Kroppens och själens dag.
Lördagar är synonymt med lyx.
Lördagar är obesegrat den populäraste dagen på veckan, med all rätt.
Lördagar är kroppens och själens dag.
Vilken annan dag kan man sova hur länge man vill, och vara vaken hur länge man vill? Jag har lagt till mig med en trevlig liten tradition och det är att på Lördagar tar jag hand om mig själv, riktigt ordentligt.
Först helgfrukosten. Den ska vara lagad med kärlek och riktigt god. Ingen stress här inte. För mig betyder det en rostad macka med två mosade ägg, min nya favritfrulle.
Sedan gäsp, gos och massa ingenting, följt av ordentlig träning. Lång, lång, lång varm dusch så att speglarna immar igen, inte mindre. I så fall räknas det som fusk. Jag tar ordentligt med tid på mig, leker med hårinpackning samt raklödder på den enda dagen jag orkar bry mig om sånt.
Sedan följer den oändliga tiden jag spenderar på att sminka mig. Jag älskar att sminka. Det är som att måla på en levande duk. Varje gång blir på så vis olik den andra. Idag blev det ett kallt tema, med betoning på huden.
Som ram till allt mitt hårda arbete blir det finklänningen (obs singularis. Ja, jag har bara en. En klänning) och nu ska vi ut och äta på restaurang. Jag älskar Lördagar.
Så här fina blev vi!
läran som synfel
Dagen gick i luddets tecken. Har numer linsförbud eftersom de är bovarna i dramat.
Låg mestadels och gömde huvudet under en kudde eftersom solljuset gör det hela ännu värre. Lyckades slumra till både en och två gånger där jag gömde mig i min lilla håla.
Ju mörkare det blev desto gladare blev jag, och vi lyckades faktiskt gå ut och käka på mitt favorithak. Thaimat! Det är nog enda gången i mitt liv jag faktiskt kan gå in och säga "det vanliga" eller "en Hanna special". Ball.
För att illustrera för alla er med perfekt syn hur det känns att för evigt vara bunden till låtsas-ögon kommer här ett mycket pedagogiskt exempel:
Så här ser världen ut vanligtvis
Så här ser världen ut för mig
Hannas fiskar
Jag hatar fisk. Jag gör verkligen det. Någon del i den skarpa smaken får det att vända sig i magen på mig. Detta gäller för övrigt allt som levt i havet, så jag ser definitivt en gemensam faktor. När de har andats saltvatten hela sitt liv får de den där smaken.. den vidriga smaken.
Jag är mycket väl medveten om att min avsky är ett problem. Både socialt och fysiskt. Fisk ska ätas minst 3 ggr i veckan, för man behöver alla nyttiga fetter och mineraler. Omega 3 är ju bra, om man gillar att tänka. Min kampanj "Hanna äter fisk" går väl men sådär framgång. Har nog ätit fisk en 3 ggr på grund av den men tyvärr utspritt över ett halvår.
Joel har samma problem och kompenserar med fiskpiller. Tyvärr är de tokstora, helt galet stora. Vem kan svälja en sådan? Inte jag i alla fall.
Men nu har jag löst det! Jag köper fiskpiller för barn! De är mycket mindre och bättre (dyrare) och har dessutom en fruktig smak! Rena godiset. Jag längtar alltid tills det är dags för mig att ta mitt fiskpiller för det är nyttigt godis. Mums. Tyvärr har jag redan tagit mitt för dagen så nu måste jag vänta ett helt dygn till...
Min spenat
Som Amanda så vänligt påpekade vid föregående inlägg så brukade man inte höra mig lovorda promenad eller fysisk aktivitet över huvud taget för ett tag sedan.
Man brukade inte heller se mig äta grönsaker frivilligt, speciellt inga läskigheter som tomat eller spenat.
Det är väl tur att man utvecklas! Man växer upp, får nya insikter, lärdomar och minnen. Jag åkte till Australien inte bara för äventyret utan även för den inre resan, och då är det ju alltid kul att det faktiskt blir så!
Som ett bevis på min andliga framgång stod SPENAT på menyn idag. Jag har inte ätit det på minst 10 år av den enkla anledningen att det inte var gott sist jag åt det. Någon gång där i 11-års åldern...
Självklart inte bara spenat, utan i form av en mycket delikat canneloni. Ni vet, pastarör fyllda med ricotta och spenat.
Vi drog till affären och handlade imponerande snabbt, för vi var båda ganska hungriga. Snabbt hem och börja med maten då jag inser att jag glömt köttfärsen. Tillbaka till affären.
Påbörjar återigen matlagningen då jag inser att jag har parmesan istället för mozzarella. Fuck it tänker jag, nu är jag fan hungrig. In i ugnen och vänta 20 min. Då inser jag att ungen inte är på. hel-vete!!
Väntar ytterligare 20 min och kan inte ens uppehålla en konversation med Joel så hungrig jag är. När maten kommer ut kastar jag mig över den som en svulten varg, det tar mindre än 3 minuter att rensa tallriken. Mätt och belåten lutar jag mig tillbaka och tänker - den spenaten var inte dum den.
Hannas namnam
Näe, nu känner jag att det var inte riktigt rätt av mig där.
Här skryter jag om mitt namnam och så får ni inte ens veta receptet!
Nu lovas bättring och bot och jag delar med mig.
Detta är smaskens som både efterrätt och mellanmål. Dessutom är det nyttigt som få. Nyfiken? Ta fram papper och penna.
1. Skär en apelsin i klyftor. Skär bort skalet. Skär i små bitar. Skär inte av dig fingrarna.
2. Plocka fram säsongens mumsiga jordgubbar och skär även dem i små bitar.
3. Blanda livligt i en skål, tillsätt vaniljsocker efter smak. Låt stå och dra i den goda saften, eller ät med en gång om du inte kan vänta.
Superenkelt!
Allergisk mot onyttig mat!
Nu har jag kört mitt nyttighetstema ett tag. Grundtanken är att försöka följa tallriksmodellen (1/2 grönt, 1/4 kött, 1/4 spannmål) och det låter enkelt nog. Tyvärr är det alldeles för sällan vi följer detta enkla mönster till ett längre och lyckligare liv.
Har ni någonsin försökt att köpa mat ute och följa tallriksmodellen?
Just det. Omöjligt. Enda sättet är att köpa en sallad, vilken brukar bestå av just det - isbergssallad. Kul värre. Och inte många vitaminer och mineraler där. Då känns det som man kan lika gärna hoppa över.
Oj här tappade jag spåret lite...
Nu när jag faktiskt lyckats med detta så ställs jag inför ett annat dilemma.
Min mage klarar inte av onyttig mat längre!
De dagar jag tar det lugnt och äter så som jag brukade, och så som alla andra gör, får jag en fruktansvärd magknip. Eller ont i huvudet. Eller båda. Jag sover oroligt, och i flera dagar efteråt är socker allt jag kan tänka på.
Julafton var på det viset. Massa god mat, massa magknip dagen efter.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det som gör min mage ledsen är det som 99% äter dagligen. Deras kroppar vet inget annat. Jag tror deras kroppar gråter på insidan.
