Cocksucking Cowboys
Jag tycker vi borde slita oss lite från det hederliga svenska gnället och kolla på Systembolaget med nya ögon.
Ja, det är segt att man inte kan handla kalla drycker, eller hitta bärs efter kl 18. Ja, det är i princip omöjligt att komma fram på helgen, det suger att man måste vänta till den ädla 20-års dagen och ja ett monopol kanske inte alltid känns väldigt etiskt.
Men få tänker på vad man faktiskt får tillbaka. Ett statligt ägt företag med prisreglerade produkter, proffsiga hemsidor, utbildad och kunnig personal som faktiskt gärna hjälper till! Det är inte ofta jag pratar med dem, men så i förra veckan fick jag ett sådant sug efter drinken cocksucking cowboys och bara var tvungen att få tag på butterscotch schnapps. Jag frågar en anställd på Systembolaget och inom loppet av en minut har han både lokaliserat den åt mig, på ett sällsynt lager långt ute i tjotahejti, och lagt en beställning åt mig. Helt kostnadsfritt givetvis.
En vecka senare piper mobilen, ett sms kungör att spriten väntar.
Utan problem vandrar jag in, får min dyrbara flaska och betalar inte ett öre över rek priset.
Så jävla smidigt.
Ja, det är segt att man inte kan handla kalla drycker, eller hitta bärs efter kl 18. Ja, det är i princip omöjligt att komma fram på helgen, det suger att man måste vänta till den ädla 20-års dagen och ja ett monopol kanske inte alltid känns väldigt etiskt.
Men få tänker på vad man faktiskt får tillbaka. Ett statligt ägt företag med prisreglerade produkter, proffsiga hemsidor, utbildad och kunnig personal som faktiskt gärna hjälper till! Det är inte ofta jag pratar med dem, men så i förra veckan fick jag ett sådant sug efter drinken cocksucking cowboys och bara var tvungen att få tag på butterscotch schnapps. Jag frågar en anställd på Systembolaget och inom loppet av en minut har han både lokaliserat den åt mig, på ett sällsynt lager långt ute i tjotahejti, och lagt en beställning åt mig. Helt kostnadsfritt givetvis.
En vecka senare piper mobilen, ett sms kungör att spriten väntar.
Utan problem vandrar jag in, får min dyrbara flaska och betalar inte ett öre över rek priset.
Så jävla smidigt.
Sämsta raggningsrepliken. Ever.
Herr Jag-Vill-Ha-Dig på jobbet har nått nya bottennapp i sina raggningsrepliker.
Han och Herr Tidkorts-Fuskis drar ena nördskämtet efter det andra om hur man borde lägga in en porrsajt istället för vår hemsida på intranätet, och bryter ihop totalt över detta biljanta skämt. Plötsligt utbrister han, synnerligen nöjd med sin knivskarpa kommentar:
- Nej, vi borde starta en bordell där! Då hade vi ju blivit rika också. Höhöhöhö... Eller vad säger du Hanna? Vill du ha anställning hos oss?! Hö.. höö..
Jag har faktiskt ingen aning om vilken reaktion han förväntade sig? Skratt? Entusiastiska hejarop? En örfil för fysisk kontakt? En anmälan gällande sexuella trakasserier?
Han och Herr Tidkorts-Fuskis drar ena nördskämtet efter det andra om hur man borde lägga in en porrsajt istället för vår hemsida på intranätet, och bryter ihop totalt över detta biljanta skämt. Plötsligt utbrister han, synnerligen nöjd med sin knivskarpa kommentar:
- Nej, vi borde starta en bordell där! Då hade vi ju blivit rika också. Höhöhöhö... Eller vad säger du Hanna? Vill du ha anställning hos oss?! Hö.. höö..
Jag har faktiskt ingen aning om vilken reaktion han förväntade sig? Skratt? Entusiastiska hejarop? En örfil för fysisk kontakt? En anmälan gällande sexuella trakasserier?
Joels Dejt
Joel har tydligen lyckats lura någon stackars flicka att han är multimiljonär och att hans näshår är gjort av guld, vilket resulterade i en dejt på lördag.
Inte för att jag är bitter, nejdå. Inte alls.
Jag tänker på hur han var på vår första dejt och känner inte ett uns av oro eller svartsjuka. Han hade fräckheten att bjuda på allt och skrattade dessutom åt mina skämt, den grisen. Att han dessutom var trevlig och gav mig komplimanger drog ju det ett steg för långt. Ingen chans att flicksnärtan faller för honom.
Men eftersom han uppenbarligen känner sig så villrådig inför helgens strapatser, kan inte alla ni läsare ringa och ge honom några råd? Ring helst på kvällen och ge era bästa råd, om ni är ritkigt entusiastiska kanske i form av en dikt eller ljudinspelning.
Eller ring kanske bara för att kolla om det går bra. Eller hur han mår. Eller om hon är kvar och är glad. Eller... nu när jag tänker efter, ring om precis vad som helst. Lördag kväll, kom ihåg det. Han lägger ju ut sitt nummer hela tiden, ni erfarna stalkers har det säkert redan på speed-dial.
Inte för att jag är bitter, nejdå. Inte alls.
Jag tänker på hur han var på vår första dejt och känner inte ett uns av oro eller svartsjuka. Han hade fräckheten att bjuda på allt och skrattade dessutom åt mina skämt, den grisen. Att han dessutom var trevlig och gav mig komplimanger drog ju det ett steg för långt. Ingen chans att flicksnärtan faller för honom.
Men eftersom han uppenbarligen känner sig så villrådig inför helgens strapatser, kan inte alla ni läsare ringa och ge honom några råd? Ring helst på kvällen och ge era bästa råd, om ni är ritkigt entusiastiska kanske i form av en dikt eller ljudinspelning.
Eller ring kanske bara för att kolla om det går bra. Eller hur han mår. Eller om hon är kvar och är glad. Eller... nu när jag tänker efter, ring om precis vad som helst. Lördag kväll, kom ihåg det. Han lägger ju ut sitt nummer hela tiden, ni erfarna stalkers har det säkert redan på speed-dial.
Intelligenta Samtal
Alltså, killkompisar i all ära. De krånglar mindre, ingen drama, PMS existerar inte och dessutom har vi samma humor. Däremot saknar jag ibland den planerande genen.
Meijer: Meh, du kan inte flytta till Norge ju. Då kan inte vi träffas.
Hanna: Du bor i Båstad, vi kan inte träffas ändå.
Meijer: Men jag kommer ju hem snart!
Hanna: Ja just det. Ska vi supa nästa helg eller?
Meijer: Jo. Det kan vi väl.
Hanna: Eh. Väl?
Meijer: Mjaaaa..
Hanna: Va? Ska vi ses eller inte?
Meijer: Vet inte. Orkar inte bestämma.
Hanna: Vad är så svårt med det? Vill du eller vill du inte?
Meijer: Jo, men sluta gör det så jobbigt för mig.
Hanna: Det ska jag. Om du bara säger varför du inte vill bestämma nåt.
Meijer: Eh.. jo.. serru. Det beror lite på, sådär, att om eh.. Jovana..
Hanna: Du vill se om flickvännen hade något roligare planerat?
Meijer: Ja.
Hanna: Förresten.. vad har hon för telefonnummer?
Meijer: Ha! Ska du ringa henne och paxa mig för nästa helg?
Hanna: Det kan du ge dig fan på. Ge mig numret.
Det är tur att ma vet hur snubbar skall tas.
Jovana, hör av dig! Jag tycker vi hittar på nåt nästa helg.
Meijer: Meh, du kan inte flytta till Norge ju. Då kan inte vi träffas.
Hanna: Du bor i Båstad, vi kan inte träffas ändå.
Meijer: Men jag kommer ju hem snart!
Hanna: Ja just det. Ska vi supa nästa helg eller?
Meijer: Jo. Det kan vi väl.
Hanna: Eh. Väl?
Meijer: Mjaaaa..
Hanna: Va? Ska vi ses eller inte?
Meijer: Vet inte. Orkar inte bestämma.
Hanna: Vad är så svårt med det? Vill du eller vill du inte?
Meijer: Jo, men sluta gör det så jobbigt för mig.
Hanna: Det ska jag. Om du bara säger varför du inte vill bestämma nåt.
Meijer: Eh.. jo.. serru. Det beror lite på, sådär, att om eh.. Jovana..
Hanna: Du vill se om flickvännen hade något roligare planerat?
Meijer: Ja.
Hanna: Förresten.. vad har hon för telefonnummer?
Meijer: Ha! Ska du ringa henne och paxa mig för nästa helg?
Hanna: Det kan du ge dig fan på. Ge mig numret.
Det är tur att ma vet hur snubbar skall tas.
Jovana, hör av dig! Jag tycker vi hittar på nåt nästa helg.
Min första norska intervju
Måste säga tack till alla som önskade mig lycka till med jobbsökandet. Det har uppenbarligen hjälpt, för idag kl två blir det dags för min första telefonintervju! Jag är lite nervös. Okej för att det går att förstå norska, om de pratar långsamt, som om jag vore utveckligsstörd, och sedan upprepar det tre gånger. Men nu ska jag ju verka världsvan och überkunnig i precis allt.
Fast å andra sidan kommer man rätt långt bara av att säga Ja! och vara glad när man inte förstår. Det var ju lite så jag fick mitt nuvarande jobb.
- Nej jag kan väl inget egentligen. Men ja! vad jag vill!!
Jobbet låter spännande, de snackas om turnéer med events runt om Norge. Kan ju bli himla kul. Men i värsta fall kan det bara vara någon som har utnyttjat det fräsiga ordet EVENT istället för
stå-i-affären-och-var-irriterande-när-du-säljer-telefoner-ingen-vill-ha.
Det ska vi ta reda på snart. Om en och en halv timma. Håll tummarna.
Jag har inte cancer
Jag är bara så jävla lycklig. Lättnaden är helt obeskrivlig.
Fick just tillbaka mina provresultat och jag har inte cancer.
Jag är så glad. Jag måste dela med mig till någon så jag delar med mig till er.
För 10 månader sedan gick jag till läkaren i Australien. Jag vet inte hur denna kvinna fått sin licens eller om hon över huvud taget var mänskig för hon behandlade mig så illa. Jag kände mig förnedrad och sårad, men det värsta var när hon helt plötsligt utbrast: "Men fattar du inte? Det är CANCER vi pratar om. Du har cancer."
Behöver jag berätta hur min värld rasade samman? Hur mycket jag och Joel grät? Hur ensam jag kände mig där på andra sidan jorden och hur mycket pengar jag var tvungen att lägga ut på sjukvård i ett främmande land?
Så påbörjades en utredning som fick sitt slut först idag. Läkarna där nere ville söva ned mig och operara bort gud vet vad. Läkarna i Sverige sa emot. De i Sydney meddelade att om jag väntade till hemkomst kunde det mycket väl vara för sent för mig. Och i Sverige sa de att jag kunde få framtida men om operation skedde i onödan.
