Kära människor som läser och kommenterar min blogg
Jag välkomnar alltid en diskussion och nya lärdomar. Jag måste till och med erkänna att era kommentarer först fick mig att tvivla på mina egna kunskaper och argument, så till den grad att jag var tvungen att hitta referenser till det.
Det gör mig förvirrad och lite ledsen att så många förespråkar ett fortsatt missbruk även med ett ofött barn i magen. Jag måste erkänna att jag tvivlar rätt så grovt. Kan någon ge mig en artikel eller liknande som stödjer era uttalanden?
Här kommer lite länkar och citat som stödjer mina påståenden:
http://www.tobaksfakta.org/Default.aspx?id=9104 (stöds bl.a. av Cancerfonden, Hjärt-Lungfonden och Läkare mot Tobak)
"Om en gravid kvinna röker eller snusar får fostret via navelsträngen och moderkakan i sig en rad farliga ämnen. När mamman röker andas hon in den livsfarliga gasen kolmonoxid. Den blockerar de röda blodkropparnas möjlighet att ta upp syre i lungorna för vidare transport till kroppens alla delar. Ju mer man röker desto fler blodkroppar blockeras och desto större blir syrebristen. Kolmonoxiden når även fostret och stannar dessutom längre där. Det gör att dubbelt så många röda blodkroppar blockeras som hos mamman."
"Rökning under graviditeten ökar riskerna för dålig fostertillväxt, missbildningar, för tidig födsel, missfall, fosterdöd under graviditeten, moderkaksavlossning och havandeskapsförgiftning. Om kvinnan röker under graviditeten påverkas barnets hälsa också efter födseln. Bl a ökar riskerna för plötslig spädbarnsdöd, öroninflammation och allergi."
http://www.tobaksfakta.org/Default.aspx?id=9105 (material till kampanjen rökfria barn)
"Barn vars mödrar rökt under fostertiden, eller utsatts för passiv rökning, löper 18 procent högre risk än normalt att få sjukdomar som kräver vård på sjukhus. För 26 procent behövs besök hos läkare i den öppna vården."
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=10216 (Nya rön presenteras i Läkartidningen)
"Helt färska studier från Sverige och Norge adderar nya risker till denna lista: rökning under graviditet ökar risken för missbildningar (kluven läpp) hos den nyfödde [1] och för Perthes´ sjukdom [2] i barnaåren. Längre upp i åren, bland tonåringar, ses en försnävning av hela kroppspulsådern hos de ungdomar vars mödrar rökt under graviditeten [3]. Betydelsen av det sistnämnda är oklar, men ökad risk och predisposition för hjärt– kärlsjukdom senare i vuxen ålder kan inte uteslutas."
Det gör mig förvirrad och lite ledsen att så många förespråkar ett fortsatt missbruk även med ett ofött barn i magen. Jag måste erkänna att jag tvivlar rätt så grovt. Kan någon ge mig en artikel eller liknande som stödjer era uttalanden?
Här kommer lite länkar och citat som stödjer mina påståenden:
http://www.tobaksfakta.org/Default.aspx?id=9104 (stöds bl.a. av Cancerfonden, Hjärt-Lungfonden och Läkare mot Tobak)
"Om en gravid kvinna röker eller snusar får fostret via navelsträngen och moderkakan i sig en rad farliga ämnen. När mamman röker andas hon in den livsfarliga gasen kolmonoxid. Den blockerar de röda blodkropparnas möjlighet att ta upp syre i lungorna för vidare transport till kroppens alla delar. Ju mer man röker desto fler blodkroppar blockeras och desto större blir syrebristen. Kolmonoxiden når även fostret och stannar dessutom längre där. Det gör att dubbelt så många röda blodkroppar blockeras som hos mamman."
"Rökning under graviditeten ökar riskerna för dålig fostertillväxt, missbildningar, för tidig födsel, missfall, fosterdöd under graviditeten, moderkaksavlossning och havandeskapsförgiftning. Om kvinnan röker under graviditeten påverkas barnets hälsa också efter födseln. Bl a ökar riskerna för plötslig spädbarnsdöd, öroninflammation och allergi."
http://www.tobaksfakta.org/Default.aspx?id=9105 (material till kampanjen rökfria barn)
"Barn vars mödrar rökt under fostertiden, eller utsatts för passiv rökning, löper 18 procent högre risk än normalt att få sjukdomar som kräver vård på sjukhus. För 26 procent behövs besök hos läkare i den öppna vården."
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=10216 (Nya rön presenteras i Läkartidningen)
"Helt färska studier från Sverige och Norge adderar nya risker till denna lista: rökning under graviditet ökar risken för missbildningar (kluven läpp) hos den nyfödde [1] och för Perthes´ sjukdom [2] i barnaåren. Längre upp i åren, bland tonåringar, ses en försnävning av hela kroppspulsådern hos de ungdomar vars mödrar rökt under graviditeten [3]. Betydelsen av det sistnämnda är oklar, men ökad risk och predisposition för hjärt– kärlsjukdom senare i vuxen ålder kan inte uteslutas."
