[[ Njorun ]]

Som de flesta antagligen redan vet är jag bisexuell. Därför har mina lägenheter genom åren alltid prytts av vacka mer eller mindre klädda kvinnor på väggarna. Joel klagar inte. Jag klagar inte. Vi är nöjda och glada.

Självfallet är lägenheten i Sydney inget undantag. Herrtidningen Ralph försåg oss med finfina bikinibilder som jag glatt klistrade upp på väggarna. Det är ju alltid trevligt med lite konst.

När Yvette kom in i vårat rum för första gången fick hon en mindre hjärtattack! Jag fick förklara läget för henne och hon tittar på mig med stora ögon.
"Jag har inget emot att du är bisexuell. Men måste du vara det så TYDLIGT?!"

Det är inte första gången jag hört den meningen. Och jag måste medge att den gör mig hyfsat arg. Vaddå tydligt? Hade jag haft en bild på Fredrik Ljungberg hade ingen reagerat, för då är man normal. Men om det är en tjej då är jag för tydlig?

Det är ju inte som att jag har sex med tjejer på gatan. Jag skriver inte BISEXUELL i min panna och vrålar "jag älskar fittor" (om det inte är mardi gras vill säga :D) Jag trackar inte ned på folk som är hetero och spanar inte in mina tjejkompisar.

Men när någon slänger fram den meningen får jag allt bra lust att göra så, bara för att provocera.

Var just och hälsade på inne hos damernas på skolan.
Detta är något man helst undviker i det längsta om det finns möjlighet.

Jag kan inte låta bli att undra vad de håller på med där inne, för visst är det bara tjejer som går in på damernas? Varför, o varför är det i så fall ALLTID kiss på sitsen? Gula små droppar förgyller toalettsisten där normala människor hade suttit.

Övar de på att stå upp? Är alla tjejer på skolan egentligen transexuella?
Jag antar att de är ytterst usla på att huka sig över ringen. Förstår de inte att det bara är äckligt att hålla på så? Om de nu är så rädda för att nudda toaletten, lägg papper då. Så svårt är det inte. Egoistiska jävlar.

Så varje gång jag tvingas besöka damernas i skolan inleder jag besöket med att torka bort någon annan kiss. Yay. Jag älskar kulturkrockar.

Nej vi pratar inte om snabba bilar. Inte heller om X2000. Vi snackar bredband. Och inte vilket bredband som helst, Australiensiskt bredband! För det är så, att trots sina tekniska under verkar Australien ha glömt bort Internet. Det är dyrt, långsamt och framför allt begränsat!

De kallar det bredband, jag kallar det modem.

Låt oss ta en titt på vår internetuppkoppling hemma. Varje månad får vi surfa för 10 Gb. 10!! Det är ingenting. Det räcker knappt till att kolla mailen, surfa aftonbladet och blogga lite då och då. För vi är 6 personer som delar på detta. Titta på Youtube är bara att glömma. Ladda ned saker ännu mer otänkbart.

Dessutom är hastigheten helt fantastisk. I Sverige hade vi 8 Mbit/sek. Här har vi 0.06 Mbit/sek.

0.06 mbit/sek.
Sug på den.

Min vän var riktigt förtjust över sitt första april skämt idag. Hon fnissade fortfarande när hon satte sig bredvid mig och berättade stolt om sitt finurliga tilltag.

Hon och hennes snubbe planerar för tillfället både förlovning och bröllop och är givetvis helt lyriska över detta. Men i morse när hon satt på tåget skickade hon ett sms till honom och sa:
"Hej. Saker och ting känns inte så bra mellan oss. Jag skulle vilja göra en paus."

Givetvis ringde han upp på studs. Han lovade att vad det än var kan de reda ut det, de behöver väl inte göra ett uppehåll!? Varvid hon börjar asgarva och utbrister:
"April april din dumma sill!! Haha vad tror du? Det var ju bara ett SKÄMT!"

Varför känner vissa människor behovet av att tvätta håret VARJE morgon?
Varför delar jag hus med två sådana koreaner?
Varför måste vi även dela toalett med dem?
Varför går de upp samtidigt som mig?
Varför är toaletten aldrig ledig när jag vill ha den!?!?!

När man ska förstå Australiensarnas mentalitet gäller det att komma ihåg en sak:
Kan man spraya det - ska man spraya det.

De fullkomligt älskar spayflaskor. Jag börjar sakteligen förstå varför ozonlagret flyr Australien.

Att kleta på solkräm för hand är rena stenåldern. Nu ska flaskan spruta ut solkräm i alla dess färger.
Och smöra pannan med smör är ju bara så ute. Sprayolja säger jag bara.
Håll andan i omklädesrummen då alla sprutar på en flaska deo, per gång.
Behöver jag ens nämna att SprayTan är det enda som gäller?

Förra veckan blev det äntligen dags för ett besök hos frissan. Det är mycket svårt att hitta en bra frisör i en ny stad. De två senaste besöken var jag ganska besviken på, så det var med spända nerver jag åkte ända ut till Paramatta för att prova min vän Priyankas frisör.

Damen i fråga var väldigt trevlig, och jag började slappna av. Snabbt som attan hade hon lagt i blekninen. Efteråt förklarar hon att en toning behövs för att få ut det gula ur mitt hår, för det vill man ju inte ha. Gult hår, nej o nej. All heder åt henne, gult blev det ju inte. Jag tror snarare att hon sög ur vartenda gult pigment jag har, för håret blev Grått!

Förfasad stirrar jag in i spegeln och kan inte tro att hon gjorde mig gråhårig. Så det är så här jag kommer se ut som 65 åring?( Ja.. inte så illa isåfall.. hehe. )

Hon försöker lugna mig, den blågrå färgen kommer lägga sig efter några tvättar, då kommer allt bli så bra så.
Jag vet inte riktigt... vad tycker ni?

