[[ Njorun ]]

Det finns få stunder när man känner sig så sexig som när man böjer sig fram i mysigaste pyjamasen och hör ett mycket diskinkt "riiiiitch".

Vips - prutthål!

Sånt händer ju egentligen inte? Sånt händer bara på film.
Betyder det att jag är en filmstjärna?

Funderar på att göra uppror mot alla som stämplat måndag med "suck pust usch och blä".
Fattar inte vad de snackar om.
Inte alls.

Bästa dagen på länge, och dessutom kom allt trefaldigt. Hipp hipp hurra!

Jag hann med ett himla bra snack med chefen där vi hade pepp pepp och kompromisser för att jag ska trivas. Dessutom bjöd hon på en Pepsi, det ni. Efter det följer gratis vinflaskor, stressmestringskurs, powernap à la hippe-style tillsammans med kollegorna, fajitas, film, slapp, puss, gos och mys. Avslutas med en choklad-donut.

Och hörrni.. är det inte fantastiskt vad ett ordentligt skjut kan göra för humöret??

Kliver på tåget och tar sikte mot tågkonduktören för att vara super-laglig och köpa mig en biljett. Tvekande blir jag synad innan frågan kommer:

• Räkna ut antalet timmar du har varit utanför sängen
• Dela på antalet lediga timmar
• Kolla dina poäng i tabellen nedanför

0.5 - 0.6 = Bra helg
0.4 - 0.5 = Tillräckligt för att kunna skryta
0.3 - 0.4 = Avslappningsnivå SPA
0.2 - 0.3 = Kvalificeringsgräns slacker
0.1 - 0.2 = Inramat diplom
0.0 - 0.1 = VÄRLDSKLASS

Jag får 1,3.

... Och jag är jätteglad över mitt diplom. Ska rama in det och sätta på hedersplatsen bredivid diplomet som säger "Jag överlevde bartenderkursen på Magaluf!"

Hej Folket.

Är det inte fantastiskt vad mycket känslor som skjuter fram och tillbaka över det här stora abstrakta vi kallar internet? Jag blir såklart superglad av alla era kommentarer. Och inser att jag hade nog inte kunnat sluta blogga om jag ens ville.

Jag behöver ett ställe att skriva av mig på. Ett ställe där jag kan ventilera allt det här snurriga uppe i huvudet. Någostans där jag kan skriva att jag har en dipp på jobbet, och om inte den går över vet jag inte hur länge jag orkar vara kvar. Eller att något har hänt mellan mig och Kollegan men jag vet inte vad. Jag behöver ventilera min oro över CSN och deras dumma regler eller att jag aldrig någonsin ska bli frisk.

Och så vill jag ju givetvis dela med mig i glädjen att jag äntligen, ÄNTLIGEN fick lön igår. Och att jag denna månaden kanske får behålla den själv. Yey.

Jag ska fira med en frukost ute på stan. Kanske till och med en bulle.
Jag vet. Jag är galen.

Vem du nu är, var du nu är.

1. Jag har aldrig bett dig läsa min blogg, eller bett om dina kommentarer. Detta är min ventil på tankar, funderingar och reflektioner. Om det är så jävla jobbigt att läsa dem, gör oss alla en tjänst och låt bli.

2. Lämna i alla fall en adress så att man kan hålla en dialog. Anonyma kommentarer är fegt.

3. Det är otroligt hur en enskild individs kommentarer så kan döda min lust att fortsätta blogga. Är det meningen?

Anledningar till att inte bli full ikväll

• Det är dyrt
• Jag har inga pengar
• Jag har druckit varje dag på Mallis
• Jag lovade en vit helg
• Jag har druckit varje helg de senaste 8 månaderna
• Jag är sjuk
• Jag borde vila

Anledningar till att bli full ikväll

• Det är kul!

Tja.... Ja-sidan vinner ju ganska överlägset denna gången också.
Tjingeling!

Ikväll är ingen vanlig kväll. Idag är inte som vilken onsdag som helst. Idag.. är inte bara lill-lördag.
Idag är nakendagen!

Det är första gången jag sover ensam på dryga 4 veckor! Ja ni lästa rätt. Fyra veckor. Fyra gånger sju nätter. Först hade vi kollektivet på mallis och sedan kom min kära mor och pysslade om mig med morfin och kycklingsoppa - Allt en kärleksfull mor står för.

