Vågor och Brädor
Morgonen Efter
Alla har vi väl vaknat upp och undrat om gårdagen bara var en dröm? Den känslan kom över mig när vi väcktes halv åtta av Lägerledarna. Folk kollade yrvaket på varandra och undrade, hur hamnade jag här?
Frukosten var inget man kunde klaga på, stor variation och bra kvalitet. Efter lite varmt te i magen kvicknade de flesta till och här slösades ingen tid! Innan vi hunnut säga "hupp" stod vi uppklädda med våtdräkter och lyssnade på diverse instruktioner. Strax efter det vandrade vi ned mot stranden i gryningsljuset.
De som ville hoppa ned i havet fick minsann vänta otåligt. Först stod vi och övade på våra "sandbrädor" ett bra tag, innan tillstånd gavs att leka i vattnet. Att bära en 8 fot lång bräda, i motvind bland vågor är ett kapitel för sig. Att paddla upp fart på dem är ett annat. Men trots detta hade vi kul i vattnet och så förflöt dagen. Ömma och tröttna gick vi hemåt och kollapsade lite här och var.
Jag slumrade i en hängmatta och njöt riktigt ordentligt av livet. Surfingen gav mig en känsla av fullbordan över hela Australienäventyret. Fram emot kvällen skulle folk såklart ut och supa, va annars på en lördagskväll? Jag tog en vit kväll och fnissade istället åt andra.
Alla har vi väl vaknat upp och undrat om gårdagen bara var en dröm? Den känslan kom över mig när vi väcktes halv åtta av Lägerledarna. Folk kollade yrvaket på varandra och undrade, hur hamnade jag här?
Frukosten var inget man kunde klaga på, stor variation och bra kvalitet. Efter lite varmt te i magen kvicknade de flesta till och här slösades ingen tid! Innan vi hunnut säga "hupp" stod vi uppklädda med våtdräkter och lyssnade på diverse instruktioner. Strax efter det vandrade vi ned mot stranden i gryningsljuset.
De som ville hoppa ned i havet fick minsann vänta otåligt. Först stod vi och övade på våra "sandbrädor" ett bra tag, innan tillstånd gavs att leka i vattnet. Att bära en 8 fot lång bräda, i motvind bland vågor är ett kapitel för sig. Att paddla upp fart på dem är ett annat. Men trots detta hade vi kul i vattnet och så förflöt dagen. Ömma och tröttna gick vi hemåt och kollapsade lite här och var.
Jag slumrade i en hängmatta och njöt riktigt ordentligt av livet. Surfingen gav mig en känsla av fullbordan över hela Australienäventyret. Fram emot kvällen skulle folk såklart ut och supa, va annars på en lördagskväll? Jag tog en vit kväll och fnissade istället åt andra.
Surfers girl
Hej världen.
Nu är jag inte längre en oskuld. Nu är jag en surfer.
Resan var helt sinnessjuk på en miljon olika sätt, tror ingen orkar läsa allt i ett inlägg så jag delar upp det.
Del 1: Resan
Efter mitt lilla missöde med bussen var det en mycket nervös Hanna som återigen begav sig. Som tur var fanns det denna gången en hel hord med surfsugna ungdomar som väntade med mig. Efter legitimering knöddes vi in i två pyttiga bussar och folk hälsade glatt.
Jag tycker det är lite märkligt att ingen annan har med sig böcker och annat underhållande för den långa bussresan till Byron Bay. När vi dessutom kör förbi flygplatsen inser jag att vi faktiskt är på väg söder ut! Efter lite förvirrade utrop från min sida och allmänt skratt från de andra resenärerna inser jag att vi inte ska till Byron Bay. Vi ska till 7 Mile Beach. Jaha ja.
Vi stannar till i en liten håla för middag. När vi 30 minuter senare åter samlas för avfärd inser vi att bussen saknas. Ännu lyckligare blir vi av det häftiga regnet som drar in. När vi väntat tålmodigt i 45 minuter kommer bussen till slut, fullproppad med andra människor! Den andra bussen hade tydligen krockat och motorn kolade vippen. Blöta, och kalla är vi nu fast i denna håla. En håla i ordets fulla mening då inte ens en pub gick att tillgå.
