[[ Njorun ]]

Det är så underbart att vara här i ett engelsktalande land. Jag känner verkligen hur mitt ordförråd blir rikare för var dag. Idag spelade vi till exempel. Vi spelade Alfapet. På engelska.

Hoy oy wow vad bra det gick för mig. Lyckades få till ett par riktigt bra där: cat, hat, car, jar. Många poäng. Yvette klagade över att orden var för korta för att bygga vidare på, varvid jag svarar: "liten men naggande god."
Hon tittar såklart oförstående på mig eftersom hon inte kan svenska, och så spelade vi vidare.

Efter min katastrofala förlust känner hon behovet av att utöka mitt ordförråd och undervisar mig mycket pedagogiskt. Här är orden jag lärt mig hittills:

På Engelska:

• smashed
• plastered
• drunk
• pissed
• hammered
• wasted
• trashed
• wrecked
• totald
• shitfaced

På svenska: Full.

I vår lägenhet bor det som bekant 6 personer. En av dessa är Yvette. Hon är en blond krulltott från Queenslands bush och väldigt väldigt rar. Men ibland verkar hon inte ha alla chipsen i påsen.

Citat 1
Y - jag tycker inte om det här med sommartid. Eftersom jag är så morgontrött gillar jag inte att behöva kliva upp en timma tidigare varje dag.
H - Men.. du går väl och lägger dig tidigare då med?
Y - nej men du förstår, när man ställer om till sommartid drar man FRAM klockan EN TIMMA. Fattar du? Alltså får man en timma mindre per dag.

Citat 2
Y - Vet du vaaaad? Jag fattade aldrig riktigt vad din pojkvän hette. När vi presenterade oss sa han typ.. "Joo-eel" (svenskt uttal) och jag förstod ingenting. Men så idag såg jag ett brev adresserat till honom och då såg jag att han heter ju "Djåol" (engelsk uttal).
H - mmm. Så blir det väl på engelska. Men han heter ju faktiskt Joo-eel.
Y - Nej Hanna. Jag såg hans brev. Han heter Djåol.

Hur firar man påsk i Australien? Vad är bästa sättet att fira jesus näst efter choklad och kycklingar?
Med en stor festval såklart!!

Inga häxor, smällare eller påskkycklingar för oss i år men vi påskar på så gott det går.
För australiensarna verkar påsk betyda choklad och hot cross buns. Båda har intagits riktligt under den gångna veckan.


Påskafton firades med den mycket traditionella maten ungsrostade rotfrukter, målade ägg, köttbullar, tzatziki samt mars-ägg. Inga snapsar fanns att tillgå, så vi provade med diskmedel istället.

Det jag har råkat ut för borde folk kunna bli arresterade för.
Alla mina sinnen har blivit misshandlade, men värst är ändå känslan av att ha blivit lurad.

Stacie ringde och frågade om jag ville gå på konsert. Robbie Williams look-a-like. Okej tänker jag, det blir väl kul. 10 dollar är ju inte mycket. Bjuder med Emma också, för Stacie kan vara lite läskig på egen hand.

När vi träffas meddelar hon lite generat att vi måste åka tåg i en timma till någon liten håla. Efter det gick vi i 20 minuter och kom fram till en stor aula. Där var det fullproppat med folk som dansade Mogendans. Haha. MOGENDANS! Vad som är ännu värre, de var även publiken till konserten! Vi var de enda under 50.



Folk satt med sina rullatorer och löständer, jag och Emma önskade oss bort.
"nåja. Konserten kan ju fortfarande bli bra." sa vi. "den blir nog riktigt bra"

Trodde vi ja. Hahaha vilket skämt det var. I 3 timmar satt jag och ville sjunka genom jorden, så pinsamt var det. Jag trodde man var tvungen att ha någon sorts likhet för att få kalla sig look-a-like. Typ utseende eller sångmässigt. Men neeeejdå. Här var en snubbe, med falsk brittisk accent, påmålade tatueringar som flöt bort när han svettades, tajta kläder och begynnande kulmage. Dessutom är jag ganska säker på att han hade lagt något i kalsongerna för att få en bula. I alla fall hoppas jag det, annars gick han runt med konstant halvfjong.



Han skrek fuck you här och var till den stumma pensionärspubliken, juckade mot högtalarna, smekte sin rumpa, grabbade skrev och försökte sig på Sexblicken allt för många gånger. Ni vet, den med halvöppen mun och ihopdragna ögonbryn, tungan lite tryckt mot framtänderna. Sexigt värre.

Kvällens mest pinsamma var ändå Stacie. Hon var helt förtrollad av honom. Alla satt ned på stolarna förutom Stacie, som stod upp och dansade, ensam, genom hela föreställningen! Ingen annan, bara hon. Detta var faktiskt tredje gången hon såg samma konsert. Därför kände snubben på scenen igen henne, klev ned mitt i en låt och gav sitt trognaste (och enda) fan en kram. Och en puss på kind. Och puss på mun. Och lite tunga. !!!!



Detta filmades och hela aulan kunde följa dramatiken på storbildstvn.
Jag höll på att dö.
Jag kommer aldrig umgås med den bruden igen.

Okej gubbar håll i hatten för nu jävlar smäller det!
Om exakt 15 minuter drar jag iväg för att fira Mardi Gras med Stacie.

