En bekännelse

Håller på som allra bäst och packar inför morgondagens resa till Kilt-Land, när jag inte hittar min resväska. Efter lite lätt förvirring inser jag att de står ju redan framme, och har stått framme ett bra tag nu.

Den är nämligen inte uppackad från Magaluf.

En månad senare och jag har fortfarande inte tömt den på prylar. (tvätten var jag faktiskt fräsh nog att klämma i tvättmaskinen redan 3 dagar efter hemkomst (yey för mig (vuxenpoäng))) Jag bruker helt enkelt köra på stilen att när jag behövder det, packar jag upp det.

Det intressanta i den här historien är att jag packade väskan med det absolut livsnödvändiga för att överleva i tre veckor. Det var dödsstraff ovanför 20 kilo och endast mitt livs mest essentiella fick plats. Men nu ligger det fortfarande kvar?

Vad i hela fridens namn kan jag har funnit så viktigt, som jag egentligen aldrig använder?
Har fortfarande inte kollat efter.

Borde faktiskt bara slänga hela skiten...

Kommentarer
Postat av: ullisar

ojoj.. confessions of ö slöfock härifrån, och jupp; det häppens to mi too...

2009-08-27 @ 23:45:14
URL: http://ullrika.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0