3 timmar stannade vi där, medan guiderna envist försökte laga bussen. När de äntligen inser att det är ett mission impossible sätter de hälften av gruppen på ett tåg, medan vi andra får åka sista biten i buss. Trötta, blöta, kalla, griniga och ur stånd att fatta vad som har hänt anländer vi till Surf Camp mitt i natten. 3 minuter efter ankomst är det åter tyst och allt som hörs är enskilda snarkningar. God natt.
Nu är jag inte längre en oskuld. Nu är jag en surfer.
Resan var helt sinnessjuk på en miljon olika sätt, tror ingen orkar läsa allt i ett inlägg så jag delar upp det.
Del 1: Resan
Efter mitt lilla missöde med bussen var det en mycket nervös Hanna som återigen begav sig. Som tur var fanns det denna gången en hel hord med surfsugna ungdomar som väntade med mig. Efter legitimering knöddes vi in i två pyttiga bussar och folk hälsade glatt.
Jag tycker det är lite märkligt att ingen annan har med sig böcker och annat underhållande för den långa bussresan till Byron Bay. När vi dessutom kör förbi flygplatsen inser jag att vi faktiskt är på väg söder ut! Efter lite förvirrade utrop från min sida och allmänt skratt från de andra resenärerna inser jag att vi inte ska till Byron Bay. Vi ska till 7 Mile Beach. Jaha ja.
Vi stannar till i en liten håla för middag. När vi 30 minuter senare åter samlas för avfärd inser vi att bussen saknas. Ännu lyckligare blir vi av det häftiga regnet som drar in. När vi väntat tålmodigt i 45 minuter kommer bussen till slut, fullproppad med andra människor! Den andra bussen hade tydligen krockat och motorn kolade vippen. Blöta, och kalla är vi nu fast i denna håla. En håla i ordets fulla mening då inte ens en pub gick att tillgå.
3 timmar stannade vi där, medan guiderna envist försökte laga bussen. När de äntligen inser att det är ett mission impossible sätter de hälften av gruppen på ett tåg, medan vi andra får åka sista biten i buss. Trötta, blöta, kalla, griniga och ur stånd att fatta vad som har hänt anländer vi till Surf Camp mitt i natten. 3 minuter efter ankomst är det åter tyst och allt som hörs är enskilda snarkningar. God natt.
Pucko
Jag är inte säker på vem det är som är pucko. Kanske är det jag, kanske är det SurfCamp. Kanke är det hela världen. Men jag är definitivt på humör för att kalla någon Pucko!
Dagen börjar tidigt. Allt för tidigt. Fick höra att jag skulle träffa gruppen kl kvart över sex.
"Shit vad tidigt" säger jag.
"mmhm.." svarar hon i telefonen måttligt ointresserad.
Så halv sex pallrar jag mig upp, kyssar Joel farväl och går ned för att vänta på min taxi. Som inte kommer. Stressad ringer jag och frågar var fan den är, men han bara sätter på mig vänt så fort jag öppnar munnen. Sur klickar jag bort honom och springer runt lite allmänt förvirrat och ropar "Taxi!"
Får tag i en taxi tillslut, och jag ber honom köra till YHA Central fort som blixten, för nu är jag sen. Väl framme inser jag till min fasa att det finns inte en, utan TVÅ YHA. Huga. Vilken ska man välja? De ligger 5 minuter ifrån varandra så jag springer lite mellan dem, men hittar ingen annan som väntar. Va tusan??
På vägen lyckas jag springa vilse. Jag har inga linser i och är därför att jämställa med en blind. Vile i Sydney kvart över sex på morgonen börjar jag få panik. Bussen kommer gå utan mig! Jag attakerar folk på gatan som skriker till av min vilda uppsyn, och tillslut hittar jag rätt. Men fortfarande ingen buss.
Jag ringer alla jag kan, Joel har mobilen på ljudlös och SurfCamp har stängt. När jag till slut får tag på en dator och tittar igenom deras hemsida ser jag en liten liten notis:
"Departs Sydney Fridays at 6:15pm. Finishes in Sydney on Sundays at 7pm. Our Weekend Surf Camp starts in Sydney as we head down to the surf camp on Friday night. Spend Saturday and Sunday learning the basics and improving your surfing with our friendly instructors at Seven Mile Beach."
