Klagosång om min personliga finanskris

Alltså, så här fattig har jag aldrig varit i hela mitt liv.
Jag sitter och stirrar på mitt kontoutdrag och kan konstatera att jag har 190.05 kronor att disponera. Det tragiska i den här kråksången är att jag sitter i Alingsås, och en biljett hem till Oslo kostar 200. Jag har således inte ens råd att åka hem. Det är en lustig känsla, det där. Att verkligen inte ha ett rött öre. Att inte ens kunna komma hem.

Att hyran på min finfina lägenhet skall betalas i morgon,
har jag lyckats förtränga både en och flera gånger...

Kanin

I jakten på en norsk legitimation fann jag mig i det obekväma behovet av en passbild. Jag hatar att ta passbilder. Vem hatar inte att ta passbilder? Hårt ljus, osmickrande vinkel och inget photoshop så långt ögat kan nå. Men likväl ett måste.

Jag smyger därför in i Japan Photo och ber tyst om en passbild, uppsminkad till max. Jag menar - det vore ju dumt att inte försöka sitt bästa i alla fall. Killen bakom disker sliter upp den minsta och fulaste digitalkameran jag sett och påstår att det är den han ska använda för att föreviga min nuna. Jag fnyser skeptiskt och tänker att det här gör jag ju bättre själv, men jag har ingen framkallningsmaskin och nöden, ja den har som bekant ingen lag.

Han startar den så kallade kameran och förklarar reglerna: huvudet rakt framifrån och helt neutralt ansikte, inga leenden tillåtna. Jag gör mitt bästa och han kollar på mig.

Han: Och så måste du stänga munnen
Jag: Den är stängd
Han: Ja men alltså du får inte visa tänderna
Jag: Får jag inte visa tänderna?
Han: Nej, du måste se helt normal ut.
Jag: Men jag ser ut sådär. Normalt.
Han: Vaddå ser du ut sådär normalt? Visar du alltid tänderna?
Jag: Ja.
Han: Varför då?
Jag: För att gud skapade mig såhär.


Min alldeles egna tjuvlyssnat

Två killar, på tåget mot Oslo S.

- Fan, så lovade jag att laga mat åt henne också. Wok. Jag vet inte ens hur man gör wok?!
- Nej men alltså det är typ som pytt i panna. Fast med lite mer exotiska grönsaker.

Mobilmatte

Märk min förvåning när mobilen idag pep till och lät meddela att minnet är fullt. Jag köpte den i början av augusti och har aldrig behövt tömma inkorgen, tills nu. Ibland har jag kollat på den, häpnat över det stora minnet och skrockat lite för mig själv när jag tänkt på de 25 sms som fick plats på min gamla 3210.

25 sms. Det är ganska stor skillnad mot de 894 meddelanden som jag har plats till nu.

Så tänker jag vidare, och kan inte låta bli att räkna lite på det. 894 delat på de 108 dagarna jag haft mobilen blir 7,4 sms om dagen. Det är nästan ett sms varannan vaken timma.

Mysteriet med min höga mobilräkning närmar sig en lösning.

Strike three

Och just hemkommen från tredje daten. Om man nu kan kalla det date. Vissa andra kanske skulle kalla det 16 timmar långt marathon-hångel. Ni får kalla det vad ni vill. Hur som helst är jag väldigt nöjd.

Snabbfakta:
  • Erik
  • 23
  • Norrman
Har lite svårt att finna motivationen till normala saker just nu.
Äta? Mat? Vad är det?
Träna känns ju onödigt.
Och hur kul är det egentligen att städa?

Andra dejten

Och jag vågar slänga upp en liten bild.
För er, mina kära vänner.



Ett oanständigt förslag

Spenderar natten hos min kära vapandragare Amanda. Hennes kombo Edvard har gått och fått hemlängtan, så han åkte hem till Sverige. Faktum är att han fick såpass mycket hemlägtan att han planerar att åka hem för gott, någon gång efter nyår. Amanda berättar nyheten med ett slugt leende, lutar sig sedan fram och frågar:

"Du har inte lust att flytta in här?"

Jag blir ställd, tappar hakan, tvekar, funderar. Jag som trivs rätt gott i min nuvarande lägenhet... Amanda ser min tvekan och lägger in dödsstöten.

"Du får sätta upp din egen pole dance stång i vardagsrummet..."

Så var det klart.

Hanna siar: Julklappen 2008



 - Basshunter's nude calendar -

Pssst..

