I krig och kärlek är allt tillåtet

Det verkar i alla fall vara tesen Amir lever efter.

Jag var så illa tvungen att åka tillbaka till gamla lägenheten och hämta några saker jag glömt. Väl framme finner jag att inte bara har han varit inne på mitt rum och flyttat på saker, dessutom är min älskade barcardi-flaska tom! Givetvis blånekar han, och det med en sådan intensitet att jag nästan börjar tvivla. Men sedan spårar det ur, han kallar mig hemska namn, springer iväg, vägrar prata och gör fula grimaser. Jag måste nypa mig själv i armen och påminna mig om att han faktiskt är äldre än mig. På pappret i vart fall.

Vi skriker och gapar, nya rumskamraten Thea blandar sig i och ingen gör sig förstådd. De ska polisanmäla mig tydligen, för att jag flyttar ut innan tre månader har gått. När jag påpekar att ingen någonsin sagt ett ljud om tre månaders uppsägsningstid meddelar de att det står i kontraktet. Ett kontrakt som jag aldrig fått äran att se, där Amir dessutom skrivit på åt mig och jag godkännde avtalet indirekt när jag flyttade in. Bullshit, menar jag, och spatserar ut ur lägenheten.

Jag hoppas jag slipper se fanskapet någonsin igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0