6:15 PM!!!
Dagen börjar tidigt. Allt för tidigt. Fick höra att jag skulle träffa gruppen kl kvart över sex.
"Shit vad tidigt" säger jag.
"mmhm.." svarar hon i telefonen måttligt ointresserad.
Så halv sex pallrar jag mig upp, kyssar Joel farväl och går ned för att vänta på min taxi. Som inte kommer. Stressad ringer jag och frågar var fan den är, men han bara sätter på mig vänt så fort jag öppnar munnen. Sur klickar jag bort honom och springer runt lite allmänt förvirrat och ropar "Taxi!"
Får tag i en taxi tillslut, och jag ber honom köra till YHA Central fort som blixten, för nu är jag sen. Väl framme inser jag till min fasa att det finns inte en, utan TVÅ YHA. Huga. Vilken ska man välja? De ligger 5 minuter ifrån varandra så jag springer lite mellan dem, men hittar ingen annan som väntar. Va tusan??
På vägen lyckas jag springa vilse. Jag har inga linser i och är därför att jämställa med en blind. Vile i Sydney kvart över sex på morgonen börjar jag få panik. Bussen kommer gå utan mig! Jag attakerar folk på gatan som skriker till av min vilda uppsyn, och tillslut hittar jag rätt. Men fortfarande ingen buss.
Jag ringer alla jag kan, Joel har mobilen på ljudlös och SurfCamp har stängt. När jag till slut får tag på en dator och tittar igenom deras hemsida ser jag en liten liten notis:
"Departs Sydney Fridays at 6:15pm. Finishes in Sydney on Sundays at 7pm. Our Weekend Surf Camp starts in Sydney as we head down to the surf camp on Friday night. Spend Saturday and Sunday learning the basics and improving your surfing with our friendly instructors at Seven Mile Beach."
6:15 PM!!!
SurfCamp Australia
Jag har länge haft siktet inställt på att lära mig surfa. Det är ju ett bland alla måsten när man är i Australien. Flera helger på raken har jag sagt "nu ska jag lära mig surfa", men så kommer saker imellan, så som det lätt blir.
När jag äntligen fick tummen ur röven och skulle boka hos SurfCamp Australia ser jag till min besvikelse att alla resor är fulla långt in i Aprill. Skit också.
Skriver upp mig på en reservlista och tänker inte mer på det. Tills de ringer mig idag!
"Hej vi har en plats ledig. Intresserad?
Klart jag är! Säger jag på fläcken och gör en lustig lycko-dans när ingen ser. Det ska bli väldigt kul. Många timmar i en buss för att komma till legendariska Byron Bay, men sedan väntar två dagar och två nätter med sol, bad och surf. Det ska bli kul. Det ska bli väldigt kul.
Joel stannar hemma så det blir jag helt alena. Första gången sedan vi kom hit jag äventyrar på egen hand utan att känna en käft. Ska bli mycket spännande. Hoppas såklart på många nya vänner, även fast det kanske bara blir över en helg. Därför borde jag nu nanna kudde ganske omgående, det är möte imorgon 6.15 på stationen! Woah! Ingen sovmorgon här inte.
När jag äntligen fick tummen ur röven och skulle boka hos SurfCamp Australia ser jag till min besvikelse att alla resor är fulla långt in i Aprill. Skit också.
Skriver upp mig på en reservlista och tänker inte mer på det. Tills de ringer mig idag!
"Hej vi har en plats ledig. Intresserad?
Klart jag är! Säger jag på fläcken och gör en lustig lycko-dans när ingen ser. Det ska bli väldigt kul. Många timmar i en buss för att komma till legendariska Byron Bay, men sedan väntar två dagar och två nätter med sol, bad och surf. Det ska bli kul. Det ska bli väldigt kul.
Joel stannar hemma så det blir jag helt alena. Första gången sedan vi kom hit jag äventyrar på egen hand utan att känna en käft. Ska bli mycket spännande. Hoppas såklart på många nya vänner, även fast det kanske bara blir över en helg. Därför borde jag nu nanna kudde ganske omgående, det är möte imorgon 6.15 på stationen! Woah! Ingen sovmorgon här inte.
