En kommentar

Sitter och slösurfar bland bloggar, när jag känner att även bloggvärlden är för liten ibland.
Den som läser min, läser en, som läser hennes som jag läser. Och så vidare.

På en blogg får jag syn på en kommentar från Joel och blir nyfiken, läser. Märker att den är ganska flirtig. Känner också igen tonen, som jag blivit bortskämd med de senaste 3 1/2 åren. Den tonen som visar att han menar det, att det betyder något. Inte längre flirt på skoj, utan han jagar och är rädd för att fånga, för det här betyder något.

Jag läser kommentaren.
Och jag faller ned död.

När Joel hade sex med någon annan för första gången kände jag, faktiskt, ingenting. Ingen svartsjuka, ingen bitterhet, ingenting. Jag tänkte "Wow, vi klarar det här. Nu är det över, nu kan vi bli vänner."

Vad fel jag hade.

Nu öppnar sig en avgrundhål och jag vill bara krypa ned i det och blunda. Gode Gud låt det inte vara sant.

Min Alkoholprofil

Det har ju blivit en hel del festande på senaste tid.
Kände mig lite nyfiken om vad alkoholprofilen.se tyckte om det, och här kommer resultatet:




Borde jag vara orolig nu?
Är jag en potentiell alkis?

Tjipp och hej, välkomna till hajk

Alltså klockan är.. jättemycket.. och jag har just kommit hem.
De gångerna jag och Meijer festar ihop är inte ofta men fan så roliga.

Fast kvällen började ju sisådär. Jag satt på balkongen, tyckte synd om mig själv, saknade Australien, var ensammast i världen och hade lyckats rota fram en cigg att fira min ensamhet med. Detta är extra tragiskt för de som vet hur mycket jag föraktar rökare. Då knackar Meijer på och med dubbel bag i box och tvingar upp mig.

"Va fan Hanna. Vad håller du på med? Du ser ju helt tragisk ut här på balkongen."
"Äh låt mig vara. Allt är bajs, livet är bajs, kärlek är bajs och hela jag är som en stor bajs. Dessutom brände jag dadlarna, de ligger på plåten och ser ut som små bajskorvar. Smake är ungefär lika upphetsande som kol. helvete."
"Sluta sjåpa. Drick vin. Här!"

Sedan blir det mer vin, internetradio och smink. Akut spring till tåget och därifrån en extremt skum klubb som heter Cafe Hängmattan. haha, lyssna bara på namnet! Men tro det eller ej, det vart galet populärt. Vi knör oss förbi alla i kön och möts av en elak vakt. Ingen får komma in, säger han. Meijer flashar något Sveriges Radio kort och säger att vi känner bandet, så blir det annar ljud i skrällan. Vi kommer in på 5 röda.

Ikväll var det balkan-musik vilket gör det svårt att stå still, men efter hårt dansande, skum mat och ännu fler elaka vakter som sagt att de ringt Securitas för att jag kissade ute på gården är det dags att dunsta. Vi hinner inte lågt innan annan ljuv musik når våra öron, en hemmafest! Likt the wedding crashers smyger i oss in i den flådiga lägenheten och för alla som frågar är vi kompisar till en Jacob. Det visar sig att vi är naturbegåvningar gällande både lögner och undercoverarbete, där blir vi kvar för resten av kvällen.

Sista tåget går för kvällen men vi gråter inte för det. Någon börjar strippa och alla andra skrattar. Vårt alko-lager börjar sina men det finns gott om kvarglömda öl i den mystiska lyan, och så är kvällen räddad. Obligatoriska McD följs av två trötta pratyprissar, som somnar på tåget och är farligt nära att hamna i Stockholm.

Som tur var hittade jag ända hem hit till datorn, och nu blir det dusch, säng och sova till eftermiddagen.

Det oundvikliga

Vi visste alla att det skulle komma. Det var aldrig en fråga om, utan när. Och nu har det kommit, satt sig som en igel i mitt sinne och lämnar mitt hjärta lite tungt.

Fy fan vad jag längtar tillbaka till Australien.



Jag saknar första gången jag såg operan.



Jag saknar att bo med Joel



Jag saknar att se darling harbour på vägen hem



Jag saknar alla spontana roliga människor



Jag saknar äventyren



Jag saknar kollektivet

Jag saknar allt.


Sängen ska ut!

Slösurfar på jobbet och hittar en helt underbar annons som ligger ute på blocket just nu.

Titta vad den trötta maken har skrivit här.

Bal på slottet

Idag blir det firmafest. Anledningen är ingen mindre än att vår VD ska sluta. Detta betyder givetvis gratis sprit och middag på slottet. För ja, jag jobbar på ett slott. Det har jag väl sagt?




Jag ser verkligen fram emot att umgås med Herr Jag-vill-ha-dig, Herr Jag-flirtar-inte samt fröken hotad under mycket berusade omständigheter.

Suzie Q

Alltså, jag är generellt inte så mycket för att lägga upp YouTube-klipp på bloggen, men jag hittade något jag måste dela med mig av...

Vilka av er trogna läsare kommer ihåg att jag dansade pole dance i Australien?
Jag har just hittat ett klipp på min lärare, Suzie Q, och jag sitter här med munnen öppen. Inte av upphetsning (tro mig, avancerad pole dance är inte erotiskt) utan av ren häpnad och beundran.

Ta er tid att titta och, om ni inte orkar med alla 3 minuter, snabbspola framåt lite. Frammåt 2:40 finns det helt sjuka saker.




Ooooh jag vill, jag vill, JAG VILL!!
Jag saknar det så mycket...
Varför finns det bara pole dance kurser i Stockholm?