Val och kval.
Till slut blev det Sverige, och vilken tur! För nu kom provresultaten, och de var de bästa nyheterna någonsin. Allt ser fint ut, allt ser normalt ut. Jag är frisk. Jag har inte cancer.
Fick just tillbaka mina provresultat och jag har inte cancer.
Jag är så glad. Jag måste dela med mig till någon så jag delar med mig till er.
För 10 månader sedan gick jag till läkaren i Australien. Jag vet inte hur denna kvinna fått sin licens eller om hon över huvud taget var mänskig för hon behandlade mig så illa. Jag kände mig förnedrad och sårad, men det värsta var när hon helt plötsligt utbrast: "Men fattar du inte? Det är CANCER vi pratar om. Du har cancer."
Behöver jag berätta hur min värld rasade samman? Hur mycket jag och Joel grät? Hur ensam jag kände mig där på andra sidan jorden och hur mycket pengar jag var tvungen att lägga ut på sjukvård i ett främmande land?
Så påbörjades en utredning som fick sitt slut först idag. Läkarna där nere ville söva ned mig och operara bort gud vet vad. Läkarna i Sverige sa emot. De i Sydney meddelade att om jag väntade till hemkomst kunde det mycket väl vara för sent för mig. Och i Sverige sa de att jag kunde få framtida men om operation skedde i onödan.
Val och kval.
Till slut blev det Sverige, och vilken tur! För nu kom provresultaten, och de var de bästa nyheterna någonsin. Allt ser fint ut, allt ser normalt ut. Jag är frisk. Jag har inte cancer.
Originella jag.
Kände mig jävligt unik idag när vi kom på den briljanta iden att dra till sanden. Till Sandvika närmare bestämt. Grilloset låg tät, barnen skrek och solen stekte. Det blev faktiskt så varmt att jag kom i vattnet en gång, det måste ju vara något sorts rekord. Johan toppade med att bada 5 gånger men så vill han ju bara skryta.
Jag plöjde igenom Liza Marklunds nya bok och kunde sedan konstatera att jag lyckades unvika att bränna mig på axlarna, ryggen, brösten och ja alla ställen faktiskt förutom UNDER knäskålen. Lite mysko men så är det kanske inte ett väldigt prioriterat ställe att smörja in heller.
Nu har Emma beodrat mig att söka jobb. Så fort jag försöker lämna datorn smäller hon mig på fingrarna och väser: "Sök Jobb!" Inte mycket att välja på då. Och jag söker. Och hoppas. Och är rädd.
Jag plöjde igenom Liza Marklunds nya bok och kunde sedan konstatera att jag lyckades unvika att bränna mig på axlarna, ryggen, brösten och ja alla ställen faktiskt förutom UNDER knäskålen. Lite mysko men så är det kanske inte ett väldigt prioriterat ställe att smörja in heller.
Nu har Emma beodrat mig att söka jobb. Så fort jag försöker lämna datorn smäller hon mig på fingrarna och väser: "Sök Jobb!" Inte mycket att välja på då. Och jag söker. Och hoppas. Och är rädd.
Hanna funderar
Hmm.. det finns väldigt många jobb för mig i Oslo.
Jobb med bra lön.
Och så finns det en Emma.
Hmm.. och Hmm igen.
Jobb med bra lön.
Och så finns det en Emma.
Hmm.. och Hmm igen.
Och en tråkig repris
Gissa vem som just ringde?
Herr Jag-Vill-Ha-Dig från jobbet.
Han undrade om jag kanske ville gå ut denna helgen då?
Nu är det bara pinsamt, kan han inte lägga ned?
Detta betyder att jag måste bli sådär trist och banka in meddelandet i huvudet på honom.
Du är gift!
Du är gammal!
Du är ful!
Favorit i repris
Ja vad vi elsker dette landet!
Norge igen. Hemma hos Emma.
Jag har till och med flirtat så mycket på jobbet att de lät mig vara ledig på måndag. Tills vidare iaf, ifall inga katastrofer inträffar. Så snälla.. ingen går ut i pressen och snackar skit om Aloe Vera på måndag? För i så fall får jag rycka in.
Min mobil har även lagt av. Det blir som en ofrivillig semester. Kan bli skönt men hittills har det vållat mest problem då jag inte kunde meddela Emma att jag var sen, och hon inte kunde meddela att spårvagnarna inte går. Men handlingskraftiga Hanna snor en telefon från en kille på bussen och allt blir lugna puckar.
Trots att vi verkligen längtat efter varandra går samtalen sådär. Vi är knappt vid medvetande, vilket inte underlättar för diskussion. Istället blir det gemensamt dreggel blandat med suckar, inte fy skam det heller.
Jag har fått lön, det är fredag, solen skiner och jag är hos Emma.
Livet är så jävla gött just nu.
Norge igen. Hemma hos Emma.
Jag har till och med flirtat så mycket på jobbet att de lät mig vara ledig på måndag. Tills vidare iaf, ifall inga katastrofer inträffar. Så snälla.. ingen går ut i pressen och snackar skit om Aloe Vera på måndag? För i så fall får jag rycka in.
Min mobil har även lagt av. Det blir som en ofrivillig semester. Kan bli skönt men hittills har det vållat mest problem då jag inte kunde meddela Emma att jag var sen, och hon inte kunde meddela att spårvagnarna inte går. Men handlingskraftiga Hanna snor en telefon från en kille på bussen och allt blir lugna puckar.
Trots att vi verkligen längtat efter varandra går samtalen sådär. Vi är knappt vid medvetande, vilket inte underlättar för diskussion. Istället blir det gemensamt dreggel blandat med suckar, inte fy skam det heller.
Jag har fått lön, det är fredag, solen skiner och jag är hos Emma.
Livet är så jävla gött just nu.
Dilemman
Kom just på min arbetskollega att fuska med tidskorten.
Vet inte riktigt vad jag ska göra?
Antagligen gör jag en Svensson. Springer runt och är irriterad utan att göra något åt det. För ingen vill ju vara skvallerbytta. Dessutom, vad spelar det egentligen för roll?
Tror jag är mest störd över att han får pengar för att inte vara här, av ren avundsjuka.
Jag vill också på pengar för att sova!
Vet inte riktigt vad jag ska göra?
Antagligen gör jag en Svensson. Springer runt och är irriterad utan att göra något åt det. För ingen vill ju vara skvallerbytta. Dessutom, vad spelar det egentligen för roll?
Tror jag är mest störd över att han får pengar för att inte vara här, av ren avundsjuka.
Jag vill också på pengar för att sova!
Gamla tanter
En gammal tant kom fram till mig idag och började prata. Bara sådär, utan vidare drog hon igång en konversation med mig som inte krävde värst mycket gensvar från min sida. Men andra ord räckte det med att jag stod kvar på samma plats så var hon nöjd.
Vi pratade länge och väl. Och med det så menar jag att hon pratade, det förstå ni.
Jag fick veta att tågen förstör lungorna för oss, och att lågenergilamporna är farliga för barn. Hon undrade om inte jag hade någon mormor eller farmor som kanske vill hyra ut en lägenhet till henne och berättade glatt om när polisen sa att de hade häktningsorder på henne för paranoia. Dessutom hann hon med en komplett genomgång av hennes födsel, (liten 1,5 kilo bara) allergier, (22 olika ämnen) mamma, (väldigt stäng. Skrattade aldrig) familjens stjärntecken, (alla förutom en var skorpioner. Det betyder tydligen att man pratar mycket. Nähä?) samt hennes livsförsäkring (tydligen väldigt dyr om man är gammal och på väg att dö).
Sedan hittade hon ett donationskort på marken och tyckte det var himla festligt att fylla i den. Och medan hon fnissande fyller i kortet smyger jag iväg till mitt jobb, förundrad över att alla de orden fick plats i en så liten kropp.
Vi pratade länge och väl. Och med det så menar jag att hon pratade, det förstå ni.
Jag fick veta att tågen förstör lungorna för oss, och att lågenergilamporna är farliga för barn. Hon undrade om inte jag hade någon mormor eller farmor som kanske vill hyra ut en lägenhet till henne och berättade glatt om när polisen sa att de hade häktningsorder på henne för paranoia. Dessutom hann hon med en komplett genomgång av hennes födsel, (liten 1,5 kilo bara) allergier, (22 olika ämnen) mamma, (väldigt stäng. Skrattade aldrig) familjens stjärntecken, (alla förutom en var skorpioner. Det betyder tydligen att man pratar mycket. Nähä?) samt hennes livsförsäkring (tydligen väldigt dyr om man är gammal och på väg att dö).
Sedan hittade hon ett donationskort på marken och tyckte det var himla festligt att fylla i den. Och medan hon fnissande fyller i kortet smyger jag iväg till mitt jobb, förundrad över att alla de orden fick plats i en så liten kropp.
Vad inte brun du är!
Nu när solen äntligen ler mot oss framträder ett väldigt typiskt drag hos svenskarka. Den fullkomliga hysterin att bli BRUN. Gärna modellpepparkaka, det är normen för de flesta. När vi satt på gräset idag tog det max 4.5 sekunder innan någon på fullt allvar utbrister: "Ja men nu hinner vi arbeta lite på brännan också! Hima bra att vara ute såhär nu när solen är som starkast. Jag kommer bli solbränd på nolltid."
Hela det citatet är så ironisk på flera plan. Bara att folk vill arbeta för solbrännan är sjukt. Dessutom är det aldrig så tydligt som i det svenska språket vad vi faktiskt pratar om. SolBRÄNNAN. Vi har inte ens ett svenskt ord för att bli sådär gyllebrun. På engelska heter det Tan, men i Sverige blir vi inte det. Vi blir bara brända.
En av mina stora fasor för att komma hem till Sverige var faktiskt kommentarerna jag skulle få om min hudfärg.
"Men Hanna, jag som trodde du skulle vara brun!"
"Var det inte i Australien du bodde? Inte Antarktis?"
"Du måste gå ut i solen för att få färg, visste du inte det?"
Varför känner folk det trängande behovet att kommentera min icke-existerande bränna? Jag förstår det inte. Och jag hatar det. Varför ska jag behöva försvara mig för att jag inte blir brun, för att jag inte vill ha hudcancer och för att jag har bättre saker för mig än att ligga och pressa? Jag smorde in mig själv i lager på lager med brun utan sol för att slippa kommentarerna, men tänk de kom ändå!
Mitt standardsvar var: "Om jag inte KAN bli brun spelar det ingen roll vart jag bor"
Om jag blev sur skällde jag ut dem och sa att solen är faktiskt farlig. Hur kan folk inte ha fattat detta ännu? Så kanske jag visar mina ärr jag fick på axlarna när vi var på delfinsafari, eller på knäna, som jag fick i Cairns. Det här gör solen, säger jag. Den ger ärr. Den skadar huden. Den är farlig. Låt mig och min bleka hud vara.
