Hej jag sover egentligen

Men jag vaknade och av någon anledning tänkte jag på kollektivet i Australien. Tror jag drömde om det. Så slog det mig att jag faktiskt glömt namnet på en av de personerna vi bodde ihop med!

Lilla Någon, som alltid log så nervöst. Som lagade sin "special saaaauuuuus" varje dag och kunde inte vara nog stolt över det hemliga receptet på hälften mjölk och hälften smör. Lilla Någon som fick sitt hjärta krossat när flickvännen gjorde slut samma dag han fick IG på sin kurs. Han åkte givetvis tillbaka till Colombia och vann henne tillbaka.

Lilla Någon, vad är ditt namn?

.
.
.


Tur att man har bloggen, så jag kan leta i arkivet.
Quique hette han.

Jäkla namn att komma ihåg alltså.

Svettig Sötnos?

Det är också svårt att inte bli på bra humör när jag loggar in och ser att jag fått mail från en av mina vänner jag träffade i Australien. Hon hade för vana att le stort och hälsa "Hiiii Sweetie!!" när hon såg mig, och man var bara tvungen att le tillbaka.

Så nu när jag öppnar hennes mail, ler jag återigen.
Dessutom ler jag lite extra stort, hon har lite problem med det engelska språket förstår ni.

Hälsningsfrasen lyder:
"Hey Sweatyy!!!!"

Miss you

Det har varit mycket Australien på senaste tiden. Jag har tänkt på året som gick, vilken resa det egentligen var. Jag har pratat om det med nytt folk och börjat nära en dröm om att åka tillbaka.

Igår låg jag i sängen och fortsatte mina fantasier, när jag råkade slumra till. Jag drömde så klart och tydligt att jag befann mig i sängen, där på Wattle Crescent i Pyrmont, Sydney. Jag såg det välbekanta rummet framför mig, glipan i persiennerna som alltid släppte in lite ljus rakt i ögonen, från den grovt trafikerade gatan utanför. Jag mindes varenda spricka i väggen, myggan Hubert i taket, hur den högra garderobsdörren alltid krånglade. Under mina händer kunde jag känna mattans textur och klicket dörren gjorde när jag öppnade den, i ett fåfängt försök att smyga ut ljudlöst.

När jag vaknade var det en chock att finna mig på andra sidan jordklotet och i en främmande säng. Så fort jag blundade kunde jag se alla detaljer från huset i Australien lika klart som om jag var där. Då kom insikten att jag hittills inte tillåtit mig själv att minnas på riktigt. Jag har pratat om det, som en saga, men aldrig blundat och känt känslan av att vara DÄR.

För första gången sedan jag flyttat till Norge kom tårarna. Jag gick ut till soffan och satte mig hos Amir, som lyssnade på historier ända till sent, sent på natten.

***

Gloria Jeans, Råda huset på Pyrmont Street, Alex, Claire och Stewie, Den äckliga kylen, Daniels karate, Harbourside, Anubhav, The Fudge Shop, Lemongrass med "Hanna Special"

Soliga dagar på balkongen med Robin Hobbs böcker, den jobbiga fågeln utanför köksfönstret, Bejeweled II, Josh & Yvette som snart ska få barn, de smiskande Koreanerna, Star City, Coles, ljudet från övergångsställerna, äta känguru på Oscar's, vårat tattiga gym, poolen med hud i, hur man kunde gå från Myer till QVB till The Galleries Victoria till Town Hall under jorden

Skittles, frostskador på Strand Hotel, helgen i Mollymoook, när Scotty the hottie visade magen, 2 for 1 coctails på Excelisor, Michaels nasty stories, toss the boss på Tailors on Central, "This train will terminate here", Adult bookstores, Puff pastries, vantar och mössa i skolan, chai latte och banana bread, Tori and Tamara

Forsränning, regnskogen, snorkling i barriärrevet, Bohemia Resort, tält i regninga Katoomba, surf på 7 mile beach INTE Byron Bay, Kernels popcorn, den omöjliga sängstommen, Darling Harbour och den där sista kvällen när jag aldrig slutade gråta.

Underbara Sydney











Nu längtar jag tillbaka...