Bilder
Min kära kamera och jag har bråkat lite de senaste dagarna. Just som jag håll på att fota som bäst bestämde den sig för att lägga av och skylla på något så mesigt som urladdade batterier. Va?! Har ni hört på maken? Dessutom jävlas kameras extra mycket med mig genom att lägga lite damm på linsen, inuti kamerahuset!!
Därför har kameran fått sitta i skamvrån sedan vi kom hem.
Ledsen över att jag inte kunde ta fler bilder på den underbara stranden lägger jag i alla fall upp två som vi hann med. Dessa är tagna under första dagen, under vår extremt romantiska promenad på stranden.
Vi leker leken hitta luddet.
Vem kan se den fula dammtussen som satt sig på linshelvetet?
Därför har kameran fått sitta i skamvrån sedan vi kom hem.
Ledsen över att jag inte kunde ta fler bilder på den underbara stranden lägger jag i alla fall upp två som vi hann med. Dessa är tagna under första dagen, under vår extremt romantiska promenad på stranden.
Vi leker leken hitta luddet.
Vem kan se den fula dammtussen som satt sig på linshelvetet?
Mör som mos
14.5 timmar på en tåg. Enkel resa.
Behöver jag upprepa det igen?
14.5 timmar i ett tågsäte...
Hela söndagen har gått åt att ta sig hem. Resan hem tog av någon anledning längre tid, och då inte bara för att vi byter tidszoner. Med tanke på min enorma skräck att sitta stilla så länge gick resan väldigt bra, men vi är båda ändå ganska möra.
Känner att jag ändå borde lägga upp Highlights under resan hem för moralens skull:
Tänkte dyka ned i sängen ganska nu med det samma och bara njuta. Om jag har tur kanske träsmaken i rumpan hinner släppa till morgondagens lektioner.
Behöver jag upprepa det igen?
14.5 timmar i ett tågsäte...
Hela söndagen har gått åt att ta sig hem. Resan hem tog av någon anledning längre tid, och då inte bara för att vi byter tidszoner. Med tanke på min enorma skräck att sitta stilla så länge gick resan väldigt bra, men vi är båda ändå ganska möra.
Känner att jag ändå borde lägga upp Highlights under resan hem för moralens skull:
- Galet vacker natur susar förbi
- Nybakade scones till morgon tea
- Jag hann läsa ut min braiga bok
- Att flumma loss totalt med Joel
- Att rulla in på Sydney Centralstation och känna hemma
Tänkte dyka ned i sängen ganska nu med det samma och bara njuta. Om jag har tur kanske träsmaken i rumpan hinner släppa till morgondagens lektioner.
Åka vattenrutschbana
Först och främst - har jag stavat rubriken rätt?
Nåja..
Något vi blev väldigt tipsade om att besöka var Wet 'n Wild. Nej det är inte enporrfilm, det är som skara sommarland. Vattenrutschkanor i överflöd blandat med pooler, korv och popcorn. Trots att jag och Joel är 10 år för gamla och att priset var hurlöst dyrt gav vi hela spektaklet en chans.
Vilken tur det var! Vi hade hur kul som helst, efter ett par rundor bröjade till och med skrajharen Hanna tina upp och åkte glatt den ena attraktionen efter den andra. Vi tävlade i nedförsbackar, skrek som skolflickor (mest jag faktiskt) och åkte i kolsvart mörker. Vi som varit rädda att vara för gamla hade oroat oss i onödan, 25 åringarna drog runt i klungor.
Det var väldigt skönt att vistas i vattnet eftersom solen stekte och värmde upp till närmare 35 grader. Otroligt nog lyckades vi så bra med solkrämen att vi knappt är brända alls! Seger.
Dagens betyg: JÄTTEKUL
Jag känner mig ung på nytt :)
Nåja..
Något vi blev väldigt tipsade om att besöka var Wet 'n Wild. Nej det är inte en
Vilken tur det var! Vi hade hur kul som helst, efter ett par rundor bröjade till och med skrajharen Hanna tina upp och åkte glatt den ena attraktionen efter den andra. Vi tävlade i nedförsbackar, skrek som skolflickor (mest jag faktiskt) och åkte i kolsvart mörker. Vi som varit rädda att vara för gamla hade oroat oss i onödan, 25 åringarna drog runt i klungor.