Men ikväll.. har jag både rummet och sängen för mig själv. Jag behöver inte lyssna på någon annans snarkningar än mina egna. Och jag ska fanimej sova så naken det bara går! Ovanpå täcket, med benen brett isär så att det svalkar gott!

Zzzzz

Idag är första kvällen med Kollegan sedan jag kom hem. Det vankas mÿskväll med film och popcorn. Lite casual sådär, lite chill.

Men det är inte barabara.

Redan såhär på morgonen står jag inför det mycket viktiga trosvalet! Nu är det viktigt att jag ser sexy ut utan att vara pretantiös. Inte se uppklädd ut men ändå vara undebar i bara mässingen. Casual Hot, you know waddajmin?

Jag rotar igenom lådan och ratar raskt varje par. För stora, för små, för mycket spets, för gamla, för fula... Plötsligt verkar mitt underklädesutbud endast bestå av en låda full med mens-trosor??

Jag funderar en stund på att gå commando för att slippa välja.
Men så minns jag att det hamnade på top 5 på aftonbladets osexighetslista...

• Nöjer mig med ett par pretto svarta i spets
• Bestämmer mig för att nu är det banne mig dags att uppdatera utbudet.
• Inser att jag har inga pengar
• Rotar i plånboken
• Finner ett gåvekort på 200.
• Jublar!
• Inser att detta är inte 1990 och att 200 kronor nuförtiden räcker till 2 1/3 trosa...

Det blev ingen flygkrash...
Men det var faktiskt inte långt ifrån!

Min efterlängtade hemresa blev något i monsterklass och tog hela 27 timmar. Det involverade ytterligare ett trasigt plan och massvis med försvunna resväskor. Kort sagt - Don't fly Norwegian!

Har legat i koma sedan dess. Har svaga minnesbilder om att jag faktiskt lyckades kravla mig till jobbet både i går och idag, men allt är väldigt luddigt.

Jag är nämligen hög på morfin.

Visade sig att jag hade gått och dragit på mig en akut Bronkit, vilket är ungefär lika läskligt som det låter. Så jag har fått dundermedicin. Ungefär som bamses dunderhonung!



När jag är sådär sexig och hostar så att slemmet flyger, tar man en liten hutt och sedan blir resten av dagen kanon! Lite dimmig kanske. Eller väldigt mycket dimmig. Jag somnar lite här och var faktiskt. På jobbet, på spårvagnen, på restaurangen, på gatan... Ibland har jag tur och somnar i min säng. Ibland somnar jag någon annanstans men vaknar i min säng... det kallar jag semi-tur.

Vet ni hur mycket otrohet jag har sett här nere?
Jag förstår det inte. Jag blir så trött. Och ledsen.

Om man nu inte klarar av att vara monogam, lova då inte det.

Shit alltså...

Alltså jag vet att det är lite corny och så men... att vara här nere har fått mig att inse hur jävla mycket jag uppskattar de vännerna jag har. Både hemma i Norge och hemma i Sverige. Det är pärlor bland svinen och jag kunde inte vara mer tacksam för att de finns.

Kanske man inte ses så ofta. Kanske man hörs väldigt sällan. Det spelar ingen roll. Jag vet att när det väl gäller finns det alltid någon för mig.

Alla mina vänner och bekanta som läser bloggen.
Jag älskar fan er.

Nu kanske jag är litegrann småbrusad, och lite sentimental såhär i slutet av resan när hemlängtan blomstrar, men det gör det inte mindre sant. Att hitta en sann vänn, det är värt mer än guld. Och jag har så många.

Kärlek folket.
Puss och kram

Jag och Kollegan har ju umgåtts mer eller mindre regelbundet i tre månader nu, och vad som i början var en välbevarad hemlighet på jobbet har sakta kommit fram i ljuset. Häromveckan ställdes vi mot väggen och var tvungna att svara på frågan om vi är ihop.

Svaret blev att nej vi är faktiskt inte det, vi vill inte det. Att träffas när vi har lust och göra vad som faller oss in, är precis den nivån vi önskar hålla. Jag åker till Mallorca om två dagar och vi har konstaterat att jag inte har några monogamiska plikter.

