte bara förstå allt, jag ska även upprepa det för vetgiriga kunder. "Vilken sladd är bäst i lila sovrum?" frågar de och jag börjar mumla något om komplimentfärger på min Svorska. Detta leder raskt till en irriterad kund som ännu en gång fått det bevisat för sig att svenskar de är ju inte så lite tröga.

Efter att den femte kunden muttrande lämnat mig tar shifen tag i problemet. Hon grymtar och rotar runt i lådorns tills hon förnöjt sträcker fram en liten brosch. Den är till mig, meddelar hon glatt.



Jag blir helt överlycklig, plötsligt är det sådan skillnad på bemötandet. Nu har folk inga som helst förväntningar och blir imponerade om jag så bara lyckas ge dem rätt växel. Såhär borde det jämt vara, alla är så snälla. Det kommer bli ett bittert krig med belägring när de ber om att få tillbaka den.