Att vara eller inte vara. Ihop.
Jag och Kollegan har ju umgåtts mer eller mindre regelbundet i tre månader nu, och vad som i början var en välbevarad hemlighet på jobbet har sakta kommit fram i ljuset. Häromveckan ställdes vi mot väggen och var tvungna att svara på frågan om vi är ihop.
Svaret blev att nej vi är faktiskt inte det, vi vill inte det. Att träffas när vi har lust och göra vad som faller oss in, är precis den nivån vi önskar hålla. Jag åker till Mallorca om två dagar och vi har konstaterat att jag inte har några monogamiska plikter.
Folk har svårt att hantera detta svaret, och jag förstår dem. För ett halvår sedan hade jag antagligen stått på deras sida. Flera har rätt och slätt bara gått över till att retsamt kalla honom för min pojkvän. Men faktum kvarstår att han och jag vet var vi står, även fast det inte är super-romantiskt, traditionellt eller enligt andras moraliska regler. Och jag älskar varje sekund.
Svaret blev att nej vi är faktiskt inte det, vi vill inte det. Att träffas när vi har lust och göra vad som faller oss in, är precis den nivån vi önskar hålla. Jag åker till Mallorca om två dagar och vi har konstaterat att jag inte har några monogamiska plikter.
Folk har svårt att hantera detta svaret, och jag förstår dem. För ett halvår sedan hade jag antagligen stått på deras sida. Flera har rätt och slätt bara gått över till att retsamt kalla honom för min pojkvän. Men faktum kvarstår att han och jag vet var vi står, även fast det inte är super-romantiskt, traditionellt eller enligt andras moraliska regler. Och jag älskar varje sekund.
Kommentarer
Postat av: ullrika
bli inte arg på mig nu Hanna, men ett sånt där förhållande funkar (oftast) asabra - fram tills nån av er träffar nån annan lite oskyldigt. jag säger inte att inte ni fixar det, men själv är jag alldeles för sotis av min natur för att klara sånt där!
Trackback