Que?

Jag efterlyser normala killar!
Börjar starkt tvivla på att de finns. Jag bytte nummer med en kille som verkade okej i lördags, och igår ringde han.

Han: Tja! Det var jag från i lördags!
Jag: Åh hej hej. Vad hade du på hjärtat då?

Han: Jag tänkte att vi kanske kunde träffas?
Jag: Ja men visst. Vad kul. När då?
Han: Ehh.. oj jo.. alltså jag är helt fullbokad denna veckan. Så jag kan inte nu. Men jag hör av mig. Hejdå!

Jag fattar precis ingenting. Vafan hände där? Blev jag just raggad på och dissad i samma andetag?


Tack och lov för Aftonbladet!

Som ger mig sådan kvalitativ och underhållande journalistik :)



Först och främst, vad alla flickor bör veta:




Sedan, minst lika viktigt.
Hur mycket kan du egentligen om de där små homosarna?



Kan ju stolt meddela att jag fick 7/7 i det lilla testet.
Kan ni slå det, suckers?

Update

Pssst... just nu sitter jag på mitt nya jobb. Vi ska just skriva kontrakt.
Sjukt spænnande!
iiih..

Dilemman

En hyfsat produktiv dag då jag hann med två lägenhetsvisningar trots lite missöden gällande lokalsinnet samt språket. Jag känner mig tillfredsställd, men även mycket.. förvirrad.

Lägenhet nummer ett
är ett riktigt kråkslott, bokstavligt talat. Lönndörrar, tinnar, torn och gamla kungar som tittar ned. Kommer tillsammans med ägarna (konsnär + operasångare) plus 6 inneboende. Ligger lite utanför stan men i gengäld får man fantastisk utsikt och natur. Kan bli ett härligt kollektiv, men är lite nedgånget. Saknar bland annat tv och micro!

    

Lägenhet nummer två är en väldigt fin och modern lägenhet, ligger supercentralt och dessutom väldigt nära min kära Emma! Delas med en trevlig kille i min ålder, är fullt utrustad och alldeles underbar. MEN! Det finns två stora Men här. För det första så måste jag flytta in i september, vilket betyder dubbla hyror en månad. För det andra så har han tio sökande till som gärna slåss för det rummet. Jag får svar om 1-2 veckor.

Nu vet jag verkligen inte åt vilket håll jag drar. Om jag satsar på tävlande nummer två kommer jag förlora chansen på den första, och kan stå helt utan lägenhet. Men å andra sidan, hur kan jag nöja mig med något annat utan att ens försöka få den?? Hjälp!

Världens sämta grannar?

I natt vaknade jag med hjärtat i halsgropen. Är det invasion? Har jag hamnat mitt i en revlolution? Är jag i Afrika? Frågorna vad många och det tog ett tag innan jag förstod vad som försegick.

Klockan är ett på natten och någon i våningen ovanför spelar väldigt intensivt och taktfast på sin bongo-trumma. Just det, ni läste rätt: En bongo-trumma!

Först ligger jag ett tag och blir irriterad, tills jag kommer på att jag faktiskt inte behöver gå upp till jobbet nästa morgon. Då tar nyfikenheten överhand. Varför sitter han och spelar mitt i natten? Kommer inspirationen bara då? Slutar han jobbet då? Fattar han inte att andra männidkor sover? Bryr han sig inte? Var har han lärt sig att spela? Vart är han ifrån?

Sedan slutar han lika plötsligt som det började, och mina frågor förblir obesvarade.

Pucko-Hanna slår till igen

Ja, nu var det ett tag sedan vi såg henne, men Pucko-Hanna is back in town.
Det var ett inte så kärt återseende måste jag erkänna.


Scenariot är alltså följande: Jag åker till Oslo för att ta tag i min To Do list, många av sakerna måste nämligen göras på plats. Jag oroar mig ett kort tag över att glömma saker, men säger åt mig själv att sluta vara nojig. Det är bara två dagar, allt går ju att ordna om det skulle vara så. Vad kan jag glömma som skulle vara så viktigt?

Jo förstår ni. Passet. Jag glömde såklart det jävla passet.
Det var inga problem att komma in i Norge, det är ju ingen gränskontroll att snacka om. Däremot går det inte att skaffa norskt personnummer utan att kunna uppvisa ett pass.

Således måste jag ta ledigt från jobbet nästa vecka, igen. För att åka till Oslo. Igen.
Det man inte har i huvudet han man i benen. Eller i mitt fall, 8 timmar på bussen.


Bakislycka, finns det?

Jag sitter här, bakis som fan, med ögonen i kors och huvudet dunkade. Funderar på den eviga frågan, ska det bli pizza eller hamburgare som bakiskäk? Plötsligt dyker det upp en känsla så snarlik lycka att jag måste skratta högt. Är det här mitt största problem just nu?

Man vet aldrig när lyckan kommer, och ibland kan det vara svårt att känna igen den, men just nu mår jag faktiskt bra. Jag har kompisar som bryr sig, är fortfarande bra vän med Joel, jag både flirtar och blir flirtad med och nästa äventyr ligger framför mig. Det är inte mycket att gnälla över här.

Plötsligt händer det

Var just på systembolaget och inhandlade kvällens dryck.
Väl i kassan står jag beredd för den oundvikliga frågan, fingrarna har redan greppat legget och jag ler mitt sockersöta leende, när kassörskan ler tillbaka och säger:
"213 och femtio tack!"