Folk har svårt att hantera detta svaret, och jag förstår dem. För ett halvår sedan hade jag antagligen stått på deras sida. Flera har rätt och slätt bara gått över till att retsamt kalla honom för min pojkvän. Men faktum kvarstår att han och jag vet var vi står,  även fast det inte är super-romantiskt, traditionellt eller enligt andras moraliska regler. Och jag älskar varje sekund.

Sitter hos frisören i ett av de där monsterlånga besöken. Färgen har suttit i dryga timman och jag börjar tröttna. Nickar till när frisören ser mig. Hon frågar plikttroget om jag vill ha några fler tidingar men jag nekar. Mer skvaller och min hjärna lägger antagligen ned permanent.

Då plötsligt lyser hon upp och smiter iväg. I nästa sekund dimper den sötaste lillaste ludnaste gosunge jag sett på länge. En 12-veckors hundvalp tittar upp från mitt knä. Hon förklarar att den är precis nyinköpt och får därför tillbringa dagarna med henne på salongen. Och jag... jag klagar verkligen inte.



Nu tycker jag alla salonger borde följa efter och skrota de där svallerblaskorna. Det hetaste just nu, är hundvalpar. Så det då. Här i stora stade Oslo i landet inte så långt bort.

Och håret? Ja det blev fantastiskt som vanligt.

Kommer hem från jobbet och möter Amanda. Vi pratar om ditt och datt innan hon ler sött och säger:

"Gå nu in på ditt rum och spela lite musik nu. Gärna högt. Väldigt högt."
"Ska du ha sex?"
"Presens Hanna"
"Ligger han redan i din säng?"
"Jepp"

Och nu när jag tänker efter tror jag inte han hade kunnat ta sig därifrån om han ens ville.

Just nu är min kropp intagen av två främmande känslor jag inte vill ha.

För det första är det en gutta svartsjuka. Uuuuusch. Tänk att ett par meningar vid fel tillfälle kan sätta sig så. Jag hatar det. Jag är inte en svarsjuk människa. Jag har kommit förbi sånt, över sånt, slutat med sånna dumheter. Trodde jag.

Nu måste det väck, bort, försvinna illa kvickt. Detta FÅR inte finnas. Det är fel på fler sätt än jag ens orkar räkna upp.
(förslag på hur detta magiskt skulle gå till tas så klart alltid tacksamt emot!)

För det andra har stressen och pressen på jobbet kommit mig under skinnet. Har känt mig grinig och snarstucken i flera dagar. Också något jag är medveten om och definitivt inte vill ha som egenskap, men likt förbannat går det inte bort. Som tur var kom Amanda hem på en surprise-visit flera dagar i förväg, och bara hennes blotta närvaro löser upp sådana problem. Tillsammans kan vi skratta högt och rått. Och framför allt äkta.

I morgon ska jag vakna upp, och vara glad, avslappnad och chill. Go with the flow. Jag ska vara mister cool.

Jag är uppriktigt förvirrad. Det är så satans varmt här att det knappt går att andas. Hela sängen skvalpar av mitt eget svett och trots söndagens tidiga morgontimma har jag inget alternativ än att stiga upp. Risken finns annars att jag drunkar av det ganska luktlösa men ändå obehagliga svettet.

Kollar ut och ser att termometern visar 43 grader i solen redan, dagen spås bli en av sommarens varmaste.
Alla fönster står på vid gavel men det hjälper föga eftersom det inte ens går en lätt bris.

Försöker mig fåfängt på en kall dusch men utan framgång. Tydligen har vi slut på kallvatten?! Fortsätter mitt klibbiga svettiga vankande i lägenheten och fryser isbitar i manisk takt.

Inser att jag måste omfamna vädret, inte kämpa mot det. Plockar därför fram boken, filten, bikinin och sätter kurs mot lite morgonsolning vid ån. När solen bländar mig tänker jag att det känns som att jag är utomlands. Och kommer på att jag faktiskt är det...

Fast i Norge. Inte Spanien.

Har en dejt ikväll.

Äntligen hemma från en festlig midsommarkväll. Är mycket nöjd med att vi fick in både sill, färskpotatis, jordgubbar, midsommarstång med tillhörande dans, nubbe, taxi-strul, fylla, drama, regn, solsken, spyor, norrmän och allt annat som hör midsommar till. Allt i en lätt modifierad version. (nubbe på mango-vodka fungerade helt utmärkt! Och tvättstället blev en bra stång med lite pynt...)