USB-damp

Precis när jag tror att saker går bra så får jag psykbryt. Jag trodde att saker började falla på plats och att jag kunde få lite ordning på mitt liv. Inte få konstiga dippar på jobbet, inte vara desperat för att bli älskad. Jag trodde att jag kunde bygga mig ett liv i min lägenhet där saker och ting faktiskt hörde samman och jag visste vart de var.

Jag ville inte komma hem och bryta ihop över något så töntigt som ett USB minne. Folk tappar bort saker hela tiden så vad spelar det för roll? Vi snackar 200 spänn max. Men jag är så trött på att inte ha hjärnan på rätt ställe. Jag är så trött på att ständigt glömma, vela och virra. Saker bara försvinner ur min väska och jag kan inte fatta hur en enda människa kan tappa bort så mycket.

Jag ringer Sofia och ska meddela min sena ankomst när floden bara börjar. Jag visste inte ens att jag hade allt det inom mig. Jag ligger i en boll på golvet och kvider "Jag orkar inte mer. Jag orkar inte vara så glömsk. Hittils har jag tappat bort två nycklar, en dagbok, ett USB-minne och en fickkniv. På en månad. Det är helt absurt ju!"

Sofia tröstar, säger det är okej att vara glömsk. Det är helt förståeligt att min hjärna inte fungerar som vanligt nu, men jag vägrar att förstå. Nu vill jag bara bli normal. Kan jag inte få ett normalt liv, bara en kort stund? När jag inte behöver oroa mig för nästa lön, ett liv där jag har råd att köpa mig ett soffbord, en micro, en telefon, en cykel och andra saker folk tar för givet. Jag vill inte behöva lägga pengarna på ett USB-minne som jag redan haft.

Jag vill ha ett liv där jag känner mig hemma i min lägenhet och vet vart jag ska fira jul. Jag vill ha lite trygghet. Jag vill ha en stabil grund. Jag vill, jag vill, jag vill!!

Kommentarer
Postat av: t0tta

Vet hur det är, det där... Känner mig inte hemma heller.. Inte nånstans... Man vet aldrig vad som händer imorgon, livet och alla människor, kan vända sig mot en på ett ögonblick.. Även de man älskar mest. Gjorde precis en koll på hur mycket jag har hos fogden.. Nästan så man önskar att man aldrig hade flyttat hemifrån.. Eller som jag sagt tidigare.. Att man aldrig blev född... Skatten på bilen går ut idag, så nu har jag ingen bil.. Resultat.. Kan inte jobba... Måste ju ha bilen då. Snacka om moment 22. Mitt liv och ekonomi har sugit hyenapung i 15 år nu.. Det får fan snart räcka... Medan man fortfarande orkar "hang in there"...



*pussar på henne*

2008-07-22 @ 22:39:31
URL: http://t0tta.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0