[[ Njorun ]]

Här sitter jag mitt i natten och kan inte sova. Joel nannar kudde sedan länge så jag försöker skriva t y s t så jag inte väcker honom! Jag hade faktiskt gått och lagt mig men låg bara och vred mig som om det var en myrstack i sängen.

Varför kan jag inte sova? Jag drabbades helt plötsligt av nevrositet a la extrem!
Om en vecka sitter jag på planet till Thailand. Där kommer jag träffa älskade systrami igen, efter ett helt år. Men utan Joel vid min sida. Fan.. 19 dagar.. det är rätt länge egentligen. Vad hände där? Tänk om det bara regnar? Tänk om pengarna tar slut? Tänk om jag blir rånad eller min kamera blir skadad av fukten.

Tänk om planet störtar..? På något sätt kunde jag inte boka om biljetten till rätt dag för jag fick för mig att det var ett tecken från Gud, att något hemskt skulle hända med det andra planet och han ville rädda mig. Eller så kanske mitt plan kommer krascha? Och så tänker jag.. och får för mig att något av dem kommer störta och jag måste komma på viljet.  Eller så var det bara ren och skär dumhet. Jäkla dumma tankar.

Jag är nog bara flygrädd egentligen. Resan ned hit var ganska jobbig.
Lång, bökig och mycket turbulens.

Jag är orolig inför hemkomst också. Vad förväntar jag mig egentligen? Och varför längtar jag hem så mycket? Jag vet ju att det kommer ta max en vecka innan jag längtar hit igen. Varför kan jag inte bara vara nöjd med det jag har? Inget har ju förändrats där hemma.. det är bara jag som har förändrats. Jag ska till och med jobba på samma ställe! Fast över sommaren. Kommer jag få förlängt sedan? Vill jag det? Gah nu får jag sluta oroa mig!!

Ja.. Så ser det ut i Hannas huvud just nu.