[[ Njorun ]]

Åter en anekdok om vår ytterst förvirrade lärare Jill.

Idag bytte vi och paralellklassen datasalar. Det blev en del förvirrade miner men de flesta hittade snart till sin egentliga klass. Sedan kommer Jill in, och märker ingenting. Hon börjar packa upp sina saker och lägger aldrig märke till att det inte är hennes klass som sitter och stirrar förstummade på denna virriga kvinna.

Det går så långt att den andra läraren får knacka henne på axeln och förklara.
Jill fnittrar och skuttar in till oss. Så börjar ännu en lärorik dag.

Idag fick jag slutligen betalt för allt rövslickeri jag ägnat mig åt.
I flera månder har jag varit lärarna till lags och äntligen är de snälla tillbaka.

Tori kommer upp till mig med en lapp. På den står det att min arbete var superbra, verkligen jättefint, och förtjänar ett MVG. Om jag får det på arbetet får jag MVG i hela kursen. Viktigt alltså. Tyvärr var jag så stressad vid inlämning att jag glömde bifoga min av läraren godkända skiss, som visar hur jag kom på designen. Utan bevis på att designen är min kan jag inte få mer än VG.

Helvete.

Tori viskar dock att hon vet hur duktig jag är och kan tänka sig att göra ett undantag. Om jag hittar skissen och lämnar in den i morgon, är det som att bludern aldrig ägt rum. Jag får mitt älskade betyg och alla är nöja och glada.
... Ett problem dock.... Jag vet inte var den är. Den är borta, försvunnen, puts väck.

Helvete!

Nu är jag färdig med min fina bok. Äntligen.
Jill fick för sig att det var en kärleksgåva till min pojkvän så hon lät mig lattja loss ganska rejält.

Här har vi den enda, helt unika boken om det fantastiska spelet: No Limit Hold Me.

Jag känner mig så extremt skoltrött. Hela denna veckan har bara varit en enda lång ångest över min kommande deadline. Jag har många bra idéer, men av någon anledning hittar jag aldrig materialet till att genomföra dem. Dessutom är det kallt som i graven, mina naglar har alltid en blå ton när jag sitter i datasalen.

11 av våra 24 datorer är sönder, och ledningen är för snål för att byta ut dem. När våra protester väl gick igenom lovade de nya datorer till slutet av Maj.. två veckor efter examen. Yes.

Kommer från vår kära lärare Jill som ni kunde läsa om innan. Vi pratar om pokertrenden när hon utbrister:

"I've never heard of this game Texas Hold Me..."

Hihih. Vi spann loss så totalt på detta citat att jag nu ska designa en pokerbok i kärlekens anda och kalla den texas hold me.. hihihi...

Oj vad jag sitter här och latar mig. Klockan är redan 11.30 och jag har inte gjort något produktivt på hela dagen. Nu är verkligen inte rätt tid att slappa då vi egentligen har det gansa tajt om tid.


Nya projektet går ut på att vi ska designa ett helt koncept för en internationell mässa av något slag. Då jag vill utmana mig själv tänke jag välja DreamHack Summer 2008, världens största LAN i Jönköping. Märk min förvåning då jag inser att ingen annan någonsin hört talas om ett LAN eller LAN-fest. Vet man inte det??

För det vel väl ni, mina trogna läsare, vad det är?

Idag har varit rena karusellen. Jag har växlat mellan alla känslor i hela spektrumet men är på det hela ganska nöjd. Efter bokaffären gick vi tillbak till skolan för att göra klart bokslutsrapporten. Mitt i får jag ett samtal från Surfcamp om att jag fick en plats där (mer om detta senare) och insåg på plötsligt att jag var tvungen att lämna in allt idag.

Stress. När jag dessutom inser att det är poledancing kl kvar ti sju och jag definitivt inte vill missa denna veckan (var ju sjuk de två förra) blir det ännu mer stress. När skrivaren bestämmer sig för att inte fungera börjar jag nästan gråta. Vi snackar stress i megaformat. Stress som gör att händerna skakar och svettas om vartannat och hjärtat skuttar all världens väg. Jag var så uppumpad att jag helt glömde av att äta.

