En märklig vadslagning

Vid lunchen häromdagen kunde det konstateras att Kalle har lyckats deffa ned sig 3 kilo på en månad. Jag kunde inte låta bli att känna lite motvillig beundran, då man vet att det är just de där sista kilona som är svårast. Jag uttrycker detta högt och får då som svar att "så jävla svårt är det inte att gå ned i vikt, bara man vill!"

Här måste jag dock protestera och menar att det är olika från fall till fall, mellan kvinnor och män, etc. Någon kläcker då den underbara kommentaren att "Du skulle också klara det Hanna, bara genom att jogga 30 minuter varje dag!"

Wow wow wow.
Så har vi ett vad.

Jag ska ut och jobba i en halvtimma varje dag, bara för att bevisa att jag INTE kommer gå ned 3 kilo så lätt. Vi hade invägning i fredags på jobbet, och sedan följer en månad då jag antagligen kommer hata min oförmåga att hålla käft, samt min idiotiska envishet.

Samtidigt finner jag mig lite i en win-win situation här. Antingen så går jag ned 3 kilo, eller så får jag säga den åtråvärda meningen: "Vad var det jag sa?!"

I vilket fall så får jag en brutal start på löparsäsongen och kommer om en månad vara i bättre fysisk hälsa.


Kommentarer
Postat av: ullisar

jag fick en märklig vision, att du typ kommer jogga din dagliga halvtimme och sen mumsa i dig smaskbitar så till den grad att joggandet inte får önskad effekt. enbart för att kunna säga "vadvardetjagsa!"?



krams!

2009-05-11 @ 21:41:52
URL: http://ullrika.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0