Barnmisshandel
Har funderat lite över en konversation jag hade i natt. Det gäller en arbetskollega som hyfsat ofrivilligt och i unga dagar blivit gravid. Denna kvinna är allmänt jättetrevlig, väldigt snäll och gör inte en fluga förnär. Förutom när det gäller en sak. Hon slutar nämligen inte röka.
Jag förstår att det är svårt att sluta, jag förstår att det kan kännas orättvist för henne då hon inte ens önskade sig barnet i första hand, jag förstår att det är jobbigt för henne att alla bara tjatar. Men jag förstår verkligen inte hennes ytterst medvetna val att ändå fortsätta med det. Hon väljer att riskera sitt ofödda barn, att helt oskyddat utsätta det för alla skadliga ämnen som den späda lilla kroppen ännu inte kan försvara sig mot. Vi pratar risker som missfall, plötslig spädbarnsdöd eller allvarliga men för livet på grund av syrebrist.
I mina ögon är det här barnmisshandel. Det gör mig förbannad att det över huvud taget är lagligt. Varje gång denna dam frågar mig om en rökpaus svider det att svara jakande. Men vad kan jag göra? Även jag har försökt med hintar om att hon kanske borde skippa just denna cigaretten, men då ser jag den - minen. Den där sammanbitna, envetna, bångstyriga minen som rökare får när man kritiserar deras beroende. Den som säger "Låt mig vara din äckliga pretantiösa kossa. Du bestämmer inte över mig, jag röker om jag vill det!"
Och jag tänker: sluta vara så jävla trotsig.
Ta ett par helvetesveckor med nikotinsug mot en livstid med ditt friska barn. Det kommer vara värt det, jag lovar.
Fail:Failure
Så kom dagen när jag hade invägning. Såpass nervös att jag inte ens fick i mig frukost ställde jag mig på vågen och lät den högteknologiska maskinen scanna min kropp på fett och muskler. Det var med stor besvikelse jag kunde konstatera att jag blivit både tjockare och svagare sedan sist, trots intentiv jävla träning fem gånger i veckan och sinnessjukt bra kosthållning.
Tränaren föreslog mer vila, mer sömn, mer kondition och mer tålmodighet.
Fuck this shit.
Tränaren föreslog mer vila, mer sömn, mer kondition och mer tålmodighet.
Fuck this shit.
Guldstjärnor räcker inte till
Jag förtjänar fan en stor, glänsande pokal just nu. En pokal som är så blank att den går att använda som spegel. Knappt har solens strålat hunnit leta sig över horisonten och jag är på väg mot gymmet. Trots att varenda fiber i hela kroppen skriker ut sin ovilja, biter jag ihop och upprepar för mig själv: "Man blir inte fit av att sova"
Sedan misstänker jag
att den väldigt söta tränaren på gymmet
spelar en viss roll i mitt ökade intresse för att träna...
att den väldigt söta tränaren på gymmet
spelar en viss roll i mitt ökade intresse för att träna...
Score!
På min gata.. här i staaan. På mitt finfinaaaa gym.. där.. där kan man göra ett skitdyrt och galet avancerat test. För några ynka hundralappar får man ett fint papper där min muskelmassa, fettprocent, syreupptagning, celltäthet och massa andra gosiga siffror står. Informationsnarkoman som jag är kunde jag inte motstå.
Ska jag vara helt ärlig blev jag rätt nöjd med siffrorna. Jag har tränat hårt och det märktes. Jag hade lite oproportionerligt starka armar, men det är inte konstigt efter all pole dance. (Det är vad jag vill tänka i alla fall, att det gett resultat. I själva verkar kanske jag egentligen är likadan som alla testosteronstinna muskelknuttar på gymmet som älskar att pumpa biceps och skrattar åt utfall.) I slutändan lades alla siffror samman till något sorts ultimat fitness-tal. Damen meddelade att allt över 70 är bra, och jag landade på 78.
Vet ni vad detta betyder??!
Nu jävlar ska jag träna. Nästa gång ska det ligga över 80.
Ska jag vara helt ärlig blev jag rätt nöjd med siffrorna. Jag har tränat hårt och det märktes. Jag hade lite oproportionerligt starka armar, men det är inte konstigt efter all pole dance. (Det är vad jag vill tänka i alla fall, att det gett resultat. I själva verkar kanske jag egentligen är likadan som alla testosteronstinna muskelknuttar på gymmet som älskar att pumpa biceps och skrattar åt utfall.) I slutändan lades alla siffror samman till något sorts ultimat fitness-tal. Damen meddelade att allt över 70 är bra, och jag landade på 78.
Vet ni vad detta betyder??!
Nu jävlar ska jag träna. Nästa gång ska det ligga över 80.
Snålhet är vägen till lycka
Som en naturlig följd av mina (lyckligtvis ganska få) dagar som promotör, är jag väldigt trevlig mot de stackare som fortfarande jobbar med det. Vilket var enda anledningen till att jag stannade och pratade med killen från Gold's Gym. Eller, nåja, han var väl lite söt också och det skadar ju inte.
Hokus Pokus så hade jag blivit medlem i Oslos första 5-stjärninga gym. Jag har ingen aning om att gym ens kunde få stjärnor, och så har de här lyckats skrapa ihop hela fem stycken! Promotören berättade långa sagor om hur fantastiskt det här gymmet är, endast en vecka gammalt och byggt för över 70 miljoner. Asiatiskt musik i omklädningsrummet, ångduschar, desginteman, det fanns ingen ände på lovorden.
