Flygande päron
Välkomna till Lampehuset, vänliga lämna all vett och etikett vid ingången!
Det här inlägget riktar sig väl kanske mest till de som jobbar eller har jobbat i servicebranchen, främst i butik. Något som jag var lite av en novis på fram tills för en månad sedan.
Det är häpnadväckande hur illa folk har mage att bete sig, så fort de kommer in i en butik. Det är verkligen som att de lägger all vett vid ingången och kliver in som talande zombies. Mina arbetsuppgifter kan inte ens jämföras med en dagmammas, för hon bidrar i alla fall till barnets utveckling. Allt jag gör är att kolla på ett mänsligt förfall i slow motion.
"Det står 899 på. Vad kostar den då?"
"Förpackningen är dammig, jag vill ha rabatt"
"Jag vill ha en glödlampa till min lampa. Den är grön. Vilken ska jag ta då?"
"Jag vill inte köpa om inte vi testar alla glödlampor innan"
Fast gårdagens kund toppade allt. Han kom in med två förpackningar glödlampor och ville få pengarna tillbaka. Jag försökte förklara vår policy att inte ta tillbaka glödlampor och han blir upprörd. Jag meddelar att jag skulle kunna ta tillbaka den ena förpackningen, den som var oöppnad, men den andra kan vi ju inte sälja vidare.
Då sker något märkligt med mannen, han börjar skifta i violett och sväller upp som en marsmallow. Han börjar skrika högt på mig om den ofantligt dåliga servicen vi erbjuder och vänder sig om för att gå. Men då... då får når hans ilska helt nya proportioner och han vänder till mot mig igen. En illvillig plan tar form i huvudet på mannen. Så tar han sats, siktar, och kastar glödlamporna rakt i ansiktet på mig!
***
Dagen räddades dock av den chockerade kund som bevittnade allt detta. När mannen kastat glödlamporna tittar hon på mig och säger: "Men kasta tillbaka då!!"
Det här inlägget riktar sig väl kanske mest till de som jobbar eller har jobbat i servicebranchen, främst i butik. Något som jag var lite av en novis på fram tills för en månad sedan.
Det är häpnadväckande hur illa folk har mage att bete sig, så fort de kommer in i en butik. Det är verkligen som att de lägger all vett vid ingången och kliver in som talande zombies. Mina arbetsuppgifter kan inte ens jämföras med en dagmammas, för hon bidrar i alla fall till barnets utveckling. Allt jag gör är att kolla på ett mänsligt förfall i slow motion.
"Det står 899 på. Vad kostar den då?"
"Förpackningen är dammig, jag vill ha rabatt"
"Jag vill ha en glödlampa till min lampa. Den är grön. Vilken ska jag ta då?"
"Jag vill inte köpa om inte vi testar alla glödlampor innan"
Fast gårdagens kund toppade allt. Han kom in med två förpackningar glödlampor och ville få pengarna tillbaka. Jag försökte förklara vår policy att inte ta tillbaka glödlampor och han blir upprörd. Jag meddelar att jag skulle kunna ta tillbaka den ena förpackningen, den som var oöppnad, men den andra kan vi ju inte sälja vidare.
Då sker något märkligt med mannen, han börjar skifta i violett och sväller upp som en marsmallow. Han börjar skrika högt på mig om den ofantligt dåliga servicen vi erbjuder och vänder sig om för att gå. Men då... då får når hans ilska helt nya proportioner och han vänder till mot mig igen. En illvillig plan tar form i huvudet på mannen. Så tar han sats, siktar, och kastar glödlamporna rakt i ansiktet på mig!
***
Dagen räddades dock av den chockerade kund som bevittnade allt detta. När mannen kastat glödlamporna tittar hon på mig och säger: "Men kasta tillbaka då!!"
Kommentarer
Trackback
