Kan man banta utan ätstörningar?
De senaste 7 månaderna har jag satt fokus på min hälsa. Mindre midja, mindre kroppsfett, bättre styrka och kondition var mina mål. Eller som det heter på svenska: banta.
Men så fort man ens nämner ordet Banta höjer folk på ögonbrynen och väser "jasssååå?"
Om man inte är gravt överviktig blir folk rent förolämpade. Att jag vill ha bättre livskvalitet och fokuserar på min hälsa triggar igång någon sorts avundsjuka. Kanske för att de inte kan själva. Kanske för att de är rädda att jag ska bli snyggare än dem. Vem vet.
Jag känner ofta att jag behöver förklara mig, stammar fram ursäkter om att jag faktiskt inte är underviktig. Rabblar upp mitt BMI som om de vore ett läxförhör i hopp om att de ska förstå. Jag har inte anorexia. Jag är bara hälsosam.
Sedan när blev det en ätstörning?
Nedan följer definitionen av bantning från wikipedia:
"Bantning är ett samlingsbegrepp för olika sätt att ändra sin livsföring, med målsättningen att minska sin kroppsvikt eller sin andel kroppsfett. Bantning går ut på att förbruka mer energi än man tar in genom mat."
ja sånt e bra knas ibland =) nja fluktar o fluktar.. han ligger ju trotts allt på topplistan o ja bara tyckte han verkade som en otroligt oseriös snubbe så ja fastnade i hans blogg. ja gillar sån humor som ni båda kör med =) rakt på sak.. hihi.. jo jag försvann för det kom en annan tjej till receptionen och tog alla mina jobbtider å när ja inte fick jobba nått så sa jag upp mig,dessutom tyckte jag att katarina va en riktig bitch (om man får säga så??) :) onödigt o vara extra anställd om man inte får jobba ens en gång i veckan.. så va pysslar du med i australien, plugg av något slag va?
hihi du gjorde rätt i som drog.. får se om ja kommer härifrån sverige snart oxå =) minns inte va hon hette men hon tog min plats!! =) grafisk design.. typ hemsidor o sånt då va?? jasså du är fast på forever föralltid? kanske kan bli vice vd över receptionen eller nått :p hihi..
HAHAH! Jag gillar sträckgubbar! Jag håller upp två armar i luften, för jag gillar dem! Eller, jag springer och hugger av grannens armar och håller upp fyra i luften, bara för att förtydliga mitt gillande utav små tecknade gubbar!
Mobbas inte för att jag kan virka! Du är bara avis på att jag har en sån tantfaktor och inte du ;D
Förövrigt så ska du ge fan i att banta faktiskt! Det får inte mig att känna mig bra över mig själv eftersom att jag just satt och tröck i mig en rad marabou non-stop! Det är fanimej choklad med extra choklad instoppat i. Inse nyttighetsfaktorn på den! ;D
Haha! Jag föredrar att se andra äta morötter, med tanke på att jag själv är allergisk mot dem ;D
Å andra sidan så är jag allergisk mot choklad också... eller nötter. Men jag föredrar ju att det står i min dödsannons att jag dog av choklad och inte utav en morot. eller hmmm! Kanske är morot bättre. Då kan man skoja om att jag var för hälsosam för mitt eget bästa. Roligast är då om jag vid det laget blivit valrossfet och de fått specialbeställa en kista med storleken utav en fotbollsplan ;D
Folk är korkade. En släkting till mig har en sjukdom, kroppen klarar inte av att bryta ner fett, eller hur det nu går till. Frågar hon på resturangen hur mycket fett någon maträtt inehåller så höjer de på ögonbrynen och fnyser. Som att hon inte ska behöva tänka på sånt. Men hon är ju för guds skull sjuk, hon klarar inte av att äta fett.. Man får inte vara överviktig i andras ögon, men man får heller inte vara normalviktig och vilja hålla formen. Är inte det snedvridet? Så alltså måste man bli överviktigt, vilket inte är accepterat att vara, för att kunna träna och äta nyttigt och tänka på sin kropp (eller som alla säger: banta) och hålla ett bra BMI och äta det som kroppen behöver, och sen när man har fått de mått man vill så är det inte accepterat att fortsätta vara sund, för då har man anorexia eller nåt istället. Världen är bra underlig!!
Jag önskade att jag kunde vara mer beslutsam än vad jag är. Jag svär för mig själv varje gång jag satt i mig en hel jävla liter Ben & Jerry-glass och tänker att nä nu måste jag faktiskt skärpa mig, för kroppens skull. Jag vill inte bli full av massa smet som kroppen inte mår bra av, och jag vill faktiskt inte ha celluliter heller. Ok, det här börjar bli en roman nu, så jag ska läggga ner medan jag kan :P
Och by the way. Du är antagligen redan mycket snyggare än dem, och det blir ju inte bättre av att du vill vara hurtig liksom ;)
anledningen till att folk rynkar på nosen vid ordet "banta" är för att det är så man _ska_ göra. man ska säga "nä inte behöver väl du" och "men du som har så fin kropp" trots att objektet i fråga är en liten boll i för små jeans (det är nåt med unga tjejer med ett par kilo för mycket runt mage och rumpa och deras självuppfattning. blev lite inspirerad nu. ska nog ta upp det själv i mina nosar!). och nu menar jag INTE att du är en boll i mini-jeans (jag har sett dig på kort, och sååå bra på photoshop är du inte :)!
för överigt tycker jag bmi är trams. om vi t ex jämför mig och min kompis susanne. hon är ett par cm längre än mig men har en benstomme som en vandrande pinne. själv har jag skelett som en häst. det är alldeles omöjligt att vi skulle kunna väga lika mycket. jag skulle alltså vara undernärd i så fall. hennes bmi är bergis lägre än mitt. men vi är ungefär lika "tjocka"!
gifvetvis vet jag att övrigt stavas bäst utan e. var bara lite för kvick för mitt eget öga... :)
Jag känner igen det där jätteväl! En annan sak jag tänkt på är hur överskattat begreppet "unna sig" är. Det verkar vara en bedrift i sig att kunna unna sig nåt litet extra. Vad man då inte tänker på är att man faktiskt inte unnar kroppen nåt gott, utan bara smaklökarna... Men det går lite mode i det där, det är typ rebelliskt att äta onyttigt - "ha, jag äter så himla mycket skräp och jag bryr mig inte!" Det jobbiga (?) är egentligen att det alltid finns tillfälle till att unna sig nåt, när man har lyckats med nåt, när man har misslyckats med nåt, när man vill vara vardagslyxig, när man firar nåt speciellt...... Man kanske ska börja tänka varannan jatack varannan nejtack.