Hela det citatet är så ironisk på flera plan. Bara att folk vill arbeta för solbrännan är sjukt. Dessutom är det aldrig så tydligt som i det svenska språket vad vi faktiskt pratar om. SolBRÄNNAN. Vi har inte ens ett svenskt ord för att bli sådär gyllebrun. På engelska heter det Tan, men i Sverige blir vi inte det. Vi blir bara brända.
En av mina stora fasor för att komma hem till Sverige var faktiskt kommentarerna jag skulle få om min hudfärg.
"Men Hanna, jag som trodde du skulle vara brun!"
"Var det inte i Australien du bodde? Inte Antarktis?"
"Du måste gå ut i solen för att få färg, visste du inte det?"
Varför känner folk det trängande behovet att kommentera min icke-existerande bränna? Jag förstår det inte. Och jag hatar det. Varför ska jag behöva försvara mig för att jag inte blir brun, för att jag inte vill ha hudcancer och för att jag har bättre saker för mig än att ligga och pressa? Jag smorde in mig själv i lager på lager med brun utan sol för att slippa kommentarerna, men tänk de kom ändå!
Mitt standardsvar var: "Om jag inte KAN bli brun spelar det ingen roll vart jag bor"
Om jag blev sur skällde jag ut dem och sa att solen är faktiskt farlig. Hur kan folk inte ha fattat detta ännu? Så kanske jag visar mina ärr jag fick på axlarna när vi var på delfinsafari, eller på knäna, som jag fick i Cairns. Det här gör solen, säger jag. Den ger ärr. Den skadar huden. Den är farlig. Låt mig och min bleka hud vara.
Det brinner!
Brandlarmet går.
Vi är förbjudna att arbeta vidare och måste gå ut. Samling sker på en solig gräsmatta där vi sitter och snackar skit. Sedan kommer brandmännen i sina fina uniformer och vi får något att vila ögonen på. Någon drar fram en glass. En annan tar en tupplur.
Livet kunde ju vara värre.
Vi är förbjudna att arbeta vidare och måste gå ut. Samling sker på en solig gräsmatta där vi sitter och snackar skit. Sedan kommer brandmännen i sina fina uniformer och vi får något att vila ögonen på. Någon drar fram en glass. En annan tar en tupplur.
Livet kunde ju vara värre.
PRIDE-abstinens
I år går Europride av stapeln i vår kära huvudstad. 10 hela dagar ska vigas åt kärleken. Jag som vart på priden tidigare VET hur underbart det kommer blir. Fjollbögar, dramaqueens, dykes on bikes, humlor, dragqueens, lipstick flator och sprit, allt i en härlig blandning.
Vi snackar konserter, utställningar, workshops, tal, seminarum, marknader, fester och givetvis den stora paraden. Det pirrar i magen på mig bara jag pratar om det. Jag är så redo, jag är så sugen. Jag är ju singel och allt.
Det suger så jävla hårt att jag inte kan gå.
För vem ska jag gå med? Vart ska jag bo?
Jag som skulle springa runt i min kroppsmålning med tejpade bröstvårtor och bara vara lesbisk i en hel vecka.
Ingen som bor i stora staden och känner ett galet begär att han en Hanna boende hos sig? Någon som inte kunde tänka sig en roligare helg än att tillbringa den med tusentals egofixerade homos? Ingen annan förutom jag som känner, PRIDEN - här kommer jag!?
Vi snackar konserter, utställningar, workshops, tal, seminarum, marknader, fester och givetvis den stora paraden. Det pirrar i magen på mig bara jag pratar om det. Jag är så redo, jag är så sugen. Jag är ju singel och allt.
Det suger så jävla hårt att jag inte kan gå.
För vem ska jag gå med? Vart ska jag bo?
Jag som skulle springa runt i min kroppsmålning med tejpade bröstvårtor och bara vara lesbisk i en hel vecka.
Ingen som bor i stora staden och känner ett galet begär att han en Hanna boende hos sig? Någon som inte kunde tänka sig en roligare helg än att tillbringa den med tusentals egofixerade homos? Ingen annan förutom jag som känner, PRIDEN - här kommer jag!?
Jag kan själv!
Fy fan vad jag är bra.
Hela veckan har det varit full rulle på jobbet med ena krisen efter den andra. Och jag har löst dem! Stessigt, stressigt. Men också kul, kul!
Jag känner verkligen hur jag får mer förtroende och ansvar. Just nu ersätter jag 5 personer från marknad! Jag förväntas kunna svara på frågor om deras projekt, lösa alla problem och kontera fakturorna. Vi snackar liksom viktiga saker. Viktigare än att sortera nycklar i alla fall, vilket jag ägnade hela förra veckan åt.
Alla kommer in och säger "Hjälp! Hanna! Fixa det här!"
Och jag nickar nådigt. Visst. Jag fixar det. Jag fixar allt.
Idag satt jag och the Big Boss och diskuterade krisstrategien för vårt senaste problem. När jag öppar munnen och bräker ur mig några åsiker lyssnar hon faktiskt! Och tar hänsyn, vi diskuterar. Hon är intresserad av min åsikt! Helt otroligt.
Jag har ingen utbildning men jag kan ändå. Fy fan vad skönt.
Det är så bra att bli äldre - vilken skillnad i respekt.
Hela veckan har det varit full rulle på jobbet med ena krisen efter den andra. Och jag har löst dem! Stessigt, stressigt. Men också kul, kul!
Jag känner verkligen hur jag får mer förtroende och ansvar. Just nu ersätter jag 5 personer från marknad! Jag förväntas kunna svara på frågor om deras projekt, lösa alla problem och kontera fakturorna. Vi snackar liksom viktiga saker. Viktigare än att sortera nycklar i alla fall, vilket jag ägnade hela förra veckan åt.
Alla kommer in och säger "Hjälp! Hanna! Fixa det här!"
Och jag nickar nådigt. Visst. Jag fixar det. Jag fixar allt.
Idag satt jag och the Big Boss och diskuterade krisstrategien för vårt senaste problem. När jag öppar munnen och bräker ur mig några åsiker lyssnar hon faktiskt! Och tar hänsyn, vi diskuterar. Hon är intresserad av min åsikt! Helt otroligt.
Jag har ingen utbildning men jag kan ändå. Fy fan vad skönt.
Det är så bra att bli äldre - vilken skillnad i respekt.
Den hemliga beundraren, upplösningen
Jag förstår att det är många där ute som är nyfikna på vad som egentligen hände med min hemliga beundrare/stalker. För visst har jag löst mysteriet vid det här laget. Ingenting är omöjligt för en Hanna.
Jag tog till det mycket listiga knepet att ringa från hemligt nummer och hade ett helt manus framför mig om hur jag skulle konfrontera min stalker när en röst bräker: "Ja det var Babak!"
Jag tappar fattningen helt. Heter han faktiskt Babak? Amanda som sa att det var ett internskämt mellan hennes vänner. Det namnet var ju anledningen till att jag trodde det var någon från festen. Ingen kan väl heta så på riktigt. Eller?
I 20 minuter står vi och anklagar varandra.
- Du driver med mig!
- Nej det är du som driver med mig!
- Helt ärligt, lägg av nu. Vem är du egentligen?
- Vaddå? Vem fan är du som skickar hemliga sms egentligen?
Det visar sig att han träffade en brutta med det fina namnet Elin. De delade taxi och klickade totalt. Hon ger ut sitt nummer och han lovar att höra av sig. Här går nåt riktigt fel och hon ger ut mitt nummer istället. Men vilje eller inte, det är ännu ett mysterium.
Vad är oddsen för att hon skulle ge ut mitt nummer istället? På enda kvällen jag faktiskt också är ute och röjer? Att killen dessutom heter Babak vilket är ett internskämt mellan Amandas kompisar? Det är i dessa stunder det inte råder någon tvivel ifall ödet finns. Det har dessutom ett sjukt sinne för humor.
Summa sumarum: Vi trodde båda att vi hade någon på G, men hade bara varandra. Stor besvikelse följer och vi hörs aldrig igen. The End.
Jag tog till det mycket listiga knepet att ringa från hemligt nummer och hade ett helt manus framför mig om hur jag skulle konfrontera min stalker när en röst bräker: "Ja det var Babak!"
Jag tappar fattningen helt. Heter han faktiskt Babak? Amanda som sa att det var ett internskämt mellan hennes vänner. Det namnet var ju anledningen till att jag trodde det var någon från festen. Ingen kan väl heta så på riktigt. Eller?
I 20 minuter står vi och anklagar varandra.
- Du driver med mig!
- Nej det är du som driver med mig!
- Helt ärligt, lägg av nu. Vem är du egentligen?
- Vaddå? Vem fan är du som skickar hemliga sms egentligen?
Det visar sig att han träffade en brutta med det fina namnet Elin. De delade taxi och klickade totalt. Hon ger ut sitt nummer och han lovar att höra av sig. Här går nåt riktigt fel och hon ger ut mitt nummer istället. Men vilje eller inte, det är ännu ett mysterium.
Vad är oddsen för att hon skulle ge ut mitt nummer istället? På enda kvällen jag faktiskt också är ute och röjer? Att killen dessutom heter Babak vilket är ett internskämt mellan Amandas kompisar? Det är i dessa stunder det inte råder någon tvivel ifall ödet finns. Det har dessutom ett sjukt sinne för humor.
Summa sumarum: Vi trodde båda att vi hade någon på G, men hade bara varandra. Stor besvikelse följer och vi hörs aldrig igen. The End.
Gud älskar mig
Jag vandrar genom stan när jag hör det. En tvärflöjt spelar en sommarmelodi och tonerna kommer från de öppna dörrarna på kyrkan. Åter igen kan jag inte så emot impulsen och jag går in i kyrkan, samma kyrka som jag blev frälst i.
Det är nog inte så många här som vet att jag är kristen.
Inne i kyrkan spelar hon obekymrat vidare, hon spelar bara för mig. En man hälsar mig välkommen och sätter sig vid orgeln. Tillsammans kompar de varandra och ljuv musik klingar under kyrkans blåa tak. Ingen annan lyssnar förutom jag.
Efter att jag tänt mitt ljus blundar jag och tar in allt det vackra. Jag vet att det finns en trygg punkt i mitt liv, dit jag alltid är välkommen. Någon som pusslar ihop mig när jag faller isär. Jag är glad för att Gud finns i mitt liv.
Och tänka sig, när jag sitter i kyrkbänken och låter tårarna strömma känner jag ett hål i min handväska. Fordet har släppt. Försiktigt lirkar jag in ett finger och letar planlöst när jag känner dem. USB-minnet. Nyklarna. Jag hittade dem.
Det är nog inte så många här som vet att jag är kristen.
Inne i kyrkan spelar hon obekymrat vidare, hon spelar bara för mig. En man hälsar mig välkommen och sätter sig vid orgeln. Tillsammans kompar de varandra och ljuv musik klingar under kyrkans blåa tak. Ingen annan lyssnar förutom jag.