Det var väldigt skönt att vistas i vattnet eftersom solen stekte och värmde upp till närmare 35 grader. Otroligt nog lyckades vi så bra med solkrämen att vi knappt är brända alls! Seger.
Dagens betyg: JÄTTEKUL
Jag känner mig ung på nytt :)
Backpacker livet
Idag har varit så soft. Dagen började med att jag ställde klockan på 7 Sydneytid, och det dröjde hela 2 timmar innan vi kom på att det betyder 6 Brisbane tid. Helt galet, vi går upp kl 6 på en lördag. Vi fick gott om tid i alla fall och jag hann med ett mycket efterlängtat samtal med Syrran.
Vad jag egentligen tänkte skriva om var hur mycket jag gillar vårt nya hostel också. Återigen ett finfint rum med AC (tack gode gud), utanför en stor pool, stort kök och hör och häpna - gratis internet. För endast 200 kr/skalle. Me likeee.
Personalen här är fantastisk. Imorgon sticker vi innan receptionen öppnar, men de fixade utceckningen ändå. Utöver detta erbjuds BBQ för 4 dollar samt en extra laddare till min mobil eftersom jag glömde min hemma! =D Backpackerlivet i Australien är så överlägset.
Vad jag egentligen tänkte skriva om var hur mycket jag gillar vårt nya hostel också. Återigen ett finfint rum med AC (tack gode gud), utanför en stor pool, stort kök och hör och häpna - gratis internet. För endast 200 kr/skalle. Me likeee.
Personalen här är fantastisk. Imorgon sticker vi innan receptionen öppnar, men de fixade utceckningen ändå. Utöver detta erbjuds BBQ för 4 dollar samt en extra laddare till min mobil eftersom jag glömde min hemma! =D Backpackerlivet i Australien är så överlägset.
Tillbaka till Brisbane
Idag åkte vi in till Brisbane och gjorde en resa bakåt i tiden. Jag har inte varit här sedan 2005 när jag försökte flytta till Australien första gången, och det var mycket känslor. Det pirrade i magen när jag började känna igen mig, och trodde väl aldrig att Joel en dag skulle gå här vid min sida.
Vi kollade in min gamla skola och där jag bodde. Vågade faktiskt inte ringa på mina ex värdföräldrar eftersom vi inte skiljdes åt som vänner. Jag var i alla fall inte vän med dem. Det känndes så konstigt men samtidigt så naturligt att vara tillbaka. Brisbane är ett ställe jag sagt hejdå till för gott och att se det igen är som att möta en zombie. Inte riktigt levande men inte heller död.
Det var väldigt roligt att få visa Joel allting som jag inte kunnat berätta, och att hålla extra hårt i hans hand när jag tänker på hur det "borde" blivit.
Vi kollade in min gamla skola och där jag bodde. Vågade faktiskt inte ringa på mina ex värdföräldrar eftersom vi inte skiljdes åt som vänner. Jag var i alla fall inte vän med dem. Det känndes så konstigt men samtidigt så naturligt att vara tillbaka. Brisbane är ett ställe jag sagt hejdå till för gott och att se det igen är som att möta en zombie. Inte riktigt levande men inte heller död.
Det var väldigt roligt att få visa Joel allting som jag inte kunnat berätta, och att hålla extra hårt i hans hand när jag tänker på hur det "borde" blivit.
Underbart
Surfers har varit precis allt jag förväntat mig och lite mer. Stranden var magnifik, vit, kilometerlång och alldeles alldeles underbar..
Vi solade länge och gud vad skönt det var. Jag somnade till och med :) Det här är livet. Vi badade i de höga vågorna, men vågade inte gå allt för långt ut för underströmmarna var riktigt starka!
Vi bor på ett hostel men jag tvivlar över den beteckningen. Det enda som verkar vara hostelstandard är det billiga priset. För 400 kr fick vi ett eget rum med kök och duch. Och en Jacuzzi!! Alldeles utanför finns ännu en bubbelpool och den stora poolen bara 5 meter därifrån.
Ikväll blir det givetvis jacuzzi med badsalt..
Kvällen bestod av en god middag och en promenad på den ändlösa stranden i solnedgången. Vi gick faktiskt förbi ett bröllop i full gång :) Romantiskt värre.
Livet är underbart. Jag är riktigt riktigt lycklig.
