En liten kommentar till inlägget nedan
Jag måste bara ta en minut och förklara att jag givetvis menade ett förhållande där alla är öppna med det, inga lögner och svek. Det kan man ha i vilket förhållande som helst. Likaså svarsjuka, monogami är inget vaccin mot dessa grymma tankar.
Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra... är jag verkligen den enda som skulle kunna tänka mig ett polyamoröst förhållande?
jag kan tänka mig det...
fast det svåra är att få dom 3-5 männen att förstå det och tänka sig att vara med på det
jag har inget svårt med det alls
kärlek är oändligt och räcker till många
Jag såg ett program för typ en vecka sen, om just polygami.. Dels var det mormoner, där männen hade fler än en fru.. Fruarna tyckte att det var helt enligt deras religion och att det var helt normalt... Jag själv tänkte ju återigen.. "Jamen, varför är det bara MÄNNEN som ska få ha många?"
Jo, just det... Först var de i Afrika, och det stora problemet där, var att när en fru förlorade sin man, så ärvde mannens bror henne och hon var TVUNGEN att ha sex med honom... I detta specifika fallet, hade kvinnan AIDS och hennes man hade dött i det... Detta sa hon tll sin nye man, och bad honom att inte våldta henne, eftersom hon skulle smitta honom.. Men det var ju hans rättighet att ha sex med henne, vad hon än tyckte om saken, så han fick själv AIDS och smittade sina två andra fruar.. Har för mig att de dog, fruarna...
Sen var det en liten bergsby, där alla bröderna
i en syskonskara, gifte sig med samma kvinna... På 1000 män, fanns det tydligen 850 kvinnor. Sen var det tvunget för männen att söka sina fruar utombys, för alla var släkt med alla. Den största anledningen, var att familjernas
mark var för liten att delas upp mellan bröderna, så för att hålla den inom familjen...
En konstig bieffekt, var att männen inte blev sedda av sina fruar, som individer, utan det var bara flera delar av samma man.. Typ...
Till sist, var det en man med 4 fruar och 10 barn... De intervjuade döttrarna och de ansåg sig ha flera mammor och en jättebra pappa, och pappans förhållande med mammorna, såg de som helt naturligt.
.. MEN!! De skulle INTE kunna tänka sig att själv dela sin man med någon när de blev stora. För de ville att mannen skulle älska just DEM och inte en massa andra... Och de sa rakt ut, att om deras man skulle föreslå det, så hade de sagt tvärnej, och inte kunnat tänka sig att fortsätta förhållandet med honom om han hade tagit en annan fru ändå.
Men i Sverige, uppstår alltid problemet.. Var ska man dra gränsen? Vem ska få ha många, och vem ska inte? Hur gör man med sjukdomar? För i ett fast förhållande, använder man väl oftast inte kondom? Med en KK använder man ju kondom, men inte med en pojkvän.
Tnkane på det som en fungerande relation med andra är ju inte helt fel. Men att få det att fungera? Och hur hittar man andra som går med på det under samma förutsättning?
Det skulle inte fungera för mig det där. Svartsjukan skulle antagligen komma krypandes efter ett tag men inte bara det utan just att den man är ihop med är den som får den mesta uppmärksamheten (av mig iaf). Att dela upp sin tid över flera kvinnor skulle bara göra att det kändes som en bunt KK's som man hade känslor för.
Och tvärtom. Tror iaf jag skulle tveka över min betydelse i det förhållandet.
Och om förhållandet knakar lite? Om man tappar känslorna för varandra "lite" så som det oftast gör då man får stanna upp och känna av hur det egentligen ligger till. Där förhållandet antingen sviker eller också hittar man varandra på nytt för att man ägnar extra tid åt varandra och att hitta tillbaka.
Skulle det inte vara lättare då att bara skaffa en flick/pojkvän till då? Ett nytt intresse. Slippa göra slut och slippa lösa problemen...
Näe.. Teorin låter bättre än verkligheten gör den till...
Ett polygamiskt förhållande skulle innebära att jag kunde ha en karl som lagar maten, en som städar, en som fixar med bilen och en som passar ungarna. Härligt.
Men å andra sidan - tycker man inte att det räcker med den (enda) karl man redan har och måste skaffa sig fler kanske det är bättre att byta ut honom mot en som har "allt".
Kalla mig konservativ, men jag tycker att det verkar lite halvknäppt med "storfamiljer" som i t.ex. tv-serien Big love.