Ni vet den där känslan, när man precis varit på dejt, och bara vill berätta för någon?
Just så. Just nu.



Men sedan så vågar jag inte skriva mer om det..

Det händer alla någon gång

Just det!
Jag glömde ju berätta bland det roligaste jag gjorde i helgen: Jag blev av med min snus-oskuld!

Där sitter jag i godan ro på festen när den obligatoriska snusdosan åker fram. Döm min förvåning när till och med Amanda pillar in en liten prilla och lutar sig förnöjt tillbaka. Något i min ganska alarmerade blick avslöjar min oskuld och givetvis dröjer det inte längre än 3 nanosekunder innan jag blir erbjuden en själv. Jag ser hur alla i soffan förväntansfullt lutar sig framåt.

Amanda: Men.. ska du inte ha en då?
Hanna: Jooo.. kanske. Men jag har aldrig provat förut.
Amanda: Det är inte alls svårt, bara gör såhär.
Hanna: Men, kommer jag inte må illa då?
Amanda: Neeeejdå.
Hanna: Alla mår ju illa första gången.
Amanda: Neeeeeeeejdåååååå.
Hanna: Jo.
Alla på festen: NEEEEJDÅ!!






Ja, det är ju klart att jag provade.
Såhär i efterhand har jag två tankar.

  1. Klart som fan man mår illa. Vilken tur att jag provade tillsammans med Amanda som jag inte behöver spela macho med.
  2. Herrejävlar, nickokick.

Hellre ärlig

Det finns en sak jag verkligen respekterar. Och det är folk som vågar säga ifrån. Inget stör mig mer än mesiga fjompar som saknar åsikter eller går med så saker de inte vill. Varför de kan bete sig på detta viset är ju en saga för sig... Kanske är de konflikträdda, kanske har de ingen åsikt, kanske är de mesiga och obetydliga, vem vet. Min poäng är i alla fall att en åsikt och mod att stå för den värderas högt i mina ögon.

Vilket är anledningen till att en kille vid namn Lars imponerade stort igår.
Lars är lite halvtöntig, skelögd och lätt överviktig och var väldigt tyst av sig. Jag lade dessutom märke till ett mönster när han blev, om möjligt, ÄNNU tystare så fort jag kom i närheten. Full på flytande mod tog jag tjuren vid hornen och frågade varför.

Hanna: Du gillar inte mig va?
Lars: Hmm.. nepp. Det gör jag inte.
Hanna: Åh.. ja.. jaha. Okej. Får jag fråga varför? Kan vara bra för mig att veta.
Lars: Ja.. du är helt enkelt för mycket. För mycket tjej, för mycket svensk. Ett stort behov av.. eeum..
Hanna: Bekräftelse?
Lars: Jo precis.
Hanna: Jaha. Ja men det köper jag. Fint att du är ärlig.
Lars: Ingen orsak.

Märkligt nog blev jag väldigt glad av detta. En kille som jag tidigare trodde var ganska mesig visade på integritet och vågade stå för sin åsikt, även när han blev direkt kontronterad. Heja.

"Fest i Sanvika" kan även översättas till "fast i Sandvika"

Inte för att det var tråkigt där på något sätt,
men att ta sig därifrån visade sig vara en riktig utmaning!

Kvällen i siffror

Antal gånger jag fick dammsuga: 4
Antal drinkar: 6
Antal jellyshots: 8
Antal gånger jag blev avbruten i mitt sms-skrivande: 37
Antal opassande sms jag ändå lyckades få iväg: 5
Antal matkrig: 2
Antal personer som jobbade på Claes Ohlsson: 12
Antal personer som inte gjorde det: 1




Hot babes F.S. Före Spriten.



Hot babes E.S. Efter spriten.



Tagen på bar gärning.
Jelly shots var läskligt gott.
Nu vet jag vad födan består av nästa helg.



Amanda - blott 19 år och redan professionell modell.


autosvar: frånvaro

Mitt internet strejkar.
Som kompensation bjuder jag på fyllebilder i morgon.
Men det ær lørdag så jag hoppas ingen ær inne på denna bloggen ændå :) Ni borde vara ute och supa gott folk. Vin, sprit. øl, livets dryck.
puss mina vænner

Toppar och dalar

Dagen började med att jag äntligen fick lov att ansöka om mitt norska bankkort. Bara det hade räckt för att göra mig lycklig, men det blev ännu bättre av att bankmannen var så otroligt söt att jag nästan hoppade ur stolen och bet honom. Först på väg till jobbet börjar min hjärna åter fungera normalt och jag inser att jag borde ju ha gjort något åt saken.