Min ursprungliga plan var att gå där under testperioden och sedan begära pengarna tillbaka, men jag föll i fällan. Den mycket noggrannt uträknade planen för deras del - once you go Gold's Gym, you never go back. Eller nåt. Vad jag försöker få fram är: hur ska jag kunna nöja mig med mindre nu när jag fått smaka på träningslyx?
Så kom det sig att jag blev medlem och pungar nu ut med 645 jävla norska kronor i månaden. Lyckligtvis sätter snålheten in och jag ger mig fan på att få valuta för pengarna där. Jag har räknat ut att om jag går 4 gånger i veckan blir det 40 kronor per gång. Och om jag lyckas ta mig dit hela 5 gånger i veckan landar summan på nätta 32 kronor per gång. Då tjänar jag indirekt 8 kronor per besök! Bonusen blir min vältränade kick-ass kropp.
Hokus Pokus så hade jag blivit medlem i Oslos första 5-stjärninga gym. Jag har ingen aning om att gym ens kunde få stjärnor, och så har de här lyckats skrapa ihop hela fem stycken! Promotören berättade långa sagor om hur fantastiskt det här gymmet är, endast en vecka gammalt och byggt för över 70 miljoner. Asiatiskt musik i omklädningsrummet, ångduschar, desginteman, det fanns ingen ände på lovorden.
Min ursprungliga plan var att gå där under testperioden och sedan begära pengarna tillbaka, men jag föll i fällan. Den mycket noggrannt uträknade planen för deras del - once you go Gold's Gym, you never go back. Eller nåt. Vad jag försöker få fram är: hur ska jag kunna nöja mig med mindre nu när jag fått smaka på träningslyx?
Så kom det sig att jag blev medlem och pungar nu ut med 645 jävla norska kronor i månaden. Lyckligtvis sätter snålheten in och jag ger mig fan på att få valuta för pengarna där. Jag har räknat ut att om jag går 4 gånger i veckan blir det 40 kronor per gång. Och om jag lyckas ta mig dit hela 5 gånger i veckan landar summan på nätta 32 kronor per gång. Då tjänar jag indirekt 8 kronor per besök! Bonusen blir min vältränade kick-ass kropp.
Ett litet moln på himlen
Två graviditetstest senare och 10 veckor utan mens,
jag börjar undra vad som händer.
Hur mår du kroppen?
jag börjar undra vad som händer.
Hur mår du kroppen?
The comeback of pole dance!!
Ja mina vänner! Äntligen, äntligen (jaaaa äntligen!!!) var det dags för mig att dansa pole dance igen! Jag laddade med energi, trotsade regnet och åkte ända ut till Majorstuen för min första lektion på över fem månader. Herregud, jag kan inte fatta att det var så längesedan sist, för när jag väl stod där kändes det så rätt. Varför kan jag inte göra detta jämt?
Gruppen var pytteliten och bestod endast av tre elever och en lärare. De kände uppenbarligen varandra sedan länge och en presentation av mig var på sin plats. I slutet lägger läraren till "jaa.. och Hanna har tidigare dansat pole dance i SYDNEY så det blir mycket spännande att se vad hon har att visa oss!"
Que? What? Hallå där!
Jaja det var bara att nicka och se glad ut, hoppas de inte förväntar sig för mycket. Jag kunde faktiskt visa upp ett trick de inte sett innan så det kändes bra för självförtroendet. Men annars var det som att börja om på nytt, det var väldigt annurlunda. Den största skillnaden var att vi använda snurrande pålar i Sydney, men här är de helt fasta. Enligt läraren var snurrande pålar överkurs och återigen hördes ett litet beundrande "aaahh..." från den ack så lilla publikskaran.
Jag lämnar lektionen med två insikter:
1. Suzie Q var helt jävla fenomenal som lärare och jag måste tillbaka på intensivkurs en vacker dag.
2. Jag vill verkligen satsa på pole dance. Herre jävlar vad jag älskar det.
Gruppen var pytteliten och bestod endast av tre elever och en lärare. De kände uppenbarligen varandra sedan länge och en presentation av mig var på sin plats. I slutet lägger läraren till "jaa.. och Hanna har tidigare dansat pole dance i SYDNEY så det blir mycket spännande att se vad hon har att visa oss!"
Que? What? Hallå där!
Jaja det var bara att nicka och se glad ut, hoppas de inte förväntar sig för mycket. Jag kunde faktiskt visa upp ett trick de inte sett innan så det kändes bra för självförtroendet. Men annars var det som att börja om på nytt, det var väldigt annurlunda. Den största skillnaden var att vi använda snurrande pålar i Sydney, men här är de helt fasta. Enligt läraren var snurrande pålar överkurs och återigen hördes ett litet beundrande "aaahh..." från den ack så lilla publikskaran.
Jag lämnar lektionen med två insikter:
1. Suzie Q var helt jävla fenomenal som lärare och jag måste tillbaka på intensivkurs en vacker dag.
2. Jag vill verkligen satsa på pole dance. Herre jävlar vad jag älskar det.
Avslutar med en fin bild på min gamla lärare Suzie.