Det oundvikliga

Vi visste alla att det skulle komma. Det var aldrig en fråga om, utan när. Och nu har det kommit, satt sig som en igel i mitt sinne och lämnar mitt hjärta lite tungt.

Fy fan vad jag längtar tillbaka till Australien.



Jag saknar första gången jag såg operan.



Jag saknar att bo med Joel



Jag saknar att se darling harbour på vägen hem



Jag saknar alla spontana roliga människor



Jag saknar äventyren



Jag saknar kollektivet

Jag saknar allt.


Suzie Q

Alltså, jag är generellt inte så mycket för att lägga upp YouTube-klipp på bloggen, men jag hittade något jag måste dela med mig av...

Vilka av er trogna läsare kommer ihåg att jag dansade pole dance i Australien?
Jag har just hittat ett klipp på min lärare, Suzie Q, och jag sitter här med munnen öppen. Inte av upphetsning (tro mig, avancerad pole dance är inte erotiskt) utan av ren häpnad och beundran.

Ta er tid att titta och, om ni inte orkar med alla 3 minuter, snabbspola framåt lite. Frammåt 2:40 finns det helt sjuka saker.




Ooooh jag vill, jag vill, JAG VILL!!
Jag saknar det så mycket...
Varför finns det bara pole dance kurser i Stockholm?


Ps.

Gå in på maps.google.com.au och skriv in Wattle Crescent, Pyrmont NSW 2009
Klicka på bilden som kommer upp på kartan, så att du går in i gatuvy.

Nu kan du virtuellt vandra längs med vår gata i Sydney!
Helt galet sanslöst makalöst sjukt.

Första gången jag såg det var det som ett slag i magen. Vilken chock, alla minnen. Det är som att jag stod där igen, på väg hem.

Bye Bye Kangaroo

Nej, jag är ju faktiskt inte längre på andra sidan jorden så nu var det dags för en ny design. Jag ska suga på den här en stund och se hur det känns.

The End

Vad jag kommer sakna från Australien:

  • Bo i kollektiv
  • Cheesecake
  • Star City
  • Food Courts
  • Vädret
  • Kulturkrockar
  • Darling Harbour
  • Exhibition Centre
  • Internationella telefonkort
  • Sshark Internet Cafe
  • Riktiga Happy Hours
  • Vänliga människor
  • Massage
  • Manikyr
  • Wedgies
  • Oscar's

Så nöjd

Just hemkommen från middagen i operahuset. Jag är så himla nöjd! Atmosfären var underbar, piano musik, hovmästare i blankpolerade skor. Aldrig någonsin har jag blivit så smörad för. Trots att vår middag gick på ungefär vad jag betalar för mat under en hel månad var det värt vartenda öre. Vilken upplevelse! Alla borde få göra det här.

Vi beställde bara tvårätters, men så följde det med fyra olika tillbehör till varje rätt. Lite kaviar här, mynta där. Kanske lite grapefruktsis för att friska upp smaklökarna? Vill du ha ett bröd bakat på rosmarin eller gammeldags mjölk? Inget av dem? Det fixar vi!

Vi var nog bonniga så det räckte och blev över. När han lade servetten i Joels knä kunde vi inte hålla oss för skratt. När han undrade om han kunde få ta min jacka frågade jag varför. Och hur i hela världen ska man bete sig när de håller upp vinflaskan mot en? Vi nickade godkännande och det verkade fungera i alla fall.

Bästa citatet kom när jag gav dem komplimanger för den underbara efterrätten.
"It was the best creme brulee I ever had!"
"What..? Really??"

Fint ska de vara

Sista kvällen i Sydney för min del och då ska det bli flådigt.
Guillaume at Bennelong heter stället och ligger faktiskt i Sydney Operahus.

50 dollar per rätt och Sydney skyline i bakgrunden, det kommer nog bli en kväll att minnas.
Jag kan faktiskt inte tänka mig en bättre avslutning.




Panik och Kaos

Sitter här mitt i rummet som liknar ett bombnedslag.
Allt ligger huller om buller och jag ska snart påböja den plågsamma sorteringsprocessen. Vad ska med till Sverige och vad ska slängas? För trots att jag bott här ett år får jag bara ta med 20 kg på planet tillbaka. Det är vad jag hade med mig hit!

