Jag vill inte vara ditt samvete
I fredags gick det nämligen inte att undvika de juckande höfterna som drogs mot min kropp likt en magnet. Och låt mig då påpeka att min kropp i den här liknelsen helt klart utgör pluspolen. Så fort jag vände bort blicken var han där och humpade benet likt en hund med kåtslag, trots mina akrobatiska övningar för att ta mig ur den obekväma situationen.
Efter ett tag verkade hinten ha gått fram, utan att jag behövde ta tag i den pinsamma situationen och faktiskt be honom sluta. Men så började kramarna, alla de pussar som skulle delas ut på alla mina kinder och händer. Och jag orkade liksom inte mer. För ni ser, den här killen har ett ganska stort problem. Det stavas f l i c k v ä n.
Jag blir så trött på folk som inte kan respektera sin andra hälft, och fullkomligt oresonligt arg. Och det av en totalt egoistisk anledning: jag orkar inte vara hans samvete. Nu överlåter han ansvaret för sin trohet på mig. Jag skiter egentligen i hur det går med han och hans flickvän, uppenbarligen är inte allt solsken var dag, men jag skulle aldrig göra så mot mig själv. Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig någonsin vara med en kille som har flickvän.
Igen.
För däri grundar sig antagligen min ilska mot hans beteende, mitt förakt mot handlingen och min inneboende aggerssion. I ett svek mot flera personer, däribland mig själv. Som skapade ett pyrande självhat svårt att förlåta. Jag gjorde det en gång och tänker fortfarande på det var dag. Helt ärligt, jag tänker på det varenda jävla dag. Och nu är det 5 år sedan.
Jag blir så arg när jag tänker på hur han totalt släppte kontrollen över sitt förhållande och glömde allt vad monogami heter. För i slutändan, är det ändå jag som blir straffad. Jag som får ta blickarna, ta ansvaret och skammen. Vad gjorde jag? Hur kunde jag fresta så? Hur kunde jag gå in och förstöra deras förhållande på skoningslöst? Han visste ju inte bättre, han är ju bara kille, han kunde inte motstå, jag borde inte, bla bla bla.
Jag menar inte på något sätt att mitt beteende var försvarligt, moraliskt eller ens etiskt korrekt, men vad jag försöker få fram är att huvudansvaret för trohet borde ligga hos den involverade parten. Det borde inte gå såpas långt att jag måste sätta stopp åt honom. Något är så fel, fel, fel. Och jag blir så sur, sur sur.
Som singel har man inga skyldigheter mot andra. Vill en annan människa ligga med en och man finner dem attraktiv så finns det inget fel i att tacka ja.
Om den andra personen är upptagen så kan man ju neka "för att vara snäll" mot dennes motpart, men man har ingen skyldighet till det. Är man inte upptagen så vafaan. Den "upptagne" däremot har all skyldighet i världen att se till att vara trogen. Älskar denne människa inte sin andra hälf tillräckligt för att vara trogen så kanske det är dags att bryta upp, eller?
Nepp.. Tyvärr är det ju lättare att skylla på den utomstående parten. Att behöva inse att den man älskar inte är den man tror, att allt denne sagt är en lögn och att man inte räckte till utan man blev utbytt. Ja det är skitmycket jobbigare än att bara tänka "Han/hon "lurade" till sig min älskling!
Men men...
Fast....
Om man ger sig faan på att ta en "upptagen" människa bara för att, då kan man ju räknas som den mindre humana typen. För även om den man raggar på är trogen så man inte kommer någonstans så sår man sprickor i deras förhållande och dessutom tycker väl den man raggar på att det är skitjobbigt :P
Som sagt.. Ansvaret att vara trogen mot hans flickvän, ligger hos HONOM... Men å andra sidan.. Vem vill ha en skitstövel?
Been there, done that. Dä är för jävligt..jag försökte skydda mej själv å säga att problemet faktiskt var hans..men dä höll inte kom jag på :S
Sketis:
Fast det där håller ju inte. Den där "sköt dig själv och skit i andra-mentaliteten" är ju hyfsat idiotisk. Klart man har ett ansvar, om man vet att han/hon har en partner.
För att överdriva så kan man ju då säga att om man ser ett barn bli misshandlat så behöver man inte ingripa om det inte är ens eget barn. Man kan "om man vill vara snäll", men man har ingen skyldighet...Hur genomtänkt låter det?
En överdriven jämförelse, men ändå. Man har alltid ett ansvar som medmänniska. Det är ju det samhället bygger på...
Det är HANS fel inte ditt. Ge honom en spark i skrevet och hota med att ringa hans flickvän. Så blir du av med honom.
Sen förstår jag dina tankar om att ha förhållande med någon som är upptagen. Det blir på något vis alltid älskarinnans fel. Hon slampan som drog in honom i fördärvet. Hon häxan som förstörde en relation och ett par. Men DOM som tänker så har fel. Det är HANS fel. Det är han som förstör relationen. Egentligen borde han hängas ut.
Skit i honom eller gör något riktigt fult som hämnd. Spela honom ett spratt. Han får dig att må dåligt, gör det samma mot honom.
men usch och fy. går ju inet ihop det där med otrohet för vem vill va med nån som man vet tycker det är ok liksom... det hela går int ihop.