Jag blir lite ställd, fumlar fram VISA-kortet och fortsätter vänta på att hon ska be om legitimation. Men frågan kommer aldrig. Istället går köpet igenom och jag är på väg ut, osäker och förvirrad. Jag har ett svagt minne av att förut, någon gång, så vart det coolt att inte behöva visa leg på systemet, men varför?

En osannolik åldernoja kommer krypande, ser jag ut att vara över 25? Har mitt festande slitit så hårt på mig att rynkorna kommer krypande och ingen skulle längre ta mig för under 20? Kommer jag nu tillhöra den skara som blir glada av att behöva bevisa sin ålder?

Jag får helt enkelt testa igen nästa helg.

Saker jag är allergisk mot

Folk som säger att de ska höra av sig, men inte gör det.
Detta är vanligt förekommande hos män, men låt er inte luras. Det finns även gott om kvinnor där ute som slänger iväg ett "jag ringer dig!" för att sedan göra motsatsen. Jag undrar vad som är så svårt i att INTE yttra meningen om man inte tänker hålla den?

Folk med åsikter de inte kan backa upp.
En åsikt måste vara grundad på något, annars är den inte något värd i mina ögon. Att tycka illa om polisen "bara för att", utan att kunna prestera ett enda argument, är bara löjligt. Dessutom vansinnigt ointelligent. Är du emot homo-adoption? Okej! Jag respekterar din åsikt så länge du kan argumentera varför och vara beredd att bli ifrågasatt.

Folk som klagar utan att göra något åt det.
Och här går kräkreflexerna igång på mig. Gnälliga jävlar som ödlar sin tid på att klaga men aldrig tar tag i det får mig att må fysiskt illa. Sluta klaga för jag orkar inte lyssna .Är jobbet tråkigt? Byt jobb! Vill du resa? Men gör det då! Ingenting är omöjligt. Faktiskt.

Drinktips inför helgen

SCREWDRIVER


17 cl Vodka

1 st Apelsinklyfta


Häll vodkan i halsen och titta på apelsinklyftan



VARGTASS


1 liter Vodka

1 st Lingon


OBS! Om lingonet får ligga i för länge kan smaken lätt bli  fruktig!

TEQUILA SUNRISE


1 liter Tequila


Drick tequilan. Slut ögonen. Vakna i   sol/trapp-uppgången.

PAJALA SUNRISE


Ett glas hembränt med en falukorvsskiva i.


Ps.

Gå in på maps.google.com.au och skriv in Wattle Crescent, Pyrmont NSW 2009
Klicka på bilden som kommer upp på kartan, så att du går in i gatuvy.

Nu kan du virtuellt vandra längs med vår gata i Sydney!
Helt galet sanslöst makalöst sjukt.

Första gången jag såg det var det som ett slag i magen. Vilken chock, alla minnen. Det är som att jag stod där igen, på väg hem.

Reflektioner från Sverige

Drygt två månader har gått sedan jag kom hem från mitt år i Australien. Stundtals känns det som ett annat liv, och ibland som att jag var där i förrgår. Vissa saker kommer jag bära med mig för alltid, andra vanor kommer jag vänja mig av med.

Jag går fortfarande alltid på rulltrappan på vänster sidan.
Tack och lov bor jag inte i Stockholm så jag slipper mordhot av irriterade pendlare.

Jag glömmer alltid, precis alltid, att köpa plastpåsar.
När man står i kön på ICA är det en gammal lat vana från Sydney som tränger ut plastpåsarna ur mitt sinne. Där fick man minsann maten nedplockad av kassörskan i gratis påsar, hmpf! Å andra sidan var storhandling ett främmande begrepp för Australiensarna.

Räkningar, vad är det?
Ingen snäll Jacob som knackar på och påminer om hyran inte. Nej nu behöver jag hålla reda på alla räkningar själv! Efter ett år utan OCR nummer inser jag hur skönt det var att slippa dem.

Älska Svensk natur.
Alltså ja, det måste vara en av det mest uttjatade klyschorna så till den grad att man inte ens tror på det längre, men vilken natur vi har i Sverige! Och speciellt närheten till den, det är unikt. Jag njuter faktiskt varje dag. Hur det luktar på natten, utsikten över sjön, bären i skogen och trädkronorna över mitt huvud.

Sorry!

Jag råkar gå in i någon oc utbrsiter, "sorry". När ska jag sluta be om ursäkt på engelska?

Vardagsflirt

Det kommer in en kille på jobbet och skall hjälpa oss att flytta.
Min ålder ungefär, hyfsat söt, lite blyg. Vi flirtar skamlöst innan det är dags för honom att gå.
Vi  kommer antagligen aldrig ses igen, men det kändes skönt. Lite vardagsflirt sådär. Allt behöver inte vara så allvarligt.

Divafasoner

Jag har aldrig brytt mig om skor, ogillar generellt att shoppa och köper aldrig smycker för mer än 29.90. Jag tycker manikyr är överskattat, väskor tråkiga och ansiktsbehandlingar rent av perversa. Varje gång det är dags att köpa smink gråter jag så dyrt det är, och förbannar maskaran som torkat igen.

Men när det gäller håret är det annurlunda. Håret är min svaga punkt, min stolthet. Med nyfönat hår känner jag mig vackrast i världen. Vem behöver Gucci eller YSL när man har en fin frisyr? Därför skulle jag aldrig, och har aldrig, inte en endaste gång i hela mitt liv, färga håret hemma.

Så mycket kan gå fel, det är kemi på hög nivå. För avancerat för mig, och helt ärligt även för de flesta andra. Jag skulle aldrig kunna ta den chansningen. En ful tröja kan man alltid slänga, men en dålig hårfärg sitter tills den växer ut - om hundra miljoner år.

