[[ Njorun ]]

Hipp hipp hurra! Idag fyller min blogg ett år!

Tänk att ett helt år av mitt liv nu finns dokumenterat på internet. En dagbok vem som helst kan läsa, när som helst. Pinsamma citat och ägonblick ligger ute för allmän beskådan. Och vet ni vad? Det känns rätt skönt. Befriande på något sätt.

Jag startade bloggen mest för ett sätt att hjälpa mig minnas. Där satt jag i Sydney och undrade hur mycket av upplevelserna jag skulle komma ihåg senare, en dagbok var lösningen. Ett ställe där jag kunde plita ned alla oviktiga detaljer som inte passade sig i resedagboken. Efter ett tag så kom det sig att resedagboken helt lades ned och all min energi lades på den här vackra bloggen.

Jag märker hur min stil sakta förändras, allt eftersom månaderna går. Kanske blir jag mer trygg i skrivandet, kanske jag faktiskt förändras. Kanske jag växer som människa. Det är väldigt kul att se på.

Det är också roligt att något jag gör för min egen skull har lyckats locka till sig intresset hos så många människor jag aldrg träffat. Jag har gått från dagliga nollor till över 140 läsare per dag. Det är fantastiskt. 140 personer som bryr sig om mitt liv såpass mycket att de orkar läsa alla mina förvirrade tankar. Dessutom har jag kommit att lära känna nya själar via bloggen, på ett helt nytt sätt som communities aldrig kan konkurrera med. Facebook släng dig i väggen. Alla ni som läser, ni vet vilka ni är, ni är min drog och en ny trygghet i min vardag. Tack för att ni finns. Tack för all feedback. Tack för allt.