[[ Njorun ]]

Har inte riktigt hunnit hämta mig ännu men jag hade en så himla skum dag på jobbet. En kille jag trodde flirtade med mig meddelade att så var det inte alls, jag måste ha inbillat mig allt. Och där står jag, med hakan i marken helt oförmögen att ta in vad han just sa.

Kan man tolka meningen "jag vill gå ned i källaren och vara ensam med dig i mörket" på något annat sätt??
Förslag mottages tacksamt i kommentarsfältet.

Jag kände mig dessutom så himla dum att jag saknar ord. Hade jag inbillat mig allt? Hur kunde jag springa runt och tro att folk flirtar med mig när de vill umgås i den mögelskadade källaren? Sårad sticker jag hem och undrar hur mycket depp som kommer ikväll, nu med det här otrevliga tillskottet i potten. Låser upp dörren och en ängel drar genom rummet. På dörrmattan ligger ett brev. Ett riktigt, äkta, handskrivet kärleksbrev från min Emma.

Hur skulle jag någonsin kunna deppa ihop med ett sådant brev i handen? Världens äldsta klysha intar mitt hjärta, killar kommer och går, men vänner de består. Jag inser hur jävla underbara mina vänner är.

Emma, för att mellan oss finns oändlig tillit. För att varken tid eller rum kan skilja oss åt. För att vi kan vara ärliga mot varandra. Du står för ovillkorlig kärlek.

Och Meijer, för du speglar en sida hos mig jag aldrig vill glömma. Livet kan inte vara svårt tillsammans med dig. Allt blir bara så himla enkelt. Du hjälper mig att bli den jag vill vara.

Amanda, my brother from another mother. Fast syster då. Du säger allt det jag tänker, och mina brister försvinner tillsammans med dig. Hur kunde vi bli lika galna? Kanske för att jag känt dig sedan dagen du föddes? Tack för att du finns.

Och alla ni som läser min blogg. Jag vet att det är corny men ni ger mig hopp. Det finns kärlek i världen. Det gäller bara att öppna ögonen.

Ni är mina små ädelstenar. Ni är mina lyckopiller.