Med det så försvarar jag mina divafasoner, det är min ursäkt till alla tusenlappar jag slänger ut för att behålla mitt blonda hårsvall. Skall jag vara ytlig så är det min man som blir uppassad.




To Do Oslo!

Idag ringde de från jobbet och ville hälsa mig välkomen!
Wow, tänkte jag. Vad trevligt att de ringer så långt i förväg. Så säger den trevliga norskan på andra sidan mobilen "Ja, du kommer ju börja här om drygt en månad..." och mitt hjärta stannade. Vad fan säger kvinnan?!?

Men jo, det stämmer. Någonstans i mitt sinne tänkte jag att oktober var så långt bort, men icke. Paniken väller fram. hur ska jag hinna? Vad ska jag göra??

  • Fixa lägenhet
  • Skriv kontrakt med jobbet
  • Skaffa norskt personnummer
  • Låna bil till flytten
  • Kolla upp hur det blir med a-kassan
  • Kolla upp försäkringar
  • Skaffa norsk kontantkort till mobilen
  • Frysa mitt sportlife konto
  • Ordna med andrahandsuthyrning av min lägenhet
  • Packa
  • Förnya mitt VISA-kort

Sådärja, nu mår jag bättre. Allt blir mycket enklare som en lista.

By the way...


Hanna + Lottis = Inte Sant.


Har äntligen fått klarhet om vad det var som hände mellan oss.
Jag ville pöka, hon ville vara vänner.

Det hela slutade med att jag berättade om Oslo-flytten och vi sa "vi hörs!" "Ja men det gör vi" och kommer aldrig ses igen.

Snipp snapp slut. Så var sagan slut.

Jag är gay.

Jag märker att besöksantalen skjuter genom taket varje gång jag pratar om min bisexualitet eller kvinnor i allmänhet. Antar att detta kan te sig ganska exotiskt för vissa läsare, trots att det är så naturligt för min del.

Just nu snittar jag i princip en chockad arbetskamrat per dag. På små sätt kommer det ju fram att jag dejar en tjej och folk som jag aldrig trodde hade fördomar rodnar och stammar fram: "eeeh oj.. ja jo det är ju helt okej. Jaa. Jag har inga problem med det, nejdå. Vissa har det, men INTE JAG. Så bra!"

Den vanligaste följdfrågan brukar vara: Hur länge har du varit det? och då måste jag bara skratta. Tjaaa du, brukar jag säga, hur länge har du varit hetero?

För det är något som alltid har funnits där, som aldrig var konstigt. Jag har alltid tyckt om tjejer och behövde inte ens reflektera över att det kunde vara konstigt i vissas ögon. Antar att jag har en rätt trygg barndom att tacka för det, jag slapp alla fördomar. Istället får jag uppleva dem nu, i smyg. Av folk som bara i meningen "det är helt okej" visar på att det faktiskt inte är det ibland. Lite snurrigt, men förstår ni vad jag menar?

Hur många svarar så när någon berättar att denne är vänsterhänt? Eller kanske har en finsk pappa? För mig är bisexualitet en precis lika oviktig detalj att hänga upp sig på. När någon meddelar mig att det är okej att jag är bi, så sätter sig personen över mig. Som om det någonsin skulle vara något annat än okej? Jag behöver inte erat tillstånd eller godkännande. Jag är gay och kommer alltid att vara.

Jag älskar mitt meningslösa liv

Rubriken är snodd från en av mina läsare, tio poäng till dem som kan gissa vem?

Fast just nu känner jag hur den stämmer in. Mitt liv är rätt ointressant men jag älskar det. Helgen spenderades hos min farmors sommarstuda där jag utövade egenterapi i form av bärplockning. Två timmar för lika många deciliter blåbär. Och jag som inte ens gillar blåbär.

Min husmors-gen har tittat fram och reslulterat i inte mindre än sju pajer, en dubbel sats brownies samt matlådor för hela veckan. Dessutom har jag en liter lingon över, men ingen aning om vad man använder dem till? Ja, lingonsylt.. and then what?

Planeringen för de närmaste veckorna ser ut som följande: jobba. äta. träna. sova. jobba. äta. träna. sova. jobba. äta. träna. sova. Mmmm. Vad som vanligtvis skulle ge mig mardrömar symboliserar nu rutin och trygghet. Desutom tycker jag min kropp förtjänar det, den senaste tiden har gått hårt åt den. Men nu jävlar! Om två veckor ser jag ut som Gwen Stefani.


Kvällens bild

För er som undrar om Gretas är ett ställe ni skulle trivas på.



Dagens Outfit?

Vi härjar runt i göteborg och springer på en brud. Något hos henne får oss att stanna till, något i hennes outfit fångar vår uppmärksamhet. Vad är det hon har runt halsen? Är det en boa? Är det en scarf? Nej - det är en livs levande råtta.





Jag är väldigt nyfiken på hur resonemanget gick.

Jag ska ut och leva livet på kulturkalaset, vad är kulturellt? Jag tar på mig den här fula scarfen, och sedan får min tama råtta sitta på axeln, för att ta bort fokus på scarfen. Hmm.. är det verkligen bra att ta med mitt älskade husdjur när en miljon fulla ungdomar kommer skrika och vilja tafsa på den? Joo.. ja, det är bara bra för råttan. Dessutom blir jag ju unik.

God morgon!

Klockan är arton och tio. pip.
jag har just ätit frukost. hehe.