Efter att jag tänt mitt ljus blundar jag och tar in allt det vackra. Jag vet att det finns en trygg punkt i mitt liv, dit jag alltid är välkommen. Någon som pusslar ihop mig när jag faller isär. Jag är glad för att Gud finns i mitt liv.
Och tänka sig, när jag sitter i kyrkbänken och låter tårarna strömma känner jag ett hål i min handväska. Fordet har släppt. Försiktigt lirkar jag in ett finger och letar planlöst när jag känner dem. USB-minnet. Nyklarna. Jag hittade dem.
USB-damp
Precis när jag tror att saker går bra så får jag psykbryt. Jag trodde att saker började falla på plats och att jag kunde få lite ordning på mitt liv. Inte få konstiga dippar på jobbet, inte vara desperat för att bli älskad. Jag trodde att jag kunde bygga mig ett liv i min lägenhet där saker och ting faktiskt hörde samman och jag visste vart de var.
Jag ville inte komma hem och bryta ihop över något så töntigt som ett USB minne. Folk tappar bort saker hela tiden så vad spelar det för roll? Vi snackar 200 spänn max. Men jag är så trött på att inte ha hjärnan på rätt ställe. Jag är så trött på att ständigt glömma, vela och virra. Saker bara försvinner ur min väska och jag kan inte fatta hur en enda människa kan tappa bort så mycket.
Jag ringer Sofia och ska meddela min sena ankomst när floden bara börjar. Jag visste inte ens att jag hade allt det inom mig. Jag ligger i en boll på golvet och kvider "Jag orkar inte mer. Jag orkar inte vara så glömsk. Hittils har jag tappat bort två nycklar, en dagbok, ett USB-minne och en fickkniv. På en månad. Det är helt absurt ju!"
Sofia tröstar, säger det är okej att vara glömsk. Det är helt förståeligt att min hjärna inte fungerar som vanligt nu, men jag vägrar att förstå. Nu vill jag bara bli normal. Kan jag inte få ett normalt liv, bara en kort stund? När jag inte behöver oroa mig för nästa lön, ett liv där jag har råd att köpa mig ett soffbord, en micro, en telefon, en cykel och andra saker folk tar för givet. Jag vill inte behöva lägga pengarna på ett USB-minne som jag redan haft.
Jag vill ha ett liv där jag känner mig hemma i min lägenhet och vet vart jag ska fira jul. Jag vill ha lite trygghet. Jag vill ha en stabil grund. Jag vill, jag vill, jag vill!!
Jag ville inte komma hem och bryta ihop över något så töntigt som ett USB minne. Folk tappar bort saker hela tiden så vad spelar det för roll? Vi snackar 200 spänn max. Men jag är så trött på att inte ha hjärnan på rätt ställe. Jag är så trött på att ständigt glömma, vela och virra. Saker bara försvinner ur min väska och jag kan inte fatta hur en enda människa kan tappa bort så mycket.
Jag ringer Sofia och ska meddela min sena ankomst när floden bara börjar. Jag visste inte ens att jag hade allt det inom mig. Jag ligger i en boll på golvet och kvider "Jag orkar inte mer. Jag orkar inte vara så glömsk. Hittils har jag tappat bort två nycklar, en dagbok, ett USB-minne och en fickkniv. På en månad. Det är helt absurt ju!"
Sofia tröstar, säger det är okej att vara glömsk. Det är helt förståeligt att min hjärna inte fungerar som vanligt nu, men jag vägrar att förstå. Nu vill jag bara bli normal. Kan jag inte få ett normalt liv, bara en kort stund? När jag inte behöver oroa mig för nästa lön, ett liv där jag har råd att köpa mig ett soffbord, en micro, en telefon, en cykel och andra saker folk tar för givet. Jag vill inte behöva lägga pengarna på ett USB-minne som jag redan haft.
Jag vill ha ett liv där jag känner mig hemma i min lägenhet och vet vart jag ska fira jul. Jag vill ha lite trygghet. Jag vill ha en stabil grund. Jag vill, jag vill, jag vill!!
Besöksrekord
Det är väldigt spännande att se hur jag de två senaste dagarna satt besöksrekord. Nu, som nybilden singel är det helt plötsligt omåttligt intressant att höra om mina humörsvängar, spyor, pinsamma minnen och allmänna svammel.
Är det alla Joels läsare som spionerar på mig? Eller kanske folk som gärna vill ragga men inte vågar? Eller kanske, bara kanske, är det alla mina arbetskamrater som fått nys om bloggen. Där sitter de och skrattar åt mina dumheter samtidigt som de är sjukt duktiga att hålla minen när jag går förbi.
I vilket fall som helst är jag glad. Jag hälsar alla nya läsare välkomna och hoppas ni vågar höra av er någon gång. Jag är precis lika farlig som jag verkar.
Är det alla Joels läsare som spionerar på mig? Eller kanske folk som gärna vill ragga men inte vågar? Eller kanske, bara kanske, är det alla mina arbetskamrater som fått nys om bloggen. Där sitter de och skrattar åt mina dumheter samtidigt som de är sjukt duktiga att hålla minen när jag går förbi.
I vilket fall som helst är jag glad. Jag hälsar alla nya läsare välkomna och hoppas ni vågar höra av er någon gång. Jag är precis lika farlig som jag verkar.
Dagens sms
Alltså. Det finns två grundregler för en full Hanna. Den ena är att jag alltid, alltid kommer ihåg kvällen. Alla pinsamma detaljer, alla spyor, alla hemska kommentarer. Allt. Det spelar ingen roll hur full jag blir, synen försvinner före minnet. Det är min förbannelse.
Den andra regeln är att jag aldrig, aldrig lämnar ut mitt telefonnummer. Den enda som jag gjorde det till var Joel och ni vet ju hur det gick..
Men så trillar ett sms in:
"Vad gör du? Du var rolig i lördags (: nu har du mitt nr men lämna inte ut det till någon, jag vill inte ha stalkers efter mig. /Babak"
Och denna sluga fan har såklart, precis som mig, ett nummer som inte går att spåra via Eniro.
Det finns så många frågetecken i den här historian att jag inte vet vart jag ska börja! Jag känner ingen Babak, lämnade inte ut mitt telefonnummer till någon, lämnade inte ens ut mitt namn till någon. Vad vill denne? Är det någon som spelar mig ett spratt? I lördags spydde jag, det var allt jag gjorde. Vem tycker det är kul?!
Den andra regeln är att jag aldrig, aldrig lämnar ut mitt telefonnummer. Den enda som jag gjorde det till var Joel och ni vet ju hur det gick..
Men så trillar ett sms in:
"Vad gör du? Du var rolig i lördags (: nu har du mitt nr men lämna inte ut det till någon, jag vill inte ha stalkers efter mig. /Babak"
Och denna sluga fan har såklart, precis som mig, ett nummer som inte går att spåra via Eniro.
Det finns så många frågetecken i den här historian att jag inte vet vart jag ska börja! Jag känner ingen Babak, lämnade inte ut mitt telefonnummer till någon, lämnade inte ens ut mitt namn till någon. Vad vill denne? Är det någon som spelar mig ett spratt? I lördags spydde jag, det var allt jag gjorde. Vem tycker det är kul?!
Teknik-Lycka!
Åh ibland blir jag bara så glad! Min käraste bästaste pappa lyckades rädda korten från Thailand! Tänka sig, jag gav honom ett tomt minneskort och han lyckas plocka fram bilder som inte finns. Helt otroligt. Men så är han ju IT-Specialist!
De säger att man vet inte vad man hade förrän det försvinner, och nu kan jag verkligen uppskatta bilderna jag tog. Kanske till och med rama in en eller ett par stycken. Och göra cirka 56 backuper på alla bilder jag tagit, någonsin.
Dessutom får jag tillbaka min kamera, så slipper bloggen vara så tom på bilder. Då blir alla glada, jaa!!
Det är som att en kroppsdel kommer tillbaka.
What's up boobs?
Ibland undrar jag vad som händer med mina bröst. De vill liksom aldrig sluta växa. Igår köpte jag en ny BH och kunde konstatera att det var E-kupa som gällde för mig. Jag fyller snart 22, borde de inte ha bestämt sig för en storlek vid det här laget?
Jag tror många tjejer/kvinnor inte förstår vad jobbiga ett par fettpåsar kan vara. Om inte det vore för min rädsla gentemot operationer samt extremt kass ärrbildnig hade jag nog försökt att få dem förminskade för länge sedan. Det är sjukt jobbigt att springa, även fast sport-BHn kostade lika mycket som hyran. De är ivägen, ger folk förutfattade meningar, ger ont i ryggen, och är helt omöjliga att hitta kläder som passar till. I ett vanligt spaghetti-linne ser jag ut som Pamela Anderson. Version fräshare då förstås.
Jag vet inte hur många som har tänkt på det men få affärer säljer faktist inte kupor över C. Lindex, Kappahl, H&M, you name it. De gångerna jag frågat har personalen tittat stött på mig. Om de var på bra humör fick jag se pansionärsavdelningen, där stil är bannlyst och designen lika smart som två icapåsar på en tråd. Nej, när jag behöver bysthållade är det specialaffärer som gäller. Där man måste betala 300 kr bara för att komma in i affären, personalen följer med in i provrummet och de har alla versioner förutom normal, slät, enkel, användbar.
Ett annat intressant fenomen är hur extremt avundsjuka tjejer är. De blir stötta om jag klagar och tycker jag borde vara nöjd med att ha porrfilmstuttar. Jag undrar varifrån denna avundsjuka kommer. Tror de att jag är lyckligare på grund av brösten? Att jag får mer i lön och har en framtida karriär som modell framför mig? Att killarna gillar mig bättre? För så är det inte. Jag får många gånger fler kommentarer från tjejer än killar. För snubbarna så kvittar det, vilket som. Så länge jag känner mig sexig.
Dessutom tror jag inte dessa tjejer har sett ett par naturliga E-kupor. Penntricket har ju varit kört för min del sedan länge. De pekar INTE uppåt för ja, gravitationen påverkar dem med. Vill ni skaffa silikonpattar som petar ut ögonen på folk, visst gör det. Men snälla förstå att det ger inget extra förutom ett par gram på vågen. Och låt mig klaga på mina - det är min favorithobby.
Jag tror många tjejer/kvinnor inte förstår vad jobbiga ett par fettpåsar kan vara. Om inte det vore för min rädsla gentemot operationer samt extremt kass ärrbildnig hade jag nog försökt att få dem förminskade för länge sedan. Det är sjukt jobbigt att springa, även fast sport-BHn kostade lika mycket som hyran. De är ivägen, ger folk förutfattade meningar, ger ont i ryggen, och är helt omöjliga att hitta kläder som passar till. I ett vanligt spaghetti-linne ser jag ut som Pamela Anderson. Version fräshare då förstås.
Jag vet inte hur många som har tänkt på det men få affärer säljer faktist inte kupor över C. Lindex, Kappahl, H&M, you name it. De gångerna jag frågat har personalen tittat stött på mig. Om de var på bra humör fick jag se pansionärsavdelningen, där stil är bannlyst och designen lika smart som två icapåsar på en tråd. Nej, när jag behöver bysthållade är det specialaffärer som gäller. Där man måste betala 300 kr bara för att komma in i affären, personalen följer med in i provrummet och de har alla versioner förutom normal, slät, enkel, användbar.
