Klant-Hanna rapporterar
Det är lustigt hur jag är konstant glömsk och förvirrad, men blir lika förvånad varje gång det händer.
Idag när vi skulle gå på lunch kände jag tydligen behovet av att öppna väskan och plocka ur plånboken. Eftersom hyran ska betalas idag är den proppfull med pengar, då lägger jag den bredvid datorn. Smart flicka.
Sedan börjar det totala hjärnsläppet; här ställer jag mig upp, raderar föregående händelse totalt ur mitt minne och springer ned för att käka. Mumsar glatt i mig en carbonara och blir total-chockad när jag inser att plånboken saknas. Sådär så att man blir alldeles kall i hela kroppen, som små myror vandrar på insidan av huden.
Blickan flackar och jag undrar "var i helvete har jag nu glömt den..?"
Eftersom min hjärna förnekar alla sina brister och vägrar inse hur glömsk den är, hittar den på olika scenarion om att en tjuv snott den. Pulsen går upp, jag svettas, sätter av i ren panik med sikte på klassrummet. Precis när jag hunnit övertyga mig om att plånboken är stulen, hela hyran borta och att jag kommer dö, ser jag hur den ligger firdfullt och oskyldigt bredvid datorn. Precis där jag lade den.
Idag när vi skulle gå på lunch kände jag tydligen behovet av att öppna väskan och plocka ur plånboken. Eftersom hyran ska betalas idag är den proppfull med pengar, då lägger jag den bredvid datorn. Smart flicka.
Sedan börjar det totala hjärnsläppet; här ställer jag mig upp, raderar föregående händelse totalt ur mitt minne och springer ned för att käka. Mumsar glatt i mig en carbonara och blir total-chockad när jag inser att plånboken saknas. Sådär så att man blir alldeles kall i hela kroppen, som små myror vandrar på insidan av huden.
Blickan flackar och jag undrar "var i helvete har jag nu glömt den..?"
Eftersom min hjärna förnekar alla sina brister och vägrar inse hur glömsk den är, hittar den på olika scenarion om att en tjuv snott den. Pulsen går upp, jag svettas, sätter av i ren panik med sikte på klassrummet. Precis när jag hunnit övertyga mig om att plånboken är stulen, hela hyran borta och att jag kommer dö, ser jag hur den ligger firdfullt och oskyldigt bredvid datorn. Precis där jag lade den.
Kommentarer
Postat av: Petra
Jag blev alldeles svettig bara av att läsa inlägget haha! Känner igen mig FÖR väl! =)
Postat av: Linn
hahaha, härligt! så jävla skön...
Jaså? ja men det stämmer lite, jag är ganska glad att jag sett den men jag kommer aldrig se den igen, kluven känsla.
Ska bli! ska se den ikväll kanske? :p
förneka sina brister, det ska man. ;)
Postat av: Sketis
"Sådär så att man blir alldeles kall i hela kroppen, som små myror vandrar på insidan av huden."
Det var fantastiskt bra beskrivet hur det känns den första nano-sekunden när man inte hittar plånboken haha. Känner igen den känslan från alla gånger jag ska betala i kassan och plånboken inte ligger i den ficken den ska (för att jag mitt smart-ass plockade upp den i förväg och står o håller den i handen :P)
Trackback