Mitt bästa botemedel mot deppighet är att stanna i sängen hela dagen och tycka synd om mig. När jag har fyllt på den kvoten för tjugo dagar framåt stiger jag upp, skakar av mig allt dåligt och är redo att återerövra världen. Det är liksom ingen idé att springa runt och vara fjomp-ledsen och tycka lite småsynd om sig själv. Ska det va, så ska det va på riktigt och sedan inget mer.

Därför blir det nu göteborgskalaset med min darling Rebecka.

Fast först ska jag ringa Lottis och höra vad fan vi håller på med.


Kräftor?

Det var en himla trevlig dag. Fredag, kakbak, tjejkväll.
Lägg till en flaska fint rosévin och lite solglimtar.

Ja, väldigt bra, förutom en sak. Det verkar inte bli någon kräftskiva för mig i morgon.
Någon hade glömt att anmäla mig.

Blir lite lack utan att egentligen förstå varför. Jag gillar ju inte ens kräftor.
Men på något sätt blev den en liten spricka i min tillvaro, som visar hur skör den egentligen är.

Sexiga skåningar?

Jag tror jag är sexuellt frusterard.
Satt just och pratade i telefon med en skåning och tyckte han lät het!
Nästan så att de pirrade lite, när han gurglade sina R.
Det går utför med mig.

Kloka ord

Jag och en arbetskollega diskuterar Snygga Snubben jag skall på möte med.

Hon: Ja men Hanna, han är väldigt fin.
Jag: Och väldigt förlovad.
Hon: Jo... Men man behöver ju inte köpa något, det går bra att bara bläddra i menyn. Kanske äta lite hemma sedan. Hehe.

Super-Hanna

Förövrigt; ja självklart kom jag iväg till jobbet. Vaknade till och med innan klockan ringde i ren panik att försova mig. Vilket är mycket lustigt eftersom jag har flex och kan börja när jag vill.

Således var jag först på plats och kunde hälsa alla med ett glatt "Godmorgon kära dinosaurier, här är jag - pigg och fräsh!"

Jag är nämligen hårdare än sten, coolare än frysboxen och bara allmänt jävla bra.
Positiv dessutom. Så till den grad att jag tror jag kommer överleva helgen med både inflyttningsfest och kräftskiva. Om fallet är så komme jag sitta på den imponerande meriten Kalas Fem Dagar Av Nio.

Det ni.

Kvällens kommentar

Jag springer på min styvbror inne på klubben.

Hanna: Får man en kram nu då?
Styvbror: Jaaa... sålänge ingen tror att vi är ihop!

Schema

Då: Dejt med Lottis. Gick ganska bra, ska nog sluta skynda och bara njuta.

Nu: Förfest med Rebecca. Hon kräver hjälp med plattången.

Sedan: Onsdagsklubben på Hotellet. Alkis-Hanna slår till igen.

Imorgon: Jobb? Hahahahahaa

Nu drar jag

Nähä.
Inga dejtförslag fick jag (jaja, förutom Joels underbara idé att hälsa på honom på nattskiften och rulla runt bland smutsiga lakan) och nu är det dags att gå. Har fortfarande ingen som helst aning om vad vi ska hitta på.

Jag skyller på er om det går dåligt, hör ni det!

Jag är så jävla nervös, känns som jag ska spy eller gråta.
Varför är jag det? Vem vet.
Jag har fått för mig att hon inte gillar mig så mycket.

Hjälp!

Okej jag behöver svar snabbt nu!
Ska på dejt med Lottis igen och har hjärnsläpp.
Vad ska vi hitta på??

Käka gjorde vi ju förra gången.
Göteborgs så kallade Kulturfestival är ju bara pinsam.
Inspiration? Någon? Please? Hjälp?

Drömbröllop

Hela natten stod jag och förberedde mig för mitt bröllop.
Fixade klänning, rakade armarna, satte upp håret.
Så plötsligt inser jag att jag har glömt att ordna med med brudgum?!

Där står jag i kyrkan, men har ingen att gifta mig med.
Symbolisk dröm?



Bruden Hanna?

.

Se mig
älska mig
kyss min panna
säg att det blir bra

Linda din kropp
tätt intill min
viska vackra ord
tätt intill mitt öra

kom hit
kryp ned
krama min kropp
laga mitt hjärta

Lilla blonda gumman

Jag har märkt det flera gånger.
På jobbet ordnar jag en del bokningar. Konferanslokaler, fester, transport, vad som helst.

Det är alltid samma visa.
Sporadisk telefon- och mailkontakt, mycket tillmötesgående herre. Vi snackar pris, han kan lovar stort. Så ska vi träffas på ett möte, och när jag tar honom i hand händer något med hand blick. Han ser en blond liten gullig tjej, inte den bestämda projektledaren han pratade med i telefon.

Så försvinner all respekt.
*poff* bara sådär. Likadant varenda jävla gång.

En gång skrockade gubbfan och sa:
"Men lilla gumman, du vet att det här kostar pengar va?"

Sedan blir det ju inte bättre av att min s.k. kollega känner sig hotad och meddelar att Hanna, hon kommer ju bara rodda det här projektet i en månad, tills hon kommer tillbaka. Tack så mycket för den.

Hur tänker kvinnor?!

Just hemkommen från dejten, hela min kropp är i uppror. Den enda tanke som snurrar i mitt huvud är "hur i hela helvete fungerar egentligen kvinnor?"

Jag trodde att mina XX kromosoner skulle ge mig ett visst försprång, men icke. Istället för att hjälpa mig att förstå det kvinnliga psyket börjar jag överanalysera saker och ting. Varför sa hon så? Vad hände då? vad vill hon nu? Säger hon en sak men menar en annan?

