Sweet Home Alingsås
Den här helgen blev ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men inte mindre speciell för det. Förutom familjemys med samtliga familjemedlemmar, plus Joels familj så fick jag äran att träffa den omskrivna Skånskan. Trots mötets extremt korta tidspann och en konversation som sträckte sig till "Hej - Hanna" "Åh, hej hej" lyckades jag sträcka nacken i ren nevrositet. Jag skulle slänga fram handen sådär käckt och hälsa på donnan när jag får kramp halsmuskulaturen och riktigt hör hur jag sliter sönder något. Resultatet blev en något spasmliknande rörelse samt en grimas.
Även fast det givetvis var lite jobbigt att träffa "den nya" är jag glad. Nu är det över, nu är alla svåra bitarna förbi. Nu är hela den här göra-slut-processen äntligen något som tillhör gårdagen. Nu har vi gått igenom alla faser av krossat hjärta, förnekelse, svartsjuka, oro, apati, kärlek, gråt och förvirring. Nu kan vi äntligen fortsätta som vänner. Fan Joel, vi klarade det!
Även fast det givetvis var lite jobbigt att träffa "den nya" är jag glad. Nu är det över, nu är alla svåra bitarna förbi. Nu är hela den här göra-slut-processen äntligen något som tillhör gårdagen. Nu har vi gått igenom alla faser av krossat hjärta, förnekelse, svartsjuka, oro, apati, kärlek, gråt och förvirring. Nu kan vi äntligen fortsätta som vänner. Fan Joel, vi klarade det!
Kommentarer
Postat av: Joel
Men så var vi alltid bäst...
Postat av: DD
EH? Joel måste ju vara "underbarast" eftersom han läst om alla dina....bravader....utan att bryta ihop
Men det är trevligt med folk som kan gå isär och förbli vänner. Superbra!
Trackback