Den sista måltiden

Så har fransoserna åkt sin väg. Sista kvällen bjöd på fransk matlaging vilket var en upplevelse i sig. De är precis lika passionerade för matlagning och råvaror som fördomarna säger. En enkel middag gick på 500 kronor eftersom endast det finaste köttet var gott nog, vi behövde tre olika sorters ostar, rött vin att dricka, färska grönsaker, långa baguetter, nötter, olivolja och så vidare i all oändlighet. Men som sagt: vilken upplevelse.

När de lagade mat fick inget gå till spillo, och de stackars matbitarna som ibland flög ur pannan och landade lite här och var, dök alltid magiskt in i munnen på dem. När jag bad om att få mitt kött well done skrattade de bara och serverade mig en stor blodig bit som tittade på mig och sa "Mu!"

Dessutom var de så otroligt franska i sättet, att jag aldrig kunde sluta skratta. Men dem givetvis, hela tiden med dem. De sjöd av livsglädje och nyfikenhet. När de såg flytande margarin häpnade de, plättar fick dem att skratta (baby-crepes), de talade med lysande ögon om Edvard Munchs dystra verk, Sebastién svor alltid på franska varje gång han slog sig och Daphné svarade ja på allt eftersom hon inte förstod. De insåg inte hur blött snö var och gick ständigt runt i sina dyngblöta converse, som aldrig riktigt återhämtade sig sedan den där första kvällen i Oslo när de gick vilse och jag fick hämta dem.

Innan de drog berättade de om somrarna i Toulouse, huset de bodde i med sin stora trädgård. Så sa de att vi alltid är välkomna att hälsa på. Och jag fick just ännu en stad att skriva upp på Min Lista.

Kommentarer
Postat av: Támerlein

Oj! Du gör mig så sugen på att blir stor och börja resa!

2009-02-19 @ 23:06:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0