För att sammanfatta så gick hela kvällen bra, vi höll handen och fikade och var allmänt gulliga. Gick långa promenader och pratade om allt och inget, ja ni vet. Det blir några små kyssar men inte mer, får bara blandade signaler hela tiden. Hon säger en sak men hennes kropp säger en annan, och då menar jag det tvärtom vad alla våldtäktsmän säger.

Amanda meddelar att vi spelar något sorts spel, jag fattar precis ingenting. Om det finns några regler känner jag inte till dem. Kan någon snälla skicka en regelbok?

Och nu kan jag verkligen inte sluta tänka på henne.
argh.

Going strong

Jag fortsätter att slå besösrekord och är sjukt glad.
Igår orkade hela 117 personer logga in på bloggen och smygläsa om mitt privatliv.



 




Jag vet inte vad det är för skillnad jag gör nu mot förr,
men vad det än är tänker jag fortsätta.

Jag erkänner. Jag är nervös.

Så här är det.
Jag har ännu en dejt. Det är verkligen fullt upp nu. Undrar om jag kanske befinner mig på inspelningen av Sex and the City, för såhär går det väl inte till i normala fall? Jag som aldrig har sysslat med dating.

Men denna gången är annurlunda. Jag träffade en väldigt fin tjej igår, och vi ska träffas igen efter jobbet i morgon. Till skillnad från de andra gångerna så bryr jag mig väldigt mycket och är redan nervös. Små ivriga fjärilar i min mage, jag vill verkligen att det ska gå bra.

Hon heter Lottis, är blond och sjukt sexig.
Desutom är hon bra på att kyssas.
Och nu rodnar jag.

Grymt nöjd med gårdagskvällen



Höll på att få till en schyst trekant..



Men så visade han sitt verkliga jag



Jag och Amanda blev lite lätt avtända och bestämmer oss för att dra till Gretas.



Killarna blir inspirerade och värmer upp



Alla hävdar dock att de är lika straighta som en glasspinne.
I beg to differ.

Fyllesnack

Alltså, jag har upptäkt en sak.
 om man vill ha något, ä det bara att ta det.

Nu ska jag sova, fu fan vad najs.
lov jo all.


hehe jag är gaaay. men det får man vara. jag har ju hängt o gretas,

Njoruns blogg blir bebiblogg

Bloggen har blivit lite lidande idag eftersom jag har haft betydligt bättre saker för mig. Vi åkte ut till Orust och träffade mina älskade kusiner som faktiskt blivit ett helt år!




Kusinerna tillsammans med morbror Jörgen.




Hannes och Isac heter killarna, de är tvillingar och jag älskar dem hejdlöst. Hannes är ju dessutom uppenbarligen uppkallad efter mig! Det är ju rent löjligt att det kan vara så kul att kolla på någon vars största intressen är att gnaga på balkongräcket och att småspy på mina tuttar, men modersgenen har verkligen varit aktiv idag.

Enligt Agge finns det inget bättre botemedel mot depression än att ta hand om ungar, och jag är benägen att hålla med. Jag känner mig otroligt tillfredsställd efter dagens strapatser.

Men nu ska jag återupptäcken fjortisen i mig. Fylla och gayklubb står på agendan.
See ya!

Dagen efter storyn

Okej. Först och främst, jag lever. Ni oroliga själar där ute behöver inte undra, fast jag är smickrad av omtanken! För det andra, jag vet inte om jag vågar blind dates igen.

Jag tänkte: "Okej, hur svårt kan det vara? Det är klart att vi båda kommer vara så trevliga det bara går. Klart man klarar av att umgås under civiliserade omständigheter."

Men vi klickade inte alls. Han var verkligen inte min typ. Han var så långt ifrån min typ man kan komma. Självfallet visste jag att snäll var en omskrivning för ful, men eftersom min killsmak ibland har ifrågasatts tänkte jag att det kunde vara ett sådant tillfälle. Men icke.

Jag vill inte snacka skit om folk i bloggen, så jag lämnar saker därhän. Vi klickade helt enkelt inte. Dessutom ville ingen gå ut och jag hade ju lovat att han kunde sova över = fånge i min egen lägenhet. För ja, feste ägde rum där. Lite svårt att smita.

Jag gränsade till otrevlighet i mitt bemötande mot honom och drabbades ibland av dåligt samvete, men så går jag upp i morse och finner att han har satt igång min dator. Han sitter alltså vid min högst privata dator och surfar. Det är ett såt grovt intrång i mitt privatliv att jag blir förbannad.

Låser in mig på toaletten och stannar där tills han går.
Moget jag vet.

Vi sa hejdå genom toalettdörren.

Katastrof

Daten är hemsk.
Hjälp vad gör jag?!

funderar på att gnaga av mig armen om det kan få mig härifrån...

Blind Date?

Ikväll skulle det bli god mat, alkohol och fest tillsammans med Meijer och Jovana. Men inte bara det... Tydligen bjuds det på en bonus också: en Blind Date till mig.

Jag vet faktiskt ingenting om denna killen. Inte ens ett namn har jag. Min kunskap sträcker sig till att han är en kompis till Jovana och att han ska vara snäll.
Det är allt.

Dessutom ska han sova på mitt golv också, eftersom han inte får plats i Jovanas lägenhet?
Extremt märkligt.


Jag är lite skrajsen faktiskt.
Men hey, man ska inte säga nej av ren vana. Nu ska jag vara öppen för alla möjligheter.


Mensmonster

Jag vaknar upp och känner mig allmänt PMSig.
Jag antar att det är i sådana här stunder jag ska vara glad att jag bor ensam; jag kan grina runt och sura utan att det går ut över någon annan. Får bara akta mig på jobbet, inte vara så snäsig i telefonen.