Ett annat intressant fenomen är hur extremt avundsjuka tjejer är. De blir stötta om jag klagar och tycker jag borde vara nöjd med att ha porrfilmstuttar. Jag undrar varifrån denna avundsjuka kommer. Tror de att jag är lyckligare på grund av brösten? Att jag får mer i lön och har en framtida karriär som modell framför mig? Att killarna gillar mig bättre? För så är det inte. Jag får många gånger fler kommentarer från tjejer än killar. För snubbarna så kvittar det, vilket som. Så länge jag känner mig sexig.
Dessutom tror jag inte dessa tjejer har sett ett par naturliga E-kupor. Penntricket har ju varit kört för min del sedan länge. De pekar INTE uppåt för ja, gravitationen påverkar dem med. Vill ni skaffa silikonpattar som petar ut ögonen på folk, visst gör det. Men snälla förstå att det ger inget extra förutom ett par gram på vågen. Och låt mig klaga på mina - det är min favorithobby.
Hanna Special
Kombinerad frukost, lunch och middag idag blev Pizza.
En Hanna Special närmare bestämt.
Hawaii med curry och kebabsås, yum.
Svensk pizza rocks.
En Hanna Special närmare bestämt.
Hawaii med curry och kebabsås, yum.
Svensk pizza rocks.
Jag hatar när mamma har rätt
Vi har ju tidigare kunnat konstatera att min ragg-o-meter är helt ur funktion. Hur flirtar går till är sinnessjukt sårt att förstå, och vem som använder dem mot mig vet jag helt enkelt inte.
I fredags blev jag så glad när en kille från jobbet ringde och frågade om jag ville hänga med ut. När jag tvekade erbjöd han sig till och med att stå för hela kvällen. Det är svårt att säga nej till ett sådant erbjudande jag jag tackar glatt ja.
Då tittar mamma förbrående på mig.
- Men Hanna, vad ska du ut och göra med honom?
- Vi ska bara umgås, det är ju kul om någon från jobbet vill vara min vän.
- Som ringer 30 minuter i förväg, full som ett as och vill bjuda dig på sprit?
- Meh. Han är ju gift, han tänker inte på sånt.
- Även gifta killar kan var svin. Jag får dåliga vibbar.
- Okej, okej. Jag ringer väl och avbokar.
Givetvis får jag dåligt samvete för att jag avbokar när ha redan är på väg in mot stan, och ringer således igen kring två-snåret för att kolla om kvällen blev lyckad ändå. Varvid han sluddrar fram:
- Asså Hanna, du är så jäääävla sexig. Vet du det?
- Ööööh nej. Det visste jag nog inte.
- Jo för fan. Jag tycker du är så himla fin. Jag har kollat in dig länge.
- Du har känt mig i en halv sekund typ.
- Aaa fast det räcker serru. Då är så fin.
- Har inte du en fru?
- Jo, men det är tråkigt. Du är kul. hehehe... fy faaaan vad jag kommer skämmas på jobbet.
- Ja det kommer du.
- Nej, jag står för det jag tycker *fnitter* Och du är vacker.
- Nu får vi nog lägga på. Vi syns på jobbet.
Hur kunde jag totalt ha missat detta?
Och för att göra det hela ännu roligare. Gissa vilka två jag delar rum med nu när jag bytt arbetsplats? Just det, herr jag-flirtar-inte samt herr jag-vill-ha-dig. Halleluja vilken sommar det kommer bli.
I fredags blev jag så glad när en kille från jobbet ringde och frågade om jag ville hänga med ut. När jag tvekade erbjöd han sig till och med att stå för hela kvällen. Det är svårt att säga nej till ett sådant erbjudande jag jag tackar glatt ja.
Då tittar mamma förbrående på mig.
- Men Hanna, vad ska du ut och göra med honom?
- Vi ska bara umgås, det är ju kul om någon från jobbet vill vara min vän.
- Som ringer 30 minuter i förväg, full som ett as och vill bjuda dig på sprit?
- Meh. Han är ju gift, han tänker inte på sånt.
- Även gifta killar kan var svin. Jag får dåliga vibbar.
- Okej, okej. Jag ringer väl och avbokar.
Givetvis får jag dåligt samvete för att jag avbokar när ha redan är på väg in mot stan, och ringer således igen kring två-snåret för att kolla om kvällen blev lyckad ändå. Varvid han sluddrar fram:
- Asså Hanna, du är så jäääävla sexig. Vet du det?
- Ööööh nej. Det visste jag nog inte.
- Jo för fan. Jag tycker du är så himla fin. Jag har kollat in dig länge.
- Du har känt mig i en halv sekund typ.
- Aaa fast det räcker serru. Då är så fin.
- Har inte du en fru?
- Jo, men det är tråkigt. Du är kul. hehehe... fy faaaan vad jag kommer skämmas på jobbet.
- Ja det kommer du.
- Nej, jag står för det jag tycker *fnitter* Och du är vacker.
- Nu får vi nog lägga på. Vi syns på jobbet.
Hur kunde jag totalt ha missat detta?
Och för att göra det hela ännu roligare. Gissa vilka två jag delar rum med nu när jag bytt arbetsplats? Just det, herr jag-flirtar-inte samt herr jag-vill-ha-dig. Halleluja vilken sommar det kommer bli.
Karatefylla
Jo visst blev jag kalasfull. Jag fick till och med en kratefylla!
Hela lördagen gick i kalasets tecken. Farmor björd på tårta och saft, sedan blev det middagsbjudning hemma hos Amanda, som följdes av födelsedagskalas ute i Partille. Någonstans här tyckte vi det var en bra idé att dra tre tequilashots på raken och sedan röka lika många cigaretter. Jag som inte röker fick en nickokick inte från denna jord och gödslade sedan rabatterna med min lunch.
Envetna som fan sätter vi oss likt förbannat på bussen för vi SKA in till Gretas. På bussen spyr jag och men måste svälja det igen. Euuuuw! Då blev det lite som pricken över i, kanske vi inte är redo för ytterligare en fest.
Det blir således en mycket jobbig tågresan hem där jag gick skyttelrafik mellan en ganska medvetslös Amanda samt en mycket läskig tågtoalett. När taxin är sen och vi väntar i regnet händer det värsta möjliga. Jag börjar saknar Joel helt utan propotioner.Jag blir förbannad över att en kväll som började så otroligt bra bra helt spårade ur och blev kallt och blött.
Förbannad är bra, för då slipper jag vara ledsen och sakna. Med detta i tankarna blir jag väldigt sugen på att bada! Haha. Så där ligger jag i ett varmt bad, är full och sömning. En insikt slår mig att det här är kanske inte det säkraste som finns och jag kryper ned i sängen istället.
Men vad kan jag säga? Jag behöver uppenbarligen övnig på detta området!
Nästan helg kör jag igen. Nu ska min lever trimmas.
Hela lördagen gick i kalasets tecken. Farmor björd på tårta och saft, sedan blev det middagsbjudning hemma hos Amanda, som följdes av födelsedagskalas ute i Partille. Någonstans här tyckte vi det var en bra idé att dra tre tequilashots på raken och sedan röka lika många cigaretter. Jag som inte röker fick en nickokick inte från denna jord och gödslade sedan rabatterna med min lunch.
Envetna som fan sätter vi oss likt förbannat på bussen för vi SKA in till Gretas. På bussen spyr jag och men måste svälja det igen. Euuuuw! Då blev det lite som pricken över i, kanske vi inte är redo för ytterligare en fest.
Det blir således en mycket jobbig tågresan hem där jag gick skyttelrafik mellan en ganska medvetslös Amanda samt en mycket läskig tågtoalett. När taxin är sen och vi väntar i regnet händer det värsta möjliga. Jag börjar saknar Joel helt utan propotioner.Jag blir förbannad över att en kväll som började så otroligt bra bra helt spårade ur och blev kallt och blött.
Förbannad är bra, för då slipper jag vara ledsen och sakna. Med detta i tankarna blir jag väldigt sugen på att bada! Haha. Så där ligger jag i ett varmt bad, är full och sömning. En insikt slår mig att det här är kanske inte det säkraste som finns och jag kryper ned i sängen istället.
Men vad kan jag säga? Jag behöver uppenbarligen övnig på detta området!
Nästan helg kör jag igen. Nu ska min lever trimmas.
Que?
Fredag kväll och jag vill aboslut inte vara ensam. Min kära mor meddelar att jag får gärna komma förbi och äta middag. Som blir restaurang som blir bowling som bli dricka med min styvbror som blir efterfest med guitarrhero. Allt är så himla cp och jag tänker på alla kvällar i Australien när vi spelade som tokar.
Skickar iväg ett sms till Yvette och berättar hur mycket jag saknar henne och får till svar att de saknar oss med. Dessutom avlutar hon smset med "oh.. and by the way, i'm pregnant. whoops!"
Nu är det ljust ute och jag ska gå och lägga mig. Ikväll skulle bli en lugn kväll som uppladdning inför imorgon. Fy fan vilken rocker jag är.
Min värld är upp-och-ned.
Skickar iväg ett sms till Yvette och berättar hur mycket jag saknar henne och får till svar att de saknar oss med. Dessutom avlutar hon smset med "oh.. and by the way, i'm pregnant. whoops!"
Nu är det ljust ute och jag ska gå och lägga mig. Ikväll skulle bli en lugn kväll som uppladdning inför imorgon. Fy fan vilken rocker jag är.
Min värld är upp-och-ned.
Turk-Hanna
Fick den roligaste kommentaren på länge. Jag och kära fru Äldre-Medarbetare-På-Ekonomi står och småpratar i köket. Helt plötsligt frågar hon:
"Men du, vart kommer du ifrån egentligen?"
Jag fattar ingenting och svarar att jag kommer ifrån Alingsås.
Varvid hon ler och utbrister:
"Jo, men du kommer väl inte från Sverige i från början? Du bryter ju lite? På amerikanska kanske?"
Haha!
Du bruden, jag bryter på Alingsåsiska. Det är inte att leka med.
"Men du, vart kommer du ifrån egentligen?"
Jag fattar ingenting och svarar att jag kommer ifrån Alingsås.
Varvid hon ler och utbrister:
"Jo, men du kommer väl inte från Sverige i från början? Du bryter ju lite? På amerikanska kanske?"
Haha!
Du bruden, jag bryter på Alingsåsiska. Det är inte att leka med.
Rykten
Jag fick höra ett rykte om att Joel ska ut och festa i Göteborg på lördag. Denna kunskap kom till mig på det sättet som saker gör, trots att jag haft noll kontakt med honom. Det är som att informationen flyger till mig och landar i mitt knä, utan att jag ber om det. Joel vet inte om att jag vet, såvida han inte läser min blogg och då vet att jag vet, men det vet jag inte och kommer antagligen aldrig få veta!
