När jag älskar mitt jobb
Inför dagens personalmöte kände Ledningsgruppen att vi behövde lite extra motivation. Med finurliga leenden meddelade de att en överaskning väntade på alla små arbetsmyror i köket. Glada i hågen skuttar vi dit, och vad möts vi av?
Berg, och åter berg av härlig Ben&Jerrys glass. Vi snackar Kebenekaise-storlek på högarna. Smakerna varierade från chokladfisk till mangomania till vanilla crunch och strawberry cheesecake. Och 374 till. Som om detta inte vore nog stod fluffiga marsmallows och underbart kletig fudge vid sidan av.
Jag som inte ens är så förtjust i glass undrade om jag dött och kommit ett steg närmare himmelriket. Snabbt trängdes vi runt bordet, dansade glatt och doppade fingrarna vart vi kom åt. Och vi svullade, mumsade och grisade så till den grad att jag nu har ont i huvudet. Det är första gången på 15 år jag får ont i huvudet av för mycket glassätande.
Dessutom lider jag av en sockerkick utan dess like, fingrarna skakar och det är svårt att p..p..prata. Jag måste bli av med alla överskottsenergi! 2 långa ljuvliga timmar på gymmet väntar.
Bal på slottet
Jag ser verkligen fram emot att umgås med Herr Jag-vill-ha-dig, Herr Jag-flirtar-inte samt fröken hotad under mycket berusade omständigheter.
Update
Sjukt spænnande!
iiih..
Kloka ord
Hon: Ja men Hanna, han är väldigt fin.
Jag: Och väldigt förlovad.
Hon: Jo... Men man behöver ju inte köpa något, det går bra att bara bläddra i menyn. Kanske äta lite hemma sedan. Hehe.
Lilla blonda gumman
På jobbet ordnar jag en del bokningar. Konferanslokaler, fester, transport, vad som helst.
Det är alltid samma visa.
Sporadisk telefon- och mailkontakt, mycket tillmötesgående herre. Vi snackar pris, han kan lovar stort. Så ska vi träffas på ett möte, och när jag tar honom i hand händer något med hand blick. Han ser en blond liten gullig tjej, inte den bestämda projektledaren han pratade med i telefon.
Så försvinner all respekt.
*poff* bara sådär. Likadant varenda jävla gång.
En gång skrockade gubbfan och sa:
"Men lilla gumman, du vet att det här kostar pengar va?"
Sedan blir det ju inte bättre av att min s.k. kollega känner sig hotad och meddelar att Hanna, hon kommer ju bara rodda det här projektet i en månad, tills hon kommer tillbaka. Tack så mycket för den.
Mensmonster
Jag antar att det är i sådana här stunder jag ska vara glad att jag bor ensam; jag kan grina runt och sura utan att det går ut över någon annan. Får bara akta mig på jobbet, inte vara så snäsig i telefonen.
När folk ringer mig och frågar om allt betyder det ju bara att de faktiskt tror att jag kan. Inte för att jävlas. Det är inte deras fel att de inte har koll.
Som när de trodde att jag kunde öpnna dörren ingen annan fick upp. Eller när de gnäller på mig att någon inte köpt huvudvärkstabletter. Eller att jag skulle veta vart problemet med massmailen ligger och inte IT avdelningen. Eller varför projektledaren glömt sätta igång biljettsystemet.
Nej, det är inte deras fel att de inte vet.
Hanna fixar allt.
Jag borde äta lite chips så blir jag människa igen.
Ahhh.. svenska lantchips och en cider. Det blir min kost för dagen.
Mums. Älska helger.
Nu blev jag genast på bättre humör!
Svallvågorna efter beskedet
Lyckades till och med glömma nycklarna där, det blev en trevlig överraskning när jag väl var hemma. Fick gå bort till Joel och väcka honom så snällt jag bara kunde, så fick jag en extranyckel. Bonusen blev att jag således fick dagens motion!
Har pratat i min fina telefon konstant hela eftermiddagen och redan varit tvungen att tanka på två gånger, dessa goda nyheter måste delas med alla. En liten, liten ful del hos mig tänker att nu jinxar jag allt, kontraktet är ju inte skrivet ännu, men fuck that!! Jag tänker vara absurt jätteglad och festa hela helgen.