Ringer helt sonika till Nordea kundtjänst och ber att få prata med "min bankman gällande ett viktigt ärende". Bjuder sedan helt ogenerat ut honom på en dejt med inställningen "Vad har jag att förlora?". Märk min förvåning när han faktiskt svarade ja! Oj voj, en Hanna i sjunde himlen. Hamnade helt i chock och viste inte vad jag skulle säga. Han tar mitt nummer och lovar att ringa när han slutar jobbet.

Sedan får jag liksom kramp i munnen, kan inte sluta le. Imponerad över mitt mod (och lätt stalker-aktiga beteende) glider jag genom arbetsdagen. Men jag hade förbisett ett visst faktum - Han är ju kille. Visst fan. Det betyder ju att han helt enkelt saknar genen att ringa tillbaka!

Min telefon leker död och jag vet inte vad jag ska känna. Lite ledsen över att vara dissad, men försöker intala mig själv att jag egentligen är på samma ställe som i morse. Bara lite modigare.

Hur man förblöder på morgonkvisten

Dagen börjat helt underbart med att jag kliver på en glasbit. Jag tittar med fasa ned mot min fot och svimmar nästan när jag ser att den faktiskt går rakt in i huden, en djupt jack som aldrig vill sluta blöda. Jag hoppar omkring enbent i lägenheten i en fåfäng jakt efter plåster, eller allra helst - gips och bandage! Blodet skvätter lite överallt, likt en dålig splatterfilm.

Amir vaknar och undrar vad det är för ståhej.
Han ser blodet.
Jag ojar mig.
Han ler elakt och frågar:

"Vafan är allt det här blodet för? Har du fått mens eller?"

I wish.

Min bäjbi. Hennes bäjbi.

Fick just reda på att min älskade Emma är gravid.
Finaste, underbaraste Emma ska ha barn i Juni.

Hon och Johan skapar tillsammans ett liv, och en familj.

Jag kommer bli typ moster. Eller nåt. Tant Hanna, som skämmer bort ungen totalt varje gång jag sitter barnvakt. Det kommer bli helt underbart. Älsk på dig Emma.



Ungen kan ju inte bli annat än snygg, med de här generna..

Det är ju en komplimang?

Söndags morgon.
Iklädd vad som fanns närmast på golvet samt resterna av gårdagens smink vandrar jag längs Oslos öde gator. Känner mig lite sådär halvt fräsch och påsarna under ögonen matchar den svarta jackan ganska bra.

Insjunken i grubblerier om vad det är för oidentifierbar fläck på vänster axel möter jag en annan tapper krigare som är ute och strosar. Han är högst troligt berusad med tanke på det stora leende han fyrar av, och jag ler tillbaka. Då stannar han upp, synar mig från topp till tå och säger:

"You are so very beautiful!"


Jag kan inte bli annat än glad över den spontana komplimangen. Det finns någon sorts oskriven regel om att man som anständig dam inte får ta åt sig av hyllningar från fulla män, men jag undrar varför. Jag blir ju glad.

Det är dags

Jag är snygg, full, pank och lycklig.

Nu kör vi!




E re fest elle?

Det är lördag.
Ikväll ska jag få dricka alkohol.

Jag är löjligt glad över det, hoppar runt och flinar likt ett barn på julafton.
"Ikväll ska jag bli full" sjunger jag.

Jag älskar att vara full.

Jag är inte alkis

Nykter utgång igår. Trots att kvällen var hyfsat lam är det nästan värt det när man är så här pigg och fräsch dagen efter! Yahoo! Vaknade till och med 5 minuter innan klockan ringde, ni vet sådär som pansionärer gör. Kan ju meddela att så här utvilad känner jag mig inte efter en vanlig hederlig filmkväll spetsad med chip och 8 timmars skönhetssömn.

Kan dela upp kvällen i några stödord för alla läsares stora nöje:
  • Hard Rock
  • Bondkväll
  • Grym sexuell spänning. Tyvärr var jag inte en av de inblandade utan fick den stora äran att sitta bredvid och fundera på hur många nanosekunder till det dröjer innan de erkänner för sig själva att det kommer hända.

Ikväll träffas samma ansvarfulla liga, men denna gången försedda med en BiB. Så kan jag jämföra kvällarna och se vilket lag jag borde spela för egentligen.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0