När folk ringer mig och frågar om allt betyder det ju bara att de faktiskt tror att jag kan. Inte för att jävlas. Det är inte deras fel att de inte har koll.

Som när de trodde att jag kunde öpnna dörren ingen annan fick upp. Eller när de gnäller på mig att någon inte köpt huvudvärkstabletter. Eller att jag skulle veta vart problemet med massmailen ligger och inte IT avdelningen. Eller varför projektledaren glömt sätta igång biljettsystemet.

Nej, det är inte deras fel att de inte vet.
Hanna fixar allt.

Jag borde äta lite chips så blir jag människa igen.



Ahhh.. svenska lantchips och en cider. Det blir min kost för dagen.
Mums. Älska helger.


Nu blev jag genast på bättre humör!

Svallvågorna efter beskedet

Så fort jag fick nyheten om Oslojobbet lade min hjärna  av. Kan meddela att jag inte gjorde något vettigt på jobbet efter att jag fått reda på det, sprang mest runt med armarna i vädret och skrek Wiiiiiiiiii.

Lyckades till och med glömma nycklarna där, det blev en trevlig överraskning när jag väl var hemma. Fick gå bort till Joel och väcka honom så snällt jag bara kunde, så fick jag en extranyckel. Bonusen blev att jag således fick dagens motion!

Har pratat i min fina telefon konstant hela eftermiddagen och redan varit tvungen att tanka på två gånger, dessa goda nyheter måste delas med alla. En liten, liten ful del hos mig tänker att nu jinxar jag allt, kontraktet är ju inte skrivet ännu, men fuck that!! Jag tänker vara absurt jätteglad och festa hela helgen.

Och sedan tänker jag vara skiträdd och undra om jag är riktigt klok i huvudet.
Jag har inte ens varit hemma i två månader?!

För de nyfikna själarna: Firman heter Face2Face och jag kommer börja någon gång i oktober, eftersom mitt kontrakt på Forever går ut den sista september. Jag slipper således vara arbetslös en enda dag! Flytten sker förhoppningsvis häromkring, annars sover jag på det kungliga slottet.

På det hela är jag rätt nöjd. Jag har fått ett fast jobb i den flashiga nichen Event Marketing.
Dessutom är lönen rätt najs.. yeah.

OSLO!

Jag har fått jobb!
I Oslo!

Jag har fått jobb i Oslo!!
Waaaaaaaaaaa!!!!

Insikter

Jag och Joel bråkade igår.

På något sätt så har jag missat att det här göra-slutandet kan vara jobbigt för honom också.
Antagligen har jag inte tillåtit mig själv att inse det.

Och när han meddelar att han mår dåligt kläcker jag den ultra-kvinnliga kommentaren nummer 1:
"Om du nu mår så dåligt, så är det ändå något du valde framför ett liv med mig.
Och då undrar jag hur kul du tyckte det var att vara ihop med mig."


Och ja, precis då menade jag den.
Jag ville inte vara elak utan yttrade bara vad som rörde sig i huvudet på mig.
Precis så naiv och dum är jag, att jag trodde han valde ledsenhet före mig.

Han kollar mig i ögonen och säger:
"Men Hanna. Jag hade varit ledsen även fast vi var ihop."

Och då förstår jag. För första gången förstår jag verkligen att det var tvunget att ske, att det var rätt. Vi behövde göra slut och drog åt för olika håll. Inte bara han - jag också. Jag förstår också att jag inte är den enda som lider. Vad jag försöker säga är:

Tack Joel, för att du oförtröttligt tröstat och stöttat mig i två månader. Tack för att jag alltid fick ringa och du alltid ställde upp. Tack för att du tog så mycket skit och aldrig gick iväg. Tack för ett värdigt slut på vår era. Du lämnar aldrig mitt hjärta.





Hanna Hjärta Sin Nya Mobil









Protest!

I ren protest mot föregående deprimerande inlägg kommer här en lista över positiva saker jag hittar med singellivet:

  • Jag kan strunta i riktig mat utan att det går ut över någon annan. O'boy fungerar finfint som både middag och kvällsmat.
  • Mindre disk, mycket på grund av påstående ovan.
  • Mindre tvätt. Stringtrosor tar i princip ingen plats!
  • Fritt fram att ragga på allt som rör sig.
  • Frihet att sova på köksbordet, kolla på film i sängen, låta bli att komma hem alls, slänga smulor på golvet eller bara göra vad jag vill när jag vill.
  • Ingen som klagar över att jag är en stökig fan.
  • Sjukt mycket plats i gaderoben! Allt utrymme tillhör mig.
  • Ingen annans humör påverkar mitt. Är jag glad så är jag glad.
  • Massor med extra tid att utvecka mina hobbys. Har förfinat mina spionerikunskaper till pensionen, lärt mig att stå i brygga och kolla på tv, samt skrivit en hel drös med skit till bloggen.
  • Saker flyttar inte magiskt på sig. (Tyvärr är jag så glömsk att jag inte minns vart de borde ligga ens i första taget)
  • Mer tid att förgylla vardagen för mina underbara vänner med hjälp av mitt fantastiska sällskap.
  • Ingen svartsjuka!
  • Jag kan flasha tuttarna när jag vill. Kanske inte för farbror polis, men annars så.
  • Inget dåligt samvete när jag jobbar över.
  • Jag kan flytta till Oslo utan vidare.

Fler förslag?


en ensam fiskpinne

Av någon underlig anledning känner jag mig ensamast i världen just nu.
Här sitter jag med mina fiskpinnar och försöker intala mig själv att det är lycka. Man skulle kunna tro att en festlig helg och måndagsdejt borde göra mig gladare, men allt jag känner är "shit vad svårt det är".

