[[ Njorun ]]

Känner att jag får förklara mig lite här.

Jag pratar ofta om hemlängtan. Men jag menar inte sån hemlägtan som jag hade de första veckorna, när allt var för nytt och hem för långt bort. Det är i sådana här stunder som språken inte räcker till.

När vi kom hit var det väldigt kul, varje dag. Men på nätterna brukade jag vakna och längta hem. Det var för mycket nytt för att kunna känna "hemma" och trygghet. Jag saknade alla där hemma, från att bo i samma stad till att bo på andra sidan jorden i ett ögonblick, man är inte van helt enkelt.

Det sägs att hemlängtan går över efter 6 veckor. Därför kände jag mig lite besviken när den gränsen passerades och jag fortfarande saknade Alingsås. Nu förstår jag att det jag känner inte är hemlängtan, inte i ordets negativa betydelse i alla fall.

Det är mer en kärlek till mitt hem, en plats i mitt hjärta som inget annat kan ta. Jag längtar hem, utan att längta bort härifrån. Det är snarare som en förväntning, jag vet vad som finns och ser fram emot att återuppleva allt och alla som jag älskar.

När planet lyfter från Sydney om 4 månader kommer jag gråta både för allt jag lämnar kvar och allt jag får återse. Tveeggad längtan.

Jag älskar Sydney.
Jag älskar Alingsås.
Vem lade dem så långt ifrån varandra??