[[ Njorun ]]

Vaknar upp för fjärde gången.
Joel är sedan länge försvunnen.
Solen petar mig elakt i ögonen och tvingar mig upp ur sängen.
Då känner jag det: Ångesten.

Jag är inte en sån som brukar drabbas av bakfylle-ångesten och blir förvånad, förvirrad och panikslagen på samma gång. Kastar mig ned i sängen och tar skydd under täcket medan jag funderar på tänkbara ursäkter till ångesten: Jag var inte SÅ pinsam, hånglade inte med fel person, blev inte utkastad, blottade inte brösten och har på det hela i princip inga minnesluckor.

Bestämmer mig för att ringa Joel och prata om det när jag kommer på det: MOBILEN!
Röjer igenom hela rummet utan att den syns till. Röjer en gång, till fast nogrannare. Ber sedan Yvette ringa den, men icke. Telefonhelvetet lyser med sin frånvaro.

Aaaaaaahhh Neeeeej. Dumma dumma Hanna.
Hur kan jag vara så klantig?!?!