Klamydia?
Jag måste bara tipsa alla där ute som bor i Västra Götaland, Västerbotten, Sörmland eller Gävleborg:
Så himla smidigt!
Beställ testet hem - snabbt, smidigt, diskret, gratis
Kissa i ett rör - snabbt, lite meckigt, gratis
Skicka tillbaka med posten - återigen, alldeles gratis
Så kommer det ett SMS och meddelar när du kan se provresultatet på webben - et voilá!
klamydia.se
Så himla smidigt!
Beställ testet hem - snabbt, smidigt, diskret, gratis
Kissa i ett rör - snabbt, lite meckigt, gratis
Skicka tillbaka med posten - återigen, alldeles gratis
Så kommer det ett SMS och meddelar när du kan se provresultatet på webben - et voilá!
Farlig mat
Funderar vidare på det här med vad man själv anser är hälsosamt. Det är ofta väldigt individuellt vad som betecknar hälosam mat och aktivitet. Vissa är livrädda för choklad och har löpning som den ultimata motionen. Andra undviker kött och fnyser åt konditionsträning.
För min del varierar det ofta.
Precis som andra delar i livet präglas mitt näringsintag av perioder:
Även jag föll för kolhydratsfusket. När man jämför kalorivärdet på pasta och bröd är det lätt att bli blind och tänka på alla kolhydrater som farliga. Jag höll på i några veckor innan hjärnan lade av, konditionen försvann och jag drömde om stora limpor. Då vet det dags att tänka om.
3-timmars dieten är något jag fortfarande tror på men näst intill omöjligt att uppehålla. Den går ut på att man ska se till att kroppen får ny energi var tredje timma för att förhindra sänkt ämnesomsättning. En fin idé i grunden som i praktiken innebär en ständig press på att äta, strikta scheman och lite plats för impulser.
Mat anpassad för träning är en svår nöt. För min del innebar det långsamma kolhydrater 2-3 timmar innan träning, en frukt 30 minuter innan och mycket protein inom loppet av en timma efter avslutad aktivitet. Höll på med det här ett bra tag tills jag nästan blev rädd för att träna om jag inte uppfyllt kraven. "Men.. men tänk om kroppen bryter ned mina muskler för energi annars?" undrade jag. Tills jag kom ihåg att all träning är bättre en ingen träning.
Det livsfarliga saltet, så hette det i tidningarna. Jag inledde en jakt på salt när det var total-förbjudet i min kost på grund av alla larm-rapporter om vad överdosering av salt kan leda till. Pasta, potatis, grönsaker och ägg, alla fick de ätas utan den lilla extra kicken. Tills jag insåg att det faktiskt är jäkligt trist.
Och nu är jag inne i tallriksmodellen. Den nya, uppdaterade tallriksmodellen där 50% av maten skall bestå av frukt och grönt. Stundtals kan jag få dåligt samvete så fort jag äter en måltid utan grönsaker, men skakar av mig det och tänker att det faktiskt bara är en riktlinje. Så länge det är mitt mål är jag på rätt väg. Så länge man gör rätt mestadels får man gärna fuska ibland.
För min del varierar det ofta.
Precis som andra delar i livet präglas mitt näringsintag av perioder:
Även jag föll för kolhydratsfusket. När man jämför kalorivärdet på pasta och bröd är det lätt att bli blind och tänka på alla kolhydrater som farliga. Jag höll på i några veckor innan hjärnan lade av, konditionen försvann och jag drömde om stora limpor. Då vet det dags att tänka om.
3-timmars dieten är något jag fortfarande tror på men näst intill omöjligt att uppehålla. Den går ut på att man ska se till att kroppen får ny energi var tredje timma för att förhindra sänkt ämnesomsättning. En fin idé i grunden som i praktiken innebär en ständig press på att äta, strikta scheman och lite plats för impulser.
Mat anpassad för träning är en svår nöt. För min del innebar det långsamma kolhydrater 2-3 timmar innan träning, en frukt 30 minuter innan och mycket protein inom loppet av en timma efter avslutad aktivitet. Höll på med det här ett bra tag tills jag nästan blev rädd för att träna om jag inte uppfyllt kraven. "Men.. men tänk om kroppen bryter ned mina muskler för energi annars?" undrade jag. Tills jag kom ihåg att all träning är bättre en ingen träning.
Det livsfarliga saltet, så hette det i tidningarna. Jag inledde en jakt på salt när det var total-förbjudet i min kost på grund av alla larm-rapporter om vad överdosering av salt kan leda till. Pasta, potatis, grönsaker och ägg, alla fick de ätas utan den lilla extra kicken. Tills jag insåg att det faktiskt är jäkligt trist.
Och nu är jag inne i tallriksmodellen. Den nya, uppdaterade tallriksmodellen där 50% av maten skall bestå av frukt och grönt. Stundtals kan jag få dåligt samvete så fort jag äter en måltid utan grönsaker, men skakar av mig det och tänker att det faktiskt bara är en riktlinje. Så länge det är mitt mål är jag på rätt väg. Så länge man gör rätt mestadels får man gärna fuska ibland.