Nu har jag gått samma väg till skolan i 7 månader. Det är ju inte utan att man börjar känna igen vissa kufar vars morgonrutiner korsar mina.

Först och främst brukar jag träffa Mannen med de Korta Benen. Hans ben är verkligen jättekorta! Det är nästan så att armarna släpar i backen när han går. Av någon anledning får detta honom att känna sig megacool, slänga på sig solglasögon och göra tafatta försök att vinka på mig.

Efter att jag gått förbi alla kostymnissar som äter frukost antingen hos Jamaican Blue eller Bayside Lounge
 ser jag Meditationsdamen. Hon sitter där, i vått och torrt, mellan sina träd och mediterar i lugnan ro. Framför henne står en skylt där det står "Falun Dafa - Free meditaion. Great health benefits!"

Den märkligaste av de alla är Tanten i Rosa Overall. Jag brukar se henne halvvägs upp på bron då hon går baklänges upp för den, med stända ögon och klappar händerna. Varför vet jag inte, kanske rensar hon in aura, eller så ber hon?

Eftersom jag just drabbades av en sån häftig hemlängtan att jag nästan tappade andan, kommer här en liten hyllning till vad jag saknar från Svea Rike.

• Kebabsås, kebabsås, kebabsås..
• Mamma, Pappa, Sofia, Jesper, Emma, Meijer etc.. miss you
• Lukten i barrskog
• Åka skidor (i vilken snö? jag vet)
• Ljusa kvällar vid grillen
• Mörka kvällar vid brasan
• Riktig potatis
• Mitt Alingsås
• Mjölkprodukter
• Korv
• Ost + Osthyvel
• Prata svenska
• Reklamfri TV
• Min frisör
• Frostiga morgonpromenader
• Högertrafik

Nu tycker jag att alla ni som läser njuter lite extra av detta ikväll. För min skull.

Under en plötslig regnskur tog vi vår tillflykt till Biblioteket. Måste tillstå att jag är lite besviken på det, med tanke på Sydneys storlek trodde jag att det skulle vara magnifikt. Missförstå mig rätt, ja det är stort, men Alingsås Bibliotek står sig ganska bra i konkurrensen.

Det var inte förrän vi kom in i tidningsrummet som hjärtat skuttade till. Lägs väggen hänger all världens olika morgontidningar, bokstavligt talat. Mitt i röran ser jag den välbekanta titeln "Dagens Nyheter". DN, som är en av de tråkigaste tidningarna, som jag aldig läser hemma, som jag generellt ogillar, fick mitt hjärta att bulta.

Idag gjorde vi även ett litet besök i Parramatta och spanade in det gigantiska köpcentrat. Man får nog in Alingsås där om man vill. Två ggr. Ska vara det största i hela NSW. Självfallet är ett nytt, ännu större på gång, men till dess är det störst i alla fall.

Idag fann jag mig förvånande nog med siktet inställt på banken. Det är inte ofta, om än någonsin, jag behövt gå in dit så jag saknar australiensiskt konto.

Så idag berättade jag för min vän Liu när skolan slutade. Hon blev lika glatt överraskad som jag och började prata om att boka biljett hem till Kina. Då frågar hon i förbifarten "Vill du fortfarande följa med mig till Kina?"

Vi trivs väldigt bra där vi bor. Lägenheten har allt som man egentligen behöver och huskamraterna är trevliga och städar alltid efter sig. När vi flyttade in skrev vi på ett tremånaderskontrakt, vilket just då kändes jättelänge! Men nu har den tiden gått utan sedan länge.

Jag håller alltid ögonen öppna, ibland kan man ju hitta något bättre. Inte för att jag nödvädnigtvis vill flytta, men man vill ju inte missa ett tillfälle!

Häromdagen fick vi syn på en lapp som verkade lovande. För det är så man letar lägenheter här som student. Glöm internet och mäklare, det är lappar på lyktstolpar som ger dig det du vill ha. Och om man hittar en bra lapp, då gäller det att vara snabb!

Vi ringde upp med en gång, och fick komma förbi för en titt en timma efter det. Lägenheten var fin, men lite dyrare och mindre sovrum. Vi bestämde oss snabbt för att vi inte ville ha den. Och tur var väl det! För under den tiden vi var där och kollade lyckades de hyra ut de andra sovrummen! Det tog dem 5 minuter, max.

Så är marknaden här i Sydney; Sveindyra lägenheter (vi betalar 6500 kr/mån för vårt rum, och det är det billigaste vi sett hittills.) snabba beslut och en hel del tur.

Denna skylten sitter på diverse tågstationer och tipsar om hur man ska klara av att åka tåg i värmen.

Jag vet inte hur många som vet men i Sverige är vi lite bortskämda med bra internet. Här nere i Australien tror jag nog att lika många procent har internet hemma, men att de däremot sitter på helt urusla uppkopplingar. De vet helt enkelt inget bättre men har förstått att i Europa än man van vid snabbare internet eftersom turisterna klagar så.

Solen skiner och fåglarna kvittrar.
Men när jag klär på mig i morse känne jag behovet av att ta på mig långa mörka jeans och lång tröja.

Varför?  kanske ni frågar.

Det är inte ett självmordsförsök från min sida.
Jag har inte heller någon sjuk fetish för att vara genomsvettig.
Det är helt enkelt skolan AC.

Ni förstår, här i Australien är kyla status. Det är gud. Ju kallare desto ballare så att säga.
Ute är det cirka 28 grader i skuggan, inne i datasalen är det 18.

Det är lite av en chock att komma in och finna det 10 grader kallare, då gäller det att vara ordentligt klädd.