Surfers Paradise
Här skiner solen som aldrig förr. Nu är hela resan värt det. Vi var en snabb sväng och kollade in stranden och.. OJ.. den är ju helt magnifik. Och märkligt nog tämligen obefolkad. Vart håller alla hus? Jag bryr mig faktiskt inte... mer strand till oss.
Vårt hostel har underbart läge, och så snart de vill släppa in oss blir det solkräm, bikini, bok och stranden snabbt som ögat! Av någon anledning badar jag bara när vi reser bort från Sydney. Märkligt.
Här hänger vi i ett helt dygn innan vi drar vidare. Slappt.
Rolig kuriosa: Hela Australien har Sommartid förutom Queensland. De vill bara vara märkvärdiga.
Tågresan
Wow vilken natt. Jag trodde aldrig att jag skulle överleva den 13 timmar långa tågresan men se här är jag! Livs levande och om jag ska vara helt ärlig, i ganska bra skick ;)
Det var mycket tid att slå ihjäl men med tusen tidningar, mat och trevligt sällskap gick det ganska bra. Kl nio släcktes helt plötsligt alla lampor och det var officiellt sovdags.
Jag hade lite svårt att somna. Gnisslande vagnar, snarkande medpassagerare och krig med tåsvampsfyllot om var han egentligen fick lägga sina fötter fick mig tillslut att smyga bort till en annan plats där jag somnade så småningom.
Det är i sådana stunder jag är så glad att jag är kort! Kunde ju kura ihop mig och ligga tvärs över säterna, joel hade det värre...
Brisbane here we come!
Lite hastigt och lustigt blev det bestämt att vi skulle dra till Brisbane över helgen, och igår bokade vi tågbiljetter det. Brisbane ligger en jäkla bit bort, och tågresan beräknas ta ca 12 timmar, enkel väg. Wohoo.
Väl framme blir det en dag i Surfers Paradise och en i Brisbane City, kanske kollar vi även in vart jag bodde. Sedan bär det av hemåt igen för vi har ju båda skola på måndag!
Smått nervös över den långa tågresan laddar jag upp med att kolla på bilder på vad som väntar.
Nej nu är det dags att packa, äta, köpa bok och möta Joel på stationen.
Väl framme blir det en dag i Surfers Paradise och en i Brisbane City, kanske kollar vi även in vart jag bodde. Sedan bär det av hemåt igen för vi har ju båda skola på måndag!
Smått nervös över den långa tågresan laddar jag upp med att kolla på bilder på vad som väntar.
Nej nu är det dags att packa, äta, köpa bok och möta Joel på stationen.
Dagen D. Hemresa.
Efter många äventyr fram och tillbaka med flygbolag, en del frustrerade skrik, många svordomar, och nattliga chattar med sofia har vi nu äntligen lyckats boka vår thailandsresa.
Dödsstöten kom inatt kl 1 när jag äntligen bokat och betalat, och Sofia får reda på att hennes resa inte kan hittas i systemet. Hon ringer mig i panik och vi försöker lösa det hela. I 22 underbara minuter pratar jag med min syster, men priset för det var högt. 350 kr närmare bestämt! Oj voj.
Tillslut, efter mycket kompromissande och filulurande lyckades vi.
Resan är bokad och betald. Ingen återvändo. Vilket betyder att jag även bokat min resa hem till Sverige.
Den 15 juni kl 14.55 landar jag åter i Göteborg.
De som vill kan ju komma dit, jag garanterar gråtkalas.
längtan, skräck, glädje, sorg, kramar, avsked, kärlek, återförening.
Dödsstöten kom inatt kl 1 när jag äntligen bokat och betalat, och Sofia får reda på att hennes resa inte kan hittas i systemet. Hon ringer mig i panik och vi försöker lösa det hela. I 22 underbara minuter pratar jag med min syster, men priset för det var högt. 350 kr närmare bestämt! Oj voj.
Tillslut, efter mycket kompromissande och filulurande lyckades vi.
Resan är bokad och betald. Ingen återvändo. Vilket betyder att jag även bokat min resa hem till Sverige.
Den 15 juni kl 14.55 landar jag åter i Göteborg.
De som vill kan ju komma dit, jag garanterar gråtkalas.
längtan, skräck, glädje, sorg, kramar, avsked, kärlek, återförening.