Ortorexia Nevrosa
Just hemkommen från träningen.
Box idag - och jävlar vad hårt vi körde!
Kan faktiskt knappt hitta tangenterna för att händerna skakar så. Faktum är att jag var tvungen att skölja dem under varmt vatten och massera för att ens kunna laga mat.
Nämnde detta för mamma som försynt frågar:
"Det är inte så att du måhända lider av ortorexi Hanna?"
***
ORTOREXIA NEVROSA
(Från Wikipedia)
Ortorexia nervosa, eller bara ortorexi, är en ätstörning som innebär att den drabbade kommer in i en fas med överdriven träning under ett lågt näringsintag.Begreppet ortorexi myntades av den amerikanske läkaren Steven Bratman i slutet av 1990-talet. Han åsyftade patienter som hade fastnat i ett tvångsmässigt "hälsosamt" och oftast väldigt fettsnålt ätande och som ägnade sig åt överdriven fysisk träning.
Ortorexia nervosa är ännu ingen egen diagnos utan räknas för närvarande till diagnosen ÄS UNS - "ätstörning utan närmare specifikation", även om termen är etablerad inom psykiatrin. Sjukdomen kan kallas vara en form av "träningsnarkomani" kombinerat med så strikt kosthållning att det är farligt för den drabbade.
Symptom:
Den drabbade känner sig ofta otillfredställd om han/hon inte har uppfyllt sina egna uppsatta mål(oftast militanta och högst orealistiska mål) inom träning och kosthållning.
Han/hon kompenserar nästan alltid med överdriven träning för att "jämna ut" ett(vad de anser) för stort kaloriintag.De flesta ortorektiker kan oftast de flesta kalorivärden på de vanligaste livsmedlena. Detta för att kunna räkna kalorier och på så vis skaffa sig "kontroll" över vad de äter. De flesta ortorektiker i allmänhet brukar ha ganska stora kontrollbehov, och även känna krav på att vara högpresterande i t.ex. skolan(de flesta ortorektiker är väldigt målmedvetna och ambitiösa).
Ortorexia nervosa blandas ofta ihop med anorexia nervosa, men det är viktigt att komma ihåg att ortorexia nervosa inte handlar om att de drabbade försöker att gå ner i vikt (som anorektiker t.ex. gör) utan att det snarare handlar om att vara så hälsosam så möjligt. Det kan handla om att man vill ha väldefinierade muskler, eller att man till varje pris vill undvika socker i sin kost. Alla de som drabbas har egna definitioner om vad som räknas som "hälsosamt", men de brukar oftast bestå av ett ihopkok från olika magasiner (hälsotidningar) och internetsajter.
***
Jag läser texten och det är klart jag känner igen mig...
Visst kan jag få ångest om jag inte når upp till mina mål, och ja jag kompenserar när jag ätit väldigt mycket. Jag kan även kalorivärdet på många basvaror och känner ett stort kontrollbehov även vid andra delar av livet. Och när det gäller min uppfattning om vad som är hälsosamt är det ju plockat lite här och var ifrån.
Men samtidigt - Herre Gud!
Allt det där är ju helt normalt, vanligt och hälsosamt.
I så fall tycker jag alla borde lida av en liten släng Ortorexi.
Box idag - och jävlar vad hårt vi körde!
Kan faktiskt knappt hitta tangenterna för att händerna skakar så. Faktum är att jag var tvungen att skölja dem under varmt vatten och massera för att ens kunna laga mat.
Nämnde detta för mamma som försynt frågar:
"Det är inte så att du måhända lider av ortorexi Hanna?"
***
ORTOREXIA NEVROSA
(Från Wikipedia)
Ortorexia nervosa, eller bara ortorexi, är en ätstörning som innebär att den drabbade kommer in i en fas med överdriven träning under ett lågt näringsintag.Begreppet ortorexi myntades av den amerikanske läkaren Steven Bratman i slutet av 1990-talet. Han åsyftade patienter som hade fastnat i ett tvångsmässigt "hälsosamt" och oftast väldigt fettsnålt ätande och som ägnade sig åt överdriven fysisk träning.
Ortorexia nervosa är ännu ingen egen diagnos utan räknas för närvarande till diagnosen ÄS UNS - "ätstörning utan närmare specifikation", även om termen är etablerad inom psykiatrin. Sjukdomen kan kallas vara en form av "träningsnarkomani" kombinerat med så strikt kosthållning att det är farligt för den drabbade.
Symptom:
Den drabbade känner sig ofta otillfredställd om han/hon inte har uppfyllt sina egna uppsatta mål(oftast militanta och högst orealistiska mål) inom träning och kosthållning.
Han/hon kompenserar nästan alltid med överdriven träning för att "jämna ut" ett(vad de anser) för stort kaloriintag.De flesta ortorektiker kan oftast de flesta kalorivärden på de vanligaste livsmedlena. Detta för att kunna räkna kalorier och på så vis skaffa sig "kontroll" över vad de äter. De flesta ortorektiker i allmänhet brukar ha ganska stora kontrollbehov, och även känna krav på att vara högpresterande i t.ex. skolan(de flesta ortorektiker är väldigt målmedvetna och ambitiösa).