Det lustiga med det här ryktet är att jag kommer befinna mig på samma ställe.
Fest i Göteborg.
Nu förstår ju jag att det är en hyfsat stor stad vi pratar om, och det kommer finnas fler människor där än oss två. Men med tanke på hur fantstiskt ironiskt ödet brukar vara känner jag mig ändå lite nervös. Jag kan se framför mig ett dussin otrevliga scenarion:
¤ Jag blir kalasfull och hånglar upp en snygging. Först efteråt inser jag att det var Joel som börjat odla skägg.
¤ Jag blir kalasfull och hånglar upp en brud. Senare på kvällen ser jag Joel vispa tunga med samma donna.
¤ Jag blir kalasfull och kör en inproviserad strip tease på borden. En av dem som ger mig dricks är Joel. Dessutom snålade han och gav mig bara en tjuga.
¤ Jag blir kalasfull och springer på honom. Börjar lipa, böna och be för att han ska ta mig tillbaka.
¤ Jag blir kalasfull och väldigt arg. Tillverkar en molotovcoctail av gamla ciderslattar samt en scarf, som jag senare slänger på honom. Explotionen uteblir men skadan är redan skedd.
¤ Jag blir kalasfull och paranoid. Tror mig se honom överallt och springer rakt in i en lyktstolpe när jag försöker gömma mig.
Det enda som verkar klart är att jag kommer bli kalasfull i alla fall!
Den 25:e smäller det
Ojojoj vad jag har längtat efter min lön!
Det är inte att undra på hur den 25:e uppnått närmast religiös betydelse. Få saker slår känslan av alla tusenlappar som rasslar in och vetskapen om hur jag förtjänat dem. Nu är det ett helt år sedan mitt konto faktiskt visade en insättning istället för uttag. Jag är så laddad. Jag är så redo för min lön!
Dessutom kommer den vara extra stor. Förutom den vanliga månadslönen får jag även pengar för de dagarna jag arbetade i Juni. Wow, fatta vad rik jag kommer bli!
Därför var det med fjärilar i magen och världens störtsa leende jag öppnade min lönespecifikation.
Och så dog jag.
Nettolön: 4381 kronor.
WTF???
Någon ligger risigt till.
Någon ska få så mycket spö att de kryper hem till mamma och gnäller.
Det är inte att undra på hur den 25:e uppnått närmast religiös betydelse. Få saker slår känslan av alla tusenlappar som rasslar in och vetskapen om hur jag förtjänat dem. Nu är det ett helt år sedan mitt konto faktiskt visade en insättning istället för uttag. Jag är så laddad. Jag är så redo för min lön!
Dessutom kommer den vara extra stor. Förutom den vanliga månadslönen får jag även pengar för de dagarna jag arbetade i Juni. Wow, fatta vad rik jag kommer bli!
Därför var det med fjärilar i magen och världens störtsa leende jag öppnade min lönespecifikation.
Och så dog jag.
Nettolön: 4381 kronor.
WTF???
Någon ligger risigt till.
Någon ska få så mycket spö att de kryper hem till mamma och gnäller.
Censur
Mamma: Vet du, jag har börjat med traditionen att läsa din blogg varje morgon.
Hanna: Jaha. Vad kul.
Mamma: Ja.. jag tänkte att du ville veta det. Jag läste till exempel dina inlägg igår. Hoppas det är okej?
Hanna: Ja det är klart. Men jag tänker inte censuerera bara för dig. Om du läser något du inte ville veta får du helt enkelt försöka glömma av det med ren viljekraft.
Mamma: Jo.. neej.. Det är klart du inte ska censuera. Då vore det ju inget kul att läsa!
Hanna: Jaha. Vad kul.
Mamma: Ja.. jag tänkte att du ville veta det. Jag läste till exempel dina inlägg igår. Hoppas det är okej?
Hanna: Ja det är klart. Men jag tänker inte censuerera bara för dig. Om du läser något du inte ville veta får du helt enkelt försöka glömma av det med ren viljekraft.
Mamma: Jo.. neej.. Det är klart du inte ska censuera. Då vore det ju inget kul att läsa!
lyckopiller
Har inte riktigt hunnit hämta mig ännu men jag hade en så himla skum dag på jobbet. En kille jag trodde flirtade med mig meddelade att så var det inte alls, jag måste ha inbillat mig allt. Och där står jag, med hakan i marken helt oförmögen att ta in vad han just sa.
Kan man tolka meningen "jag vill gå ned i källaren och vara ensam med dig i mörket" på något annat sätt??
Förslag mottages tacksamt i kommentarsfältet.
Jag kände mig dessutom så himla dum att jag saknar ord. Hade jag inbillat mig allt? Hur kunde jag springa runt och tro att folk flirtar med mig när de vill umgås i den mögelskadade källaren? Sårad sticker jag hem och undrar hur mycket depp som kommer ikväll, nu med det här otrevliga tillskottet i potten. Låser upp dörren och en ängel drar genom rummet. På dörrmattan ligger ett brev. Ett riktigt, äkta, handskrivet kärleksbrev från min Emma.
Hur skulle jag någonsin kunna deppa ihop med ett sådant brev i handen? Världens äldsta klysha intar mitt hjärta, killar kommer och går, men vänner de består. Jag inser hur jävla underbara mina vänner är.
Emma, för att mellan oss finns oändlig tillit. För att varken tid eller rum kan skilja oss åt. För att vi kan vara ärliga mot varandra. Du står för ovillkorlig kärlek.
Och Meijer, för du speglar en sida hos mig jag aldrig vill glömma. Livet kan inte vara svårt tillsammans med dig. Allt blir bara så himla enkelt. Du hjälper mig att bli den jag vill vara.
Amanda, my brother from another mother. Fast syster då. Du säger allt det jag tänker, och mina brister försvinner tillsammans med dig. Hur kunde vi bli lika galna? Kanske för att jag känt dig sedan dagen du föddes? Tack för att du finns.
Och alla ni som läser min blogg. Jag vet att det är corny men ni ger mig hopp. Det finns kärlek i världen. Det gäller bara att öppna ögonen.
Ni är mina små ädelstenar. Ni är mina lyckopiller.
Kan man tolka meningen "jag vill gå ned i källaren och vara ensam med dig i mörket" på något annat sätt??
Förslag mottages tacksamt i kommentarsfältet.
Jag kände mig dessutom så himla dum att jag saknar ord. Hade jag inbillat mig allt? Hur kunde jag springa runt och tro att folk flirtar med mig när de vill umgås i den mögelskadade källaren? Sårad sticker jag hem och undrar hur mycket depp som kommer ikväll, nu med det här otrevliga tillskottet i potten. Låser upp dörren och en ängel drar genom rummet. På dörrmattan ligger ett brev. Ett riktigt, äkta, handskrivet kärleksbrev från min Emma.
Hur skulle jag någonsin kunna deppa ihop med ett sådant brev i handen? Världens äldsta klysha intar mitt hjärta, killar kommer och går, men vänner de består. Jag inser hur jävla underbara mina vänner är.
Emma, för att mellan oss finns oändlig tillit. För att varken tid eller rum kan skilja oss åt. För att vi kan vara ärliga mot varandra. Du står för ovillkorlig kärlek.
Och Meijer, för du speglar en sida hos mig jag aldrig vill glömma. Livet kan inte vara svårt tillsammans med dig. Allt blir bara så himla enkelt. Du hjälper mig att bli den jag vill vara.
Amanda, my brother from another mother. Fast syster då. Du säger allt det jag tänker, och mina brister försvinner tillsammans med dig. Hur kunde vi bli lika galna? Kanske för att jag känt dig sedan dagen du föddes? Tack för att du finns.
Och alla ni som läser min blogg. Jag vet att det är corny men ni ger mig hopp. Det finns kärlek i världen. Det gäller bara att öppna ögonen.
Ni är mina små ädelstenar. Ni är mina lyckopiller.
Monsterlångt inlägg om SKAM
Jag funderar på det här med skam. Väldigt länge har jag trott att jag var immun mot det. Ni vet, allt det här med pang på - raka rör - gör allt - ångra inget. Det var min filosofi och naivt trodde jag att så länge man inte ångrade något hade man inget att skämmas för.
Nu vet jag att jag kunde inte ha mer fel.
Det finns mycket i mitt liv jag skäms över. Saker jag gärna inte berättar om. Som att jag förlovade mig när jag var 16 med en snubbe som heterBertram. Bara hand namn fick mig faktiskt att skämmas. Jag hatade det. Under hela tiden vi var ihop skämdes jag över hans namn. Sedan skämdes jag över att jag skämdes så, och cirkeln är sluten.
Jag skäms över att jag svek min bästa kompis så, att jag idag inte klarar av att vara i samma rum som henne. Min skam har faktiskt nått så våldsamma proportioner att jag i smyg börjat hata henne. För att slippa hata mig själv. Och sedan skäms jag över det, så sluts cirkeln igen.
När jag fick sparken från mitt jobb på Cherry skämdes jag så att jag ringde upp och bad dem inte berätta det för någon. Snälla, skriv inte det på papper bad jag. Snälla skriv inte på min omdöme att jag fick sparken från er. Så jag fick inget omdöme alls. Nu har jag inte något bevis på att jag faktiskt jobbade där. Så här i efterhand förstår jag också exakt hur fel de agerade, de hade inga som helst skäl att sparka mig. Och jag lät dem göra det bara för att slippa konfrontationen. Jag kommer antagligen aldrig igen få jobba inom spelindustrin på grund av det. Min skam kom tillbaka och bet mig i rumpan.
Och nu skäms jag något så fruktansvärt, utan att egentligen veta varför. Så mycket att jag bad Joel hålla tyst och medvetet mörkade för alla läsare vad som faktiskt hände. Vilket i och för sig inte är hemsk fel, men det får mig inte att må bra heller. Jag skäms för att Joel gjorde slut med mig. Jag skäms för att han slutade älska mig när jag fortfarande älskar honom.
Det finns inget ork till en fortsatt charad, vilket säkert har börjat märkas. Han gjorde slut med mig och jag är helt förkrossad. Innerst inne vet jag att sånt händer, man växer i olika riktningar, olika snabbt. Men så kommer den elaka lilla rösten som viskar att det är mitt fel, det måste vara på grund av mig. Var det något jag gjorde, eller inte gjorde? Hur kan jag någonsin bli älskad igen? Och än viktigare, hur ska jag kunna orka att älska?
Det är fel och skamligt att bli lämnad. Djupt inrotad kunskap som alla vet om men inte varför. Jag vill bli av med skammen och skriver min sanning, skriver allt. Helt plötsligt blev den här bloggen mer personlig än någonsin.
Nu vet jag att jag kunde inte ha mer fel.
