Vad är det egentligen som sker?
Jag vet inte.
Det är ingen som vet.

Har nu spenderat ett par helger med kollegan och kommit fram till att vi har jäkligt kul ihop. Väldigt nice faktiskt. Så tar den jäveln och sticker utomlands i alldeles för lång tid och jag får vackert vänta i X antal veckor innan vi provar det igen.

Underbart och för jävligt. Precis som det ska vara.

Varför tar det emot att posta alla tankar?
Tror nog fortfarande att det är en liten prestationsångest som ligger och lurar.

Hanna!! Skriv nu. Skriv "Amanda är hemma igen ååååh vad jag har saknat henne. Hon har varit borta i 4 dagar och jag höll på att avlida varje kväll av ensamhet. Jag var så ensam att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Oj, vad jag saknade henne." Skriv det nu. Och jag tycker rent allmänt att för få av dina inlägg handlar om mig...

Min kära Amanda är hemma igen. Det känns skönt. Livet blir så mycket enklare då.

Vet ni varför jag inte skriver?
För att jag är lycklig.

Dagarna flyter på utan början och utan slut. Och jag simmar runt i min tillvaro och känner mig otroligt tillfreds. Jag har kommit in i lite av en rutin. Och jag känner - herre gud vad jag har saknat rutin. När hade jag senast rutin i min vardag? Vet inte. Men nu är den här. Och jag älskar det.

Jag trivs med det mesta just nu. Lägenheten är underbar, jobbet går bra. Speciellt bra med jobbet är att där finns min kollega som jag pussar på ibland. Mest när vi är fulla. Sedan så vet jag inte vad som händer mellan oss, men vet ni vad? Det spelar ingen roll. För jag trivs så bra som det är nu. Någon jag springer in i ibland, ger ett kort ögonkast och ler väldigt menande. Sedan blir jag blyg, slår ned blicken och springer vidare.

Sedan tar dagen slut innan den har börjat och jag kan mysa i lägenheten tillsammans med min allra bästaste Amanda. Kan man begära mer av livet? Tror inte det.

Och sedan i sommar, så blir det Mallis med Linn. Jag längtar efter att träffa henne.

Idag vann jag månadens design på jobbet.
Utan 184 lanserade hemsidor blev min framröstad till den snyggaste, finaste, fräshate och absolut coolaste av dem alla.

Jag är superglad.

Se det vinnande bidraget här: Galleri C

Att det blivit lite slappt med träningen det sista, det visste jag ju. Har slarvat lite med maten, inte tagit mig tiden att gå på gymmet. Men att jag har gått upp 5 kilo på bara två månader, det hade jag igen aning om.

Nu är det dags igen.
Hardcore.

Jag vet inte riktigt om det var Alingsås eller Alcudia jag åkte hem till över påsk, för vädret kunde inte vara mer olikt vad vi har i Oslo. Här stålar solen och jag suger åt mig likt en uttorkad kaktus. 20 grader mätte vi och jag passade på att fira med en mjukglass.

Kort sagt är den här påsken alldeles fenomenal, jag skulle nästan kunna drista mig till att mumla något om bäst någonsin. Vi sitter ute och njuter av påskmiddagar, familjemiddagar, åker till stugan, solar, springer, shoppar och bara mår allmänt bra.

Igår när jag och lillebror sitter ute tittar han på mig och säger "det här verkar vara för bra för att vara sant"
och jag kan inget annat än att hålla med.

Så ni kanske förstår, varför datorn får vila.

Jag måste bara passa på att applådera blogg.se i deras ytterst intelligenta reklamsystem som känner av vad man skriver om och anpassar reklamen därefter. Ibland kan det bli bra, ibland kan det bli...

Missförstå mig rätt, krig är alltid bajs och jag är alldeles otroligt PK, men just nu hatar jag ett krig mer än alla andra. Och det är Inbördeskriget i Sri Lanka.

Det har hållit på längre än de flesta av oss levt, och verkar faktiskt hålla på lika länge till. Efter ett par år i vapenvila har det nu åter blossat upp.







Detta betyder att Priyankas och Chaz's singalesiska bröllop blir inställt.
De vågar inte länge åka dit, och ingen annan heller.

Skit också.

Åh jag blir så glad!

Scen: Hanna ligger avdäckad i sängen. Amanda surfar porr på sin laptop.

Amanda: Nu har jag skrivit i din blogg!
Hanna: Ja? Vad skrev du då?
Amanda: Säger jag inte!
Hanna: Men jo. Nu blir jag nyfiken.
Amanda: Ja du kommer gilla det.
Hanna: Jasså?
Amanda: Ja du kommer älska det.
Hanna: Men säg då.
Amanda: Nepp.
Hanna: Jo.
Amanda: Inte en chans.
Hanna: Envisa fitta. Ska jag behöva gå upp och starta min dator för att läsa kommentaren?
Amanda: Om du är så nyfiken.
Hanna: Ja men det är jag ju.... Herre gud vad dum jag känner mig nu.
Amanda: Äh det är sånt vi har internet till. Så att vi aldrig behöver prata igen.