Och nu är allt så mycket mer verkligt. Inga fler avskedsmiddagar, inga mer fester. Idag ska jag bara packa och i morgon åker jag! Jag borde inte ens sitta här, det gör jag bara för att skjuta upp det oundvikliga. Jag kan inte riktigt få mig själv till att börja. Då är det på riktigt.

Bye bye Sydney. Hej okända framtid.

Fynd och fuffens på Paddy's Market

I jakten på sovenirer befann jag mig åter igen inne på Paddy's Market. Jag hade tidigare spanat in en väska som såg bra ut, men väl inne i röran undrar jag hur i hela helvete jag ska hitta tillbaka dit? Denna marknaden är stor, STOR och trots tappra försök att organisera det hela ser det mest ut som det brukar.. Totalt Kaos.

Jag irrar runt ett tag innan en liten kines hugger tag i mig. Hon utlovar gratis massage, gratis smakprov så att säga. De som känner mig vet att jag är den största massage-junkie som finns och jag tackar givetvis inte nej till dettta. Precis som de så snillrikt planerat blir jag fast och när hon prutar ned en helkroppsmassage till 27 dollar (160 kr) kan jag inte tacka nej.

Jag ligger ned och förbereder mig på oceaner av njutning.
Hon klämmer och klappar på min rygg.
Jag undrar när den riktiga massagen ska börja.
Hon bockar och tackar för sig. Massagen är över.
Lurad!

Bara för att de kallar det helkropp betyder det det att den behöver vara längre än 5 minuter. Jättesnopen och fortfarande stel som en pinne fortsätter jag att irra vidare. Lyckan vänder när jag slutligen hittar väskaffären och kan köpa en ny superfin resväska för endast 30 dollar. Säkert stöldgods eller barnarbete men just nu är jag inte så knusslig. Stolt och förundrad över hur olika saker man kan få för 30 dollar vandrar jag hemåt.

Storstadsnatur

I ett försök att göra det mesta av Sydney lyckades vi faktiskt få upp våra lata rumpor ur den sköna soffan någon gång strax efter ett idag. Då begav vi oss ut på promenad genom Sydney CBD och ladade slutligen i Royal Botanic Garden.

På grund av det fina vädret fullkomligt svämmade det över av glada turister som parkerat sig på gräsmattan. Det var med kluvet nöje vi såg att de hade olika mycket kläder på sig. Solen stålade och det var 20 grader, vi såg allt från dunjacka till topless. Tyvärr var det då en utslagen lönnfet manlig brittisk turist med bonnabränna det rörde sig om. Inte många rätt där.

Promenaden varade i några timmar och väl hemma kunde jag kontatera en rödlätt nyans i ansiktet. När man bränner sig på vintern då är det illa. Jag är smått nervös över hur min skandinaviska vackra hud kommer klara thailand...

Bjuder på en bild av Sydney Skyline med botaniska trädgården i förgruden:




image229

Shit Pom Fritt

Igår betalade vi hyran för sista gången.
Och för några månader sedan bestämde jag mig för att säga upp medlemskapet på gymmet till 1 maj. Det är i morgon. I MORGON!

HERRE GUD!!! Vad händer?!
27 futtiga dagar kvar i Australien.
303 avklarade.
HERRE GUUUUUUD!!!!

PanikPanikPanikPanikPanikPanikPanikPanik
PanikPanikPanikPanikPanikPanikPanikPanik
PanikPanikPanikPanikPanikPanikPanikPanik
PanikPanikPanikPanikPanikPanikPanikPanik
PanikPanikPanikPanikPanikPanikPanikPanik
PanikPanikPanikPanikPanikPanikPanikPanik

Storstad

Sydney.
5 Miljoner invånare. Det är mer än halva Sverige.


5 000 000 glada nissar, bra klimat, trevliga australiensare.
Bara jag som tänker att nattlivet måste vara ganska häftigt?
Fel.

Vi rännde runt som små möss i jakt på en resaurang som faktiskt hade öppet idag. Jag menar, det är ju bara söndag. Men icke. Fyra restauranger hann vi knacka på hos och inse att de faktiskt är stängda, innan trogna gamla Oscar's tog hand om oss.