Ortorexia nervosa blandas ofta ihop med anorexia nervosa, men det är viktigt att komma ihåg att ortorexia nervosa inte handlar om att de drabbade försöker att gå ner i vikt (som anorektiker t.ex. gör) utan att det snarare handlar om att vara så hälsosam så möjligt. Det kan handla om att man vill ha väldefinierade muskler, eller att man till varje pris vill undvika socker i sin kost. Alla de som drabbas har egna definitioner om vad som räknas som "hälsosamt", men de brukar oftast bestå av ett ihopkok från olika magasiner (hälsotidningar) och internetsajter.
***
Jag läser texten och det är klart jag känner igen mig...
Visst kan jag få ångest om jag inte når upp till mina mål, och ja jag kompenserar när jag ätit väldigt mycket. Jag kan även kalorivärdet på många basvaror och känner ett stort kontrollbehov även vid andra delar av livet. Och när det gäller min uppfattning om vad som är hälsosamt är det ju plockat lite här och var ifrån.
Men samtidigt - Herre Gud!
Allt det där är ju helt normalt, vanligt och hälsosamt.
I så fall tycker jag alla borde lida av en liten släng Ortorexi.
Hälsoveckan fas 2
Jag mår så himla bra just nu att min hälsovecka automatiskt utökas. (I alla fall tills jag lämnar Sverige, sedan blir det nog ett par veckor med organiserat kaos.) Det är som att min kropp har vaknat till liv, som om nerverna i armar och ben spritter lite extra. Istället för höst-depp och förkylning är jag pigg och fräsh.
Önskelista för denna vecka:
5 timmar träning, trots att jag jobbar helg.
Ännu mer hemlagad mat
Få tid till att måla tavlan jag har i huvudet
Åtminstone en kväll då jag lägger mig innan 21.00
2 kvällar socialt umgänge
2 kvällar för mig själv
Läste till min glädje att jag lyckats inspirera några läsare!
Härligt!
5 timmar träning, trots att jag jobbar helg.
Ännu mer hemlagad mat
Få tid till att måla tavlan jag har i huvudet
Åtminstone en kväll då jag lägger mig innan 21.00
2 kvällar socialt umgänge
2 kvällar för mig själv
Läste till min glädje att jag lyckats inspirera några läsare!
Härligt!
Refelektioner från gymmet
- Den person som tog initiativet för fredagsgodis på Sportlife är helt genialisk. Det kanske hjälper folk att förstå: Godis och träning hör visst ihop!
- Jag vill kyssa och krama den gamla mannen som vågade sig på ett core-pass vid 77 års ålder. Att se honom kämpa ger mig inspiration.
- Jag blir lika naivt förvånad varje gång jag stöter på någon som inte tränar alls.
- Jag älskar att känna hur min kropp blir starkare, hur musklerna utvecklas och att se mina framsteg. Varje vecka klarar jag mer. Igår var jag på gymmet i 2 1/2 timma och kände mig bara pigg och motiverad vid hemgång.
Socialt experiment eller lathet?
Trots att jag inte planerar in några aktiviteter för veckan verkar jag ha lika fullt upp som vanligt. Kvällen bjuder på diverse övertidsarbete på jobbet samt en födelsedagsmiddag för mormor som fyller 29 för 42:a gången (något mattegeni som orkar gissa på hennes ålder?).
Faktum är att jag kommer ha så tajt med tid att jag inte hinner uppfylla alla mina löften. Egentiden får jag på tåget, äntligen har jag hittat en bok jag verkligen längtar efter att få läsa. Och planeringarförbudet har jag faktiskt hållt, denna gång blev en middag planerad utan att jag lade mig i och orgnaniserade.
Däremot blir det lite knivigare med sömn och träning, nämligen så att jag måste välja. I natt blev det inte många timmar, och träningen uteblev även igår. Borde göra båda men hinner inte med. Vilket ska det bli? Muskler eller vila? Kondition eller skönhetssömn? Svåra beslut.
Såpass svårt att jag låter er bestämma! Vänligen rösta i kommentarsfältet, det alternativ med flest röster blir min aktivitet för kvällen. Så slipper jag bestämma, skönt.
och folk som påstår att bloggen styr ens liv... bah..
Faktum är att jag kommer ha så tajt med tid att jag inte hinner uppfylla alla mina löften. Egentiden får jag på tåget, äntligen har jag hittat en bok jag verkligen längtar efter att få läsa. Och planeringarförbudet har jag faktiskt hållt, denna gång blev en middag planerad utan att jag lade mig i och orgnaniserade.
Däremot blir det lite knivigare med sömn och träning, nämligen så att jag måste välja. I natt blev det inte många timmar, och träningen uteblev även igår. Borde göra båda men hinner inte med. Vilket ska det bli? Muskler eller vila? Kondition eller skönhetssömn? Svåra beslut.
Såpass svårt att jag låter er bestämma! Vänligen rösta i kommentarsfältet, det alternativ med flest röster blir min aktivitet för kvällen. Så slipper jag bestämma, skönt.
och folk som påstår att bloggen styr ens liv... bah..
Den som söker, ja hon finner!
