Alltså IKEA är förjävla bra

Har just fått nippran på IKEA Kållered och kan stolt visa upp ett 94 cm långt kvitto. För det är längden som gäller, det vet ni väl alla? Längden på IKEA-kvittot. Ju längre desto bättre, så är det alltid.

Dessutom är jag mycket nöjd med slutsumman av 2035 kr, vilket ger mig resultatet 21,648 kr/cm. Lyssna här modebloggare, det är vad som verkligen gäller: Krona Per Kvitto-Centimeter. Eller KPKC som alla coola säger.

Stureplanisarna vill ha så högt KPKC som möjligt och handlar således bara på affärer med liten text.

Scientologerna vill bara ha primtal som KPKC och blir fast i affären eftersom matten inte går att lösa.

Själv vill jag ha lågt KPKC och finner 21,648 mycket tillfredsställande.
Det är nästan så att det pirrar lite...
Men så ser jag ett omonterat bord som väntar på mig och det försvinner ganska raskt.

Svänska sproket

Sitter och ska lämna en kommentar. Den automatiska stavingskontrollen i Firefox går igång och känner inte igen ordet massage. Istället rekommenderar den ord såsom "gassame" "massagestav" samt "massaker".  Jag får alltmer känslan av att det är ett enda stort skämt, det där med ordförslag.


Reflektioner från gårdagskvällen

  • Vem i hela helvete kom på högklackade skor? Efter blott 4 timmar stod det klart att vi inte kunde ta oss hem för egen maskin på grund av de monstuöst stora båsor som bildats under fötterna. Som tur var ordnades det med skjuts hem, några fördelar ska det väl vara att festa i incest-staden Alingsås. Annars hade vi gjort inbrott i stugorna på kolonilotterna och glatt somnat där.
  • Det kan vara himla kul att festa i Alingsås. Det finns alltid folk man känner, vakter som släpper in en, barpersonal som ger företräde. Varje gång man går ut finns det en gammal klasskamrat där att trakassera.
  • Minns ni Fillip Williams från Idol? Han lever fortfarande på som forna glas. Det var svårt att inte skratta när han och syster Williams klev upp på scenen och skulle rappa. Hon viftade på armarna, skrek "ey yo" medan Fillip filmade en häftig musikvideo av spektaket. Alla 22 åskådarna jublade.


premiär

Dags för första utekvällen som singel på 31/2 år.
Jag tål alkohol lika bra som ett spädbarn och skall snart dra på hip hop "open mic" kväll på tallhyddan.
Det är precis lika lodigt som det låter.

Jag är jävligt spänd!

Alingsås, darra.
Nu kommer jag.

Bye Bye Kangaroo

Nej, jag är ju faktiskt inte längre på andra sidan jorden så nu var det dags för en ny design. Jag ska suga på den här en stund och se hur det känns.

Insikt

Jag insåg just att jag lagt mig till med en riktig ovana.
En väldigt ful en.

Jag har börjartbli lite uppblåst och tro att jag är bättre än vissa andra. Ibland kollar jag liksom ned på folk. Som om min egen lycka och framgång stigit mig åt huvudet. Usch usch usch vad jag hatar mig själv i sådana ögonblick.

Mitt nya motto får vara: Ödmjukhet is the shit.

Självinsikt är jobbigt.

Skumma saker

Saker är konstiga.

Som hur jag idag lyckades ragga till mig en resa med jobbet. Den 19-21 September åker vi till Danmark där de inte bara står för kost och logi, dessutom får jag dubbel lön. Jag undrar vad de får ut av resan.

Eller hur jag lyckades radera hälften av alla Thailandbilder.
(helvetesjävlakukjagärenbögapalivetsugerochbordefågeneralsmisk)
Bara sådär försvann bilderna från min hårddisk. Borta. Väck. Finito.

Eller hur Joel råkade kalla mig för "älskling" idag utan att han ens märkte det. Jag fnissade lite i smyg och sedan blev jag glad.

Eller hur jag blev inlåst på tåget när jag skulle hem. Och trots det bisarra i situationen inte fick panik, utan kunde roat konstatera att idag blev inte som någon annan dag.

Hanna vs Kenza

Denna är den nakna sanningen:
När jag kom hem från Australien ägde jag tre par skor.

  • Ett par löpardojor
  • Ett par flip flops
  • Ett par gröna ballerina

Grönt är skönt heter det ju men tyvärr är det inte värst gångbart till en rad olika kläder. En annan olycklighet är att det skär sig rätt grovt med mitt hår. Därför svängde jag bara in lite kort hos den nya skoaffären i Alingsås, sådär 10 minuter innan stängning. Kanske, kanske jag orkar handla något.