Hur kan det vara så svårt att hitta någon att bry sig om, bara ha kul med?
Chansen för omsesidig attraktion känns som en på tusen. Och även om man hittar den spelar det ingen roll, då drar drömmarna åt olika håll.

Grattis till alla er där ute som har hittat någon att dela livet med.
Ni borde få nobelpriset hela bunten.

Bota cancer? bah. Kärlek, där har vi tuffa saker.

Uppdatering militära sjuksköterskor och jobbintervjuer

För alla oroliga själar där ute kan jag meddela att daten gick bra. Jag blev bjuden på middag och åt som en varg, samtidigt som jag fick reda på att han inte bara är militär, utan även utbildad sjuksköterska. Dessutom var han lång, väldigt lång, så vi fick öva på hur man kramar korta människor.

Mitt i middagen ringer de från Oslo! Mannen i luren meddelar att de gillade mig och att jag gått vidare i rekryteringsprocessen. Dessutom tycker han att det är ett utmärkt tillfälle att informera mig om företagets riktlinjer och tidigare kampanjer. I 20 minuter babblar han på utan att jag hittar ett enda artigt sätt att avbryta honom, och min stackars date sitter där tålmodigt och gör mest ingeting.

Så betalar vi och fortsätter prata. Diskplockaren sveper förbi. Sedan en städare och till slut en servirtis som diskret frågar om vi ville beställa igen. Vi uppfattar hinten och drar vidare ganska osäkra på vad vi ska göra nu? Svaret är enkelt, vi äter givetvis något mer, på café denna gång.

Vad gör man på dater förutom att äta? Jag vet inte.
När kaffet var urdrucket hade vi inte så mycket att göra förutom att säga hejdå, och jag trotsade stormen för att komma hem och rapportera allt till er. Troget. Heroiskt. Kärleksfullt.

Hannas Dejt

Ja mina kära, det verkar som om jag ska iväg på en dejt.
Det blev liksom lite sponant bestämt och jag har bara 1 ½ timma på mig att få magsår och hicka av ren nevrositet.

Killen i fråga är en två meter lång yrkesmilitär som jag träffat på internet.
Kan med andra ord sluta precis hur som helst.

Kan någon ringa runt 17.00 för en eventuell räddning ifrån dejten?
Och om jag inte skrivit något innan kvällen är slut.. kanske dags att ringa polisen?

Med de hoppfulla orden springer jag iväg till toaletten för att göra mig oemotståndlig.

Sysslolöshet och stress

Sitter här på jobbet och känner mig riktigt stressad. Jag vet att jag har massor att göra, viktiga saker dessutom. Jag vågar knappt lämna datorn ifall någon tok-viktigt mail dimper ned.

Hjärtat slår lite fortare och andningen är oregelbunden. Jag känner pulsen gå upp, svetten bryter ut.
Jajemen, stressen ökar.

Det enda problemet är; jag har glömt vad det är jag ska göra. Vad är det som är så viktigt? Vad kan stressa upp mig så för att sedan totalt försvinna likt en fis i rymden. Just nu sitter jag och gör absolut ingenting, när jag borde vara upptagen.

Jag är ganska säker på att det är en mycket ansvarsfull grej jag skulle ha ordnat, helst tills igår.

Party i Partille

Jo festen vart riktigt kalas!
Jag kom ju hem först nu.





Med det sagt så lämnar jag resten till er fantasi.

Flickan Fredrik

Alltså jag måste bara säga en sak. Min vän Amanda är riktigt hård.


De senaste tre dygnen har hon jobbat 36 timmar. Så dimper följnade sms ned i mobilen:

"God morgon. Jag slutar 20.30,
så jag tänkte att vi tar 21.00 tåget
till Partille och tokfestar.
Vad sägs?
Lär bli en vild kväll."


Inget gnäll om sömn eller ork här inte.
Nu jävlar ska vi festa!

Pizza-mannen

Det är över ett år sedan jag åt en riktig kebab. I Australien fann något de kallade kebab, men tro mig, det var inte samma sak. Jag har längtat så efter det kryddiga köttet, men krämig sås och krispiga pommes frittes. Nu var det äntligen dags.

Jag går in i vår lokala pizzeria/kebab-hak och hälsar glatt på pizzabagaren.
Ni förstår, här i Alingsås känner alla varandra.

 - En kebabtallrik med pommes tack!
 - Jo visst, to med häm?
 - Eh nej. Jag äter här.
 - Eta schär? Insam?
 - Euuum. Japp. Jag är svinhungrig.
 - Men do inte eta insam. Vor er mannen?
 - Eh?
 - Ja! Mannen. Vor er schan?
 - Vi har gjort slut. Så nu lever jag det glada singellivet.
 - Do festa då?
 - Jajemen. Ska ut ikväll.
 - Do festa insam? Stackars, inte bra. Inte bra alls att du er insam.

Två tankar:
1. Alingsås är för litet, när pizzabagaren minns min pojkvän han inte träffat på ett år.
2. Vill han se mig gråta? Varför allt detta tjat om att vara ensam??

Why so serious?

Hej!

Nu ska jag på bio med mitt ex.
Vissa kanske tycker det är lite konstigt.
Vad vet jag, det kanske är skumt att umgås med gamla pojkvänner. Men just nu känns det bra och det är huvudsaken. Jag ger faktiskt inte en suck för vad andra tycker om det, så länge jag mår bra. Och det gör jag. Jag mår väldigt bra idag.




Biopopcorn here I come!!

RSS 2.0