Där satt vi, tittade varandra djupt i ögonen och tänkte:
"40 månader. Helt jävla otroligt. Har vi verkligen varit ihop i 40 månader?"


image227


så kan det gå! Tjolahopp!

Att bo i kollektiv

När vi beslutade oss för att flytta ned till Australien så kom givetvis frågan om boende upp.

"Jag vill bo i kollektiv" skriker Joel glatt.
(Jag är ganska säker på att han hade någon inre syn om ett harem just då.)

"Inte en chans" meddelar jag.
"Vi ska bo i studentkorridor. Så det så!"

Trodde jag. Väl nere så blev det givetvis kollektiv. Det fullkomligt kryllar av dem. Det är enda sättet för en student att klara hyran i Sydney. Eftersom det i princip är uteslutande internationella studenter som bor på det här viset är det bra ruljans, vi har under det senaste året bott ihop med inte mindre än 22 personer:

Alex, German, Claire, Jojo, Fabio, Carina, Kontisiga Daniel, Anubhav, Megan, Jennifer, Geraldo, Camillo, Quique, Den andra Daniel, Arum, Og-che, Yvette, Josh samt 4 koreaner som jag faktiskt glömt namnet på.

Det är väldigt kul att bo i Kollektiv. Och ibland väldigt jobbigt.
När det är 4 personer i kö till toaletten på morgonen är det jobbigt.
När alla kollar på TV tillsammans är det kul.
När någon sover i ens rum är det jobbigt.
När man får lära känna andra kulturer är det kul.
När andra par smiskar varandra jättehögt på kvällen är det knasigt.
När folk rymmer från städningen är det jobbigt.
När man vill umgås är det kul.
När andra par grälar är det märkligt.
När man får nya vänner är det underbart.



image224


image225

image226

Genidrag

Brandkåren.
De räddar liv.
De släcker bränder.
De rycker ut så fort någon behöver dem. Sekunder spelar roll, de är alltid redo. Precis som scouterna. Men var gör man som brandkår när det brinner inne i city?

Jag menar, Sydney - 5 miljoner invånare. Det är alltid trafikstockning. Alltid. Hur gör man som brandbil när det är utryckning och man hamnar i en bilkö. Någonstans brinner det och man kan inte köra mer än 10 cm i timman.

Lösningen fick jag se idag. Är det stopp i ena riktningen, åker man således in i mötande trafks fil. Här tutas det enormt, och se på fan, bilarna flyttar på sig! Simsalabim! Det var som när moses delade röda havet. Det var helt billjant.

Höst i Australien

Nu börjar solen gå ned tidigt.
Vid fem transkade jag mot puben med den nedgående solen i ögonen.

FIck för första gången lite höstkänslor.

image210

Hehe det kommer bli helt galet skönt med en svensk sommar efter detta.

Parramatta

Igår hamnade jag och Priyanka i Parramatta. Vi intervjuade oskyldiga umdomar i timtal för vår kampanj. "Vad gör dig arg?" frågade vi. "vilken är din passion i livet?"

En snubbe svarade att hans passion var att slåss.
När han spelat TV-spel för länge brukade han gå ut och mucka gräl.

Väl i närheten av Priyankas gym kom vi på den briljanta idén att gå dit tillsammans. Jag låtsades vara intresserad av att börja och fick således ett gratis pass. Ombytta och klara inser jag att Klant-Hanna varit i farten igen. Mina skor var fortfarande hemma. helvete.

Och eftersom Australien är helt pungsvettiga när det gäller restrektioner, finns det givetvis en regel som förbjuder mig att träna barfota.

- Men varför??
- Det är en säkerhetsrisk.
- Vaddå säkerhetsrisk?
- Du kan ju skrapa fotsulan på våra mattor. Eller så kan någon kliva dig på tårna.
- Det var det töntigaste jag hört
- Men så är det
- Men människan har ju klarat av fysisk aktivitet utan skor i årtusenden! Grottmänniskorna klarade av det. Och jag med.
- Det är faktiskt ohygieniskt

- Va? Jag har ju strumpor om det skulle vara så. Och jag tvättar faktiskt mina fötter. Ibland.
- Men lilla gumman. Det går inte. På grund av försäkringen.
- Skit också.


Tidigare inlägg
RSS 2.0