Prinsessan på ärten
Jag vet inte.
Så varför känner jag mig så olustig när jag får beröm? Det är någon del i mig som inte klarar av att bli behandlad som en prinsessa. En känsla av olust dyker upp tillsammans med de spontana presenterna, det är som att jag inte hänger med. Jag befinner mig i en ständig "skuld" till honom, och varje gång ett sött ord yttras så ökar den.
Och på något sätt blir alla komplimanger så opersonliga. Mina ögon är inte alls som djupa brunnar, min ansikte ser inte alls ut som den vackraste dikt. Det är bara prosa som inte har något med mig att göra. Jag kan inte ta det till mig. Vacker, fin, underbar, söt, rolig, snygg, smart, trevlig - ingen människa är så perfekt. Och absolut inte jag.
Vad fan är det här egentligen? Är det något märkligt utspel av en dålig självkänsla? Varför kan jag inte njuta av den kungliga behandlingen?
Vet precis känslan - man tar in det genom ena örat , men det åker lika fort ut genom andra örat! Jag har haft tre seriösa samboförhållanden i mitt liv innan mitt nuvarande. Alla dom tre föregående behandlade mig som skit. Alla tre var otrogna, hör o häpna - inte en gång av dom tog det slut pga otroheten!
Och så möter jag en som behandlar mig som du blir behandlad just nu...med hela kittet! Han friade varje dag fram te vi faktiskt gifte oss...och har alltid varit hur gullig, go, snäll som helst! Och jag hade så svårt för detta i början! Det är som om man förväntar sig att människan ska börja behandla en som skit...som om man inte kan tro på det, för ingen kan vara sån!
Låt det sjunka in sakta Hanna - "sprattla" inte emot, låt det ta sin tid!
För övrigt är jag inte ovän med något av mina X, jag har en gång älskat dom och skulle aldrig prata skit om dom - hur konstigt det än låter...
Vet pricis vad du menar. Jag har varit tillsmans med min man i över 5 år ohan ge mig komplimnager o öppnar dörrar varje dag fortfarande. I börjag trodde jag han ljuger mig rakt upp i ansiktet eller vill ha sex, men nu efter 5 år så börjar jag tro på honom.Bättre sent än aldrig. måste erkänna att det är en skön känsla
När någon ger komplimanger känns det så konstigt att säga "tack". Vad svarar man liksom??
sv: hahah ja fast bästa kompisen känns lite fel.. :P
tro mig, jag har haft tre stalkers som ringt mig mitt i natten och stått utanför mitt fönster. Jag attraherar tydligen läskiga creeps som på något vis får tag på mitt nummer. Usch, gillar det inte alls.
Vill du ha chansen att vinna en ny bloggdesign? klicka isåfall på länken. ha de bra! :)
http://feliciaostman.blogg.se/2008/october/design-tavling.html#comment
Men det kanske är så att du är en helt vanlig normal tjej som inte vill bli satt piedestal och vara någons prinsessa? Det är helt OK (tycker jag iaf) att vilja vara icke-prinsessig och bli behandlad som en jämlike och som någons bästa vän istf "det där".
Jag håller med dig.. Fraser som "dina ögon bla, bla" är ju bara inövade fraser... Vad har de med människan att göra?? Jag har dejtat ett par såna killar, när jag var tonåring, men jag la benen på ryggen, så fort de började med sånt.. B skulle ALDRIG säga nåt sånt.. Däremot VISAR han var dag, vad han tycker... Hade han kommit med en dikt, hade jag nog gjort slut.. På allvar.
Jag vet också vad du menar. Jag har också mycket svårt att ta åt mig av vad folk säger till mig. Allt det bra rinner liksom av mig, medan det dåliga sitter som klister. Har nog kanske med självkänslan att göra i grund och botten. Man kan inte ta det till sig för att man inte tror på vad de säger. Hur kan jag vara vackrast av alla han sett, varför skulle jag vara duktig på jobbet, när blev jag någons nummer ett? Det är jättesvårt att ta till sig komplimanger, jag reser upp värsta skyddsmuren omkring mig, precis som om jag väntar på att personen ska ta det tillbaka och bara hånskratta mig i ansiktet. Det där med att lita på folk är svårt, och min självkänsla har varit rätt låg i många, många år nu. Så, jag vet vad du menar, verkligen. It's hard.
Nu funderade jag lite... Efter Victorias kommentar... För min egen del, handlar det inte det minsta om att varken självkänsla eller självförtroende skulle saknas...
Jag tror det ligger i just det där att vad betyder förbestämda fraser... Hur mycket mening ligger där i meningen "jag älskar dig" om den uttalas 30 ggr om dagen, 7 dagar i veckan? Som exempel...
Och mitt agg mot kärleksdikter och ständiga komplimanger, ligger mer i att man får en känsla av att de försöker smöra.. Jag hatar smörande.
Och jag håller med DD... Hanna.. Du är en kvinna som precis kommer tillbaka från ett år i Australien... Du är stark, självständig, smart och vacker... Att behandla dig som om du är ömtålig och som en "prinsessa" när nästan lite nedvärderande...
Nu menar jag inte att Amir inte är supergullig, för det är han säkert.. Det jag menar är att det är inte ALLS konstigt att du reagerar.. Det är vi många som hade gjort.