Väl inne händer något. Jag får helt fnatt. När flickan bakom disken meddelar att de stänger lämpar jag upp inte mindre än 5 par skor på disken. 5 par! Det är mer än jag inhandlat de senaste 3 åren. Kassörskan var mycket nöjd, men inte lika glad som jag. För priset är det allra bästa: 690 kr!

Nu dröjer det antaglige ytterligare 3 år innan jag behöver köpa några skor.

Och helt plötsligt förstår jag alla de här modebloggarna kanske lite, lite mer. För här sitter jag ju, på bloggen, och delar med mina av mina fynd. Suck.

Dagens SMS

Från: Christoffer

25-06-2008 09:02


Har du kommit över håret ännu? Jag kan klippa dig annars... Som GI Jane... Vem vet, du kanske passar i det. Ses. Kram


När en misstanke blir ett faktum

Idag har jag varit med om något stort! Något helt fantastiskt.
Det bästa är att det är jag själv som är ansvarig för det!

Idag är nämligen dagen då jag skaffade mig ett permanent skåp på gymmet.

Mitt alldeles egna skåp. Ett som inte töms vid dagens slut, utan är till mitt förfogande hur och när jag vill. I mitt skåp kan jag stoppa döda hermeliner eller guldtackor om jag så önskar. Därför att jag betalar minsann hyra.




Ja, idag är verkligen en stor dag.
Idag är dagen då jag officiellt blev en gym-junkie.

Detta suger analpung

I ett försök att komma ut på marknaden igen återupptog jag mitt medlemskap på Qruiser. (gay-community för de få stackare där ute som är helt obildade och inte vet. Vad gör jag där? Jag ska ha en brud såklart. Ingen man kan någonsin fylla Joels skor) Skäms lite när jag tänker på hur ointressant det blev när jag hade stadigt umgänge. Sista dagboksinlägget kommer från 2005 liksom. Vi snackar grov försumning.

Men så försöker jag logga in och kommer på varför jag en gång slutade:


Stackars

Måste älska Aftonbladets EM-artikel idag.
Ibland är det verkligen synd om folk.




Tapas ikväll

Jag och min kära moder firade en lyckad första arbetsdag. Jag hinner knappt sätta foten innanför dörren innan kontraktet blir förlängt med en månad. Sedan kanske det var så att jag var för puckad för att förstå det från första början, men jag är lika glad för det.

Kalasandet äger rum på Carmens Bodega, för idag är det nämligen tapaskväll.
Med tvivelaktig service och god mat har de tagit över nattlivet på måndagar, utan värst mycket konkurens. Det är ju ändå Alingsås vi pratar om.

Mina reflektioner från kvällen handlar mest om Herre Gud vad jag saknat Sverige, samt oh jisses vad gott man sover efter en flaska vin.

Ciao Bella.

Lila Hår

Solen strålar och jag gör mig redo för första dagen på jobbet.
Jag är lite nervös trots att jag jobbat där ett helt år. Det var ju F.A. Före Australien.

Nu har de antagligen väldiga förväntningar på mig. Att jag ska vara mogen, duktig och inte ha barnsliga färger i håret. Och så kommer jag dit med Lila Hår!

För ja, jag råkade färga håret lila. Min frisör blev väldigt inspirerad och när jag begärde något nytt och spännande tog han mig på orden. Lila Hår är både nytt och spännande.





Tror ni det går hem på jobbet?
De har på sig kostym och jag en färgklutt.

Känner mig på det hela mycket osäker på frisyren. Min "kompis" lät glatt meddela att jag ser ut som en tant. Jag slog honom på pungen men blev lite ledsen ändå. Jag får prova att slå honom igen så kanske jag mår bättre.

Tills dess ska jag åter inta Villa Korndal och mitt underbara jobb.

Djur och Natur i Thailand

Som utlovat kommer här (äntligen!) några fler bilder från Thailand.





















Kärlek

Det är kärlek i luften. Faktiskt.
Varje morgon när jag loggar in på bloggen blir jag alldeles varm av de fina kommentarerna. Tänk att det finns så många underbara människor där ute i världen, så mycket kärlek. Det inger mig verkligen med hopp. Jag kommer aldrig vara ensam.