Det finns mycket i mitt liv jag skäms över. Saker jag gärna inte berättar om. Som att jag förlovade mig när jag var 16 med en snubbe som heter
Jag skäms över att jag svek min bästa kompis så, att jag idag inte klarar av att vara i samma rum som henne. Min skam har faktiskt nått så våldsamma proportioner att jag i smyg börjat hata henne. För att slippa hata mig själv. Och sedan skäms jag över det, så sluts cirkeln igen.
När jag fick sparken från mitt jobb på Cherry skämdes jag så att jag ringde upp och bad dem inte berätta det för någon. Snälla, skriv inte det på papper bad jag. Snälla skriv inte på min omdöme att jag fick sparken från er. Så jag fick inget omdöme alls. Nu har jag inte något bevis på att jag faktiskt jobbade där. Så här i efterhand förstår jag också exakt hur fel de agerade, de hade inga som helst skäl att sparka mig. Och jag lät dem göra det bara för att slippa konfrontationen. Jag kommer antagligen aldrig igen få jobba inom spelindustrin på grund av det. Min skam kom tillbaka och bet mig i rumpan.
Och nu skäms jag något så fruktansvärt, utan att egentligen veta varför. Så mycket att jag bad Joel hålla tyst och medvetet mörkade för alla läsare vad som faktiskt hände. Vilket i och för sig inte är hemsk fel, men det får mig inte att må bra heller. Jag skäms för att Joel gjorde slut med mig. Jag skäms för att han slutade älska mig när jag fortfarande älskar honom.
Det finns inget ork till en fortsatt charad, vilket säkert har börjat märkas. Han gjorde slut med mig och jag är helt förkrossad. Innerst inne vet jag att sånt händer, man växer i olika riktningar, olika snabbt. Men så kommer den elaka lilla rösten som viskar att det är mitt fel, det måste vara på grund av mig. Var det något jag gjorde, eller inte gjorde? Hur kan jag någonsin bli älskad igen? Och än viktigare, hur ska jag kunna orka att älska?
Det är fel och skamligt att bli lämnad. Djupt inrotad kunskap som alla vet om men inte varför. Jag vill bli av med skammen och skriver min sanning, skriver allt. Helt plötsligt blev den här bloggen mer personlig än någonsin.
Samtal
Hanna: Hej. God morgon. Det är jag.
Joel: Hej babe. Hur är det?
Hanna: Jo serdu.. Jag har bestämt mig..
Joel: För vaddå?
Hanna: Jag tycker vi borde ta ett uppehåll
Joel: ... ehh...
*tystnad*
Du vet att vi redan gjort slut va?
Hanna: Äh ditt pucko. Det har jag faktiskt inte missat. Jag menar att vi ska sluta ses helt och hållet.
Joel: Okej.. hur länge då?
Hanna: Jag vet inte riktigt. Så länge det behövs. Jag kommer inte prata med dig, ringa dig eller ens läsa din blogg. Jag behöver koppla bort dig lite. Det är svårt att gå vidare när vi fortfarande är så tajta.
Joel: Okej, jag förstår det. Men du Hanna...
Hanna: Ja?
Joel: Jag kommer sakna dig.
Hanna: Jag kommer sakna dig med.
Så nu vet ni.
Tomt
Ja...
Det är tomt här på bloggen. Men det betyder inte att det är så tomt i mitt liv. Jag flänger runt och har mig, är upptagen så mycket det bara går.
Men när jag kommer hem på kvällen och sitter framför datorn känner jag mig återigen bara tom. I ren protest vill jag inte skriva ned en loggbok med vad jag har gjort (fy tusan vad sånt är tråkigt att läsa), och alla mina tankar och åsikter lyser med sin frånvaro.
Hur skulle jag orka bli upprörd över något? Vilka tankar finns det att tänka, som inte handlar om hur jag ska planera min dag? Vart tog inspirationen vägen?
Det kommer nog tillbaka.
Jag hoppas det kommer tillbaka.
Det MÅSTE komma tillbaka.
Jag vill bli mig sjäv igen.
Det är tomt här på bloggen. Men det betyder inte att det är så tomt i mitt liv. Jag flänger runt och har mig, är upptagen så mycket det bara går.
Men när jag kommer hem på kvällen och sitter framför datorn känner jag mig återigen bara tom. I ren protest vill jag inte skriva ned en loggbok med vad jag har gjort (fy tusan vad sånt är tråkigt att läsa), och alla mina tankar och åsikter lyser med sin frånvaro.
Hur skulle jag orka bli upprörd över något? Vilka tankar finns det att tänka, som inte handlar om hur jag ska planera min dag? Vart tog inspirationen vägen?
Det kommer nog tillbaka.
Jag hoppas det kommer tillbaka.
Det MÅSTE komma tillbaka.
Jag vill bli mig sjäv igen.
Gamla repriser
Joel, mitt kära ex, kommer förbi och hälsar på.
Jag som precis har tränat är således svettig som en ko och minst lika sexig. Är fullt inbegripen i en lång utläggning om hur en snubbe på gymmet fick kramp, samtidigt som jag klär av mig.
Inte förräns Joel visslar till reagerar jag. Där står jag med tuttarna i vädret och han flinar förtjust.
Men så går det ju inte för sig längre. Nu när man inte är ihop kan man ju inte visa sig nakna för varandra.
Eller? Kan man det?
Jag är så förvirrad.
För en månad sedan var det ju helt naturligt. Vad har egentligen ändrats?
Vi är inte ihop men han är ju samma person.
Det är skumt det här.
Jag som precis har tränat är således svettig som en ko och minst lika sexig. Är fullt inbegripen i en lång utläggning om hur en snubbe på gymmet fick kramp, samtidigt som jag klär av mig.
Inte förräns Joel visslar till reagerar jag. Där står jag med tuttarna i vädret och han flinar förtjust.
Men så går det ju inte för sig längre. Nu när man inte är ihop kan man ju inte visa sig nakna för varandra.
Eller? Kan man det?
Jag är så förvirrad.
För en månad sedan var det ju helt naturligt. Vad har egentligen ändrats?
Vi är inte ihop men han är ju samma person.
Det är skumt det här.
Vänskap
Alltså. Det finns vänner och så finns det VÄNNER.
En vän ringer upp och berättar om den stundande intervjun med bröderna Schulman.
En VÄN tar mitt under pågående intervju upp mobilen, hotar dem att le och slänger iväg en mms autograf!!
Jag har tur. Meijer är en riktig VÄN.
En vän ringer upp och berättar om den stundande intervjun med bröderna Schulman.
En VÄN tar mitt under pågående intervju upp mobilen, hotar dem att le och slänger iväg en mms autograf!!
Jag har tur. Meijer är en riktig VÄN.
Tråkiga saker i Singellivet
När jag öppnar kylen ligger där en halv burk med svamp samt lite keso.
Det känns ytterst tråkigt.
Ännu tråkigare är att varje gång jag öppnar kylen finns det kvar. Ingen annan äter upp det åt mig. Ingen annan städer bort det åt mig. Jag måste helt enkelt ta tag i det själv. Dessutom blir det ju äckligare för var dag jag låter det ligga.
Ja, ingen sa att det skulle vara lätt det här, med singellivet.
Jag kommer ha stora problem med min kyl...
Det känns ytterst tråkigt.
Ännu tråkigare är att varje gång jag öppnar kylen finns det kvar. Ingen annan äter upp det åt mig. Ingen annan städer bort det åt mig. Jag måste helt enkelt ta tag i det själv. Dessutom blir det ju äckligare för var dag jag låter det ligga.
Ja, ingen sa att det skulle vara lätt det här, med singellivet.
Jag kommer ha stora problem med min kyl...
Lite frågesport..
Fråga ett:
Vet ni vad som ligger i Båstad?
Radiohögskolan.
Fråga två:
Vet ni vad som händer i Båstad just nu?
Tennisveckan.
Vilket summa sumarum betyder att min älskade vän Meijer, som går på radiohögskolan, sänder himla massa live just nu. Som inte jag kan lyssna på för jag har mac, men det är en annan historia.
Det viktiga i den här historian är hur många kändisar som gilder runt. Som han får intervjua.
Imorgon ska de träffa the Schulmans! Bröderna Schulman, i egen hög person. Alex och Calle Schulman!!
Min hunkiga vän Meijer.
Sorry girls, he's taken..... By me! moahahaha!!!
Okej, förlåt Jovana.. jag vet att du har mest tjing på honom. Slå mig inte. Aj!
Ser ni vad rädda de är för honom?
Det borde de vara.
Bröderna Schulman.. DARRA!!
Vet ni vad som ligger i Båstad?
Radiohögskolan.
Fråga två:
Vet ni vad som händer i Båstad just nu?
Tennisveckan.
Vilket summa sumarum betyder att min älskade vän Meijer, som går på radiohögskolan, sänder himla massa live just nu. Som inte jag kan lyssna på för jag har mac, men det är en annan historia.
Det viktiga i den här historian är hur många kändisar som gilder runt. Som han får intervjua.
Imorgon ska de träffa the Schulmans! Bröderna Schulman, i egen hög person. Alex och Calle Schulman!!
Min hunkiga vän Meijer.
Sorry girls, he's taken..... By me! moahahaha!!!
Okej, förlåt Jovana.. jag vet att du har mest tjing på honom. Slå mig inte. Aj!
Ser ni vad rädda de är för honom?
Det borde de vara.
Bröderna Schulman.. DARRA!!
Jag lite smått avgudar dessa idioter. I smyg då såklart. Har nu ringt till min vän, bönat och bett för att få dem att signera en nakenbild på mig. Jag tror jag ska välja denna:
Bestest Fränds 4-ever
Det är så otroligt skönt att trots ett år i Australien är jag och Emma lika tajta om alltid. Tilläggas bör kanske att hon kom och hälsade på mig i Sydney i oktober! Det är en riktig vän det.
Emma lockar med boende och jobb i Oslo och ibland vill jag inget hellre än att åka dit. Hur ska jag överleva när hon befinner sig så långt bort? Okej, det är ju inte andra sidan jorden, men det är för alltid.
Vi har i alla fall ägnat helgen åt att försöka återberätta de viktigaste saker under det gångna året, och det är inte lite det. Lägg till en eller ett par flaskor vin, kladdkaka, chipspåsar samt god mat och succén är ett faktum.
Nivån på samtalen var stundtals viktiga och djupa, och ibland lite påverkade av intagen dryck. Detta märktes speciellt då vi höll på att bryta ihop över meningen "Jag hittar inte hålet, det är nog för litet". Hennes sambo Johan beslutade sig just i det ögonblicket att det var dags för honom att gå och lägga sig och lämna oss fyllekajor ifred. Jag ville aldrig gå och lägga mig. Jag ville aldrig att helgen ska ta slut.
Nu är det dags att jobba ihop pengar och flextid så jag kan åka snart igen.
Tillägnar Emma den här underbara bilden som ett bevis på vår vänskap:
Sexy Babes.
Emma lockar med boende och jobb i Oslo och ibland vill jag inget hellre än att åka dit. Hur ska jag överleva när hon befinner sig så långt bort? Okej, det är ju inte andra sidan jorden, men det är för alltid.