Hahaha. Jag måste bara skratta lite.
Lyckan bara bubblar upp inom mig.
Och spänningen, den ska vi inte ens tala om. Va fan håller jag på med liksom? Det är helt galet...
Ska jag backa tillbaka ett par steg så ni förstår vad det är jag dillar om?
Jag hittade en kurs! Jag sökte och hittade till slut en Pole Dance kurs i Oslo. En nyfiken mail fick snabbt svar och innan jag visste ordet av hade jag anmält mig till en 6-veckors kurs. I ren iver valde jag nivå "redan erfaren", för om jag ska behöva betala 2700 NOK (Ja, du läste rätt, det är hysteriskt mycket pengar!!) vill jag minsann få valuta för pengarna!
Den 8 oktober smäller det.
Då jävlar ska jag dansa. Jag ska göra mitt allra bästa, och flirta så ohejdat med läraren att hon kanske låter mig komma förbi och öva, lite sådär, på kvällarna när salen står tom. Det är min dröm. Och då ska jag pressa mig själv till det yttersta, då har jag en passion och hobby att lägga min fritid på. Jag ska bli grym, sexig och vältränad. Det ska bli så bra.
Lyckan bara bubblar upp inom mig.
Och spänningen, den ska vi inte ens tala om. Va fan håller jag på med liksom? Det är helt galet...
Ska jag backa tillbaka ett par steg så ni förstår vad det är jag dillar om?
Jag hittade en kurs! Jag sökte och hittade till slut en Pole Dance kurs i Oslo. En nyfiken mail fick snabbt svar och innan jag visste ordet av hade jag anmält mig till en 6-veckors kurs. I ren iver valde jag nivå "redan erfaren", för om jag ska behöva betala 2700 NOK (Ja, du läste rätt, det är hysteriskt mycket pengar!!) vill jag minsann få valuta för pengarna!
Den 8 oktober smäller det.
Då jävlar ska jag dansa. Jag ska göra mitt allra bästa, och flirta så ohejdat med läraren att hon kanske låter mig komma förbi och öva, lite sådär, på kvällarna när salen står tom. Det är min dröm. Och då ska jag pressa mig själv till det yttersta, då har jag en passion och hobby att lägga min fritid på. Jag ska bli grym, sexig och vältränad. Det ska bli så bra.
Ät mat kvinna!
Staben på mitt jobb består till 90% av kvinnor 35-40 år, och här kan man skönja många roliga mönster. Till exempel hur all konversation krestar kring förlossning, moderkakor, avförig och trotsåldern. Eller hur dagis- och hämt-tider lyckas styra alla möten och after work aktiviteter. Eller hur lunchen vittnar om ett desperat försök att gå ned i vikt, utan att lyckas.
För varje dag, prick klockan tolv, är det likadant.
"Jag ska bli smal!" säger de, och vräker upp den största ost- och skink salladen i mannaminne. Förutom den stackars osten finner vi även ett hav av isbergssallad. Bara. Kanske en liten tomat på toppen, om det är fredag.
"Åhh vad gott och härligt fräsht" säger de, och dränker den i caesardressing.
Jag undrar om de någonsin stannat upp, och funderat på vad de håller på med. Deras så kallade sallad innehåller knappt några mineraler eller näringsämnen (förutom lite kalcium från osten, samt järn och proteiner från skinkan) och massor med fett (osten och dressingen). För rent näringsmässigt räknas isbergssallad mest som utfyllnad. Bukfylla. Tuggmotsånd.
Varifrån kommer denna myt att isbergssallad är det nyttigaste man kan äta? Vad hände med alla roliga grönsaker? Och varför vågar de inte göra en sallad som faktiskt saknar de gröna bladen?
Jag vill slå dem i ansiktet med en gammal gurka och säga:
Våga äta riktig mat! Våga äta riktiga grönsaker!
När en misstanke blir ett faktum
Idag har jag varit med om något stort! Något helt fantastiskt.
Det bästa är att det är jag själv som är ansvarig för det!
Idag är nämligen dagen då jag skaffade mig ett permanent skåp på gymmet.
Mitt alldeles egna skåp. Ett som inte töms vid dagens slut, utan är till mitt förfogande hur och när jag vill. I mitt skåp kan jag stoppa döda hermeliner eller guldtackor om jag så önskar. Därför att jag betalar minsann hyra.
Ja, idag är verkligen en stor dag.
Idag är dagen då jag officiellt blev en gym-junkie.
Det bästa är att det är jag själv som är ansvarig för det!
Idag är nämligen dagen då jag skaffade mig ett permanent skåp på gymmet.
Mitt alldeles egna skåp. Ett som inte töms vid dagens slut, utan är till mitt förfogande hur och när jag vill. I mitt skåp kan jag stoppa döda hermeliner eller guldtackor om jag så önskar. Därför att jag betalar minsann hyra.
Ja, idag är verkligen en stor dag.
Idag är dagen då jag officiellt blev en gym-junkie.
Jag älskar min kropp
Jag är så glad för beslutet att sätta fokus på hälsa. Visst har det stundtals varit tungt men nu har det gått fem månader och jag mår bättre än någonsin. Piggare, snyggare och gladare. Framförallt så gläds jag över mitt nya självförtroende.