Samtidigt som det trillar in trevliga kommentarer hos mig får Joel stundtals en del, tja ska vi kalla dem lustiga, meddelanden från sina trogna fans. Jag kan ju inte hålla mig utan läser dem med ett roat flin.

"Är jag verkligen den ända som blir lite glad för detta? Joel är singel!"

"Det kändes nästan exakt likadant som det gjorde när Dumbledore dog i H.P 6 =O"

"Jag är också singel, ska vi ligga?"


De mest känslosamma kommenarerna kom från två gamla godingar, t0tta samt Screamandshout. Ilska är bästa försvar.

"NI KAN INTE GÖRA SÅÅÅÅÅÅ!!!!!"

"VARFÖR HAR NI GJORT SLUT FÖR?! DET VAR JU VI TRE BESTÄMDE JAG! MOTHAFUCKA!"

Jag ber om ursäkt från både mig och Joel för den smärta vi orsakat er. Haha!

morgonstund har guld i mun

I natt var faktiskt första natten jag och Joel sov på olika håll sedan vi gjort slut.
Jag måste ju erkänna att jag var rätt nervös för hur det skulle gå. Kvällarna är värst, det tycker nog alla. När man är van att krypa ned bredvid i en varm säng och bli spoonad blir det istället en väldigt stor och ensam dubbelsäng.

Jag är ganska stolt och nöjd med hur bra det gick. Hela jag är en berg-och-dal bana just nu men när dipparna kommer och livet blir prutt så tar jag till Knepen. Mina Knep. Sakerna som jag vet tröstar mig, tar bort fokus på min självömkan och kanske till och med får mig att le.

Duschen är min bästa vän. Jag luktar aldrig så gott som när jag är ledsen för hela processen samt det varma vattnet är väldigt betryggande. Dessutom har jag börjat på Stieg Larssons böcker vilket är en verklighetflykt utan dess like. Surfa meningslösa bloggar piggar alltid upp, speciellt de som gör mig arg. Då glömmer jag av att vara ledsen. Träning hjälper ibland, städning hjälper ytterst sällan. Men de gånger det faktiskt hjälper är ju guld värda! hehe.

Har nu suttit i en timma och läst igenom tröstande kommenater, shockade mail, joels kommentarer.. (hehe såklart!) och slås av det oerhörda stödet folk visar upp. Det är så fint. Där kan man se alla faser jag reda gått igenom. Förnekelse, sorg, ilska, hopp, förvåning och kärlek.

Det är skönt med stödet men samtidigt är det så skönt att det är över. Nu har jag berättat för i princip alla. Det är nästan lika jobbigt att behöva berätta och stå till svars för alla mäniskor, som att faktiskt göra slut. Som att återuppleva det jobbiga om och om och om igen.

Med det säger jag god morgon och förbereder mig för en ny dag.

The End of an Era

Jag känner mig lite småtöntig som använder engelska i min rubrik men nu passade det liksom. Det är en skum rubrik för jag har skumma nyheter.

Tyvärr är det så att jag och Joel inte längre är ett par.
Efter 3 ½ år har han gått från att vara min pojkvän till bästa vän.

Många har blivit shockade av nyheten.
"Men ni som var så lyckliga!" utbrister de. "Ni som hade det så bra!" Då tittar jag personen i ögonen och säger att vi är fortfarande lyckliga. Vi har fortfarande jättekul. Det är bara så att vi inte är ihop.

Det är klart att det är tråkigt. Det är klart att jag är ledsen. Men sånt är livet och jag är faktiskt himla glad att det känns så bra mellan oss. Vi var aldrig ett normalt par när vi var ihop och vi är inte mer normala på sättet vi gör slut. Men jag kan faktiskt slänga fram klyschan att Vi Kommer Vara Vänner och tro på den.


Virrpanna

Vi visste väl alla att det skulle bli knas när jag kom hem till Sverige. Frågan var inte om jag skulle vara förvirrad, utan hur förvirrad jag skulle vara.

Hittils har jag..
¤ Haft svårt att sluta säga Thank you varje gång jag köpt något. Trots att hela diskussionen innan skedde på felfri svenska.
¤ Glömt av att det faktiskt finns diskmaskiner. Diskar därför, till allmän förfäran, allting för hand.
¤ Glömt av att det finns diskborstar och diskar med trasa.
¤ Sovit 6 timmar sedan ankomst.
¤ Insett att jag behöver köpa ett par skor till. Flip flops fungerar helt enkelt inte i Sverige.
¤ Tappat ett par tår i förfrysning på grund av ovan nämda flip flops samt kombination med "lätt sommarregn".
¤ Kännt ett sådant häftigt begär efter blodpudding och lingon att det blev första måltiden hemma.
¤ Fortsatt tro att ingen förstår Svenska och pratat vitt och brett om alla störiga männsikor.