Vackrast
Promenaden till Wentworth Falls var det vackraste jag varit med om. Som jag berättat regnade det en hel del dagen innan så skogen var i sitt esse. Allt var grönt och levande, en blandning av regnskog och norden. Promenaden beskrivs bäst som en 2 timmar lång orgasm, för så vackert var det.
Vi följde floden tills den blev ett vattenfall och jag skrek högt av förtjusning, skrattade, grät, hoppade och sjöng av lycka för det vackra jag fått se. Tyvärr går det aldrig att fånga något så massivt på bild men jag gjorde ett tappert försök:
*suck*
Naturen
Eftersom vi nu låtsas vara riktiga hurtbullar och vandrar och har oss så promenerade vi glatt mot skogen i hopp om vackra motiv och själslig ro. Jag skulle säga att vi lyckades ganska bra. Vi gick nog bara vilse en sådär 2-3 ggr innan vi hittade rätt stig, och tur var väl det för annars hade jag aldrig fått de här fina bilderna:
Kan någon gissa vilken jag lekt med i photoshop??
Katoomba
I Blue Mountains finns det små städer lite här och där. Lägg noga märke på ordet SMÅ. Har inga siffror på hur många som bor där men får en känsla av att Sollebrunn konkurrerar ut dem i alla fall.
Vi bodde i Katoomba som nog är den största (vilket ändå betyder pytte-pytte liten) staden i bergen. Affärerna öppnade 12 och stängde 5, och vissa dagar ville de inte öppna alls. Alla de gånger vi gick igenom stan lyckades Joel på nåt sätt lura in mig i en av alla antikaffärer som fanns, och trots min till en början motsträviga attityd blev jag till slut frälst.
Varför ser ni här:
Blöt flicka
Jag måste åter igen förbanna mig egen lathet. Varför kollar jag aldrig väderleksrapporterna? Och när jag gör det - varför bryr jag mig inte om dem?
T0tta, var inte orolig. Jag glömde definitivt inte kameran. Den är min bebis och guldklimp så till den grad att jag prioriterade bort tjock tröja för att få plats med den. Dum som jag är. Paraply tänkte jag inte ens på att ta med och långbyxor har jag ju bara ett par nuförtiden. Och de var smutsiga.
Så min packning var helt klart rustad för svett och sol. Som ni läste nedanför började regnet ösa ned redan första dagen och har ännu inte slutat. I tre dagar trampade vi envist omkring i regnet och turistade oss som bara den.
Idag på vägen hem blev det som alla värst, lite för att jävlas antar jag.
Det var en mycket blöt och trött flicka som ramlade innanför dörren, utbrast "hem ljuva hem" och snubblade vidare in i duschen. 3 dagars konstant ståpäls har nu äntligen lagt sig och jag har fått tillbaka känseln i höger stortå.
Regn och rusk
Knappt hann vi tillbaka fran bergen igar innan regnet borjade falla. Pa grund av det extremt varma dagen okade det i styrka tills en harlig storm tagit form. Regnet stod som spon i backen och da inser vi att taltet LACKER!
Sma sma droppar porlade langs med min rygg nar vi tillslut insag att det har fungerar inte. EFter lite tiggande fick vi en presenning att slanga over taltet och sedan var det lugnt. Lite mysigt att ligga i en sovsack och lyssna pa regnet.
Sma sma droppar porlade langs med min rygg nar vi tillslut insag att det har fungerar inte. EFter lite tiggande fick vi en presenning att slanga over taltet och sedan var det lugnt. Lite mysigt att ligga i en sovsack och lyssna pa regnet.
Vi gå över daggstänkta berg..
Dagen:
Vi åt mycket. Åkte mycket tåg. Svettades enorma mängder. Gick. Promenerade. Besteg berg. Sprang. Vilade. Svettades mer. Blev döva av syrsor. Mötte multisportare. Fick blåsor. Skrattade. Sjöng. Kollade Auborigniers handavtryck. Önskade moln. Fick åska. Skyndade utan regnet. Och jag tog givetvis en massa bilder:
Joel sitter och kollar på..
Det här. Underbart.
Världens 10 giftigaste ormar kommer från Australien. Här är en av dem!
Trötta men glada.