Vad är Mardi Gras? Kanske ni undrar.
Jo ser ni... Det är Sydneys Pride festival!!

Fler än 500 000 glada HBT människor tar över hela Oxford Street. Regnbågsflaggorna duggar tätt och kärkleken flödar åt alla håll och kanter. Ja jävlar vad jag ser fram emot det! :D :D:D Det ska bli så skönt att få springa runt alla flator och bögar och bara känna sig hemma på ett sätt jag inte gjort på mycket länge.

På kvällen utlovas den mest spektakulära paraden någonsin, i år firar de nämligen 30 års jubileum. Jag laddar med rosa glitter, regnbågsarmband och stora stygga kameran. Ni kan räkna med tusen bilder tills imorgon!

Så här partysugen är jag:

Igår var jag med om något mycket häftigt. Det var nästan magiskt. Mitt i botaniska trädgården har de satt upp en utomhusbio, och självklart måste vi prova på det!

Och jag ångrar mig verkligen inte. Det var helt overkligt. Bakom bioduken skymtade vi operan och harbour bridge på ena sidan, och Sydney Skyline på andra sidan.



Vi såg på filmen Darjeeling Limited, vilken var sjuk men också väldigt rolig. En film i min smak. Där kunde man vila ögonen på Owen Wilson och hans bröder under deras "spirituella" resa genom Indien.

Under tiden vi njöt av den ljumna kvällen och den bra filmen susade fladdermössen över huvudet. De finns fullt av den här, och speciellt i trädet ovanför oss. Jag var lite orolig över att bli attakerad av fladdermusbajs. Och det är stora rackare det här, i alla fall en meter mellan vingspetsarna. Häftigt häftigt.

Var ute och vandrade sent ikväll. Såg till mig förtjusning att man kunde se stjärnorna ikväll. Blickar över himlen och ser tre välbekanta prickar. Orions bälte. Hjärtat tog ett skutt igen, så som det gör ibland. Samma himmel som hemma! Inte så långt bort trots allt.

Märker dock hur jag nästan vrider huvudet ur led när jag kollar på den, och inser till min förvåning att den är upp och ned! Hela Orion står på huvudet, det som normalt sett är hans svärd har nu förvandlats till en gigantiskt ståkuk.



Ojojoj. Vägen snurrar. Shit i Hel-ete vad långt bort från Sverige jag är.
Himelen är upp och ned. Jag är faktiskt på andra sidan jorden.

Under mina fötter traskar ni på där hemma som vanligt, startar upp dagen och jag borde sova sedan länge. Titta ned mot fötterna och se om ni kan föreställa mig där, fast miljoner kilometer bort? Tror nog det är först nu jag faktiskt fattar att jag är i Australien.

Något man givetvis måste prova på i Australien är att Äta Känguru.

Idag är det tydligen 220 år sedan någon eirope ladstedg i australien och då blev det därmed koloniserat. Därför firars det Ausralia Day idag!! Det är lite mer partaj än sveriges nationaldag. Nu har vi varit ute och druckit lite . killarna fick öl, hanna fick barcard och sangriga. Det var väldigt kul och gott, vi åt tapas. Jag måt ganska bra,men är lite trott och ska nog sova snart. Hoppas alla hade en fin ausyralia day,. Pus soch kram.

Få har väl undgått att höra om Heath Ledgers tragiska död. Jag vet inte hur läget är i Sverige, men i Australien är det landssorg. Heath var nämligen Aussie. Alla kanaler rapporterar om det dygnet runt, om det inte är collage för att hedra honom, så är det teorier för att svara på den ständiga frågan "Hur kunde det ske?"

Varje gång vi går in mot centrum leder vägen oss förbi det nya gymmet. V Club heter det. Extreeeeemt ball och trendigt. Skyltarna skryter om vilka fenomenala klasser de har: bodypump, aerobic, spinning, poledancing etc.

Vaknade i natt av en fruktansvärd huvudvärk. Det är inte ofta man vaknar av smärtan, snarare brukar den dämpas av sömn. Men i natt vaknade jag av en skarp smärta och innan jag ens slog upp ögonen kände jag hur det dunkade inuti huvudet. Dunk. Dunk. DUNK. DUNK.

Idag bar det iväg till Blue Mountains. Det är, som namnet förtäljer, massor med berg som ligger väldigt nära Sydney. Dessa ska givetvis ses med guide och hela kalaset, så jag, Joel, Lasse, Lena och Marie hoppade glatt i bussen med piratbyxor och flip-flops.

De flesta vet nog att ozonlagret är som tunnast över Australien. Det plus deras närhet till ekvatorn gör att hudcancer ständigt är ett hett tema. Folk är helt enkelt mer medvetna om riskerna med solning, alla använder solkräm och solarium är sällsynta. Istället finns det spraytan mest över allt, och den som inte provat brun utan sol är ju bara dum i huvudet.

Jag har nu hittat en film som visar hur nyårsafton såg ut här i Sydney. Det var verkligen helt fantastiskt som ni kan se på filmen. Fyrverkerierna varade i en kvart och sköts upp från fler ställen än man kunde räkna. Det såg ut som om hela staden stod i lågor och hela himmelen var täckt med stjärnfall.