...

Ja.
Jag är hemma och vet inte vad jag ska säga förutom att det är omtumlande.

Efter ett år kommer jag hem och är..

  • Lite brunare
  • Lite smalare
  • Lite smartare
  • Lite mer världsvan
  • Lite tryggare
  • Lite äldre
  • Lite mer social
  • Lite gladare


Snart Hemma

Oj. Nu händer det verkligen.

Väskan är packad och jag ska åka HEM.
Hem Hem Hem.
Hem till Sverige.

Jag går igenom så många känslor att jag inte vet vart den ena slutar och den andra tar vid. Spänning, rädsla, osäkerhet, upphetsning, nedstämdhet, lycka och framför allt lättnad. Det känns som en fågel inne i mitt bröst. Den fladdrar och är snart fri.

Jag ska få komma hem till Joel, Mamma, Pappa och Alingsås.
Äntligen.

Tigrar

Idag blev det inte mycket skrivet.
Det kan bero pa att jag satt med en fullvuxen tiger.
Han hade sitt huvud i mitt kna. Det var mjukt.

Eller sa kan det bero pa att vi har spenderat hela kvallen med att packa.

Eller sa orkade vi helt enkelt inte.

Bangkok Baby

Har nu funnits på plats i Bangkok sedan ett dygn. Ett kaotiskt dygn.
Tur att jag är så cool då. Annars hade det varit skrik och panik.

Jag antar att en taxi vars motor går sönder någonstans mellan Hua Hin och Bangkok hade skrämt de flesta. Speciellt efter att chaffuören bara drar i ett par skruvar och sedan fortsätter köra. Men det skrämde inte den ubercoola Hanna.

Eller hur vi checkar in på rummet och inser att det fullkomligt kryllar av skalbaggar. Och det enda rummet de kunde ge oss istället var ett skämt. Visst hade den fönster, men de ledde faktiskt till en vägg! 10 cm utanför har vi en betongvägg som är gråare än grå. Varför man över huvud taget sätter dit ett fönster är ju ett mysterium.

Vidare har rummet dörrar som bara kan öppnas från andra sidan, vi har knackat på men ingen svarar. En del människor tycker kanske det är läskigt. Men inte stenhårda Hanna. Jag är bara cool. Inte alls skraj. Inte det minsta.

Dessutom är jag så hård att jag inte behöver varmvatten. Nejdå. Jag duschar i isande vatten, skvätter av mig likt en hund och frustar "Det var uppfriskande!"

Och att jag och Sofia måste dela säng är ju bara mysigt. Kan jag spoona någon annan vid akut Joelbrist. Dessutom får jag ju extra mycket täckte. Att Sofia blir utan är ju inte mitt problem!

Nej, inga problem här inte. Det är härligt att vara tillbaka i Bangkok.


Uppmuntran

Eftersom förra inlägget blev lite klagigt kommer här en liten bild för att muntra upp er!
Joel, ser du vilken sexy beast som kommer hem till dig?
Are scared? Are ya?!?!





Den sugiga staden

Befinner oss nu i Hua Hin.

Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig men inte det här. Kanske trodde jag på den stora staden med den fina straden. Det kunde inte vara mer fel. Staden gick vi igenom redan igårkväll och insåg att det fanns inte ett dyft som intresserade oss. Dolphin Bay med sina 3 invånare var roligare än det vi såg. Och stranden är faktiskt ganska trist. Och grå. Och har krabbor!

Nej här tänker vi inte stanna. Vi avbokade de resterande nätterna och drar tillbaka till Bangkok där allt verkar hända. Yeeeah Baby!

Säkert tecken på att det finns för mycket svenskar:





okej jag kan inte virda på bilden så ni får vrida på era söta små huvuden.

Pissljummet

Idag gjorde jag en fantastisk upptäckt.

Vi vandrade längs vattenbrynet.
Det är sjukt långgrunt.
Solen har legat på hela dagen.
Vattnet är varmare än mig.
Vattnet är varmare än 37 grader.

Flygfän

Jag och Sofia irrar runt på båten, jagade av en läskigt stor flygande insekt.
Vi tycker bestämt att den ser ut som en mutation av geting och humla.