Och sedan tänker jag vara skiträdd och undra om jag är riktigt klok i huvudet.
Jag har inte ens varit hemma i två månader?!
För de nyfikna själarna: Firman heter Face2Face och jag kommer börja någon gång i oktober, eftersom mitt kontrakt på Forever går ut den sista september. Jag slipper således vara arbetslös en enda dag! Flytten sker förhoppningsvis häromkring, annars sover jag på det kungliga slottet.
På det hela är jag rätt nöjd. Jag har fått ett fast jobb i den flashiga nichen Event Marketing.
Dessutom är lönen rätt najs.. yeah.
OSLO!
I Oslo!
Jag har fått jobb i Oslo!!
Waaaaaaaaaaa!!!!
Sysslolöshet och stress
Hjärtat slår lite fortare och andningen är oregelbunden. Jag känner pulsen gå upp, svetten bryter ut.
Jajemen, stressen ökar.
Det enda problemet är; jag har glömt vad det är jag ska göra. Vad är det som är så viktigt? Vad kan stressa upp mig så för att sedan totalt försvinna likt en fis i rymden. Just nu sitter jag och gör absolut ingenting, när jag borde vara upptagen.
Jag är ganska säker på att det är en mycket ansvarsfull grej jag skulle ha ordnat, helst tills igår.
Sämsta raggningsrepliken. Ever.
Han och Herr Tidkorts-Fuskis drar ena nördskämtet efter det andra om hur man borde lägga in en porrsajt istället för vår hemsida på intranätet, och bryter ihop totalt över detta biljanta skämt. Plötsligt utbrister han, synnerligen nöjd med sin knivskarpa kommentar:
- Nej, vi borde starta en bordell där! Då hade vi ju blivit rika också. Höhöhöhö... Eller vad säger du Hanna? Vill du ha anställning hos oss?! Hö.. höö..
Jag har faktiskt ingen aning om vilken reaktion han förväntade sig? Skratt? Entusiastiska hejarop? En örfil för fysisk kontakt? En anmälan gällande sexuella trakasserier?
Min första norska intervju
Måste säga tack till alla som önskade mig lycka till med jobbsökandet. Det har uppenbarligen hjälpt, för idag kl två blir det dags för min första telefonintervju! Jag är lite nervös. Okej för att det går att förstå norska, om de pratar långsamt, som om jag vore utveckligsstörd, och sedan upprepar det tre gånger. Men nu ska jag ju verka världsvan och überkunnig i precis allt.
Fast å andra sidan kommer man rätt långt bara av att säga Ja! och vara glad när man inte förstår. Det var ju lite så jag fick mitt nuvarande jobb.
- Nej jag kan väl inget egentligen. Men ja! vad jag vill!!
Jobbet låter spännande, de snackas om turnéer med events runt om Norge. Kan ju bli himla kul. Men i värsta fall kan det bara vara någon som har utnyttjat det fräsiga ordet EVENT istället för
stå-i-affären-och-var-irriterande-när-du-säljer-telefoner-ingen-vill-ha.
Det ska vi ta reda på snart. Om en och en halv timma. Håll tummarna.
Dilemman
Vet inte riktigt vad jag ska göra?
Antagligen gör jag en Svensson. Springer runt och är irriterad utan att göra något åt det. För ingen vill ju vara skvallerbytta. Dessutom, vad spelar det egentligen för roll?
Tror jag är mest störd över att han får pengar för att inte vara här, av ren avundsjuka.
Jag vill också på pengar för att sova!
Det brinner!
Vi är förbjudna att arbeta vidare och måste gå ut. Samling sker på en solig gräsmatta där vi sitter och snackar skit. Sedan kommer brandmännen i sina fina uniformer och vi får något att vila ögonen på. Någon drar fram en glass. En annan tar en tupplur.
Livet kunde ju vara värre.
Jag kan själv!
Hela veckan har det varit full rulle på jobbet med ena krisen efter den andra. Och jag har löst dem! Stessigt, stressigt. Men också kul, kul!
Jag känner verkligen hur jag får mer förtroende och ansvar. Just nu ersätter jag 5 personer från marknad! Jag förväntas kunna svara på frågor om deras projekt, lösa alla problem och kontera fakturorna. Vi snackar liksom viktiga saker. Viktigare än att sortera nycklar i alla fall, vilket jag ägnade hela förra veckan åt.