Jag tycker det är synd att så få människor verkar gilla sin kropp, och att de som faktiskt gör det är rädda för jantelagen? Nej ned men sån skit och heja självförtroende. Rebellisk och glad utbrister jag:
Jag älskar min kropp och min kropp älskar mig!
Jag tycker det är synd att så få människor verkar gilla sin kropp, och att de som faktiskt gör det är rädda för jantelagen? Nej ned men sån skit och heja självförtroende. Rebellisk och glad utbrister jag:
Jag älskar min kropp och min kropp älskar mig!
Kan man banta utan ätstörningar?
Folk verkar inte tro det i alla fall.
De senaste 7 månaderna har jag satt fokus på min hälsa. Mindre midja, mindre kroppsfett, bättre styrka och kondition var mina mål. Eller som det heter på svenska: banta.
Men så fort man ens nämner ordet Banta höjer folk på ögonbrynen och väser "jasssååå?"
Om man inte är gravt överviktig blir folk rent förolämpade. Att jag vill ha bättre livskvalitet och fokuserar på min hälsa triggar igång någon sorts avundsjuka. Kanske för att de inte kan själva. Kanske för att de är rädda att jag ska bli snyggare än dem. Vem vet.
Jag känner ofta att jag behöver förklara mig, stammar fram ursäkter om att jag faktiskt inte är underviktig. Rabblar upp mitt BMI som om de vore ett läxförhör i hopp om att de ska förstå. Jag har inte anorexia. Jag är bara hälsosam.
Sedan när blev det en ätstörning?
Nedan följer definitionen av bantning från wikipedia:
"Bantning är ett samlingsbegrepp för olika sätt att ändra sin livsföring, med målsättningen att minska sin kroppsvikt eller sin andel kroppsfett. Bantning går ut på att förbruka mer energi än man tar in genom mat."
De senaste 7 månaderna har jag satt fokus på min hälsa. Mindre midja, mindre kroppsfett, bättre styrka och kondition var mina mål. Eller som det heter på svenska: banta.
Men så fort man ens nämner ordet Banta höjer folk på ögonbrynen och väser "jasssååå?"
Om man inte är gravt överviktig blir folk rent förolämpade. Att jag vill ha bättre livskvalitet och fokuserar på min hälsa triggar igång någon sorts avundsjuka. Kanske för att de inte kan själva. Kanske för att de är rädda att jag ska bli snyggare än dem. Vem vet.
Jag känner ofta att jag behöver förklara mig, stammar fram ursäkter om att jag faktiskt inte är underviktig. Rabblar upp mitt BMI som om de vore ett läxförhör i hopp om att de ska förstå. Jag har inte anorexia. Jag är bara hälsosam.
Sedan när blev det en ätstörning?
Nedan följer definitionen av bantning från wikipedia:
"Bantning är ett samlingsbegrepp för olika sätt att ändra sin livsföring, med målsättningen att minska sin kroppsvikt eller sin andel kroppsfett. Bantning går ut på att förbruka mer energi än man tar in genom mat."
Stackars lilla rumpa
Igår var jag hurtig som fan och åkte med på ett spinning pass.
Vi åkte över imaginära berg och spurtade i låtsas-backar. Jag spurtade som fan. Kunde riktigt känna hur vinden lekte med mitt hår. Ojoj vad jag tog i, benen bara vevade runt i en omänsklig fart.
Svettig och lycklig lallade jag hemåt och somnade som en baby. Och vaknade upp nästa morgon till den mest outhärdliga smärta! Min stackars rumpa, min söta bak. Min perfekta röv har gått och blivit alldeles öm. Jag kan inte ens sitta ned, jag kan inte ens så upp. Min rumpa vill bara springa och gömma sig så ont den har.
Jag säger bara en sak - De Hårda Sadlarna. Usch.
Hur löser vi detta problemet? Jag kommer självklart ta med mig en kudde till nästa pass och sitta på, men tills dess, hur får jag smärtan att försvinna?
Joel flinar och säger "det löööser sig allt göömman" på sin bredaste göteborgsdialekt.
Och så daskar han till mig på baken.
Och så får han en örfil.
Vi åkte över imaginära berg och spurtade i låtsas-backar. Jag spurtade som fan. Kunde riktigt känna hur vinden lekte med mitt hår. Ojoj vad jag tog i, benen bara vevade runt i en omänsklig fart.
Svettig och lycklig lallade jag hemåt och somnade som en baby. Och vaknade upp nästa morgon till den mest outhärdliga smärta! Min stackars rumpa, min söta bak. Min perfekta röv har gått och blivit alldeles öm. Jag kan inte ens sitta ned, jag kan inte ens så upp. Min rumpa vill bara springa och gömma sig så ont den har.
Jag säger bara en sak - De Hårda Sadlarna. Usch.
Hur löser vi detta problemet? Jag kommer självklart ta med mig en kudde till nästa pass och sitta på, men tills dess, hur får jag smärtan att försvinna?
Joel flinar och säger "det löööser sig allt göömman" på sin bredaste göteborgsdialekt.
Och så daskar han till mig på baken.
Och så får han en örfil.