Men samtidigt har det varit många glada skratt under dagens gång. Det börjar äntligen kännas att vi är en klass och vi kan skratta åt saker tillsammans. Synd bara att vi skiljs åt om två månader. Jag pratade mycket med Priyanka och vi skämtade en hel del. En gång utbrister hon:

"I wish I had your confidence."
Va? jag visste inte ens att jag hade det. Men det var kul att höra.

Sedan pratar vi lite med Jill för vi har inte sett henne på flera månader. Då böjer hon sig fram och säger:

"You know Hanna, I almost didn't recognise your at first. Have you been working out? You look better than ever. You look great."
Varvid jag blir förstummad och flinar lyckligt.

En snubbe i parallelklassen försökte nog ragga på mig. Jag är inte riktigt säker för det hela var väldigt osmidigt gjort. Efter att ha följt efter mig i nån timma säger han:

"I think your work looks great. You're the best one in our class"
hahaha han har inte sett nåt av det jag gjort! Vilken lurig jävel.

Jill är en väldigt rar gammal kvinna. Hon har varit med om det mesta i sina dagar och om jag ska vara helt ärlig antagligen provat på det mesta med. Hon är alltid sen, virrig, fnissig och tappar bort sina glasögon stup i kvarten.





Som en mormor hade hon varit perfekt, hon är väldigt trevlig att ha och göra med, men som lärare är det annurlunda. Vi vet aldrig vad vi håller på med i början av ett projekt, och deadline ändras hela tiden. Hon kan be mig ändra en sak, för att sedan klaga på ändringen nästa sekund. Häften av gångerna har vi ingen aning om vad hon pratar om, och de andra gångerna vet inte ens hon vad det gäller.

Men idag hade vi faktiskt en riktigt trevlig lektion. Vi fick åka in till Sydneys största bokaffär för "inspiration" och hänga där i princip hur länge vi ville. Dagen gick därför väldigt fort. Vi plockade fina böcker, pratade om dem, Jill klagade att ingen plockat böcker med fint typsnitt, vi hittade nya böcker, hon klagade på att det var för mycket fokus på typsnitt, vi letar nya, hon klagar på dem med och så förflöt dagen.

Nu är det lite av en kändis som skriver den här bloggen.
Jag har fått smaka berömmelsens sötma och giftiga sug.

Idag kom en fotograf till skolan. Läraren ber oss att i alla fall låtsas jobba medan snubben tar kort. Det är lättare sagt en gjort så vi satte igång och låtsasjobbade som bara den. Inom loppet av bara några sekunder såg fotografen mitt vackra ansikte, och bad mig stiga upp framför hela klassen så han kunde ta mer kort på mig. Jag kråmade mig utan dess like för blixtarna, men precis när jag började fatta tycke för hela proceduren, tackar han för sig och skyndar vidare.

Ack, så snabbt var dagarna i rampljuset borta. Jag betvivlar att jag ens kommer få se alstren när de är färdiga. Jag tittar tillbaka på min karriär som fotomodell och ler.

Nu har jag fått tummen ur och äntligen tagit kort på min fina chokladask. Jag hoppas ingen klagar på färgbalansen, för i så fall är ni bara anala. Det är en blogg, orka bry sig. Jag vill ju gå och lägga mig bredvid min snuttplutt.

Ska lämna in denna till läraren imorgon, jag är rätt så nervös. Har man gjort minsta lilla misstag kan man vinka bye bye till MVG. Och perfektionist som jag är måste jag ju sikta högst upp på skalan.
Har även en ganska stark känsla av att jag kommer glömma den hemma imorgon bitti. Jag satsar 10 dollar, sätter någon emot??

Vår lärare fick just ett spektakulärt utbrott. Frustrationen över elevernas inkompetens nådde sin gräns och hon ställde sig upp och skrek:

"Har ni lärt er någonting över huvud taget i den här kursen!? Vet ni var vi håller på med??? Jag vill inte sätta IG på allas arbeten med ni ger mig inget val. Hannas arbete är det enda jag sett hittills som inte är TOTALT fel."

Ju längre utbildningen lider, desto roligare blir projekten. Vi har nu avverkat logos, hemsidor och broschyrer
 i en rasande fart. Nästa projekt är en söt historia.

Själva uppdraget handlar egentligen om att lära sig packetering, men det intressanta i det här fallet är vad vi ska förpacka. Choklad. Söt, ljuvlig choklad i alla dess former.