Känner att det på senaste tid har varit lite sexuell förvirring här på bloggen. Jag uppskattar givetvis intresset i min läggning men känner väl att det är dags att klargöra det här en gång för alla.



Jag, Hanna Njorun Blondie von Montana är exremt bi. Har alltid varit. Kommer alltid vara. För trots att kvinnor är vackrare och mer underbara på alla plan, är det lika svårt att hålla sig borta från män som att låta bli att andas. Det fungerar endast i korta stunder. Sedan är man hooked igen.

Varför det är så, vet ingen. Antagligen livets störts mysterium. Hur man man bli attraherad av känslokalla bajsmaskiner som hellre rapar än att kramas? Hur kan det i ett visst ljus anses vara charmigt att han konstant glömmer att ringa, är apans närmaste släkting och har utvecklas pungkli till en konstform?

Hur som haver. Fattade inte riktigt när och hur det började råda förvirring på den här fronten, men nu känner jag äntligen ett inre lugn när ordningen är återställd.

Möter kollegan på jobbet, och vi ler mot varandra.
Inget säger nåt, vi bara låter blickarna mötas och ler menande.

Det ögonblicket räcker för att göra mig snurrig resten av dagen.

Shit vad är det som händer med mig? Det här var jag verkligen inte beredd på.

Så är couchsuring så jäkla ball. Nu tycker jag helt ärlig att alla ni som läser ska gå in på www.couchsurfing.com och registera en profil. Alla som jag har träffat därigenom har varit oförglömliga upplevelse, på helt olika plan. Den gemensamma nämnaren är att alla är öppna för nya upplevelser och genuint intresserade i precis allt.

Couchsurfing är en sida för mina själsfränder, de som inte kan sitta still utan konsant måste se mer, lära mer, upptäcka vad som finns utanför hemmets fyra väggar. De som  uppskattar och utmanar livet, de som har nomadblod i venerna. Folk som mig.

Hade ännu ett besök i helgen som jag ganska brutalt introducerade till Oslos uteliv. And he loved it. Och jag fick snacka engelska hela helgen. Yay.

Det enda trista med couchsuring är att man får så många vänner, som måste lämna en så snart.

Vi visste ju alla att det var en tidsfråga.

Löningspils i fredags och herrejävlar vad kul vi hade. Jag var kvällens enda tjej och blev bjuden på fler drinkar än jag hann med. Tung techno, fuldans och svettiga kroppar.

Och så lite hångel med en kollega.
Hehe. I'm a trouble maker.

Aktiviteten i bloggen har på sistone varit ganska låg. Jag har lyckats lokalisera två ganska avgörande faktorer för min frånvaro:

1. Total avsaknad av internet hemma. Ganska vesentligt egentligen.
2. En plötslig självcensur har dykt upp på grund av en ovanlig och ganska märklig prestationsångest.

Punkt nummer ett är lyckligvis åtgärdat, då jag sedan igår är en lycklig ägare av ett helt lagligt internet abonnemang, för första gången på två år.

Punkt nummer två är dock lite mer intressant. I min blogg, min dagbok, min ventil och min källa för onödigt trams och svammel, har jag utvecklat krav på innehållet. Som att det måste vara relevant. Eller kanske roligt. Eller viktigt. Eller i alla fall vara grammatiskt korrekt.

Men nu har äntligen insikten kommit som en skänk från ovan. Detta är ju egentligen rent trams. Klart jag ska skriva ned minsta lilla idé mitt blonda huvud lyckas klämma fram. Klart jag ska ha en kanal där jag kan vara mig själv. Klart som fan att jag ska skriva en hel hög med skit, om det är vad som finns i mina tankar för tillfället.

Förbered er på ett ordbajseri utan dess like.

The Big Boss skickade just ut ett mail där han ber om ursäkt. Han förklarar att lönen tyvärr blir två vekor sen denna gång, på grund av påsk och sjukdom. Han hoppas att det inte skapar några problem för oss, kanske vi har lite sparpengar att gräva i? Ett stort fett sparkonto som var norrman bör ha.

Innombords svärd jag. Panik, panik, kris och en mycket tom pengapung får mig att svettas. Tankar på hur mycket mina använda sockor skulle gå för på E-bay cirkulerar. Veckomenyn förvandlades helt plötsligt till pasta fyra gånger om dagen, blandat med knäckebröd på fredagar.

Jag hinner till och med förbereda en kris-budget innan folk börjar garva högt.
April, april din dumma sill.

Jag kan inte fatta att jag föll för den.