[[ Njorun ]]

Glömde mobilen hemma idag. När jag var tvungen att ploga genom flera kilometer snö, låg mobilen tryggt i sängen och gosade. Hela dagen gick jag omkring och kände mig fullständigt handikappad. Riktigt handikappad. Som om någon faktiskt tagit fram en stor, fet yxa och brutalt kapat av mina ena hand.

Jo, lite patetiskt är det, men det hör inte till historien.

Hjärtat flimmrade och jag fick panik-tankar om alla missade samtal. Tänk om någon ringer mig? Tänk om det händer något viktigt? Tänk om Amanda saknar mig och inte fattar varför jag inte svarar? Tänk om jag behöver ringa någon? Tänk om kungen ringer? Tänk om... tänk.... tänk om.

Så kommer jag hem, flämtande och pustande efter att ha småsprungit sista biten. Jag tar inte ens av mig skorna utan dyker rätt ned i sängen och gräver fram den lilla telefonen... Inga missade samtal. Puh.

Sedan kommer nästa tanke som ett brev på posten:
Vafaaan. Ingen som har saknat mig?!?!