Vi måste ta kort, produktprover, hitta på nya koncept och märken. Allt jag kan tänka på är choklad, allt jag pratar om är choklad. Är det då så konstigt att jag vill köpa 30 kilo milkyway och trycka i mig innan dagen är slut?!

Hej alla läsare.

Sitter här i skolan och designar som bara den. Vi har påbörjat kursena Graphic Design 1&2 med Tori, så det är att vara riktigt seriös från och med nu.

Mitt nuvarande projekt går ut på att designa en Logga för ett påhittat hotell. Och inte nog med det, jag ska göra 3 stycken! En traditionell, en modern, och så en mittimellan.

Innan jag springer iväg på lunch tänkte jag visa hur det går för mig.



Nu vill jag ha varm mat! Fryser fingrarna av mig i den här A/C öknen... *huuuutter och burr.*

Vet inte hur mycket jag har berättat för er om min skola?

Den är inte som andra skolor.
Vi får nytt schema varje vecka, så planering är ju bara att glömma. Skaffa jobb lika omöjligt. Våra lärare turas lite om att undervisa de olika kurserna, så ingen vet egentligen vad som gäller. De har inte förrän förra måndagen kunnat ge mig ens ett PRELIMINÄRT datum för när vi ska sluta. Eleverna är alltid sena. Läraren ännu senare.
Inte som svenska skolor helt enkelt.

Det händer att jag sitter och muttrar tyst för mig själv "ordning, ordning, reda, reda, drill, drill, diciplin, diciplin" för att få känslan av lite struktur i alla fall.

I morse hade de klantat till sig totalt. Jag kom beredd på ytterligare två dagar Print & Prepress när de säger:
"oooops. vi har visst dubbelbokat. Ni har kursen graphic design också. S a m t i d i g t."

Hur tror ni de löser detta dilemmat?
Solklart, de stryker helt enkelt mina Print lektioner.
Deadline är fortfarande tisdag, men jag har blivit av med 16 arbetstimmar. Yessss.

Vad är typiskt för måndagar?
Att snooza klockan och krypa tillbaka i sängen. Extra svårt är det att gå upp när en mysig Joel lägger armen runt mig och pussar mig i nacken. Då blir det gärna 2-3 snoozar.

Hemlängtan är också vanligt. Av någon anledning inträffar det oftare på måndagar. Jag ringde hem och fick prata med Pappa, Jesper och Mamma. Det var skönt. Har inga pengar kvar på mobilen men det är det värt.

Kommer till skolan precis halv nio och inser att det är bara jag här.
"Helvete, hade vi inte lektion idag?"
Joo det är klart vi har. Men jag glömmer att vi är ju inte i Sverige. Tio minuter senare börjar eleverna sakta droppa in. Tjugo minuter senare tittar läraren in en sväng, frågar om jag klippt mig, och försvinner igen.

Klockan är nu fem över nio.
35 minuter för sent börjar lektionen.
Ingen har gjort sin läxa.

Nu har jag suttit här och designat hela dagen.
Jag har gnuggat geniknölarna, slått huvudet i väggen, spionerat på andra och slutligen har jag nu inte bara en utan fyra olika visitkort!

Det är så svårt att välja.
Jag känner mig snöblind. Har stirrat in i skärmet 8 timmar på raken och vet inte längre vad det är jag tittar på. Kan ni hjälpa mig?

Visst var det lite segt att gå upp i morse, men det blev lite lättare när jag tänkte på att idag är sista dagen i skolan för den här veckan :)

Sista skolsdagen = Fredag! Så är det. Ordet fredag är synonymt med att fira in helgen, oavsett veckodag. Lite som ett kodord skulle man kunna säga. Ett hemligt lösenord som släpper alla spänningar och sätter mig i sinnesstämning Rela-la-laxa. Fira ska vi göra, det blir majskolv och varma mackor!

Oroa er inte nu, chansen att jag dör av tristess är ytterst liten då vi har massor med läxor. Jag är glad ändå för dem kan jag göra hemma och slipper sitta i den iskalla datasalen.

Vi får se hur jag och Joel spenderar långhelgen. Vi har en del förslag men de är sekretessbelagda ännu.