[[ Njorun ]]

Tillbaka i byn och näst intill levande. En sen hemkomst och en hård helg får hela kroppen att värka. När väckarklockan ringer måste jag bekämpa lusten att gråta, och kommer upp endast för att jag påminner mig själv om att det är bara jag som är ansvarig.

Komaliknande stapplar jag in i duchen och låter de varma strålarna skålla min kropp i hopp om att vakna. Blundande och mumlar jag för mig själv, samma lögn som fått upp mig ur sängen varje dag sedan högstadiet:

"Så fort jag kommer hem.. samma sekund som jag går innanför dörren. Då ska jag sova. Då ska jag lägga mig och sova riktigt, riktigt länge."

Så tror jag på min egen lögn och börjar ännu en underbar vecka.