En thailänska skrattar åt oss och skriker:
"Ni behöver inte vara rädda, den kommer bara att sticka er!"

Ja! Det var ju det vi var rädda för. Vad kan insekterna här annars göra?!

Hur gör djur

En del har kanske undrat vart jag tog vägen.
En del bryr sig kanske inte alls.

Svaret är i alla fall samma: jag har blivit attackerad av djur. Vilda djur. Farliga djur.

Igår blev det först Monkey Island. Där det helt otippat bor massor med apor. Utrustade med bananer begav vi oss och jag kan stolt meddela att några av dem fastnade på bild. Fast det kommer ju givetvis senare.

På straden blev vi dessutom jagade av vilda krabbor. De är ju för faen inte kloka. Miljoner av dem som gömmer sig i fina små hål. Jag och syrran bytte plötsligt namn till Fjompis och Fjompa när vi inte villa trampa på eller ens i närheten av dem. Krabbor är läskiga. De går ju sidledes!

Idag var det än värre, jag fick möta mon fobi här i livet: fiskar.
Snorkling stod på schemat och aldrig i hela mitt liv har jag väl sett så många fiskar på ett och samma ställe! Man såg inte botten, man såg inte nåt annat än alla dessa fiskar. Vi hamnade mitt i en stim som, faktiskt!, mumsade på en klase bananer. Verkar som att det fungerar på alla djur.

Det fungerar även på min syster Sofia som äter så mycket banan att hon hastigt och lustigt kröntes till Drottning Av Bananflugorna igår. Nu försöker de para sig med henne. Jag skrattar.

Idag: Elefantridning



Alltså, elefanter är balla. De har helt klart min respekt.
Först och främst är de ju himla stora. 2000 kg närmare bestämt. Sedan verkar de vara väldigt smarta. Vår elefant busade ofta med oss och gick ned i sjön. Eller sprutade vatten på oss med snablen, sådär som de gör i tecknade filmer. Eller gick under låga träd, så att vi nästan trillar av.

ojojoj. Hon var bra busig.

Vår guide skrattade mest så han kiknade och det är ju bra, att alla är glada. För jag är också väldigt, väldigt glad just nu. Livet leker och jag mår bra. Elefanten trumpetar och vi ger henne bananer. Alla är glada.

Regnsäsong

Fördelen med regnsäsong: Vi är de enda på plats
Nackdelen med regnsäsong: Regn...

På plats i ingenstans

Vi tröttnade på Bangkoks smog och drog vidare.
Därför rapporterar jag nu från khao sam roi national park. Här finns ingenting förutom ändlösa stränder vilket passar oss alldeles perfekt.

Vårat resort är precis så turistigt jag vill ha det, med glada thailändare som ger oss frukt dagarna i ända. Det faktum att vi bara är tre sällskap på plats kan nog bidra till den ökade servicen.




Kolla kolla här bor jag!! Hannas finfiiina bungalow.



Öde strand med Monkey Island i bakgrunden.
Där finns det apor.




Sool + Pool

Tjockis Hanna

En sak jag är riktigt trött på är hur små Thailändarna är.

Missförstå mig rätt, de får gärna vara hur smala de vill, jag är inte avundsjuk eller så. Men självfallet speglas detta i storlekarna på kläder. Speciellt BH:ar.

Jag gjorde misstaget att försöka handla underkläder igår. Jag är tydligen en XL på trosor. Det är ju första gången kan jag meddela. Och när jag frågar om de har D-kupa tittar de bara på mig som om jag är dum i huvudet. De få jag hittat skulle inte ens min mormor frivlligt ta på sig.

Vissa bitädren har faktiskt kollat på mig när jag går in och sagt direkt att de inte har något för mig. Kanske jag borde gå till en annan affär?

Cabaret

Inget besök i Thailand är komplett utan Ladyboys.
Vi fixade detta genom att kolla på Cabaret!





Under tiden vi tar denna bild lutar sig ladyboy i vitt fram mot mig och viskar: "Lady.. lady.. 200 Baht."
Och viftar med en sedelbunt.

Frågorna som snurrar i huvudet är många.
Vad vill hon? Att jag ska köpa sex? Är det många tjejer som köper ladyboys? Är inte 200 baht lite väl billigt? Hur skulle det gå till om jag sa ja? Skulle vi bara gå därifrån tillsammas? Eller bestämma träff någonstans? Eller ville hon bara ha dricks?

Svårt det här.
Någon som vet?

RSS 2.0