Får jag lov att tro på Gud?
Politik. Och religion.
Har en vän som är väldigt kristen. Genom ett uttalande under middagen kom det fram att han tog mig som ateist. Det kan jag köpa, det är det säkert många som gör. Jag påpekade detta och lät meddela att jag faktiskt är kristen.
Här vet jag inte vad jag väntade mig. Kanske ett leende, ett gillande uttalande. Kanske något uppmuntrande eller en känsla av gemenskap. Istället får jag tvekan. Och vad jag faktiskt skulle kalla förnekelse.
Han kan inte ta mig för en kristen. Det blev liksom aldrig godkännt. Det finns tydligen något hos mig som han inte kan sätta ihop med min tro på Gud. Jag vet inte hur jag ska tackla detta, hur konfronterar man något sådant? Vad är det hos mig som gör att jag inte har lov att tillhöra kristendomen?
Okej jag har sex innan äktenskap.
Okej jag dricker gärna och ofta.
Okej jag svär vid tillfälle.
Okej jag har snattat någon gång i mitt liv, jag har ljugit, varit lat, avundsjuk, småaktig, hämdlysten och en mängd andra synder. Men så är jag ju också människa.
I mitt sinne är min kärlek, tacksamhet, tilltro, samvete, och geniuna tro i människan långt viktigare. Det är grunden i min religion, det är budskapet från min Gud.
Kan ni kära läsare förklara för mig varför det gör mig till en sämre kristen?
För att dom flesta kristna är mer fördomsfulla än andra. Enligt dom ska man ju inte göra allt det du raddar opp i din lista här - det är syndigt. Och dom tycker säkert att du gör det med vilje och det e den största synden. Lite som..."äh, jag gör allt detta syndiga fast jag inte får, för jag får ju förlåtelse om jag ber om det..." Jag skulle gissa att han inte tycker du är ett föredömme för den kristna tron.
Vilket jag tycker e skitsnack. Det finns INGET som är förbjudet. Allt e inte bra bara och det e upp till en själv att komma på vad som e bra o dåligt. Det han gör som kristen är att döma dig - och det har han absolut ingen rätt till. Både du o jag OCH han vet vem som ska döma en dag...
Så lev du ditt liv som du vill. Skit i vad andra tycker. Du e så bra Hanna, o du får mig o le!
Kram!
Jag vill bara citera en sak: "det är INTE vad man stoppar i munnen som är viktigt, det är vad som kommer ut ur den som räknas." Och därmed tror jag att alla religiösa diskusioner kan avslutas. Man är en god kristen/muslim/whatever om man är en god människa i övrigt. Det är inte vad man dricker och äter och gör i sängen som räknas. Punkt slut.
Hoppas städningen gick bra trots mitt demoralisernade inlägg! =)
Min konfirmationspräst är alkoholist....
Han har varit präst i Eslöv sen tidernas begynnelse och när han döpte en av mina klasskamrater,
när hon var bebis, så var karln stupfull och glömde bort hennes namn. Han har dessutom en adopterad son, vilket skulle gå stick i stäv med att utomäktenskaplig sex inte är ok, enligt mig.
Det är väl ingen förutom du, som har rätt att bestämma vad du ska och inte ska tro på... Så länge man inte försöker konvertera andra, så är det väl skit samma?
