Att gå i ide
Den bristande aktiviteten på bloggen kan skyllas på två saker: Alkohol och sömn.
Fredagen blev Löningspils med jobbet och trots en hård arbetsvecka lyckades vi hålla ut i hela 10 timmar. Trots detta envetna drickande orkade jag ta mig till Stømmen på lördagen och spenderade alla hjärtans dag med att kränga taklampor till hutlösa priser. Jag och Edvin belönade oss själva med vin och pizza, vilket resulterade i en mycket sömnig kamrat som helt sonika slocknade på soffan.
Argt petade jag honom i sidan och hävdade att nu får han minsann vakna, nu jäklar ska vi festa. Han skrattade rått, kliade sig odiskret i skrevet och somnade om.
"Är inte du också trött Hanna?" muttrade han när jag försökte med det beprövade
köra-in-en-penna-i-ögat-för-att-få-honom-att-vakna tricket.
"Nej inte trött! Nej nej nej! Inte trött!" tjöt jag.
Jag misstänker att det var ett akut fall av övertrötthet. För så snart jag landade på kudden startade en marathonsömn utan dess like. Inte ens när jag var en finnig tonåring lyckades jag med något i samma kaliber. Efter att ha somnat vid midnatt på lördag sov jag ända till klockan sex på måndags morgon, med avbrott endast för att gå upp och äta gårdagens pizza.
Folkens, vi snackar 30 timmars sömn!
Jag visste inte ens att jag hade det i mig.
Men jag känner mig lite.. tja.. stolt.
Fredagen blev Löningspils med jobbet och trots en hård arbetsvecka lyckades vi hålla ut i hela 10 timmar. Trots detta envetna drickande orkade jag ta mig till Stømmen på lördagen och spenderade alla hjärtans dag med att kränga taklampor till hutlösa priser. Jag och Edvin belönade oss själva med vin och pizza, vilket resulterade i en mycket sömnig kamrat som helt sonika slocknade på soffan.
Argt petade jag honom i sidan och hävdade att nu får han minsann vakna, nu jäklar ska vi festa. Han skrattade rått, kliade sig odiskret i skrevet och somnade om.
"Är inte du också trött Hanna?" muttrade han när jag försökte med det beprövade
köra-in-en-penna-i-ögat-för-att-få-honom-att-vakna tricket.
"Nej inte trött! Nej nej nej! Inte trött!" tjöt jag.
Jag misstänker att det var ett akut fall av övertrötthet. För så snart jag landade på kudden startade en marathonsömn utan dess like. Inte ens när jag var en finnig tonåring lyckades jag med något i samma kaliber. Efter att ha somnat vid midnatt på lördag sov jag ända till klockan sex på måndags morgon, med avbrott endast för att gå upp och äta gårdagens pizza.
Folkens, vi snackar 30 timmars sömn!
Jag visste inte ens att jag hade det i mig.
Men jag känner mig lite.. tja.. stolt.
Kommentarer
Postat av: DD
Grattis!!! =)
Postat av: ullrika
götapetter. thörti auers? nått bääd.
Postat av: Anna
Det är onekligen nåt att vara stolt över. Typ som när jag idag träffade en kändis och snackade skit :D
Trackback