Alla kommer in och säger "Hjälp! Hanna! Fixa det här!"
Och jag nickar nådigt. Visst. Jag fixar det. Jag fixar allt.
Idag satt jag och the Big Boss och diskuterade krisstrategien för vårt senaste problem. När jag öppar munnen och bräker ur mig några åsiker lyssnar hon faktiskt! Och tar hänsyn, vi diskuterar. Hon är intresserad av min åsikt! Helt otroligt.
Jag har ingen utbildning men jag kan ändå. Fy fan vad skönt.
Det är så bra att bli äldre - vilken skillnad i respekt.
Den 25:e smäller det
Det är inte att undra på hur den 25:e uppnått närmast religiös betydelse. Få saker slår känslan av alla tusenlappar som rasslar in och vetskapen om hur jag förtjänat dem. Nu är det ett helt år sedan mitt konto faktiskt visade en insättning istället för uttag. Jag är så laddad. Jag är så redo för min lön!
Dessutom kommer den vara extra stor. Förutom den vanliga månadslönen får jag även pengar för de dagarna jag arbetade i Juni. Wow, fatta vad rik jag kommer bli!
Därför var det med fjärilar i magen och världens störtsa leende jag öppnade min lönespecifikation.
Och så dog jag.
Nettolön: 4381 kronor.
WTF???
Någon ligger risigt till.
Någon ska få så mycket spö att de kryper hem till mamma och gnäller.
Små saker som gör mig glad
Den har cirkulerat kring Europa och innehåller namn på betydelsefunna personer.
Mitt ego tar ett skutt när jag ser att jag är med, stax under herr VD.
Mitt hjärta skuttar igen när jag dessutom blir omnämnd som Projektledare.
Det kanske inte är någon annan förutom mig som fattar, men det är stort.
Det är väldigt stort.
Tapas ikväll
Kalasandet äger rum på Carmens Bodega, för idag är det nämligen tapaskväll.
Med tvivelaktig service och god mat har de tagit över nattlivet på måndagar, utan värst mycket konkurens. Det är ju ändå Alingsås vi pratar om.
Mina reflektioner från kvällen handlar mest om Herre Gud vad jag saknat Sverige, samt oh jisses vad gott man sover efter en flaska vin.
Ciao Bella.
Lila Hår
Jag är lite nervös trots att jag jobbat där ett helt år. Det var ju F.A. Före Australien.
Nu har de antagligen väldiga förväntningar på mig. Att jag ska vara mogen, duktig och inte ha barnsliga färger i håret. Och så kommer jag dit med Lila Hår!
För ja, jag råkade färga håret lila. Min frisör blev väldigt inspirerad och när jag begärde något nytt och spännande tog han mig på orden. Lila Hår är både nytt och spännande.
Känner mig på det hela mycket osäker på frisyren. Min "kompis" lät glatt meddela att jag ser ut som en
Tills dess ska jag åter inta Villa Korndal och mitt underbara jobb.
Jag borde få smisk
Ansökningstiden gick visserligen ut den 3 mars, men det spelar nog ingen roll. Jag satte mig snabbt och knåpade ihop både ett cv och portfolio som jag skickade till redaktionen.
Tyvärr inser jag ny i gryndingsljuset bistra, kalla verklighet att jag skickat fel filer!!! Jag har gjort det vanligaste misstaget, det mest oförlåtliga. Jag skickade InDesign filerna, utan länkar, istället för pdf:en som jag gjort i ordning och lagt på skrivbordet. Vart min påstådda intelligents tagit vägen vet jag inte. Istället dunkar jag huvudet i bordet och skyller på min hårfärg.
Hejdå jobb.
Forever för alltid
Där jobbade jag innan Australien.
Hade fått mig ett jobb som marknadsassistent genom diverse
Ett stående skämt på arbetsplatsen handlade om hur man en gång börjat, alltid sögs tillbaka. Och nu är det min tur. Blev kontaktad av Forever för ett tag sedan, då de undrade om jag ville sommarjobba när jag kom hem. Givetvis vill jag det! Så som det ser ut nu kommer jag ha jobb fram till September och därefter får vi väl se.