Vi har i alla fall ägnat helgen åt att försöka återberätta de viktigaste saker under det gångna året, och det är inte lite det. Lägg till en eller ett par flaskor vin, kladdkaka, chipspåsar samt god mat och succén är ett faktum.
Nivån på samtalen var stundtals viktiga och djupa, och ibland lite påverkade av intagen dryck. Detta märktes speciellt då vi höll på att bryta ihop över meningen "Jag hittar inte hålet, det är nog för litet". Hennes sambo Johan beslutade sig just i det ögonblicket att det var dags för honom att gå och lägga sig och lämna oss fyllekajor ifred. Jag ville aldrig gå och lägga mig. Jag ville aldrig att helgen ska ta slut.
Nu är det dags att jobba ihop pengar och flextid så jag kan åka snart igen.
Tillägnar Emma den här underbara bilden som ett bevis på vår vänskap:
Sexy Babes.
Mette-Marit, min nya bästa vän
Alltså det här med att hänga i Oslo är ju sjukt häftigt. Inte bara är allt galet dyrt, folket glatt och staden fin. Nej dessutom springer det runt prinsessor.
Emma bor i en finfin lägenhet strax bakom slottet, på en gata fyllt med söta inredningsbutiker. På vägen hem kollar vi förtjust på en mycket trendig och fin krok och när vi orkar lyfta blicken vem får vi inte se? Jo, prinsessan Mette-Marit i egen hög person. Hon shoppade i samma butik som oss. Tänk vilken bra smak vi har va, riktigt kunglig.
I en sekund möttes våra blickar och åtrån låg tung i luften. Plötsligt hör jag en barsk stämma som ber mig gå ur vägen. Det är ingen mindre än Mette-Marits livvakt. Fullt upptagen med att bära hennes kungligt utvalda möbler, som alldeles säkert skulle in till slottet!
Jag är helt utmattad och lite skakis efter sådana här äventyr. Det går vilt till i Norge.
Och så är det lite häftigt.
Emma bor i en finfin lägenhet strax bakom slottet, på en gata fyllt med söta inredningsbutiker. På vägen hem kollar vi förtjust på en mycket trendig och fin krok och när vi orkar lyfta blicken vem får vi inte se? Jo, prinsessan Mette-Marit i egen hög person. Hon shoppade i samma butik som oss. Tänk vilken bra smak vi har va, riktigt kunglig.
I en sekund möttes våra blickar och åtrån låg tung i luften. Plötsligt hör jag en barsk stämma som ber mig gå ur vägen. Det är ingen mindre än Mette-Marits livvakt. Fullt upptagen med att bära hennes kungligt utvalda möbler, som alldeles säkert skulle in till slottet!
Jag är helt utmattad och lite skakis efter sådana här äventyr. Det går vilt till i Norge.
Och så är det lite häftigt.
Oslo för fan
Tröttnade på livet och stack till Oslo. Där hittar jag min underbara Emma, min eviga vapendragare, min bästaste vän. Jag får ligga på soffan och ha en gratis terapi-session samtidigt som hon matar mig med vin.
Nu känns ju livet lite bättre iaf. Om ytterligare en flaska mår jag nog hyfsat =)
Lyckades med konststycket att glömma min mobil hemma i morse, och är således helst strandsatt under min vistelse i olje-land. Känner mig faktiskt helst brutalt handikappad. Är säkert bra terapi det med. Lite avänjning sådär. Men nu vet ni varför jag inte svarar. Jag är inte död - bara i Norge.
Är också lite nojig över att jag ska ha glömt låsa ytterdörren. Ingen av er som kan ta svängen förbi och kolla in läget? Finns min fina soffa kvar i lägenheten? Annars har jag nog inget av värde där i.
Nu känns ju livet lite bättre iaf. Om ytterligare en flaska mår jag nog hyfsat =)
Lyckades med konststycket att glömma min mobil hemma i morse, och är således helst strandsatt under min vistelse i olje-land. Känner mig faktiskt helst brutalt handikappad. Är säkert bra terapi det med. Lite avänjning sådär. Men nu vet ni varför jag inte svarar. Jag är inte död - bara i Norge.
Är också lite nojig över att jag ska ha glömt låsa ytterdörren. Ingen av er som kan ta svängen förbi och kolla in läget? Finns min fina soffa kvar i lägenheten? Annars har jag nog inget av värde där i.
Deprimerade tankar
Ibland så försvinner jag.
Jag känner inte igen mig själv och går omkring helt tom. Som om jag väntar på nåt men vet inte vad. Väntar jag på att lyckan ska komma? Eller på att jag ska hitta ett syfte?
För just nu går jag runt och lever ett liv, men vet inte riktigt varför. Ibland känns allt bra. Ibland känns det ingenting. Det gör mig mest rädd. Tänk att inte känna, ingen ilska, ingen sorg och ingen glädje. Inget hopp. Det är ett tomt liv, ett dött liv.
Jag vill aldrig, aldrig någonsin hamna där och gör mitt bästa för att vara sysselsatt. 16 dagar sedan jag blev singel och varje dag fullspäckat schema. Men när jag ser tillbaka på dem ser jag bara grå massa. Livet går vidare utan mig.
Jag väntar på att känna mig hel. Så van var jag vid tvåsamheten att jag inte vet hur man känner glädje ensam. Om solnedgången är vacker, vad spelar det för roll när jag inte kan dela den med någon?
Oresonlig ilska bubblar upp. Jag har beslutligt mig själv på förmågan att vara ensam. För jag har aldrig tillåtit mig själv att vara det. 7 år sedan jag var singel sist. Det är som en annan flicka. Jag vill inte vara ensam och är rädd att jag ska ta första bästa bara för att slippa.
Sedan försvinner all ilska, all rädsla och jag blir bara tom igen.
Domen
Jag vet inte om jag är lättad eller besviken.
Min kära mor höll sig på mattan något alldeles fasligt. Hon varken sa eller gjode något dumt. Faktum är att hon knappt sa någonting alls. Tre gånger syntes hon i rutan i sammanlagt 5,7 sekunder. Det är gott om tid att flasha brösten både en och två gånger.
Jag menar.. annars verkar hon ju nästan normal.
Kuriosa: För de som faktiskt såg programmet kan jag meddela att vevasup och brandsyn finns på riktigt och utövas flitigt. Hur skulle man annars orka med att campa?
Min kära mor höll sig på mattan något alldeles fasligt. Hon varken sa eller gjode något dumt. Faktum är att hon knappt sa någonting alls. Tre gånger syntes hon i rutan i sammanlagt 5,7 sekunder. Det är gott om tid att flasha brösten både en och två gånger.
Jag menar.. annars verkar hon ju nästan normal.
Kuriosa: För de som faktiskt såg programmet kan jag meddela att vevasup och brandsyn finns på riktigt och utövas flitigt. Hur skulle man annars orka med att campa?
TV-kändis
Jag har hört rykten om att min kära moder ska vara med på TV ikväll.
TV4 närmare bestämt. Grillat som sänds kl 20.00 för att vara exakt.
Detta spelades in när jag fortfarande var i Australien och jag har ingen som helst aning om vad som kommer hända. Har laddat med en flaska rom ifall det skulle bli för pinsamt.
Upplägget är nämligen som sådant: En subbe reser land och rike runt för det pefekta grillreceptet, och landar således på Töreboda camping. Och vad gör man på en camping? Jo man dricker och grillar, helst i nämnd ordning.
Jag vill därför i förväg påpeka att man väljer inte föräldrar. Man föds med dem.
Dom kommer efter programmet.
TV4 närmare bestämt. Grillat som sänds kl 20.00 för att vara exakt.
Detta spelades in när jag fortfarande var i Australien och jag har ingen som helst aning om vad som kommer hända. Har laddat med en flaska rom ifall det skulle bli för pinsamt.
Upplägget är nämligen som sådant: En subbe reser land och rike runt för det pefekta grillreceptet, och landar således på Töreboda camping. Och vad gör man på en camping? Jo man dricker och grillar, helst i nämnd ordning.
Jag vill därför i förväg påpeka att man väljer inte föräldrar. Man föds med dem.
Dom kommer efter programmet.
Fröken Lena Handén
Joel: Fan vad ont i underarmarna jag har idag. Det har jag aldrig haft förut, men nu på senare tid alltså.. helvete vilken träningvärk jag har.
Hanna: Mmmm.. Det märks ju att du är singel i alla fall. Välkommen till ungkarlslivet.
Hanna: Mmmm.. Det märks ju att du är singel i alla fall. Välkommen till ungkarlslivet.
Första Natten Ensam
Jag insåg att det här är första natten jag sover ensam på.. ja, antagligen 20 månader.
Annars har jag alltid haft någon i samma hus. För det mesta Joel eller kollektivmedlemmarna, och efter att jag blev singel har jag sovit över hos folk varje kväll. Eller låtit dem sova hos mig.
För jag vet att Första Natten Ensam kan bli jobbig. Så jag har gjort det mycket mogna beslutet att försökt att skjuta upp det oundvikliga så länge som möjligt.
Som tur var är det ljust. Helt galet ljust faktiskt. Inga läbbiga mördare får plats i garderoben när solen vägrar gå ned. Och så har jag laddat med choklad och en god bok bredvid sängen, om sömnen inte vill infinna sig. Dessutom har jag den rosa flanellpyjamasen, och då kan man ju inte vara nere. Den är ju rosa för faen.
... Och så har jag ju er? =)
Annars har jag alltid haft någon i samma hus. För det mesta Joel eller kollektivmedlemmarna, och efter att jag blev singel har jag sovit över hos folk varje kväll. Eller låtit dem sova hos mig.
För jag vet att Första Natten Ensam kan bli jobbig. Så jag har gjort det mycket mogna beslutet att försökt att skjuta upp det oundvikliga så länge som möjligt.
Som tur var är det ljust. Helt galet ljust faktiskt. Inga läbbiga mördare får plats i garderoben när solen vägrar gå ned. Och så har jag laddat med choklad och en god bok bredvid sängen, om sömnen inte vill infinna sig. Dessutom har jag den rosa flanellpyjamasen, och då kan man ju inte vara nere. Den är ju rosa för faen.
... Och så har jag ju er? =)
Små saker som gör mig glad
På jobbet hittar jag en lista.
Den har cirkulerat kring Europa och innehåller namn på betydelsefunna personer.
Mitt ego tar ett skutt när jag ser att jag är med, stax under herr VD.
Mitt hjärta skuttar igen när jag dessutom blir omnämnd som Projektledare.
Det kanske inte är någon annan förutom mig som fattar, men det är stort.
Det är väldigt stort.
Den har cirkulerat kring Europa och innehåller namn på betydelsefunna personer.
Mitt ego tar ett skutt när jag ser att jag är med, stax under herr VD.
Mitt hjärta skuttar igen när jag dessutom blir omnämnd som Projektledare.
Det kanske inte är någon annan förutom mig som fattar, men det är stort.
Det är väldigt stort.
